Bortsprungen klass
Tur att jag inte jobbar på dagis! Tänk om jag lyckats tappa bort så gott som hela småbarnsgruppen! Nu var det ju bara en hel gymnasieklass som var försvunnen när jag tänkt ha lektion. Synd att jag skulle delat ut viktiga instruktioner, men tur att de åtminstone hittar hem själva, känner till grundläggande trafikregler och inte behöver hjälp med blöjbyten.
(Hoppas att filmerna blir bra och att vi vinner Aghardspokalen!)
(Hoppas att filmerna blir bra och att vi vinner Aghardspokalen!)
Första advent
Sitter här framför brasan och nynnar på Bereden väg för Herran. Första advent är ju början på kyrkoåret och en helg då många går i kyrkan. I så gott som alla fönster lyser ljus och stjärnor och ur högtalare och CD-spelare flödar andliga julsånger.
Trots att Sverige sägs vara ett sekulariserat land är det just nu översvämmat av kristna symboler och traditioner. Som aktiv kristen tycker jag förstås att det är fantastiskt att det fortfarande är så. Jag hoppas bara, och tror faktiskt också, att många tänker till lite extra kring julens budskap. Det handlar inte bara om ett gulligt barn som föds i ett stall. Det handlar om att Gud själv väljer att lämna himlen för att födas som människa, leva här i 33 år och sedan bli hånad och dödad som en förbrytare! Det handlar om att han lämnade allt och sänkte sig ner till vår nivå! Det handlar om kärlek!
I många religioner står gudarna högt över människan och är i princip onåbara. Människan måste späka sig, offra och blidka gudarna för att få någon som helst kontakt. I kristendomen har vi en Gud som tar första steget. Han kommer till oss och öppnar vägen till sig. Det enda vi behöver göra för att få kontakt är att tro på det han gjort för oss. Vi behöver alltså bara bereda väg för Herran!
Jag ska bara hänga upp stjärnan...
Dags för adventsmys. Först ska jag bara...
1. Hitta stjärnan.
2. Hitta fungerande glödlampor.
3. Montera stjärnan.
4. Hänga upp stjärnan.
5. Hitta förlängningssladd.
6. Gömma förlängningssladden diskret bakom gardinen.
7. Få stjärnan att hänga rakt.
.... Allt är INTE möjligt!
Jag går nog över till ljusstakar nästa år.
Julstämning
Ainbusk på CD´n, fönsterputsning, Ballerinas nya med pepparkakssmak och julgardiner från Hemtex...
"Skitfula", enligt sonen. 
Jag skulle kanske hållit mig till vitt... och köpt sådana där tuffa ljusbollar istället (99 kr på ICA), men tja, nu får det vara så här. Inte så minimalistiskt, men vaddå? Det är ju inte jul jämt.
(Nu Claes har jag gjort det! Bloggat om mina gardiner! Men jag har i alla fall inte skrivit om vad vi har för färg på toapappret.)
Lärarförälder
Den här veckan har jag bytt roll. Från att vara mentor och lärare till att bli förälder till skolbarn. Mest tydligt blir det på utvecklingssamtalen. Från att ha varit den professionella har jag degraderats till att bara vara förälder. Om man dessutom har oförståndet att tala om att man själv jobbar som lärare, reagerar tyvärr många genom att hamna i försvarsställning.
Idag ringde dotterns mentor hem och lämnade en rapport. INNAN hon pratat med dottern. På vår skola är vi noga med att utvecklingssamtalen inte är betygsamtal. Hur det går rent betygsmässigt är upp till varje undervisande lärare att förmedla. Mentorn kan ju ändå inte försvara betyget och eleven får ingen chans att ifrågasätta eller få någon djupare förklaring. Här gällde dock inte denna policy. Mentorn utdelade betyg i varje kurs, återigen utan att ha meddelat dottern först.
På så sätt hamnade ju jag i ett dilemma. Ska JAG som tredjehandskälla berätta för Ester hur de undervisande lärarna bedömt hennes prestationer? Väldigt konstigt, tycker jag.
Så med risk för att låta präktig och självgod, måste jag ändå konstatera att vi på Akademi Båstad Gymnasium har rätt så vettiga rutiner kring utvecklingssamtal. Och som tur är har jag inte så många jobbiga lärarföräldrar:)
Idag ringde dotterns mentor hem och lämnade en rapport. INNAN hon pratat med dottern. På vår skola är vi noga med att utvecklingssamtalen inte är betygsamtal. Hur det går rent betygsmässigt är upp till varje undervisande lärare att förmedla. Mentorn kan ju ändå inte försvara betyget och eleven får ingen chans att ifrågasätta eller få någon djupare förklaring. Här gällde dock inte denna policy. Mentorn utdelade betyg i varje kurs, återigen utan att ha meddelat dottern först.
På så sätt hamnade ju jag i ett dilemma. Ska JAG som tredjehandskälla berätta för Ester hur de undervisande lärarna bedömt hennes prestationer? Väldigt konstigt, tycker jag.
Så med risk för att låta präktig och självgod, måste jag ändå konstatera att vi på Akademi Båstad Gymnasium har rätt så vettiga rutiner kring utvecklingssamtal. Och som tur är har jag inte så många jobbiga lärarföräldrar:)
Tinas cookalong
Jag brukar sällan titta på TV, men hamnade just idag i soffan framför Tinas cookalong. Hon har precis lärt Mark Levengood att biffen ska ha samma konsistens som ens egen rumpa. Synd då att jag vill ha fasta well-done biffar!
Att både hon och Mark lagar mat iklädda full festmundering har jag svårt att förstå. Klänningen är dock jättesnygg. Jag trodde först att hon hängt på sig en batteridriven ljusslinga från Clas Ohlsson och undrade varför jag inte själv kommít på detta stylingtips, men det var faktiskt inbyggda prickar.
Jaha, nu är maten klar och vissa inbjudna gäster får provsmaka, medan dubbelt så många sitter runt omkring och TITTAR PÅ. Påminner lite om sådana där rollspel där man ska få förståelse för den ojämna resursfördelninhen i världen.
Nä, nu ska jag sluta svamla. Är nog bara avundsjuk för att jag inte är lika charmigt, gullig som Mat-Tina.
Fast igen!
Så har det då hänt, det som jag önskat och haft som mål; Jag har fått tillbaka min fasta tjänst från och med nästa termin! Tänk att det gick så lätt! Ett litet samtal med rektorn och en namnunderskrift på ett papper och det som förut kändes helt utopiskt är nu verklighet.
Det konstiga i sådana här sammanhang är väl ofta att man tycker att man borde känna mer. Jag borde ju dansa och jubla. Och visst är jag glad, men ändå känns det mesta som vanligt. Det regnar ute, jag ska strax ta influensavaccinet och håret är platt (Tonårsdottern har snott fönborsten).
Kollegan tycker att jag ska skriva om att det mesta ordnar sig, bara man har tro! (Nej, han är inte med i Livets Ord!) Och visst ligger det väl en del i det. Mycket brukar ordna sig med tiden. Det som ser hopplöst ut kan faktiskt förändras ganska snabbt. Ibland till och med så snabbt att man inte riktigt hinner med.
"Det löser sig. Det gör det alltid" Timbuktu
Det konstiga i sådana här sammanhang är väl ofta att man tycker att man borde känna mer. Jag borde ju dansa och jubla. Och visst är jag glad, men ändå känns det mesta som vanligt. Det regnar ute, jag ska strax ta influensavaccinet och håret är platt (Tonårsdottern har snott fönborsten).
Kollegan tycker att jag ska skriva om att det mesta ordnar sig, bara man har tro! (Nej, han är inte med i Livets Ord!) Och visst ligger det väl en del i det. Mycket brukar ordna sig med tiden. Det som ser hopplöst ut kan faktiskt förändras ganska snabbt. Ibland till och med så snabbt att man inte riktigt hinner med.
"Det löser sig. Det gör det alltid" Timbuktu
Tänd ett ljus...eller flera
Det är mörkt på Persikovägen, skrev vår granne på sin Facebookvägg. Och, ja, det är hur mörkt som helst på vår lilla gata den här årstiden. Fast att vi varje höst bestämmer oss för att satsa pengar på en ordentlig utebelysning, blir det aldrig av. Vid dörren har vi en liten lampa, som sprider ett mycket bristfälligt ljus omkring sig, men i övrigt får man famla sig fram i mörkret.
Som tur är lider november mot sitt slut och det kompakta mörkret kan drivas bort. Grannarna kämpar redan en tapper kamp för att ge de förbipasserande ljus på deras stig. De har fått upp sin utebelysning, medan vi andra soffliggare inte kommit så långt.
Tänk vilken tur att vi kan förgylla den här mörka årstiden med ljus, både levande och elektriska! Ljuset symboliserar ju värme, glädje och vägledning. I Bibeln säger Jesus att han är världens ljus. Han vill värma och trösta, skänka glädje och lysa upp på våra, ibland snåriga, stigar. På samma sätt vill han att vi ska sprida ljus till varandra. Tänk vad lite som behövs för att glädja någon (såvida det inte handlar om tonårsbarn, förstås), men tänk också vad lite som behövs för att släcka någons låga.
Hoppas att vi tillsammans kan få tända små ljus i vår vardag...(även om vi inte tänder så många som grannen!)
Som tur är lider november mot sitt slut och det kompakta mörkret kan drivas bort. Grannarna kämpar redan en tapper kamp för att ge de förbipasserande ljus på deras stig. De har fått upp sin utebelysning, medan vi andra soffliggare inte kommit så långt.
Tänk vilken tur att vi kan förgylla den här mörka årstiden med ljus, både levande och elektriska! Ljuset symboliserar ju värme, glädje och vägledning. I Bibeln säger Jesus att han är världens ljus. Han vill värma och trösta, skänka glädje och lysa upp på våra, ibland snåriga, stigar. På samma sätt vill han att vi ska sprida ljus till varandra. Tänk vad lite som behövs för att glädja någon (såvida det inte handlar om tonårsbarn, förstås), men tänk också vad lite som behövs för att släcka någons låga.
Hoppas att vi tillsammans kan få tända små ljus i vår vardag...(även om vi inte tänder så många som grannen!)
Man tävlar för att vinna
Lilldottern har sålt jultidningar och som belöning fått ett Singstar till datorn. Eftersom vi tillhör den minoritet av barnfamiljer som varken införskaffat Nintendo Wee (stavas det så?) eller Singstar, så är detta fenomen nytt för oss.
Dottern har tränat hela eftermiddagen och fått höga poäng. (Även den gång då hon sjöng en annan låt än vad det var tänkt!) Jag däremot, som är en naturlig sångbegåvning och tyckte att "Håll om mig" satt som en smäck, fick helt urusla poäng. "Försök då!", stod det. Visst måste det vara något fel på spelet? De kanske har en inbyggd mekanism som låter barnen vinna. Ska nog stämma dem för mammadiskriminering!
Dottern har tränat hela eftermiddagen och fått höga poäng. (Även den gång då hon sjöng en annan låt än vad det var tänkt!) Jag däremot, som är en naturlig sångbegåvning och tyckte att "Håll om mig" satt som en smäck, fick helt urusla poäng. "Försök då!", stod det. Visst måste det vara något fel på spelet? De kanske har en inbyggd mekanism som låter barnen vinna. Ska nog stämma dem för mammadiskriminering!
Råd från en kvinna
Dessa tips fick jag i dag i en kommentar och tycker att fler ska få ta del av dem. Läs och begrunda!
Tips:
1. Sluta städa helt och hållet.Till slut behöver du inga mattor, utan har grå heltäckningsmatta i hela huset. Dessutom kommer du så småningom att ha en mjuk och skön toastol.
2. Ät färdigmat. Kanske barnen tröttnar och börjar laga mat. Annars blir det så dyrt att du slutligen inte behöver tänka på att städa alls.
3. Följ med på Rögles hemmamatcher. Då finns det ju ingen som har skött all service när matchen
är slut. (Du kan ju ha en bra bok med dig)
4. Bli fanatisk Röglesupporter, så att du bara MÅSTE se alla bortamatcher på krogen tillsammans med andra fans. Du kan ju äta där. (Ta en bok med dig).
5. Stanna väääldigt länge på arbetet. Då måste ju någon annan sköta sevicen hemma. (Du kan ju ha en bok med dig)
6. Ta på dig att sköta handlingen (be om en lista från personen som sköter hemservicen). Skyll sedan på långa köer (Du kan ju ha en bok med dig).
7. Nu när du sköter handling måste du ju ha bilen. Eftersom den håller sig bättre om den är ren måste du tvätta den ofta nu på vinterhalvåret. Det är alltid långa köer på biltvätten. (Du kan ju ha en bok med dig)
Du ser... det handlar om prioriteringar. Om man bara prioriterar rätt så kanske någon annan sköter resten ;).
Cilla Nilsson
Mamma och svensklärare
Fredagsmys?
Lilldottern har somnat efter att ha röstat på Tove i Idol. Stordottern har åkt till Båstad på disco efter att ha fyllt huset med parfym- och sprayångor. Och framför TV´n sitter mannen och sonen och tittar på Rambo. Tänkte slå mig ner med min tekopp och mysa lite, men kom raskt på andra tankar när jag hamnade mitt i ett blodbad, där armar och ben flög åt olika håll, blodet sprutade och barn blev nerskjutna.
Jag förstår mig verkligen inte på underhållningsvåld. Våld finns det ju tillräckligt av ändå. Titta bara på nyheterna eller läs en helt vanlig morgontidning. Nä, som fredagsmys vill jag ha trevliga familjeprogram eller tänkvärda draman, annars kan jag lika bra sitta ensam vid datorn. Det är ganska mysigt det också!
Prioritera rätt
Äntligen lyckas jag stjäla mig till några minuter framför datorn. Men jag lovar; det är bara en tidsfråga innan någon kommer och frågar: "Vad blir det för mat?". På mitt förra depp/stress-inlägg fick jag två kommentarer. Ett från en kvinna som helt förstod mig och ett från en man som påstod att det bara handlade om att prioritera rätt. Så, ja, det kanske jag ska börja göra...
1. Sälj hunden- för den har vi inte tid med. Hm..fast då skulle ju barnen bli förtvivlade.
2. Sluta laga mat - Ät kakor istället. Hm... hur nyttigt skulle det vara?
3. Lägg ner alla mina fritidsintressen - Hm...Vilka fritidsintressen?
4. Låt absolut inte tonåringarna ha kompisar här en fredagkväll och ställ för allt i världen inte upp på att hämta på diverse ställen mitt i natten.
5. Låt inte mannen gå på fler Röglematcher, speciellt inte om de förlorar.
6. Sluta gå på toa. Använd blöja!
Nä du, det där med att prioritera låter ju bra, men har det någonsin fungerat i verkligheten?
(Jag prioriterar i alla fall bort bilder den här gången.)
1. Sälj hunden- för den har vi inte tid med. Hm..fast då skulle ju barnen bli förtvivlade.
2. Sluta laga mat - Ät kakor istället. Hm... hur nyttigt skulle det vara?
3. Lägg ner alla mina fritidsintressen - Hm...Vilka fritidsintressen?
4. Låt absolut inte tonåringarna ha kompisar här en fredagkväll och ställ för allt i världen inte upp på att hämta på diverse ställen mitt i natten.
5. Låt inte mannen gå på fler Röglematcher, speciellt inte om de förlorar.
6. Sluta gå på toa. Använd blöja!
Nä du, det där med att prioritera låter ju bra, men har det någonsin fungerat i verkligheten?
(Jag prioriterar i alla fall bort bilder den här gången.)
Inte-blogg
Idag ska jag inte blogga! För hade jag gjort det, hade det bara blivit en sån där "tyck-synd-om-mig-jag-har-det-jobbigast-i-hela-världen-blogg". Och det vill jag ju absolut inte påstå. Jag har det hur bra som helst.
Vad spelar det för roll att tonåringarna skriker åt varandra ibland, att hunden krafsat sönder sonens madrass och att jag inte vet hur min framtida arbetssituation ska bli? Däremot är det beklagligt att man ännu inte kommit igång med kloning, inte ens av de grupper som mest skulle behövt det, nämligen mammor och svensklärare. Den här veckan har jag i alla fall vid flera tillfällen förväntats vara på många ställen SAMTIDIGT.
Nej, det är inte synd om mig! Jag är bara gnällig och ska alltså därför INTE blogga idag. Istället ska jag lägga mig i soffan med en stor kopp te och två bitar av mina nya favoriter- Premium Passion Fruit och Premium Dark Mint. Marabou vet i alla fall vad en utmattad kvinna behöver.
Vad spelar det för roll att tonåringarna skriker åt varandra ibland, att hunden krafsat sönder sonens madrass och att jag inte vet hur min framtida arbetssituation ska bli? Däremot är det beklagligt att man ännu inte kommit igång med kloning, inte ens av de grupper som mest skulle behövt det, nämligen mammor och svensklärare. Den här veckan har jag i alla fall vid flera tillfällen förväntats vara på många ställen SAMTIDIGT.
Nej, det är inte synd om mig! Jag är bara gnällig och ska alltså därför INTE blogga idag. Istället ska jag lägga mig i soffan med en stor kopp te och två bitar av mina nya favoriter- Premium Passion Fruit och Premium Dark Mint. Marabou vet i alla fall vad en utmattad kvinna behöver.
Morgonsvammel
Sitter här och hänger över datorn, efter att precis ha vaknat om. (Ja, man kan ju SOMNA om, alltså kan man väl VAKNA om.) Varje morgon vaknar jag först hemma i sängen och sen på bussen. Antagligen håller jag på att bli gammal. Vilket dumt uttryck, förresten! Alla som får leva ytterligare en dag håller ju på att bli gamla! Som talesättet säger: Ingen vill åldras, men alla vill bli gamla.
Nej, nu har jag svamlat färdigt och så sakta vaknat till liv. Nu väntar en lång och innehållsrik arbetsdag... innan jag får återvända till min skönhetssömn.
Sköna söndag
Jaha, så var det söndag igen och dags att skriva något andligt. Det har varit en intensiv helg, då jag inte ens hunnit sitta ner i lugn och ro i kyrkan, så jag kan väl inte påstå att jag känner mig särskilt andlig för tillfället.
För några veckor sen handlade predikan faktiskt om att Jesus aldrig använde själva begreppet "andlig". För honom fanns inget motsatsförhållande mellan det andliga och det mänskliga.
En vanlig fördom är att det bara är en speciell typ av människor som går i kyrkan, "de religiösa", "de andliga". Kanske menar man då att det är särskilt fromma människor, eller någon slags "New age-flummare", som ägnar dagarna åt bön och meditation och ser andar överallt. Jag känner inte riktigt igen mig i någon av bilderna. Jag har lätt för att glömma bort att be, jag kan bli trött och sur och jag rodnar inte när jag hör ett "underbältetskämt". Jag är kort sagt ganska mänsklig.
När Jesus gick här på jorden fanns det en del som klagade på just detta, att Jesus var så mänsklig. Han kontrade då med att påpeka att när Johannes Döparen levde var det samma människor som klagade på att han var för världsfrånvänd.
I kyrkan finns alltså plats för både de mänskliga och de mer världsfrånvända. De som lever som de flesta andra och de som väljer att gå i kloster. Båda typerna behöver Gud.
I fredagskväll hade ungdomarna i kyrkan arrangerat en danstävling. Flera grupper presenterade sina bidrag, vilka var en blandad kompott av showdans, hip-hop (och i vissa fall helt nypåhittad dans). Det var underhållande, proffsigt och roligt. Många människor som inte brukar gå i kyrkan var där. Hoppas att de trivdes och fick känna att man kan vara ganska normal och ändå tro på Gud!
Öppet Hus
I morgon har vi Öppet hus här på Akademi Båstad Gymnasium (Den lilla skolan med det långa namnet). När jag utbildade mig till lärare en gång i tiden, trodde jag att det framför allt handlade om att undervisa, men ack... Att kunna pynta är minst lika viktigt. På lördag ska det se smakfullt och inbjudande ut i varje liten vrå. Varje program ska ha sin speciella färg och profil, samtidigt som det måste finnas en sammanhängande röd tråd i bygget. (Som tur är har kommunen satt upp röda band som löper längst med väggarna, för att underlätta för synskadade, så den röda tråden är fixad. Återstår bara pyntandet...)
Problemet är att jag får en klump i magen när det handlar om dekoration. Hur jag än bär mig åt blir det inte snyggt. Det ser så lätt ut, när andra snor ihop lite kvistar, dukar eller arrangerar annan pyntning. Om jag gör samma sak blir det bara snett, komiskt och torftigt.
Dessutom har vi gult som programfärg och hur snyggt är det egentligen? Foxkolor brukar passa, men i år var de slut i affären! Fast clementiner är väl också gott, och nyttigt.
Äh, det får bli som det blir. Kom hit och titta, vet ja´! Vi har i alla fall duktiga, roliga och snygga lärare :O
(Ibland är bilder överflödiga:)
Besök vår hemsida
Nähä!
Det blev inget vaccin! När vi lärare kom ner var det slut. Så då slapp jag fatta något snabbt beslut och får snällt vänta på min tur i åldersordningen. Nöff, nöff...
(Tre lärare smet dock före tillsammans med sina klasser, så nu vet vi vilka som ska ta hand om all undervisning när vi andra ligger hemma:)
Ojdå!
Fick just veta att även vi lärare kan vaccinera oss idag. Hur tror de att ett kontrollfreak som jag ska kunna bestämma mig så snabbt? Klart jag tänker ta sprutan, men inte just IDAG. Tänk om jag får biverkningar. Då är ju min lediga fredag förstörd....
Tidningsförvirring
På Facebook kan man göra en hel massa tester. Du kan få veta vilken frukt du är, vilken disneyfigur du är eller vilket trafikmärke du är. Jag har konsekvent vägrat att testa mig. Tänk om min självbild skulle rubbas och det skulle visa sig att jag är en citron, Odjuret och en återvändsgränd.
Igår var ettorna från vårt program på de årliga studiebesöken på HD och Allers i Helsingborg. Vi fick intressant information, rundvandringar, fika och dessutom vars en gåva i form av tre veckotidningar. I gåvobrevet låg en Hänt Bild, en Chic och en gammal hederlig Allerstidning. Vid presentationen hade vi fått höra att de förstås satsar på olika åldersgrupper för olika tidningar. Frågan är då; Vilken tidning är jag?
Varje generation verkar ju se sig som de nya ungdomarna. Kommer 60-talisterna automatiskt att älska stickrecept, husmoderstips och följetongsromaner när vi blir äldre eller kommer vi hålla fast vid modereportagen och skönhetstipsen i Femina och Elle? Kommer vi att duka borden med blommiga små koppar och servera sju sorters kakor till Bingoeftermiddagen eller fortsätta dricka latte och servera biscotti medan vi sitter vid vars en dator?
Tja, den som lever får se, fast orkar man inte vänta på svaret, kan man säkert göra en test på Facebook eller varför inte gå med i gruppen: Vi som inte vet vilken tidning vi är.
Lugn TV-kväll
Nyss satt jag ensam här i TV-soffan med Fotbollsgalan som stilla bakgrund och ojade mig över att alla i den här familjen sitter i vars ett rum framför vars en apparat. Plötsligt bestämde sig sonen för att han levlat klart för idag, gjorde mig sällskap i soffan och bytte kanal. Nu tvingas jag lyssna till utrop från människor som frivilligt plågar sig själva i kvällens avsnitt av Jack ass. De cyklar nerför branta trappor, blir dragna på plastsäckar i en stubbåker och stoppar in lökbitar i cyklop, efter det att de fäst upp sina ögon med klämmor. Varför? Ingen aning!
Sonen försvinner och jag slår över till Fotbollsgalan. Inte för att jag förstår mig på det heller egentligen. Sonen kommer tillbaka och kastar sig i soffan. Mannen, som sitter vid datorn däruppe, ropar på sonen, som springer upp...och kommer ner. Kim Källström får pris. För vad?
Sonen slår en kullerbytta. Mannen ropar igen. Han behöver hjälp med ett dataspel:) Årets kvinnliga mittfältare har en mamma som fryser in mat åt henne!!!
Kent spelar... Sonen kommer tillbaka....Jag ger upp!
Skuld och skam
Den här veckan har Svenska kyrkan här i Ängelholm haft temavecka om Skuld och skam. Att man ofta pratar om dessa begrepp i kyrkan upplever nog en del som störande. För en tid sedan hade en kompis som normalt inte är så kyrklig besökt en gudstjänst. Han reagerade då på att man läste Syndabekännelsen, och tyckte att den inte var något för honom. "Han hade ju inte gjort något fel."
Jag, som är en van kyrkobesökare, ser det dock lite annorlunda. Tänk om det inte fanns möjlighet att någonstans få känna befrielse från den skuld som de flesta av oss bär på! Även om vi inte är mördare, tjuvar eller bedragare, så gör vi alla fel någon gång ibland. Vi skriker åt våra barn, talar illa om våra vänner, ser ner på dem som misslyckas, köper varor som kanske inte producerats på rätt sätt och struntar i att källsortera!! Vi tar inte hand om oss själva som vi borde och fattar beslut som inte alltid är så genomtänkta och som ofta sårar människor i vår närhet.
Jag tror att många går omkring och bär på skuldkänslor, vilka får oss att bli missmodiga. "Du kommer väl ihåg hur det gick förra gången! Det är ingen idé att du försöker."
Att då få bekänna sin skuld och inse att alla människor misslyckas, men att det finns förlåtelse att få, är otroligt befriande. Det handlar inte om att hela tiden påminna folk att de är dåliga och syndiga. (För det känner nog många av ändå) Tvärtom handlar det om att påminna folk om att de INTE behöver fortsätta att bära omkring sina skuldkänslor. Det finns förlåtelse att få. Man kan gå vidare som en ny människa och ta nya tag utan att hindras av gamla misslyckanden!
Är detta okej?
Igår var det Ladies Night i Helsingborg. 2500 kvinnor vrålade, skrek, kastade trosor och nöp de manliga servitörerna i häcken. HD skrev en stor artikel om detta med rubriken Kvinnorna visade vad de ville ha.
Jag undrar verkligen hur folk hade reagerat om det hade handlat om 2500 män som vrålat, skrikit, kastat kalsonger, nupit servitriserna i rumpan och visat vad de velat ha!
Är det okej att behandla män som sexobjekt? De kanske rent av gillar det? Uppenbarligen har i alla fall Stenmarck och gänget sett att här finns en möjlighet att tjäna pengar, även om det innebär att de får blåmärken i ändan och trosor i ansiktet!
Jag undrar verkligen hur folk hade reagerat om det hade handlat om 2500 män som vrålat, skrikit, kastat kalsonger, nupit servitriserna i rumpan och visat vad de velat ha!
Är det okej att behandla män som sexobjekt? De kanske rent av gillar det? Uppenbarligen har i alla fall Stenmarck och gänget sett att här finns en möjlighet att tjäna pengar, även om det innebär att de får blåmärken i ändan och trosor i ansiktet!
(Jag vet. Jag är sämst på att fotografera!)
:O :D :P :) ;) :(
Det är en fascinerande värld det här. Som svensklärare är jag förstås jätteglad över att så många vill syssla med kommunikation på nätet, men ibland blir jag ändå bekymrad. Att det har uppfunnits en hel massa nya skiljetecken, tycker jag faktiskt är ganska roligt och kreativt, men alla dessa förkortningar är svåra att lära sig. Vad betyder till exempel FTW? (Folktandvården?)
Har surfat runt en del på andra bloggar och förfäras ibland. Hur kan man ha en blogg om man inte kan skriva en enda sammanhängande mening? "Asså LOL, fett sjukt! (Y), ^^ Kicks ass, ey mannen, ...." Jag undrar just hur språket kommer att se ut i framtiden. Den grammatik vi har nu har ju inte hittats på av språkvetare, utan vuxit fram under lång tid. Kanske kommer vi att prata och skriva så här i framtiden.
Ska jag vara :( eller:)? Kanske till och med :D eller (@)? Är det 3vligt eller sjukt?
Fick förresten precis veta att FTW betyder For the win. OMW är inte något nytt chipsmärke utan står för On my way, och ja, vi får väl hoppas att det svenska språket är on its way, for the win!
Har surfat runt en del på andra bloggar och förfäras ibland. Hur kan man ha en blogg om man inte kan skriva en enda sammanhängande mening? "Asså LOL, fett sjukt! (Y), ^^ Kicks ass, ey mannen, ...." Jag undrar just hur språket kommer att se ut i framtiden. Den grammatik vi har nu har ju inte hittats på av språkvetare, utan vuxit fram under lång tid. Kanske kommer vi att prata och skriva så här i framtiden.
Ska jag vara :( eller:)? Kanske till och med :D eller (@)? Är det 3vligt eller sjukt?
Fick förresten precis veta att FTW betyder For the win. OMW är inte något nytt chipsmärke utan står för On my way, och ja, vi får väl hoppas att det svenska språket är on its way, for the win!
Hårdrocksbebisar
Det är 14 år sedan min äldsta, yngsta och enda kille föddes. 14 år är väl inte SÅ lång tid, kan man tycka, men när jag idag skulle köpa bebiskläder till en alldeles ny liten pojke, kändes det som om jag var urgammal. (-Äntligen, ropar mina barn, har du insett detta!) Är det helt ute med gulliga små pojkbabykläder? Bodysarna nuförtiden är svarta med reklam för AC/DC eller KIZZ!!! (Här behövs faktiskt tre utropstecken.)
Om man nu absolut inte vill ha dessa tryck kan man förstås välja mellan motivet Uträckt tunga eller psykedeliska rymdgubbar. Till slut hittade jag dock en tröja med Mussepigg. Visserligen ser han lite arg och cool ut där han far fram på sin skateboard, men är ju i alla fall en sagofigur.
Det konstigaste var att tjejkläderna fortfarande innehöll rosa volanger och gulliga hjärtan. Finns det inga tjejbebisar som gillar hårdrock?
Nej, jag gör som figuren på den ena bodyn - räcker ut tungan åt dessa fula barnkläder. Och alla ni som är gravida - se till att föda flickor!
//Moraltanten
Man lär så länge man har elever
Skolan är bäst utan elever, var det någon som sa, och just nu är här faktiskt ganska lugnt och skönt. Jag sitter ensam i arbetsrummet, äter...morotskaka (Överraskande va?) och förbereder mig för att förbereda kvällsundervisningen. Från rummet bredvid hörs en sövande CD-röst som läser upp danska för eleverna. Några fnittrar i korridoren (troligen medieelever), men annars är det tyst.
Idag har jag undervisat om hur man skriver ett reportage, eller rättare sagt, försökt undervisa om detta. Klassen, som bara består av tjejer, var hur fnittrig som helst. Någon hade fått nya pennor som måste prövas, en annan satte upp pippitottar och gjorde miner som fick de andra att skratta och en tredje var bara tvungen att berätta vad hon tänkte och kände just då. - Låter det inte ganska likt en samling på dagis?
I förrgår däremot var lektionen väldigt givande. Eleverna redovisade då sina helveten (utifrån Dantes helvetesskildring, alltså). Några berättade om fobier av olika slag. Ormar, småkryp, skräckfilmer och att simma på djupt vatten i ett mörkt hav, var några exempel. En beskrev sitt helvete som en plats där man var tvungen att titta på Stefan och Kristers samlade verk, äta korv och andas in schampo hela dagarna. Flera stycken delade med sig av högst personliga upplevelser och misstag, medan någon höll ett genomtänkt anförande om att ånger är det som skiljer syndarna åt. De som ångrar sig ska inte få så hårda straff!
Så, nej... en skola utan elever hade inte varit särskilt bra och inte särskilt rolig heller, bara lugnare.
Idag har jag undervisat om hur man skriver ett reportage, eller rättare sagt, försökt undervisa om detta. Klassen, som bara består av tjejer, var hur fnittrig som helst. Någon hade fått nya pennor som måste prövas, en annan satte upp pippitottar och gjorde miner som fick de andra att skratta och en tredje var bara tvungen att berätta vad hon tänkte och kände just då. - Låter det inte ganska likt en samling på dagis?
I förrgår däremot var lektionen väldigt givande. Eleverna redovisade då sina helveten (utifrån Dantes helvetesskildring, alltså). Några berättade om fobier av olika slag. Ormar, småkryp, skräckfilmer och att simma på djupt vatten i ett mörkt hav, var några exempel. En beskrev sitt helvete som en plats där man var tvungen att titta på Stefan och Kristers samlade verk, äta korv och andas in schampo hela dagarna. Flera stycken delade med sig av högst personliga upplevelser och misstag, medan någon höll ett genomtänkt anförande om att ånger är det som skiljer syndarna åt. De som ångrar sig ska inte få så hårda straff!
Så, nej... en skola utan elever hade inte varit särskilt bra och inte särskilt rolig heller, bara lugnare.
Tack Simon!
En stort tack till alla er vardagshjältar som finns mitt ibland oss! Till alla er som offrar tid och kraft för att ta hand om våra barn och ungdomar: fotbollstränare, scoutledare, lägerfixare och ledare av alla de slag!
Sonen glömde ju sin väska på lägergården utanför Kalmar. Vi var inställda på mycket fixande och dyra fraktkostnader, men tänk, igår levererades väskan till vårt hus...av en av ledarna på lägret. Turligt nog skulle han till Ängelholm med jobbet. Fast först fick gårdschefen lämna väskan till sin syster som körde ner den till Kalmar (från lägergården). Där lämnades den hos Simons föräldrar, där han hämtade den nästa dag och körde ner den till oss. Vilket pusslande! Vilken insats!
Tack Simon och alla ni andra som gör goda gärningar i det tysta!
Sonen glömde ju sin väska på lägergården utanför Kalmar. Vi var inställda på mycket fixande och dyra fraktkostnader, men tänk, igår levererades väskan till vårt hus...av en av ledarna på lägret. Turligt nog skulle han till Ängelholm med jobbet. Fast först fick gårdschefen lämna väskan till sin syster som körde ner den till Kalmar (från lägergården). Där lämnades den hos Simons föräldrar, där han hämtade den nästa dag och körde ner den till oss. Vilket pusslande! Vilken insats!
Tack Simon och alla ni andra som gör goda gärningar i det tysta!
Mina åkrar går inte i vintervila
Stress, stress, stress... Tiden räcker verkligen inte till. Att vi fick en timme extra för några veckor sedan har inte alls varit tillräckligt. En timme till per dag, kanske hade varit något. Jag vill ha timförhöjning!! Finns det ett fack för sådana krav?
Att försöka trycka ihop en heltidstjänst på fyra dagar kanske inte är så lyckat, men hur ska jag annars hinna med Företaget Familjen? Och när ska jag hinna vara ledig? Nej, jag fortsätter nog stressa mig igenom dagarna får att hinna få ledigt på helgen... och på helgen stressar jag för att hinna få undan alla hemmasysslor så att jag kan jobba på vardagarna.
Det kanske var bättre förr, trots allt, när man följde årstidernas växlingar. Under vintern fanns det ju inte möjlighet att sköta så mycket arbete på gårdarna och därför tog man det lugnare då. Visserligen arbetade man dygnet runt under högsäsong och ordet fritid fanns nog inte i de flestas vokabulär.
Som lärare har jag ju sommarlovet att se fram emot, men ibland önskar jag att jag hade ett par åkrar som gick i vintervila och att jag fick gå i ide när mörkret föll. Fast det förstås, jag skulle ju haft datorn med mig:)
Att försöka trycka ihop en heltidstjänst på fyra dagar kanske inte är så lyckat, men hur ska jag annars hinna med Företaget Familjen? Och när ska jag hinna vara ledig? Nej, jag fortsätter nog stressa mig igenom dagarna får att hinna få ledigt på helgen... och på helgen stressar jag för att hinna få undan alla hemmasysslor så att jag kan jobba på vardagarna.
Det kanske var bättre förr, trots allt, när man följde årstidernas växlingar. Under vintern fanns det ju inte möjlighet att sköta så mycket arbete på gårdarna och därför tog man det lugnare då. Visserligen arbetade man dygnet runt under högsäsong och ordet fritid fanns nog inte i de flestas vokabulär.
Som lärare har jag ju sommarlovet att se fram emot, men ibland önskar jag att jag hade ett par åkrar som gick i vintervila och att jag fick gå i ide när mörkret föll. Fast det förstås, jag skulle ju haft datorn med mig:)
Tillsammansdagen
Idag, den 3 november 2009 är det 19 år sedan jag och min man blev tillsammans, så därför hinner jag inte skriva mer idag...
(Börjar mer och mer likna en ungdomsblogg, det här)
<3 :) ;) :P :D (Moderna skiljetecken, kallas det)
(Börjar mer och mer likna en ungdomsblogg, det här)
<3 :) ;) :P :D (Moderna skiljetecken, kallas det)
Vården måste bli bättre!
Idag känner jag för att skriva ett argt blogginlägg! Läste just om treåringen som dött i svininfluensa. I onsdags hade han skickats hem från sjukhuset trots influensasymptom, feber och risk för uttorkning. Två dagar senare var hans tillstånd akut. Familjen sökte då åter upp sjukhus, där de fick vänta i 25 minuter innan de fick hjälp. Då var det försent. Pojken dog!
Hur kan det bli så här? Visst kan alla göra fel, vi är ju bara människor, men tyvärr tycker jag att man läser om sådana här saker alltför ofta. Människor som sökt läkare, men skickats hem (eller stoppats av Sjukvårdsupplysningen) och sedan dött.
Jag har själv flera gånger fått tjata mig till undersökningar, som visat sig vara befogade. Är den lilla människan så lite värd att hennes symptom inte tas på allvar?
Just nu (och så gott som jämt) debatteras skolan i pressen. Kreti och pleti ifrågasätter lärarnas kompetens och arbetsmetoder. Varför debatteras inte vården och läkarna lika mycket? I det senare fallet kan ju deras misstag faktiskt bli ödesdigra.
Vården måste bli bättre! Här måste satsas resurser så att läkarna kan göra ett bra jobb! Varje människa är viktig och måste tas på allvar och behandlas med respekt Vi har verkligen inte råd att kasta bort människoliv i onödan!
Sköna söndag
Så här i Allahelgonatid passar det väl bäst att skriva om evigheten. Många har besökt kyrkogården för att smycka gravar och hedra de avlidna. Andra har klätt ut sig till spöken och gastar och kanske sett en skräckfilm på TV, vilka i många fall också utspelar sig på kyrkogårdar. I ena fallet framstår döden som vilsam och lite högtidlig, medan den i det senare blir hemsk, makaber och full av förvirrade, hemlösa själar.
Som kristen tror jag inte att döden är slutet. Jag tror inte heller att vi förvandlas till spöken eller återföds gång på gång för att slutligen uppgå i ett intet. Jag tror på ett evigt liv tillsammans med Gud. Hur detta eviga liv kommer att se ut, vet jag inte. Bibeln är ganska otydlig på den punkten. Lika lite som det ofödda barnet har möjlighet att förstå sig på den värld hon ska födas till, lika lite tror jag att vi har möjlighet att greppa evigheten.
När Jesus skulle beskriva livet efter detta, använde han sig ofta av liknelser. Idag pratade vi på söndagsskolan om att vi är bjudna på fest, fest i himlen. I Bibeln nämns också uttryck som evig glädje eller en plats där ingen sorg, ingen klagan och ingen smärta mer ska finnas.
Jag vet, som sagt, inte mer och har inte heller lust att få veta mer just nu. Det enda vi med säkerhet vet är att vi alla ska dö. Människan föder gränsle över en grav. Ljuset glimmar till och sen blir det mörkt igen, skriver Samuel Beckett i sin pjäs I väntan på Godot. Det blir dock lite mer meningsfullt att tänka sig att den här lilla glimten av liv, är just bara en glimt av det oändliga som komma skall. Döden är inte en punkt, utan ett kommatecken!
