.

Då var räkningarna betalda även den här månaden, och inte heller den här gången blev det en massa pengar över till mig att shoppa för. Ja, ja, jag vet att jag köpte ett par Converse förra månaden och ja, jag VET att vi håller på och renoverar för fullt, men ändå! Jag skulle verkligen behöva köpa ett par nya solglasögon.

De jag har nu är faktiskt tio (!) år gamla. När min pappa dog använde jag en del av arvet (förutom den del jag skänkte till Telia genom att köpa deras nyutgivna aktier!) till att köpa ett par, i mitt tycke, riktigt dyra solglasögon. 700 kostade de och var av märket Armani. Jag kände mig SÅ snygg! Ja,alltså ännu snyggare än vanligt...om det är möjligt.

Nu är dessa glasögon tyvärr inte särskilt moderna längre och dessutom inte heller genomskinliga på grund av alla repor. Idag när jag satt på torget utanför skolan väntandes på bussen och iförd mina gamla Armanibrillor, kom en elev förbi, stannade till och frågade tvekande "Är det Annika?" Jo, det var det ju. Han undrade då förvånat vad jag gjorde där. Tja, vad brukar man göra vid en busshållsplats? Antagligen tyckte han att jag såg ganska nerdekad ut och undrade hur hans lärare så snabbt hamnat bland A-lagarna på parkbänken. Och ja, det kan man ju undra. Fast ibland går det ganska snabbt utför har jag hört...och kanske speciellt om man investerat sitt arv i ett par solbrillor och värdelösa Teliaaktier.