Det där med betyg
Några dagar kvar till jullovet. Många uppgifter kvar att rätta och betyg kvar att sätta. (Tränar inför julklappsrimmen) Lika bra att erkänna direkt; Jag gillar INTE betyg! Jag gillar inte att behöva sammanfatta en elevs samlade kunskaper i några få bokstäver. Jag gillar definitivt inte den känsla som ofta uppstår när eleverna får sina betyg - Jaså, jag är ett VG-barn (I bra fall, alltså).
Ibland är det tyvärr också så att det ses som en styrka hos lärare att sätta LÅGA betyg. Annars är man för snäll och medverkar till landets betygsinflation. Som exempel kan nämnas en av äldsta dotterns lärare, som utan att ha haft några betygssamtal någon gång under kursen bara sätter ett betyg som är lägre än förväntat, på grund av att dottern inte varit muntligt aktiv. Till saken hör att klassen består av 29 elever och att kursen är komprimerad till en tredjedel av ett läsår. Ämnet är inte heller ett som på något sätt kräver muntligt engagemang.
Min roll som lärare tycker jag är jämförbar med en coachs. Om jag har elever som har förutsättningar att lyckas och en vilja att arbeta är det upp till mig att träna dem så att de når önskat resultat. Jag tror inte att alla kan få MVG i allt, men varje gång jag tvingas sätta ett lågt betyg på en elev som egentligen skulle kunnat nå högre är det ett misslyckande! Ibland från elevens sida och ibland från min.
Inom sporten blir ju detta extremt tydligt och ganska ofta överdrivet- Går det dåligt för laget så avskedas tränaren. Riktigt så tycker jag förstås inte det ska vara, men det är ändå mitt ansvar att göra vad jag kan med det spelarmaterial jag fått (Oj, vad jag låter som den fotbollstokige före detta kollegan!). Visst finns det stora skillnader gentemot idrottens värld. Där deltar man frivilligt, är beredd att satsa och riskerar annars att bli kickad ur laget eller placerad på bänken. I skolan är alla mer eller mindre tvungna att gå och motivationen kan därför variera. Så nog är det svårare att vara lärare än tränare för Rögles A-lag!!
Betyg är tyvärr fortfarande det mätinstrument vi har för att bedöma kunskapsnivån och för att skilja agnarna från vetet vid sökande till högre utbildningar. Jag hoppas bara att jag och mina kolleger kan coacha våra spelare att utvecklas och leverera så så bra resultat som möjligt.
Ibland är det tyvärr också så att det ses som en styrka hos lärare att sätta LÅGA betyg. Annars är man för snäll och medverkar till landets betygsinflation. Som exempel kan nämnas en av äldsta dotterns lärare, som utan att ha haft några betygssamtal någon gång under kursen bara sätter ett betyg som är lägre än förväntat, på grund av att dottern inte varit muntligt aktiv. Till saken hör att klassen består av 29 elever och att kursen är komprimerad till en tredjedel av ett läsår. Ämnet är inte heller ett som på något sätt kräver muntligt engagemang.
Min roll som lärare tycker jag är jämförbar med en coachs. Om jag har elever som har förutsättningar att lyckas och en vilja att arbeta är det upp till mig att träna dem så att de når önskat resultat. Jag tror inte att alla kan få MVG i allt, men varje gång jag tvingas sätta ett lågt betyg på en elev som egentligen skulle kunnat nå högre är det ett misslyckande! Ibland från elevens sida och ibland från min.
Inom sporten blir ju detta extremt tydligt och ganska ofta överdrivet- Går det dåligt för laget så avskedas tränaren. Riktigt så tycker jag förstås inte det ska vara, men det är ändå mitt ansvar att göra vad jag kan med det spelarmaterial jag fått (Oj, vad jag låter som den fotbollstokige före detta kollegan!). Visst finns det stora skillnader gentemot idrottens värld. Där deltar man frivilligt, är beredd att satsa och riskerar annars att bli kickad ur laget eller placerad på bänken. I skolan är alla mer eller mindre tvungna att gå och motivationen kan därför variera. Så nog är det svårare att vara lärare än tränare för Rögles A-lag!!
Betyg är tyvärr fortfarande det mätinstrument vi har för att bedöma kunskapsnivån och för att skilja agnarna från vetet vid sökande till högre utbildningar. Jag hoppas bara att jag och mina kolleger kan coacha våra spelare att utvecklas och leverera så så bra resultat som möjligt.
Det här är min morfars gamla betyg som han fick 1914 när han slutade folkskolan. Ganska bra, men vad hjälpte det om man var statarunge? Trots läshuvud blev han bara gropare, alltså en som grävde diken. Så hårt var livet på den tiden!
Kommentarer
Trackback
