Valborgsångest
Stordottern ska på en fest hos någon som hennes kompis kompis känner, vilket ju känns tryggt för oss som föräldrar. Varför duger det inte att ha fest med sådana man känner?
Nåväl, i morgon är det första maj och då börjar ju våren på riktigt sägs det. Glöm bara inte att ni måste ut och demonstrera då. Mot omotiverade elever och lärare.
Renoveringsgnäll
Och i morgon är det Valborg, men det blir väl till att renovera och städa även då. Om ingen vill bjuda hem oss förstås. Det hade ju varit trevligt med en trerätters eller en grillbuffé...så där i all enkelhet. Å andra sidan är vi förkylda också, så det är nog bäst att vi stannar hemma och hostar av både virus och byggdamm.
Men...man kan ju alltid muntra upp sig genom att äta något. På jobbet idag kom vi fram till att det är just så jag gör för att inte bli utbränd; Jag äter något. Tyvärr är det ju inte så nyttigt på andra sätt. Men visst, en morotskaka är billigare än en sjukskrivning och en kartong av Mammas chokladbollar kostar ju trots allt bara 50 kronor...och då går behållningen till sonens klasskassa.
Solbrillor och Teliaaktier
De jag har nu är faktiskt tio (!) år gamla. När min pappa dog använde jag en del av arvet (förutom den del jag skänkte till Telia genom att köpa deras nyutgivna aktier!) till att köpa ett par, i mitt tycke, riktigt dyra solglasögon. 700 kostade de och var av märket Armani. Jag kände mig SÅ snygg! Ja,alltså ännu snyggare än vanligt...om det är möjligt.
Nu är dessa glasögon tyvärr inte särskilt moderna längre och dessutom inte heller genomskinliga på grund av alla repor. Idag när jag satt på torget utanför skolan väntandes på bussen och iförd mina gamla Armanibrillor, kom en elev förbi, stannade till och frågade tvekande "Är det Annika?" Jo, det var det ju. Han undrade då förvånat vad jag gjorde där. Tja, vad brukar man göra vid en busshållsplats? Antagligen tyckte han att jag såg ganska nerdekad ut och undrade hur hans lärare så snabbt hamnat bland A-lagarna på parkbänken. Och ja, det kan man ju undra. Fast ibland går det ganska snabbt utför har jag hört...och kanske speciellt om man investerat sitt arv i ett par solbrillor och värdelösa Teliaaktier.
Ungdomligt oförstånd
Idag har det blivit känt i HD att några av våra elever ställde till med en del uppståndelse i Förslöv förra veckan när de skulle spela in en film. De hade skrivit manus, som läraren läst, samt pratat med och fått tillstånd av banken att spela in en filmsekvens där några rånare skulle springa ut från banken. Någonstans gick det dock fel i informationen och när eleverna filmat ett tag överraskades de av åtta polisbilar och poliser med dragna vapen. Elever, poliser och bankpersonal blev förstås alla rejält uppskrämda och det hela kunde ju slutat riktigt illa. Nu gjorde det som tur var inte det, utan alla klarade sig undan dramat med blotta förskräckelsen.
Naturligtvis var det fel det som hände. Eleverna hade kryddat manuset efter det att läraren läst det, informationen till banken hade inte fungerat riktigt och att man skulle ha polisens tillstånd hade man inte förstått. MEN...man gör faktiskt oansvariga saker ibland, framför allt när man är ung. Därför är det så tråkigt att läsa hur folk som kommenterat artikeln förfasar sig. Har vi ingen koll på ungarna? Hur kan rektor tillåta detta? Tänk vad det kostar samhället!
Det är så lätt att gnälla på andra, som om man själv aldrig gjort något fel. Ungdomligt oförstånd blandat med bristande kommunikation kan leda till mycket. Men, som Forrest Gump skulle ha sagt, Shit happens! Enligt filmen myntade han dock också begreppet Don´t worry. Be happy!
Fel har begåtts. Det har kostat pengar. Folk har blivit skrämda. Visst, men det slutade lyckligt och förhoppningsvis har alla lärt sig något av det.
Omprov, renovering och lite syslöjd
Väl hemkommen lär det inte heller bli lugn och ro, eftersom vi precis satt igång ett renoveringsprojekt. Sonen och lilldottern ska byta rum. Väggar ska rivas och nya sättas upp. Som tur är har vi vår hussnickare, Daniel, till hjälp, men byggdammet måste ändå städas bort, möbler flyttas och tapeter inköpas.
Mitt i alltihop fyller stordottern 17 och kalas ska hållas, kakor bakas och altaner iordningställas. Och nästa helg har båda döttrarna dansuppvisningar...och tills dess ska jag ha sytt färdigt deras kläder (egentligen bara en söm i ett svart tygstycke, genom vilken det ska träs en gummisnodd, men ändå!)... och ...
Nej, nu ska jag sluta gnälla och plikttroget dela ut prov till de omskrivande eleverna och därefter sätta mig på en stol och titta på dem i två timmar. Tror ni att jag somnar?
Vad ni har gjort....
Idag ska jag INTE skriva om sex, eller vin. Idag ska jag vara seriös! Samtidigt är jag så trött på att man förväntas vara så seriös när man är kristen, och tyvärr är det nog just det som många människor utanför kyrkan tänker om oss kristna; Att vi är så allvarliga och har långa listor över saker vi INTE får göra. "Jaså är du kristen? Jaha, då är du en sådan som inte dricker alkohol eller har sex innan du gift dig?!" (Oj, nu nämnde jag det i alla fall!)
Jag skulle verkligen önska att vi kristna istället blev kända för vad vi verkligen GÖR, och inte för vad vi INTE gör. Tänk om man istället fick höra; "Jaså, är du kristen? Då är du en sådan som skänker pengar till fattiga, tar ansvar för miljön, protesterar mot orättvisor och står upp för de svaga."
Sen får man förstås inte glömma att det kristna livet inte bara handlar om att göra saker eller att avstå från saker, utan framför allt om att ha en relation med den levande Guden. Han älskar oss för dem vi är och inte för vad vi gör...eller inte gör. Samtidigt uppmanar han oss att leva som Jesus gjorde och att respektera och hjälpa varandra, för "Vad ni gjort mot en av dessa mina minsta det har ni gjort mot mig." (Matt 25:40)
Snopp, snopp, snopp och snopp
Igår hade vi samlag med grannarna igen....eller i alla fall samlagning. Istället för att göra allt arbete ensam, bidrar alla med något. Kvällens tema var spanskt, så på bordet fanns tapas (som tydligern kan vara vad som helst), spanska viner och egentillverkade vininkokta päron. Allt var mycket njutningsfullt, även om vissa tyckte att den lite malplacerade holländska röran var i starkaste laget.
Under kvällen avhandlades många intressanta ämnen. En av grannarna är holländare och Thomas, som ska flyga till Amsterdam nästa vecka, försökte passa på att lära sig några holländska fraser. Hej är ju ett användbart ord, som på holländska heter hoya. Däremot tycker jag inte att det är nödvändigt att veta att kök heter keuken och uttalas som ett manligt organ, eller att kallt heter koud och uttalas på skånska.
På tal om konstiga språk, så hade några romska nyanlända elever säkert en obehaglig upplevelse när de träffade vår skolledning. På romska heter nämligen penis kari, vilket också är namnet på vår studie- och yrkesvägledare. Som om detta inte skulle vara nog så heter vår rektor Carina liksom vår specialpedagog, medan biträdande rektor heter Karin. Ungdomarna undrade säkert vad det var för land de kommit till när fyra kvinnor presenterade sig som Kari, Karin, Carina och Carina. Snopp, snopp, snopp och snopp!
Samlagsgänget....
Förföljd av en sko
Kanske har den på något sätt registrerats som min profilbild. Så nu är det jag och Ingvar Karlsson; Han som en avlång sula med glasögon och jag som en svart, klumpig och ganska ful MBT-sko. Visserligen är en MBT-sko dyrare än så gott som alla andra skor, och enligt vissa forskare dessutom väldigt nyttiga och praktiska. Men lite fåfänga har man väl ändå.
Kanske beror missödet på att jag inte tillåtits betala för de där skorna, men efter att ha tackat med den dyraste vinflaskan jag någonsin köpt, kanske stalkern (walkern) vill vara så vänlig att lämna mig ifred. Gå vidare helt enkelt!
Som ni kanske förstår vågar jag inte publicera fler skobilder.
Åskmolnet
En tänkbar orsak till min deppighet är nog att jag för tillfället saknar en bok att läsa. När alla sysslor är avklarade, mina promenader är gångna och rygg- och magövningarna gjorda är det skönt att försvinna bort i en annan värld för en stund. I kväll hade jag gott om tid...men som sagt ingen bok.
Så nu sitter jag här och slötittar på Aktuellt, Anna Anka, Antikrundan och andra allmänna anrättningar (?) och känner hur dyrbar tid går förlorad. Men, men ... det finns förstås värre saker. Levergryta, tomater och spindlar till exempel.
Moln över Korcula
Gardell och hans himmel
Ikväll tittade jag på Gardells program Oh Herregud igen. Eftersom jag är en väldigt strukturerad person blir jag så förvirrad av hans resonemang, som verkligen böljar hit och dit. Ena stunden säger han att Gud är påhittad, för att i nästa sekund tala om att Gud minsann inte lovat oss lätta liv. Vad då? Finns inte Gud, så är det väl ointressant vad han har lovat. Då är det ju människor som påstår att Gud säger det ena eller det andra.
Sen menar Gardell också att en kärleksfull Gud förstås måste släppa in alla människor i himlen. Och visst, det låter ju bra. Men då undrar jag i mitt stilla sinne vem av oss som vill dela rum med Hitler...eller Saddam...eller mobbaren som gjort livet surt för många...eller våldtäktsmannen...eller barnamördaren. Vill vi förresten ens dela rum med oss själva när allt kommer omkring?
Vad jag menar är att en himmel dit alla kommer per automatik utan någon form av omvändelse eller ånger, faktiskt blir ett helvete. Tänker Gardell att vi ska fortsätta bråka, slåss för våra rättigheter och trampa på varandra i himlen?
Enligt Bibeln behövs alltså omvändelse. Det behöver inte handla om långa botgöringsperioder eller komplicerade böner, utan kan som i rövarens på korset fall räcka med en enkel förfrågan; "Herre, tänk på mig idag." I denna lilla bön ligger en bekännelse av att man ser Jesus som herre och vill vara med honom. Man accepterar en högre maktordning, genom vilken man också är beredd att vilja förändra sitt gamla levnadssätt. DÅ kan till och med Hitler få komma till himlen, precis som vi andra "vanliga" syndare, för DÅ kommer den sanna, renade människan fram och himlen kan bli en plats där vi möts utan alla de mörka sidor som nu gärna förstör, och ibland gör livet till ett helvete.
Lite skit under naglarna
Barnen var ensamma hemma igår kväll, vilket resulterade i att både femtonåringen och nioåringen somnade i vars en hörna av soffan. Ganska gulligt var det att se den numera 170 cm långa tonårssonen ligga där och snusa tillsammans med lillasyster. "Vad då? Jag sov väl inte!"
På tal om barnen så har jag fortfarande olja under naglarna efter att ha tvättat en navkapsel. När dottern lämnat tillbaka den stulna, gick hon in till en annan granne och frågade om de hade någon kapsel över. Det hade de inte...men offrade sig för den goda saken och gav henne en av dem som redan satt på bilen. Så nu kör grannen omkring med tre navkapslar för att rädda dottern från en för tidig död i killertävlingen.
Nu kommer eleverna och vill börja lektionen, så då är det väl dags att börja jobba trots yrsel, påsar under ögonen och skitiga naglar.
Navkapslar, bananer och kondomer
Stordottern ska söka kommunjobb och behövde bara "lite" hjälp med CV´n. Det visade sig dock att ett enormt formulär skulle fyllas i.... För att få sommarjobb/ungdomspraktik!
När allt detta, samt nattning av lilldottern, var avklarat borde lugnet i alla fall ha hunnit lägga sig. Men nej, nu springer stordottern omkring och sliter och drar i skåp och garderober. Saker måste hittas och samlas ihop inför skolans killertävling. Mamma har vi en flytväst? Mamma har du fem kondomer? Skidglasögon? En banan? En purjolök? Mamma har vi en navkapsel?
När pappa upplyser om att det står navkapslar utanför grannens trädgård, försvinner dottern iväg och kommer efter en stund hem med en navkapsel som hon helt enkelt har snott! I krig är väl allt tillåtet? Kära nån! Dottern får snällt gå tillbaka med den.
Nej, någon skön söndag har det inte varit, så ni som väntar på ett andligt inslag får vänta ett tag till. Förhoppningsvis kommer det dagar då barnen inte ska söka jobb, träna på engelskprov och sno navkapslar samtidigt.
Sexig
Min parfym har tagit slut. Eller rättare sagt; hälften av min parfym har tagit slut och den andra halvan har bestämt sig för att stanna i flaskan.
Min parfym heter Sexy och är gjord av Carolina Herrera från New York. (Jag har fått den av min man, faktiskt!) Den består av två små flaskor som sticks in i vars en sida på ett rör, och man behöver inte ha särskilt stor fantasi för att tankarna ska föras till midsommarstänger eller andra fallosymboler. Nu är alltså den ena flaskan tom, medan den andra hängt upp sig...
Så för att göra en könsgrej av det hela kan man nog påstå att det är som i det gamla talesättet där man jämför män med toaletter. Antingen är de upptagna eller fulla med skit. I detta fall låter det dock lite trevligare att påstå att de antingen sitter fast eller är tomma! (Symboliskt alltså...INTE biologiskt)
Slut på romantiken
Under eftermiddagen fortsatte mitt arbete ute i trädgårdsstolen på altanen. Där ägnades tid åt att läsa färdigt Flyga drake, som ska diskuteras med en annan klass på fredag. Visst är det ett härligt jobb jag har? Läsning, skrivning och lite romantik.
Teatern var ju jättebra!
Eleverna verkade inte gilla teatern särskilt mycket! Konstigt, tycker jag. En pjäs som utspelar sig i Ryssland under slutet av 1800-talet, i ett adligt samhälle där människor är uttråkade till leda, borde väl vara ytterst intressant! Att allt utspelar sig på en och samma scen gör det ju lättare att hänga med, eftersom det annars kan vara lite förvirrande när karaktärerna har flera smeknamn.
Ärligt talat så tyckte jag faktiskt att Onkel Vanja var en bra och tänkvärd pjäs. Det var lite grann som att titta på Robinson. En i taget pratade ut om sina känslor och sitt elände, varvat med scener där de intrigerade med och pratade skit om varandra. På grund av skådespelarnas storartade prestationer kom man nära karaktärerna och levde sig in i deras förutsättningar.
Men visst, man fick tänka till lite och en del undrade vad det hela gick ut på. Vad HANDLADE pjäsen om? Tja, det tänker jag inte avslöja förrän eleverna funderat lite till och kommit igång med sina recensioner. 
Förutom teater hann vi också med en liten stadsvandring tillsammans med Per Leijon.
Här framför Carl Milles staty nere i hamnen.
Grön och vita bröder
Idag vimlade det av grön- och vitrandiga halsdukar på stan. Folk sjöng, jublade och smällde smällare, trots att Rögle ramlat ur Elitserien. Dessutom pratade de stockholmska och sjöng "Hata Ängelholm". En del hade svarta stövlar och bomberjacka.
På stan vimlade det också av poliser. Poliser i pikébussar och poliser till häst. Man kunde ju undra om det var någon stor viktig politisk manifestation på gång, men nej...alltihop handlade förstås om fotbollsmatchen mellan Ängelholm och Hammarby.
Det är helt fascinerande egentligen. Att 1000 stycken stockholmare är beredda att offra tid och pengar för att följa med sitt lag 60 mil, en vanlig tisdagkväll. Har de inga jobb och skolor där uppe? Att samhället är beredda att satsa stora polisresurser på fotbollsmatcher är också fascinerande. Vid vanliga lägenhetsbråk eller inbrott får man vänta länge på EN stackars polis, och här finns det nu plötsligt hur många som helst.
Fascinerande helt klart! Matchen går dessutom på TV, och konstigt känns det att heja på de gula bröderna, istället för på de grönvita.
Onkel Vanja
Oavsett om vi är män eller kvinnor
Jag vill egentligen inte alls göra en könsgrej av varken det här eller något annat, utan tycker precis som Håkan att vi i första hand är och ska ses som människor. Tyvärr verkar inte samhället tycka som vi, utan delar kategoriskt in oss i tillhörighet efter kön, där det ganska ofta genom olika tider och kulturer varit olika spelregler för de båda grupperna, tyvärr.
Men nu var det som sagt inte någon könskamp jag ville uppbåda, utan en kamp mot alla de ideal som alltmer sätter ytan i fokus, vare sig det handlar om att bygga muskler eller suga fett. Ideal som egentligen hindrar människor från att vara just människor. För riktiga människor svettas faktiskt. De har hår lite här och var och kommer förr eller senare att få rynkor, sladdrigt hull och stapplande ben. Oavsett om vi är män eller kvinnor.
Var tog kroppen vägen?
Jaha, så åkte då Rögle ur Elitserien. Tja, sånt är livet! You win some, you lose some. Söndagens predikan hette "Han kom, han sågs, han segrade" och handlade om Jesu uppståndelse, och om hur man som logiskt tänkande människa kan tro på denna.
M-L (Marie-Louise Nilsson, präst, tvåbarnsmamma, ung och snygg) började med att slå fast att det i den naturalistiska världsbilden inte finns plats för någon Gud eller några övernaturliga fenomen. Allt styrs av naturlagarna och man förutsätter att det inte finns något utanför den här materiella världen.
Men, tänk dig för en stund att det faktiskt finns en Gud, som står över naturlagarna. Då ställs plötsligt allt på sin spets och övernaturliga, oförklarliga fenomen, såsom Jesu uppståndelse blir möjliga.
Dessutom finns det en hel del fakta kring uppståndelsen som är värda att fundera över. Om nu Jesus har funnits, avrättats på korset och lagts i en grav, som dessutom vaktades av romerska soldater, var i all sin dar tog då kroppen vägen??
När lärjungarna började sprida ut ryktet om att Jesus levde borde det ju varit lätt att bevisa att de talade osanning genom att visa upp kroppen. Men okej...säg att de stulit kroppen och gömt den någonstans. Varför då egentligen? Vad skulle de vinna på det? Budskapet om att han uppstått ledde visserligen till berömmelse, men absolut inte till någon ära. Lärjungarna och många andra troende fick på grund av sin övertydelse utstå förföljelse och martyrskap.
Dessutom var lärjungarna en samling räddhågsna och ganska skeptiska människor som efter Jesu död låste in sig för att inte möta samma öde. Jag tror inte att de skulle våga sig på att försöka sprida ut ett falskt rykte, om de inte hade blivit överbevisade om att Jesus faktiskt var uppstånden.
Sen var det ju inte heller så att Jesus bara visade sig för några stycken vittnen. Under sex veckor visade han sig vid tolv tillfällen, varav det vid ett av dessa var 500 människor samlade.
Så de som menar att vi kristna är naiva och tror på sagor har faktiskt en del att fundera över, som till exempel just detta: Vad hände med kroppen? Varför och hur uppstod ryktet om Jesu uppståndelse? Hur kommer det sig att så många gått på denna myt om den inte är sann?
Är kvinnor orena?
Många moderna västerlänningar förfasar sig över Bibelns kvinnosyn, där de judiska kvinnorna för 5000 år sedan ansågs orena när de hade mens, eller hade fött barn, och många ojar sig också över hur muslimer i religionens namn "tvingar" sina kvinor att gå klädda i burka eller använda slöja för att inte visa för mycket av sina kroppar. Samtidigt har vi i västvärlden egentligen inte kommit så mycket längre, när våra döttrar ska tvingas lägga ner en massa tid, pengar och kemikalier på sina kroppar för att inte betraktas som smutsiga och orena.
Det vanligaste argumentet för rakning är just detta att det är mer hygieniskt. När jag förra gången bloggade om att vara stolt över sin buske blev jag tipsad om en annan blogg, där en kvinna besökt ett badhus och tyckte att det var hur äckligt som helst. "Folk såg ut som troll mellan benen. Inte undra på att skillsmässostatistiken är så hög, när inte kvinnor tar hand om sin hygien", var hennes sammanfattning av upplevelsen.
Nej...Vi måste stå emot detta!! Rakning nån gång ibland är inte själva problemet, men om vi kvinnor hela tiden måste tänka på sminkning, hårstyling, vaxning, moderiktiga kläder, rätt vikt, rätt bröststorlek, tandblekning, celulitbehandlingar, ansiktslyftningar och träning (Kom bara ihåg att ha rätt kläder och svettas snyggt!), så kommer vi ju för allt i världen inte att få varken tid eller pengar till något annat. Männen kan fortsätta göra karriär och odla intressen, medan vi bara kommer hålla på med våra kroppar. Hela kampen för jämställdhet har då varit bortkastad. Männen kommer inte behöva hindra oss från att ta för oss, för det kommer vi göra så bra själva!!
Converse, ost och Allsvenskan.
I kväll har vi varit på ostprovning på Ostbutiken här i stan. Mannen fick detta som present till sin födelsedag i januari, men vi har alltså inte kommit iväg förrän idag. Vi fick smaka nio olika sorters ostar, med tillhörande bröd, marmelad och vin. Numera vet jag att ost INTE passar tillsammans med vindruvor och paprika eftersom de är för syrliga, men däremot med päron och marmelad. Det söta bryter nämligen förträffligt med osten. Jag fick också lära mig att ost helst ska stå framme FEM timmar före servering och att det bara finns en äkta brie.
Precis innan vi skulle iväg kom jag på att jag ju faktiskt inte gillar ost särskilt mycket...speciellt inte om de är mögliga och gröna. Som tur var fanns det bara en riktigt läskig ost på tallriken, så de andra kunde jag smaka. Men att äta nio ganska stora bitar ost var inte det lättaste, så tyvärr fick en hel del kastas bort.
Mannen var i alla fall nöjd och fick för en stund annat än Rögles misslyckade kvalserie att tänka på. Under den långa promenaden hem blev det emellertid en del analyserande av den rådande situationen. Men vad då? Allsvenskan är väl inte helt fel det heller.
RÖGLE TILL ALLSVENSKAN, HURRA, HURRA!!
Vad blir det för mat?
Funderar på vad vi ska ha till middag. Funderar förresten på det i princip hela tiden. Vad ska vi äta? Det är ofta det första jag tänker på när jag vaknar, och det sista jag hör sonen säga innan han lägger sig; Vad blir det för mat i morgon?
I Bibeln står det att vi inte ska fråga oss vad vi ska äta och dricka, därför att Gud tar hand om oss. Men, så vitt jag vet är det ändå JAG som måste skriva inköpslista, handla varor och laga till dem , för att sedan alltid få höra någon i familjen komma med nedsättande kommentarer.
Om jag frågar mannen svarar han nästan alltid Bruna bönor, vilket ingen mer än han själv gillar. Eller smörgås, men det har ju barnen ätit hela dagen, eftersom de inte äter ordentligt av skolmaten.
Så, vad ska vi då ha ikväll? Bröd, fisk och vin är ju bibliskt, men jag är inte säker på att barnen uppskattat att få några sillar och lite bröd på tallriken. Nej, det får nog bli KORV och bröd istället. Tråkigt, men snabbt. Sen ska vi försöka oss på att åka till Väla på speciellt kvällsöppet för dem med HD-pass. Halva Skånes befolkning kommer säkert vara där, men rabatter på upp till 20% i många affärer kan bli ganska lönande om man tänker köpa lite dyrare saker...som Converseskor. Ska jag ha röda,rosa eller svarta? Ännu en fråga att ta ställning till, som lite omväxling till allt matfunderande.
(Mannen har fått akut magkatarr inför den avgörande matchen Rögle- Almtuna. Sport är INTE nyttigt för hälsan. Det har jag alltid sagt!)
Tre dagar UTAN godis MED nötter.
Igår...
Igår var också dagen då jag började mitt nya liv...igen. Mindre godis och kakor och mer nötter och 85%-ig choklad!
Igår var också dagen då Rögle förlorade mot AIK, Halmstad spelade oavgjort mot Malmö och Leksand vann i förlängning mot Södertälje. (För att vara ointresserad av sport är jag ändå ganska uppdaterad må jag säga!) Efter matchen Rögle-AIK befinner sig många Ängelholmare helt under isen och förhållandet till favoritlaget har blivit avsevärt kyligare. Vi får väl hoppas på töväder i Kalla kriget och ett under från ovan om Rögle ska hålla sig kvar i elitserien den här gången. Som hockeyfanänka anser jag mig ha rätt att kräva viss kompensation för alla de avstådda klädinköpen till förmån för mannens årskort, och all den egentid med barnens läxläsning, hundens kvällspromenader och tvättens strykning, som jag fått mig tilldelad.
Good enough
Det är tyvärr alltför lätt att hamna i stressens och kravens ekorrhjul. Tvätt, strykning, inköp, städning, uppsatsrättning och annat världsligt blir lätt till stora berg som ska bestigas. Ett sätt att komma ifrån detta är förstås att strunta i alla krav...vilket faktiskt är omöjligt. Att påstå att det inte finns några krav är ganska löjligt. Det FINNS krav som måste uppfyllas. Vi MÅSTE till exempel ta hand om vår egen och våra barns hälsa och hygien. Vi MÅSTE sköta våra jobb något så när bra och vi MÅSTE betala våra räkningar.
Däremot finns det väldigt många krav som INTE är okej att ställa varken på oss själva eller på varandra. Mina barn har rätt att kräva mat...men INTE sin favoriträtt varenda dag. Min arbetsgivare har rätt att kräva att jag sköter mitt jobb... men INTE att jag ska ta på mig en massa extra uppgifter hela tiden och arbeta övertid varje dag. Jag har rätt att kräva av mig själv att jag ska göra så gott jag kan...men INTE att jag ska göra mer än jag kan!!
Dessutom finns det en hel del krav som egentligen är okej att ställa, men där de nödvändiga förutsättningarna för att kunna klara dem saknas. Det kan handla om effektivisering på arbetsplatsen, önskemål från barnen som inte stämmer med familjens ekonomiska situation eller orimliga krav på oss själva.
Jag läste för ett tag sedan om ett gäng kvinnor som bildat ett nätverk som heter Good enough, och jag tror att just precis det är lösningen. Vi måste inse att vi är good enough, så länge vi gör så gott vi kan. Visst kan man ibland bli bättre, men man måste växa i takt med förutsättningarna. Ingen otränad människa kastar sig direkt ut i ett maratonlopp, utan börjar med att springa en kilometer. Mer har man inte kapacitet till.
Ställ rimliga krav på dig själv! Säg nej till krav som är felaktiga och krav som du ännu inte har förutsättningarna för att klara av. Inse att du är GOOD ENOUGH!!
Glad påsk
Judith i stugan
Läsarsystrar
Påskharen verkar ha hittat hit också, trots att han är en hedning (?)
Något säger mig att kristna äter mer sötsaker än andra... Den årliga kakbuffén bland husvagnarna.
Good Friday
Ännu en dag av påskkonferensen har gått till ända. Förkylningen är mer påträngande, men än hänger jag med. Lilldottern har somnat efter en intensiv dag med barnmöten och aktiviteter på temat Olympiad. Sonen är helt slö efter att ha badat jaquzzi utomhus och stordottern ska gå till kompisens husvagn och sitta där och läsa (socialt, värre). Mannen tänkte också gå ut och vara social, men har somnat i soffan.
Dagens undervisning har bestått av lite Uppenbarelseboken, lite Efesierbrevet och lite Den förlorade sonen. Många goda tankar har förmedlats och även en och annan kontroversiell sådan.
Till exempel handlade kvällens predikan om den förlorade sonen som fick ut sin del av arvet, lämnade hemmet och slösade bort pengarna i sus och dus...tills de tog slut och han fick jobba som en fattig svinskötare. Han vände då tillbaka hem och blev mottagen med jubel och fest. Hemma fanns också storebror, som inte var så glad åt att lillebror firades. Här har jag gått och jobbat i alla dessa år utan att få någon fest minsann!
Kontentan av det hela var att vi kanske ibland måste "synda färdigt", för att förstå vad vi har hos Gud, så att vi inte bara lunkar på som kristna utan att se glädjen i det.
Det låter ju lockande på vissa sätt, fast samtidigt får man inte glömma att sonens lilla utflykt slutade i misär. Men visst, den som tror att han är perfekt behöver förstås aldrig vända om, och får heller aldrig uppleva försoning och den glädje och befrielse som följer därav.
Rögle - Leksand 3-2
Ryggen värker redan efter att ha suttit på de obekväma träbänkarna och vädret är sannerligen inte det bästa...men under kvällens predikan pratades det om att fokusera på det positiva. Jag leder fortfarande kampen mot förkylningen, i morgon kommer det att bjudas på intressanta gudstjänster och seminarium och dessutom kommer Rögle förstås att besegra Leksand på hemmaplan... med så där 3-2, ungefär.
Hej då, nu far jag till...
Förkylningen håller sig än så länge i schack, med hjälp av Kan Yang, C-vitamin och bön. Sonen är nyklippt och blev stoppad av polisen när han cyklade utan hjälm på trottoaren. 650 kronor skulle det ha kostat, men de ville inte förstöra hans påsklov, så he was free to go.
Hoppas att ni alla får en fin och välsignad påsk, utan vare sig förkylningar eller poliser som förstör den. Kanske lyckas jag hitta ett nätverk på den där konferensen. Annars hörs vi inte förrän på måndag.
