.

Idag skulle min syster fyllt 36 år! Men för mig kommer hon aldrig att bli äldre än tolv, eftersom hon inte fick leva längre här på jorden. En dag på sportlovet fick hon feber och huvudvärk som på bara några timmar utvecklades till hjärnhinneinflammation och akut blodförgiftning. Vid obduktionen visade det sig att Ing-Marie var född utan mjälte. Mjälten är det viktigaste organet för vårt immunförsvar. Om detta skadas eller behöver tas bort kan man leva ett friskt liv med hjälp av mediciner. Trots att min syster varit sjuk hela sin barndom hade ingen upptäckt att mjälten saknades och därför fick en liten flicka aldrig bli vuxen, gifta sig eller föda barn. Mina barns kusiner blev aldrig till!

På söndagsskolan pratade vi om liknelsen med det förlorade fåret. Hur herden lämnade sina 99 får för att söka efter det enda som sprungit bort. Vi pratade också om hur många människor det finns på jorden och att den gode herden faktiskt älskar och har koll på dem alla. Varje människa är viktig för Gud!

Och ändå...så finns det så många som lider, av sjukdom, övergrepp, krig, fattigdom och allsköns elände. Hur kan man egentligen tro på en Gud mitt i allt detta?

Jag vet att det ibland låter absurt att tro på en god Gud i en värld där det finns så mycket ondska, men jag brukar vända på det hela och istället fråga mig hur det kan finnas så mycket gott om inte Gud finns. Hur kan det komma sig att så många barn faktiskt föds med alla organ på rätt plats? Hur kan det finnas så mycket kärlek och godhet? Hur kan naturen visa upp så fantastiska vyer? Så trots allt elände, väljer jag ändå att tro på Gud, för var kommer annars allt det vackra ifrån?