Veligt om val
Hörde precis på TV en diskussion om hur man ska få fler utlandsfödda och ungdomar att rösta. Eftersom jag själv är högst osäker på vad jag ska välja, gjorde jag därefter ett valtest, Valkompassen...och kände mig totalt obildad. Vad då "Global skatt för att stoppa valutaöverföring"? Uranbrytning för eller emot? Individuell föräldraförsäkring? Har vi inte redan det? Som tur var kunde man få lite fakta kring varje påstående innan man skulle ta ställning, för annars hade det mest blivit "jag vet inte" som svar. Kanske inte så konstigt att en del avstår från valet, när man tar upp så här krångliga begrepp.
Expressens valtest var lite enklare. Här skulle man både ta ställning till olika påståenden och värdera hur viktiga man tycker frågorna är. Genomtänkt och nyanserat kändes det...tills jag fick se resultatet. Hur kan man bli Sverigedemokrat som andraalternativ, när man är positiv till invandring och byggande av moskeér?? Varför har man överhuvudtaget med SD? Måste man det? Tänk om osäkra ungdomar gör testet och får till svar att de bör rösta på Sverigedemokraterna? Jag undrar verkligen vilken fråga jag har gemensam med SD. Avskaffande av kungahuset kanske?? Tillåtelse av viss vargjakt? Fri entré på statliga muséer?
Nej, jag tror mer på Valkompassen. Där stämde resultatet i alla fall med det jag svarat. Även om det såg lite FÖR rött ut. (62% Vänsterpartist!) Så nej, jag är fortfarande en politisk sökare, som önskar att det fanns fler (några) mittenpartier, för oss veliga stackare i mitten. En sak är i alla fall säker; Det kommer absolut inte bli Sverigedemokraterna som får min röst.
Expressens valtest var lite enklare. Här skulle man både ta ställning till olika påståenden och värdera hur viktiga man tycker frågorna är. Genomtänkt och nyanserat kändes det...tills jag fick se resultatet. Hur kan man bli Sverigedemokrat som andraalternativ, när man är positiv till invandring och byggande av moskeér?? Varför har man överhuvudtaget med SD? Måste man det? Tänk om osäkra ungdomar gör testet och får till svar att de bör rösta på Sverigedemokraterna? Jag undrar verkligen vilken fråga jag har gemensam med SD. Avskaffande av kungahuset kanske?? Tillåtelse av viss vargjakt? Fri entré på statliga muséer?
Nej, jag tror mer på Valkompassen. Där stämde resultatet i alla fall med det jag svarat. Även om det såg lite FÖR rött ut. (62% Vänsterpartist!) Så nej, jag är fortfarande en politisk sökare, som önskar att det fanns fler (några) mittenpartier, för oss veliga stackare i mitten. En sak är i alla fall säker; Det kommer absolut inte bli Sverigedemokraterna som får min röst.
Bergspredikan
Helgen har innehållit det mesta och varit väldigt god. Mannen har efter 10 år avtackats på Calderys Nordic, med blommor, vin, tårta, höganäskrus och middag på Harrys. På onsdag går han vidare från metropolen Höganäs till metropolen Västra Karup, där Bjäre Kraft kommer bli ny arbetsgivare. (Och den röda BMW´n kommer förvandlas till en svart SAAB.)
Vi har också gratulerat tre 40-åringar på två fester, även där med blommor, vin och tårta (dock utan höganäskrus) , samt varit i kyrkan.
I min bibelläsning har jag nu kommit till Jesu Bergspredikan (Matteus 5-7). Där ger han en hel massa levnadsråd, varav vi, troende eller inte, faktiskt har kvar en hel del i dagens samhälle. Till exempel finns den gyllene regeln här; "Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem." Så självklart, men så svårt.
Här står också "Döm inte, så blir ni inte dömda" och "Var dag har nog av sin egen plåga". Tänk om vi kunde bli bättre på att åtminstone följa dessa tre uppmaningar; Leva i nuet, behandla andra som vi själva vill bli behandlade och inte döma varandra. Världen skulle genast bli en ännu mer fantastisk plats.
Nu är det ju inte alltid så lätt att leva efter dessa råd. Som tur är står det också i Bergspredikan; "Be så ska ni få. Sök så ska ni finna. Bulta så ska dörren öppnas." Vi behöver inte kämpa i egen kraft för att bli bättre människor. Vi kan be Gud om hjälp, samtidigt som vi strävar vidare mot målet.
(Av någon anledning har texten fastnat på kursiv. "Tekniskt problem"...som vanligt.)
Vi har också gratulerat tre 40-åringar på två fester, även där med blommor, vin och tårta (dock utan höganäskrus) , samt varit i kyrkan.
I min bibelläsning har jag nu kommit till Jesu Bergspredikan (Matteus 5-7). Där ger han en hel massa levnadsråd, varav vi, troende eller inte, faktiskt har kvar en hel del i dagens samhälle. Till exempel finns den gyllene regeln här; "Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem." Så självklart, men så svårt.
Här står också "Döm inte, så blir ni inte dömda" och "Var dag har nog av sin egen plåga". Tänk om vi kunde bli bättre på att åtminstone följa dessa tre uppmaningar; Leva i nuet, behandla andra som vi själva vill bli behandlade och inte döma varandra. Världen skulle genast bli en ännu mer fantastisk plats.
Nu är det ju inte alltid så lätt att leva efter dessa råd. Som tur är står det också i Bergspredikan; "Be så ska ni få. Sök så ska ni finna. Bulta så ska dörren öppnas." Vi behöver inte kämpa i egen kraft för att bli bättre människor. Vi kan be Gud om hjälp, samtidigt som vi strävar vidare mot målet.
(Av någon anledning har texten fastnat på kursiv. "Tekniskt problem"...som vanligt.)
Jag hatar Lindex
Åh vad jag hatar Lindex!! Hur kan man ha provrumsbelysning som visar varenda skavank och sänker självförtroendet på Ängelholms alla kvinnor? Är det på samma sätt i resten av Sverige? Eller är det bara vi ängelholmskor som ska gå omkring och tänka ordet cellulit när vi lämnar butiken?
- Hej, jag är från Ängelholm och jag har celluliter! Suck! Har jag förresten talat om att celluliter består av inkapslat, härsket underhudsfett? Hemskt va? Varför har inte män celluliter? Varför är det bara vi kvinnor som lagrar fett inför kommande svälttider?
Nej, nu ska jag sluta gnälla! Jag tycker ju inte om utseendefixering och jag vet att det är insidan som räknas. Jag vet! Jag ska genast ta mig samman och vara klok och förnuftig igen. Ända tills jag behöver en BH nästa gång. (Fast då går jag nog till Twilfit.)
- Hej, jag är från Ängelholm och jag har celluliter! Suck! Har jag förresten talat om att celluliter består av inkapslat, härsket underhudsfett? Hemskt va? Varför har inte män celluliter? Varför är det bara vi kvinnor som lagrar fett inför kommande svälttider?
Nej, nu ska jag sluta gnälla! Jag tycker ju inte om utseendefixering och jag vet att det är insidan som räknas. Jag vet! Jag ska genast ta mig samman och vara klok och förnuftig igen. Ända tills jag behöver en BH nästa gång. (Fast då går jag nog till Twilfit.)
Antik sex och samlevnad
Arbetsdagen har mest handlat om fotografering och film. Lagom tills jag tänkt prata om Antiken hade SVT skickat en DVD till oss svensklärare med två avsnitt av Hej Litteraturen, som just nu går på TV. Jag tänkte att det kunde bli en lämplig start på ämnesområdet och satte på DVD´n utan att ha tittat på den först. Filmen var bra på många sätt, men kanske hade de hamnat i fällan att försöka vara lite för populistiska. Väldigt mycket handlade nämligen om sex. Eleverna fick veta att grekerna idrottade nakna, varvid de ibland band upp organen och ibland inte.
De fick också veta att homosexuella relationer var vanliga och att äldre män ofta hade sex med yngre pojkar, men att de istället för penetrering (Fröken, vad betyder det?) använde sig av sex mellan låren. Vi fick till och med veta att det finns ett särskilt ord för detta. Vilket det var kommer jag tyvärr inte ihåg (...och vågar inte precis googla på det heller.)
Tja, man kan ju undra vad eleverna kommer lägga på minnet från det här TV-avsnittet. Vad Illiaden handlar om? Vad hexameter är för något? Vem Homeros var? Knappast. Men att grekerna var sexgalningar kommer de nog alltid bära med sig.
De fick också veta att homosexuella relationer var vanliga och att äldre män ofta hade sex med yngre pojkar, men att de istället för penetrering (Fröken, vad betyder det?) använde sig av sex mellan låren. Vi fick till och med veta att det finns ett särskilt ord för detta. Vilket det var kommer jag tyvärr inte ihåg (...och vågar inte precis googla på det heller.)
Tja, man kan ju undra vad eleverna kommer lägga på minnet från det här TV-avsnittet. Vad Illiaden handlar om? Vad hexameter är för något? Vem Homeros var? Knappast. Men att grekerna var sexgalningar kommer de nog alltid bära med sig.
Turtles
Livet som lärare är väldigt omväxlande må jag säga. I tisdags - kick-off på Tropikariet, igår föreläsning och tävlingar mellan programmen (För första gången kom inte SMSP sist, utan blev faktiskt trea!! Bra jobbat!) och idag lektioner, fotografering, indrag av ogiltiga busskort, peptalk om projektarbeten...och tydligen också beställning av sköldpaddor. Utan att vara medveten om det har jag alltså svarat på en annons på Blocket om att ta hand om två sköldpaddor. Dessa djur skulle skötas om av den numera reptilälskande klassen och antagligen bo på skolan.
Till den som inte förstår vad jag pratar om, kan jag säga att det gjorde inte jag heller till att börja med. Men efter att ha tagit del av klassens nya serieprogram började det klarna. (Fast jag hade förstås gissat på Rebecka om ni frågat mig.)
Upphovsrätt?? Tja beställer man sköldpaddor i mitt namn, så knycker jag era bilder. Text och bild: Sandra Ekman
Till den som inte förstår vad jag pratar om, kan jag säga att det gjorde inte jag heller till att börja med. Men efter att ha tagit del av klassens nya serieprogram började det klarna. (Fast jag hade förstås gissat på Rebecka om ni frågat mig.)
Upphovsrätt?? Tja beställer man sköldpaddor i mitt namn, så knycker jag era bilder. Text och bild: Sandra Ekman
Bra, bättre, bäst
Lilldottern har lärt sig engelska idag. Efter bara 20 minuters undervisning kan hon nu alla siffrorna plus en sång. Hon tycker själv att hon är fantastiskt duktig. I morgon ska hon ha sin första lektion i syslöjd och är helt övertygad om att hon kommer vara duktig även på det. Små barn tycker ofta att de är bra på det mesta...medan en hel del vuxna inte tycker de är bra på något.
En av mina punkter på gårdagens föreläsning var: Man behöver inte vara bäst för att vara bra! Alltför många människor "gräver ner sina pund" när de upptäcker att det finns gott om folk som är bättre än de. Istället för att fortsätta vara stolta över och utveckla sina talanger jämför de sig med andra...och börjar tycka att de själva inte har något att komma med.
Tänk så många talanger som går förlorade! Tänk så många människor som stannar i utvecklingen! Tänk så många bra människor och goda idéer som inte kommer fram i ljuset!
Man behöver alltså inte vara bäst för att vara bra! Bara om man fortsätter göra något man är bra på kan man bli ännu bättre. Det är helt enkelt det bästa man kan göra.
En av mina punkter på gårdagens föreläsning var: Man behöver inte vara bäst för att vara bra! Alltför många människor "gräver ner sina pund" när de upptäcker att det finns gott om folk som är bättre än de. Istället för att fortsätta vara stolta över och utveckla sina talanger jämför de sig med andra...och börjar tycka att de själva inte har något att komma med.
Tänk så många talanger som går förlorade! Tänk så många människor som stannar i utvecklingen! Tänk så många bra människor och goda idéer som inte kommer fram i ljuset!
Man behöver alltså inte vara bäst för att vara bra! Bara om man fortsätter göra något man är bra på kan man bli ännu bättre. Det är helt enkelt det bästa man kan göra.
Bilder från Troipkariebesöket SMSP 08
Tropikariet och fotoutställning
Hade tänkt lägga ut bilder från klassens utflykt till Tropikariet, men upptäkte förstås att jag inte fått rätt sladdar med mig hem. Suck! Idag har det i alla fall varit kick-off-dag med eleverna. En del klasser lekte lekar för att lära känna varandra och en del vandrade i Sinarpsdalen (i ösregn)...medan vi alltså begav oss söderut och fick en guidad vandring ändå bort i Sydamerika, Madagaskar och Afrika. Vi klappade krokodiler och ormar, fick flygande hundar i håret och lemurer på ryggarna.
Egentligen har Tropikariet inte så mycket med Samhälle-journalistik att göra, men ibland behöver man tänka lite utanför ramarna, och Naturkunskap är ju också ett ämne. På eftermiddagen var vi på Dunkers och såg en fotoutställning av bland annat Lars Bygdemark. Han jobbar med flygfoton och hade nu Öresundsregionen som tema. Otroligt hur vackra vissa vyer är från luften. Bostadsområden kan vara rena konstverk uppifrån. Därifrån
ser man också stadsarkitekternas uttänkta mönster tydligare.
Precis som med livet alltså. Ibland behöver vi höja oss över vardagens bestyr och se saker lite grann från ovan. Kanske framträder mönstret tydligare då. Kanske blir det till synes oplanerade mer planerat och det ordinära mer speciellt och vackert.
Bilden är hämtad från http://uk.oresund10.com/page/245. Där finns ikoner så att man kan länka till bland annat Facebook, så därför utgår jag ifrån att bilden får användas i syfte att berätta om utställningen.
Egentligen har Tropikariet inte så mycket med Samhälle-journalistik att göra, men ibland behöver man tänka lite utanför ramarna, och Naturkunskap är ju också ett ämne. På eftermiddagen var vi på Dunkers och såg en fotoutställning av bland annat Lars Bygdemark. Han jobbar med flygfoton och hade nu Öresundsregionen som tema. Otroligt hur vackra vissa vyer är från luften. Bostadsområden kan vara rena konstverk uppifrån. Därifrån
ser man också stadsarkitekternas uttänkta mönster tydligare.
Precis som med livet alltså. Ibland behöver vi höja oss över vardagens bestyr och se saker lite grann från ovan. Kanske framträder mönstret tydligare då. Kanske blir det till synes oplanerade mer planerat och det ordinära mer speciellt och vackert.
Bilden är hämtad från http://uk.oresund10.com/page/245. Där finns ikoner så att man kan länka till bland annat Facebook, så därför utgår jag ifrån att bilden får användas i syfte att berätta om utställningen.
The boys (?) are back
Eleverna är tillbaka och sommarlovet definitivt slut. I motsats till barn i de yngre skolåldrarna är gymnasieelever oftast inte så översvallande inför skolstart. Tråkigt egentligen, men det är ju så vi människor är. Att vara arbetslös, eller att inte komma in på önskad utbildning är något av en katastrof för de flesta...men ändå kan det ofta vara tungt att ta sig upp på morgonen och börja prestera. Lite grann känner vi nog alla som Pippi; vi vill gå i skolan för att kunna ha lov, jobba för att få semester.
Jag kämpar vidare för att bli en nyttigare människa. Idag försökte jag äta spagetti och köttfärssås, utan spagetti...men det var ingen höjdare. Ibland (ganska ofta) behöver man kolhydrater.
Var inte rädda
Oj vad man kastas hit och dit ibland! Efter en mysig och välsignad församlingsdag på Åsljungagården, får jag plötsligt ett telefonsamtal om att vår hund varit i slagsmål igen. En kille i området gick förbi med sina två hundar som Smilla av någon anledning känner ett djupt hat mot. Smilla lyckas ta sig genom grinden och anfaller hundarna. Killen blir chockad och sparkar undan Smilla som faller omkull på marken och verkar ganska groggy. Grannen kommer ut och tar hem Smilla, som då kvicknat till. Killens ena hund blöder, men verkar i övrigt ha klarat sig.
Usch! Jag skulle vara väldigt nöjd utan husdjur...men inte när man väl skaffat dem. Tänk vad illa det kunde gått, både för hans hundar och för vår! Tänk vad barnen skulle blivit ledsna!
Nej, det är helt enkelt bäst att inte tänka så mycket; nu gick det ju ganska bra i alla fall. Förresten fick jag veta idag att Jesu vanligaste hälsningsfras var just "Var inte rädda". Antagligen insåg han att vi människor har lätt för att bli rädda och att det finns en hel del skrämmande saker i världen. Man skulle faktiskt kunna oroa ihjäl sig över allt som skulle kunna hända, och aldrig våga göra något av rädsla för konsekvenserna.
Fast kanske är det själva rädslan som är det mest skrämmande av allt. Rädslan som hindrar, stoppar och förlamar. Därför behöver vi ofta höra hälsningen om att inte vara rädda. Det mesta brukar ordna sig och på något konstigt sätt brukar allt det där hemska vi kan inbilla oss inte alls hända... Och skulle det ändå hända så har Gud lovat vara med oss även där.
"Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig." (Ps 23)
Usch! Jag skulle vara väldigt nöjd utan husdjur...men inte när man väl skaffat dem. Tänk vad illa det kunde gått, både för hans hundar och för vår! Tänk vad barnen skulle blivit ledsna!
Nej, det är helt enkelt bäst att inte tänka så mycket; nu gick det ju ganska bra i alla fall. Förresten fick jag veta idag att Jesu vanligaste hälsningsfras var just "Var inte rädda". Antagligen insåg han att vi människor har lätt för att bli rädda och att det finns en hel del skrämmande saker i världen. Man skulle faktiskt kunna oroa ihjäl sig över allt som skulle kunna hända, och aldrig våga göra något av rädsla för konsekvenserna.
Fast kanske är det själva rädslan som är det mest skrämmande av allt. Rädslan som hindrar, stoppar och förlamar. Därför behöver vi ofta höra hälsningen om att inte vara rädda. Det mesta brukar ordna sig och på något konstigt sätt brukar allt det där hemska vi kan inbilla oss inte alls hända... Och skulle det ändå hända så har Gud lovat vara med oss även där.
"Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig." (Ps 23)
Våga misslyckas
Medan jag städat hela huset har jag också funderat på onsdagens föreläsning. Den ska ha titeln "Hur man blir en stjärnelev" alternativt "Hur man (miss)lyckas". Jag har nämligen (helt revolutionerande:) kommit på att en av nycklarna till framgång är att klara en motgång eller flera. Den som inte vågar misslyckas kommer aldrig att lyckas.
Att sätta upp mål har vi nog alla gjort nån gång. Det är viktigt. Det är också viktigt att ha en plan för hur man ska nå sitt mål. MEN det viktigaste är nog ändå att inse att det kommer ta tid att nå dit man vill. Rom byggdes inte på en dag, som man säger.
Hur ofta ger vi inte upp efter första misslyckandet. Bantningen, träningen, föresatsen att lämna in arbeten i tid eller målet att bli bättre på att sköta läxorna, kommer lätt av sig när den lilla rösten i huvudet börjar viska: "Nähä, det gick inte den här gången heller. Det är ingen idé. Det kommer aldrig funka. Du är hopplöst misslyckad." Och så struntar vi i alltihop, istället för att kavla upp armarna och ta nya tag. Och ingenting kommer någonsin att förändras. Vi fastnar där vi är, istället för att ta kontroll över våra liv och vandra vidare mot målet.
Ett annat problem i det här är alla überpositiva/hurtiga människor som ständigt talar om att det inte är någon idé att göra något halvhjärtat. Att träna två gånger i veckan är helt enkelt inte lönt, minst tre måste det vara. Ska man försöka leva nyttigare ska man helst lägga om HELA sin livsstil och aldrig någonsin mer ens titta på en morotskaka, annars är det minsann ingen idé. Ska skolan tänka på elevernas ansvarstagande, ska helst HELA undervisningssättet förändras , annars kan det kvitta.
Usch, jag blir allergisk! Det är minsann bättre att börja med det lilla än att inte börja alls. Det är bättre att ha realistiska mål och orka jobba mot dem, än att ge upp direkt därför att målet är för högt. Alla projekt har börjat med små steg och en massa misslyckanden. Skillnaden är bara att människorna bakom de lyckade projekten inte gett upp utan kämpat vidare.
Att sätta upp mål har vi nog alla gjort nån gång. Det är viktigt. Det är också viktigt att ha en plan för hur man ska nå sitt mål. MEN det viktigaste är nog ändå att inse att det kommer ta tid att nå dit man vill. Rom byggdes inte på en dag, som man säger.
Hur ofta ger vi inte upp efter första misslyckandet. Bantningen, träningen, föresatsen att lämna in arbeten i tid eller målet att bli bättre på att sköta läxorna, kommer lätt av sig när den lilla rösten i huvudet börjar viska: "Nähä, det gick inte den här gången heller. Det är ingen idé. Det kommer aldrig funka. Du är hopplöst misslyckad." Och så struntar vi i alltihop, istället för att kavla upp armarna och ta nya tag. Och ingenting kommer någonsin att förändras. Vi fastnar där vi är, istället för att ta kontroll över våra liv och vandra vidare mot målet.
Ett annat problem i det här är alla überpositiva/hurtiga människor som ständigt talar om att det inte är någon idé att göra något halvhjärtat. Att träna två gånger i veckan är helt enkelt inte lönt, minst tre måste det vara. Ska man försöka leva nyttigare ska man helst lägga om HELA sin livsstil och aldrig någonsin mer ens titta på en morotskaka, annars är det minsann ingen idé. Ska skolan tänka på elevernas ansvarstagande, ska helst HELA undervisningssättet förändras , annars kan det kvitta.
Usch, jag blir allergisk! Det är minsann bättre att börja med det lilla än att inte börja alls. Det är bättre att ha realistiska mål och orka jobba mot dem, än att ge upp direkt därför att målet är för högt. Alla projekt har börjat med små steg och en massa misslyckanden. Skillnaden är bara att människorna bakom de lyckade projekten inte gett upp utan kämpat vidare.
Faster i sovrummet
Sitter på jobbet och orkar inte åka hem. Det mesta är klart inför skolstart. Mycket mer än vanligt egentligen, men eftersom jag fått ett schema som inte lämnar mycket utrymme för planering har jag i princip försökt planera hela terminen i förväg.
I natt drömde jag faktiskt mardrömmar om mitt schema. I drömmen hade jag inbokade lektioner varje dag från morgon till kväll. I drömmen var jag också på väg hem med min cykel, när jag plötsligt välte...på en bro över Rönneå. I cykelkorgen låg alla nationella prov...som naturligtvis ramlade i ån. Som tur var kom ett gäng tonårskillar förbi och hjälpte mig att försöka rädda proven. Tyvärr drunknade två av dem...samtidigt som en stor flock sjölejon simmade förbi. Panik, panik!
En annan som måtte haft panik på riktigt är min svägerska. Tidigt i morse födde hon en flicka...hemma i sovrummet. Jag har inte hört hela storyn än, men klart är i alla fall att de inte hann särskilt långt innan bäbisen kom ut. Så jag blev alltså faster i sovrummet idag. Tur ändå att allt gick bra och att hon inte föddes i farstun!
http://www.helsingborgslasarett.se/patienterochnarstaende/webbisar/webbisarkiv/webbisarkiv2009/20100820flickadahlsvensson.5.557acc6912a5ff32e9380008034.html
I natt drömde jag faktiskt mardrömmar om mitt schema. I drömmen hade jag inbokade lektioner varje dag från morgon till kväll. I drömmen var jag också på väg hem med min cykel, när jag plötsligt välte...på en bro över Rönneå. I cykelkorgen låg alla nationella prov...som naturligtvis ramlade i ån. Som tur var kom ett gäng tonårskillar förbi och hjälpte mig att försöka rädda proven. Tyvärr drunknade två av dem...samtidigt som en stor flock sjölejon simmade förbi. Panik, panik!
En annan som måtte haft panik på riktigt är min svägerska. Tidigt i morse födde hon en flicka...hemma i sovrummet. Jag har inte hört hela storyn än, men klart är i alla fall att de inte hann särskilt långt innan bäbisen kom ut. Så jag blev alltså faster i sovrummet idag. Tur ändå att allt gick bra och att hon inte föddes i farstun!
http://www.helsingborgslasarett.se/patienterochnarstaende/webbisar/webbisarkiv/webbisarkiv2009/20100820flickadahlsvensson.5.557acc6912a5ff32e9380008034.html
Begär
Nu har det hänt igen. I vintras handlade det om ett starkt behov av att sparka på smältande snöhögar, medan jag nu känner längtan efter att dra upp varenda ogrästuva när jag väntar på bussen. Gräset är helt översållat av maskrosblad och andra marktäckande ogrässorter. Egentligen gillar jag inte alls att rensa ogräs, men när det handlar om att få upp EN rot och på så sätt få bort en halv kvadratmeter ogräs är det faktiskt kul. Lönsamt och effektiv på nåt vis!
Hittills har jag dock lyckats stå emot impulsen att börja gräva i kommunens gräsmattor, men vem vet? En vacker dag kanske jag kravlar omkring på gräset i jakt på maskrosor istället för att åka till jobbet.
(Nu lär jag bli hembjuden på många trädgårdsfester, i alla fall. Så då är det kanske dumt att avslöja att mina konstiga begär mest dyker upp när jag väntar på bussen.)
Hittills har jag dock lyckats stå emot impulsen att börja gräva i kommunens gräsmattor, men vem vet? En vacker dag kanske jag kravlar omkring på gräset i jakt på maskrosor istället för att åka till jobbet.
(Nu lär jag bli hembjuden på många trädgårdsfester, i alla fall. Så då är det kanske dumt att avslöja att mina konstiga begär mest dyker upp när jag väntar på bussen.)
Inget ogräs...men väl en växt. (Judiths bild)
Jag ska bli konsult
Vem sa att man blir pigg av motion?? Har precis cyklat en mil och känner mig som en zombie; ont i huvudet och ont i kroppen. Kanske kan det också bero på planeringsdagen på jobbet, där mycket tänkande ingick. Vad är kunskap? Vad är entreprenöriellt lärande?, var några av de frågor vi fick fundera över under eftermiddagens föreläsning.
Jag kom i alla fall fram till att det vore ganska lätt att bli konsultföreläsare. Det räcker med att ställa en massa frågor, så fixar publiken resten. Skämt åsido, så tror jag faktiskt att många av oss har mycket att dela med oss av...om vi bara vågar. Det är så lätt att nedvärdera sig själv, istället för att våga satsa. Så många fortbildningsdagar jag varit på, där jag efteråt känt att det här kunde jag sagt mycket bättre själv. Mitt arbetslags förslag till fortbildningsplanen är alltså att använda oss mer av varandra i utbildningen, istället för att hyra in dyra föreläsare. På onsdag ska jag till exempel hålla ett föredrag för eleverna om vikten av att sätta upp mål och jobba mot dem. Blir det bra (det blir det!) kan jag ju sälja föreläsningen dyrt och åka runt som konsult. Det är väl entreprenörskap om något.
Och...jag ska inte bara ställa frågor. Jag tänker minsann ge en del svar också!
Jag kom i alla fall fram till att det vore ganska lätt att bli konsultföreläsare. Det räcker med att ställa en massa frågor, så fixar publiken resten. Skämt åsido, så tror jag faktiskt att många av oss har mycket att dela med oss av...om vi bara vågar. Det är så lätt att nedvärdera sig själv, istället för att våga satsa. Så många fortbildningsdagar jag varit på, där jag efteråt känt att det här kunde jag sagt mycket bättre själv. Mitt arbetslags förslag till fortbildningsplanen är alltså att använda oss mer av varandra i utbildningen, istället för att hyra in dyra föreläsare. På onsdag ska jag till exempel hålla ett föredrag för eleverna om vikten av att sätta upp mål och jobba mot dem. Blir det bra (det blir det!) kan jag ju sälja föreläsningen dyrt och åka runt som konsult. Det är väl entreprenörskap om något.
Och...jag ska inte bara ställa frågor. Jag tänker minsann ge en del svar också!
Jubileum
Idag är det jubileum, min blogg fyller ett år! För precis ett år sedan startade jag bloggen, som ett led i min utbildning till lärare i Textkommunikation. Nu vet jag inte precis om språket utvecklats något vidare och inte heller har jag konkurrerat ut Blondin-Bella, men kul har det i alla fall varit... så jag fortsätter väl ett tag till.
I år kanske jag ska försöka satsa mer på layouten....kanske. På jobbet har jag nu plötsligt inte bara ansvar för texterna till skoltidningen, utan också för det grafiska. Förstår verkligen inte hur det ska gå, men jag har ju duktiga elever med mig. (Så nu alla elever kör vi hårt och vinner Lilla journalistpriset!)
Igår var det fest på jobbet. Firmafester brukar ju vara livade tillställningar, med diverse skandaler, men inte hos oss inte. Här går vi tipsrunda och sjunger allsång, minsann. Kollegan brukar påpeka att det nog bor en tonåring i mig (så fort jag inte jublar när vi ska diskutera kvalitetsutveckling), och igår kände jag mig verkligen som en sådan när det var dags för allsång av "Jag vill ha en egen måne", " Jag vill vara din, Margareta" och "Sånt är livet" (+ många fler). Inte för att jag saknar skandalerna, men allsång får mig att känna mig som min mamma. Tipsrundan vann jag i alla fall och fick en morotskaka som pris. (Nej, den var inte så kunskapsbaserad. Man hade bara behövt lyssna i personalrummet!)
I övrigt var det en trevlig fest där vi firade två jubilarer, Christina 50 och Jonas 40. Det är alltid kul att träffas och umgås med goda vänner. Hurra på er och hurra för min blogg! (Vaddå ego?)
I år kanske jag ska försöka satsa mer på layouten....kanske. På jobbet har jag nu plötsligt inte bara ansvar för texterna till skoltidningen, utan också för det grafiska. Förstår verkligen inte hur det ska gå, men jag har ju duktiga elever med mig. (Så nu alla elever kör vi hårt och vinner Lilla journalistpriset!)
Igår var det fest på jobbet. Firmafester brukar ju vara livade tillställningar, med diverse skandaler, men inte hos oss inte. Här går vi tipsrunda och sjunger allsång, minsann. Kollegan brukar påpeka att det nog bor en tonåring i mig (så fort jag inte jublar när vi ska diskutera kvalitetsutveckling), och igår kände jag mig verkligen som en sådan när det var dags för allsång av "Jag vill ha en egen måne", " Jag vill vara din, Margareta" och "Sånt är livet" (+ många fler). Inte för att jag saknar skandalerna, men allsång får mig att känna mig som min mamma. Tipsrundan vann jag i alla fall och fick en morotskaka som pris. (Nej, den var inte så kunskapsbaserad. Man hade bara behövt lyssna i personalrummet!)
I övrigt var det en trevlig fest där vi firade två jubilarer, Christina 50 och Jonas 40. Det är alltid kul att träffas och umgås med goda vänner. Hurra på er och hurra för min blogg! (Vaddå ego?)
Mysiga måndag
Fick lite dåligt samvete efter mitt senaste inlägg. Det är väl inte så bra att klaga på sina kolleger offentligt (ja, alltså förutom på han den där som jag alltid klagar på, ni vet) och dessutom i samma inlägg som jag ifrågasätter något så heligt som sport. Människor kan ju känna sig kränkta. Fy på dig, Kajsa! Dessutom missade jag åter mitt söndagsinlägg igår. Sköna söndag får snart döpas om till mysiga måndag, om det ska fortsätta så här.
Här kommer alltså några tänkvärda bibelord från veckan som varit:
Lycklig den som tar sig an den svage, honom ska Herren rädda på olyckans dag. Ps 41:2
Mina planer är inte era planer och era vägar är inte mina vägar, säger Herren. Liksom himlen är högt över jorden, så är också mina planer högre än era planer och mina vägar högre än era vägar. Jes 55: 8-9
I juni fanns en artikel i Dagens Industri som hade rubriken "Endast ett under kan rädda frikyrkan". Den fokuserade på det fallande medlemsantalet i många frikyrkor. En pastor citerades; "Om inget radikalt görs kommer vi att vara den sista generationen frikyrkomedlemmar."
Jag vägrar tro att det är så. Jag är övertygad om att kyrkan har ett aktuellt budskap för alla åldrar och människor. Sen handlar det väl om att hitta nya sätt att nå ut med budskapet. Vi måste tala ett språk som människor förstår och inte låsa in oss själva i gamla traditioner och ritualer.
I september börjar vi åter en Alphakurs i vår kyrka. Det har faktiskt ingenting med alphahannar att göra, utan är en studiecirkel i kristen tro, som går ut på att låta människor få höra och diskutera det kristna budskapet. Kanske vore det något för dig?
Här kommer alltså några tänkvärda bibelord från veckan som varit:
Lycklig den som tar sig an den svage, honom ska Herren rädda på olyckans dag. Ps 41:2
Mina planer är inte era planer och era vägar är inte mina vägar, säger Herren. Liksom himlen är högt över jorden, så är också mina planer högre än era planer och mina vägar högre än era vägar. Jes 55: 8-9
I juni fanns en artikel i Dagens Industri som hade rubriken "Endast ett under kan rädda frikyrkan". Den fokuserade på det fallande medlemsantalet i många frikyrkor. En pastor citerades; "Om inget radikalt görs kommer vi att vara den sista generationen frikyrkomedlemmar."
Jag vägrar tro att det är så. Jag är övertygad om att kyrkan har ett aktuellt budskap för alla åldrar och människor. Sen handlar det väl om att hitta nya sätt att nå ut med budskapet. Vi måste tala ett språk som människor förstår och inte låsa in oss själva i gamla traditioner och ritualer.
I september börjar vi åter en Alphakurs i vår kyrka. Det har faktiskt ingenting med alphahannar att göra, utan är en studiecirkel i kristen tro, som går ut på att låta människor få höra och diskutera det kristna budskapet. Kanske vore det något för dig?
Reklamruta :)
Alpha - var är meningen med livet?
I höst startar en ny Alphakurs i kyrkan. En plats där du kan utforska och lära dig mer om kristen tro.
Under flera år har många människor gått dessa kurser och uppskattat undervisningen, gemenskapen/maten, det goda samtalet där allt får frågas.
Ta chansen att vara med du också under dessa 11 veckor.
Kursstart: Torsdagen 9 september kl. 18.30 - för anmälan eller frågor ring Magnus Lennartsson, 0733-796 124
Manligt svammel och hälsofarlig sport
Jaha, nu har jag suttit i en timme och lyssnat på allmänt svammel från en av tennislärarna. Vad han egentligen ville ha sagt skulle varit avklarat på en kvart om effektivitet fått råda. Hade en KVINNA stått och pratat om ingenting så länge, hade det muttrats rejält i bänkarna. Men nu verkade de flesta tycka att det var SÅ intressant.
Mitt samlade intryck blev tyvärr att 1. Tennis (och många andra sporter) är till för dem som har pengar. Alla dessa tävlingar, kläder och utrustning får föräldrar och elever nämligen bekosta själva. 2. Tennis (och många andra sporter) på elitnivå är hälsofarliga. Tänk på alla de elever som satsar och satsar, men inte lyckas. Tänk på dem som blir skadade och plötsligt ser sin livsdröm gå upp i rök.
Nej...satsa på billigare och sundare karriärsmöjligheter vet ja´. Och prata inte så mycket...inte ens om du är man!
Mitt samlade intryck blev tyvärr att 1. Tennis (och många andra sporter) är till för dem som har pengar. Alla dessa tävlingar, kläder och utrustning får föräldrar och elever nämligen bekosta själva. 2. Tennis (och många andra sporter) på elitnivå är hälsofarliga. Tänk på alla de elever som satsar och satsar, men inte lyckas. Tänk på dem som blir skadade och plötsligt ser sin livsdröm gå upp i rök.
Nej...satsa på billigare och sundare karriärsmöjligheter vet ja´. Och prata inte så mycket...inte ens om du är man!
Barnfest i EFS-kyrkan
HOPPBORG
FÖRSÖK TRÄFFA PASTORN
BACKKLÄTTRING
Jag och Maria Montazami
På grund av ett intensivt socialt liv har bloggandet fått stryka på foten de senaste dagarna. Igår blev jag dock lite uppmuntrad när jag träffade en tjej i kyrkan som utbrast att hon älskar min blogg. Som favoriter hade hon lärarkajsa och Maria Montazami!! Senare på kvällen träffade jag en annan av mina läsare, som också följde Maria Montazami. Så ja, det är alltså jag och Maria Montazami nu för tiden!
Vet inte just om det finns så många likheter i och för sig. Mannen (och kollegan) skulle nog påstå att jag är mer lik Anna Anka än gulliga dumroliga Maria och inte heller har jag en enda tofs i hemmet. Visserligen skämtade mina kompisar på mitt bröllop om att jag, eftersom jag aldrig kunde få till någon vettig frisyr, varje dag satte upp håret i två tofsar, en i nacken och en rakt upp. Grannfrun poängterade också att jag ju visst gillar tofsar, "både här och där", med tanke på min kamp mot överdriven rakning. Sen är jag förstås lika snygg och rik som Maria, så likheterna är ju slående.
Tid eller arbete
En stor del av första arbetsdagen har gått åt till att diskutera arbetsmoral. Den intresssanta debatten fortsatte därefter på Facebook, där en av kollegerna beklagade sig över att alla gick hem så tidigt idag. Jag som är en effektiv person, är av den absoluta åsikten att det mest kostnadseffektiva för alla parter är om arbetsgivaren betalar för utfört arbete, istället för köpt tid. Ge mig ett rimligt uppdrag och låt mig sedan förvalta min tid som jag vill. Naturligtvis ska uppdraget skötas till belåtenhet, vilket förstås kräver att man lägger en hel del tid på det.
Men att bara sitta kvar på jobbet för att man ska...eller att låta en hel massa tid gå till spillo på meningslösheter får det att krypa i mig. Då hade jag ju kunnat göra annat viktigt hemma istället. Tyvärr finns det alltid människor som missbrukar frihet under ansvar, men överlag tycker jag att det fungerar bra. Se bara hur det gick med posten. När brevbärarna plötsligt inte fick gå hem efter genomförd runda, blev resultatet att konsumenterna fick sin post senare. Man fick inte jobba för fort helt enkelt.
Jag vet att det måste finnas en viss reglerad arbetstid. Som lärare ingår ju mycket mer än bara att ha lektion, men om man någon dag är klar tidigare än utsatt tid, tycker jag att man med rent samvete ska få gå hem. En annan dag får man jobba över. Uppdraget ska ju bli klart och göras bra. Ingen har nytta av min tid...om jag inte gör någor vettigt med den.
Men att bara sitta kvar på jobbet för att man ska...eller att låta en hel massa tid gå till spillo på meningslösheter får det att krypa i mig. Då hade jag ju kunnat göra annat viktigt hemma istället. Tyvärr finns det alltid människor som missbrukar frihet under ansvar, men överlag tycker jag att det fungerar bra. Se bara hur det gick med posten. När brevbärarna plötsligt inte fick gå hem efter genomförd runda, blev resultatet att konsumenterna fick sin post senare. Man fick inte jobba för fort helt enkelt.
Jag vet att det måste finnas en viss reglerad arbetstid. Som lärare ingår ju mycket mer än bara att ha lektion, men om man någon dag är klar tidigare än utsatt tid, tycker jag att man med rent samvete ska få gå hem. En annan dag får man jobba över. Uppdraget ska ju bli klart och göras bra. Ingen har nytta av min tid...om jag inte gör någor vettigt med den.
Snart helg
Första dagen på jobbet. Inget revolutionerande. Det mesta var som vanligt. Blommorna hade överlevt, jag och kollegan tjafsar om allt, min tjänstefördelning är överbokad och de orättade uppgifterna låg kvar där jag lämnat dem. Men det blir nog bra ändå, när vi kommit igång lite mer. I morgon är det ju fredag och en social helg väntar.
På lördag är det stor barnfest i EFS-kyrkan, med hoppborg, ansiktsmålning, backklättring, tävlingar, lekar och loppis. Hoppas det kommer lika många som förra året, då barnen vadade omkring i vattenpölar och ösregn. Att vädret ska bli bättre är det ingen tvekan om...för sämre finns inte. På kvällen är det kräftskiva med grannarna och på fredag och söndag umgänge med andra goda vänner. Intensivt, men kul! Som på Tivoli ungefär, men kanske inte lika skrämmande.
Jacob, Felicia, Thomas och Judith
Vem vill bli pensionär?
Det är alltså så här den känns...sista kvällen på lovet. Regnet strilar ner, mannen och hans kompis ska se landskampen mot Skottland och på facebook försöker folk överträffa varandra i att äta goda hembakta kakor. För tjugonde gången har jag försökt få bort kolhydrater ur min kost, men insett att jag egentligen skulle kunna leva BARA på kolhydrater. Tänk nybakade frallor, bagels, pannkakor, morotskakor, blåbärspajer, godis, glass och underbara efterrätter!! Antagligen skulle man känna sig ganska uppsvälld efter ett tag och kanske rent av tröttna på sötsaker, men det skulle vara gott under tiden.
Jaha, i morgon börjar allvaret; Planering, kvalitetssäkring, räddande av de blommor som överlevt sommaren, sorterande, städande, gnäll på schemat och planering igen. Tror faktiskt att jag skulle passa bra som pensionär, när allt kommer omkring. En sockerberoende pensionär :) En sockerberoende, bloggande pensionär.
Nåja, man behöver nog rutiner, och vem vill bli pensionär? (Förutom jag då?) Nu väntar den förrymda hundraåringen, som ville leva livets glada dagar, till tonerna från Shakiras Waka, waka. (Ja, jag vet att det är VM-låten, men den är rysligt bra ändå.)
Jaha, i morgon börjar allvaret; Planering, kvalitetssäkring, räddande av de blommor som överlevt sommaren, sorterande, städande, gnäll på schemat och planering igen. Tror faktiskt att jag skulle passa bra som pensionär, när allt kommer omkring. En sockerberoende pensionär :) En sockerberoende, bloggande pensionär.
Nåja, man behöver nog rutiner, och vem vill bli pensionär? (Förutom jag då?) Nu väntar den förrymda hundraåringen, som ville leva livets glada dagar, till tonerna från Shakiras Waka, waka. (Ja, jag vet att det är VM-låten, men den är rysligt bra ändå.)
Stordotterns dansuppvisning
Sommaren 2010
Sitter ute i trädgården och försöker samla några sista solminuter innan molnen drar in och det snart är dags att börja jobba.Sommarlovets åtta veckor går mot sitt slut och sommaren 2010 ska summeras. Eftersom jag troligen har en släng av aspergers och därför måste räkna allt, har jag kommit fram till att vi bara ägnat oss åt badliv sexton dagar, av lovets 56. Alldeles för lite, egentligen!
18 dagar har vi varit sociala med hembjudning eller annat umgänge med goda vänner. 9 dagar har vi varit på utflykter som inte innehållit bad. Sammanlagt har vi alltså gjort skojiga saker 43 dagar. De resterande tretton har vi haft hemmadagar.
Sammantaget är jag nöjd med sommaren. USA-resan var en höjdare, liksom tivolibesöket i Köpenhamn. Allt trevligt umgänge har förgyllt tillvaron och vädret får man väl också vara nöjd med. Dessutom har jag läst sju böcker och en hel del i Bibeln, gjort lite nytta i hemmet och kommit igång med motionscykeln. (Burit fem kubikmeter ved och gått upp tre kilo har jag också gjort. Godis, vin goda middagar har jag konsekvent låtit bli att räkna! Däremot morotskakor: Bara tre bitar på hela sommaren! Det ni!)
Så nu borde jag ju vara redo för jobbet...Hm, kanske det. Vi får väl se på torsdag. Annars gäller det att hålla ut 9,5 månader tills det är dags för nästa sommar.
18 dagar har vi varit sociala med hembjudning eller annat umgänge med goda vänner. 9 dagar har vi varit på utflykter som inte innehållit bad. Sammanlagt har vi alltså gjort skojiga saker 43 dagar. De resterande tretton har vi haft hemmadagar.
Sammantaget är jag nöjd med sommaren. USA-resan var en höjdare, liksom tivolibesöket i Köpenhamn. Allt trevligt umgänge har förgyllt tillvaron och vädret får man väl också vara nöjd med. Dessutom har jag läst sju böcker och en hel del i Bibeln, gjort lite nytta i hemmet och kommit igång med motionscykeln. (Burit fem kubikmeter ved och gått upp tre kilo har jag också gjort. Godis, vin goda middagar har jag konsekvent låtit bli att räkna! Däremot morotskakor: Bara tre bitar på hela sommaren! Det ni!)
Så nu borde jag ju vara redo för jobbet...Hm, kanske det. Vi får väl se på torsdag. Annars gäller det att hålla ut 9,5 månader tills det är dags för nästa sommar.
Världens bästa bok
Det var visst söndag igår, vilket jag missade och därför inte publicerade mitt söndagsinlägg. Därför får det bli lite andligt idag istället. Gud är ju med oss alla dagar och inte bara på söndagar, och jag är ju kristen alla dagar och inte bara på söndagar.
När jag var 18 år hade jag läst genom Bibeln sju gånger. Nu, ett antal år senare (orkar inte räkna) har jag fortfarande bara läst genom Bibeln sju gånger. Det har alltså varit ganska sporadiskt med bibelläsningen den senare halvan av mitt liv. Varje sommar brukar jag dock bestämma mig för att ta nya tag, och i år fungerar det faktiskt riktigt bra. Flera böcker i Nya testamentet är avklarade, och samtidigt håller jag på med Jesaja och Psaltaren i Gamla testamentet.
Till skillnad från när jag var ung, är jag betydligt mer kritisk i mitt läsande nu förtiden. För visst finns det mycket i Bibeln att ifrågasätta och diskutera. Det är verkligen en bok man kan läsa hela livet och ändå hela tiden få mer att grubbla på och upptäcka nya vinklingar på saker och ting. Jag tror att Gud står ut med att vi ifrågasätter honom ibland. Om vi hade förstått allt, hade vi ju varit lika smarta som Gud...och då hade han inte varit mycket till Gud.
Samtidigt har jag bestämt mig för att göra som Martin Luther. Det man inte förstår får man helt enkelt "lyfta på hatten för" och gå vidare. Precis som bibelforskarna säger, ska man se till helheten och inte hänga upp sig på enskilda konstigheter. I Bibeln finns mycket livsvisdom, många peppande, stärkande och tröstande ord. De är inte skrivna bara för präster, lärda människor eller tanter med knut i nacken. De är skrivna för dig och mig. Missa dem inte!
Jag vill ge dig insikt och lära dig den väg du ska gå, jag vill ge dig råd, min blick ska följa dig. (Jes 32:8)
När jag var 18 år hade jag läst genom Bibeln sju gånger. Nu, ett antal år senare (orkar inte räkna) har jag fortfarande bara läst genom Bibeln sju gånger. Det har alltså varit ganska sporadiskt med bibelläsningen den senare halvan av mitt liv. Varje sommar brukar jag dock bestämma mig för att ta nya tag, och i år fungerar det faktiskt riktigt bra. Flera böcker i Nya testamentet är avklarade, och samtidigt håller jag på med Jesaja och Psaltaren i Gamla testamentet.
Till skillnad från när jag var ung, är jag betydligt mer kritisk i mitt läsande nu förtiden. För visst finns det mycket i Bibeln att ifrågasätta och diskutera. Det är verkligen en bok man kan läsa hela livet och ändå hela tiden få mer att grubbla på och upptäcka nya vinklingar på saker och ting. Jag tror att Gud står ut med att vi ifrågasätter honom ibland. Om vi hade förstått allt, hade vi ju varit lika smarta som Gud...och då hade han inte varit mycket till Gud.
Samtidigt har jag bestämt mig för att göra som Martin Luther. Det man inte förstår får man helt enkelt "lyfta på hatten för" och gå vidare. Precis som bibelforskarna säger, ska man se till helheten och inte hänga upp sig på enskilda konstigheter. I Bibeln finns mycket livsvisdom, många peppande, stärkande och tröstande ord. De är inte skrivna bara för präster, lärda människor eller tanter med knut i nacken. De är skrivna för dig och mig. Missa dem inte!
Jag vill ge dig insikt och lära dig den väg du ska gå, jag vill ge dig råd, min blick ska följa dig. (Jes 32:8)
Åk till Tivoli
Jag förstår inte varför folk från södra Sverige åker till Liseberg, när de danska nöjesfälten Tivoli och Bakken finns. Danskarna har verkligen fått kläm på det där med gemyt och hygge (danskt ord för trivsel och avkoppling). Tivoli är inte bara en plats med spännande åkattraktioner, utan också en otroligt mysig park med massor av restauranger, scener, blommor och stämningsfulla illuminationer. Efter mörkrets inbrott är parken som en glittrande julgran eller att sprakande fyrverkeri.
Här tillbringade vi alltså ett antal timmar (fler än vi trott) i lördagens strålande sol. Barnen kastade sig ut i karusellerna och även jag vågade mig på några stycken. Fast mest älskar jag förstås sagotågen. Här fanns två stycken. Den flyvende kufferten med alla HC Andersens sagor och den mer spännande Minen (gruvan) med stora grodor, ödlor och larver som ibland sprutade vatten på besökarna.
Så om någon händelsevis har mer pengar och lediga dagar kvar, är Tivoli ett utmärkt utflyktsmål för en mysig och rolig dag. (Inte danskt rolig = lugn alltså.)
Regler för konversation
Nu har jag fått lite tips på hur man kan göra med svar på sina kommentarer. Man får helt enkelt göra som man vill; svara här, där eller någon annanstans...eller inte alls. Samtidigt vill ju de flesta människor få respons på sina åsikter. Vi är skapta för att kommunicera med varandra, och känner oss förstås ganska "dissade" om ingen svarar när vi pratar. (Ganska vanligt fenomen i många äktenskap, skulle jag tro, även om min man alltid påstår att han hört vad jag sagt, trots att han inte svarat. Ett lågt hummande kan faktiskt vara bra. Talstöd kallas det!)
När jag då bestämt mig för att svara på kommentarer kommer nästa "dilemma". Hur många gånger ska man svara? Alltså, om jag svarar, så skriver den andra tillbaka, så måste jag svara igen och så vidare. Det är precis som med sms. Finns det några regler för när och vem som ska avsluta konversationen?
Å andra sidan kanske vi inte behöver regler för allt, men när det gäller vanligt telefonvett FINNS det faktiskt regler. Till exempel är det den uppringande som ska framföra sitt ärende och leda samtalet, vilket de flesta säkert begriper. Men att det också är den uppringande som ska avsluta samtalet, kanske inte är lika känt. Om den uppringde avslutar kan det ses som oartigt, faktiskt.
Nåja, regler kan vara bra ibland, men för det mesta räcker nog sunt förnuft, och sunt förnuft säger mig att jag svamlat tillräckligt nu och helt klart bör avsluta.
När jag då bestämt mig för att svara på kommentarer kommer nästa "dilemma". Hur många gånger ska man svara? Alltså, om jag svarar, så skriver den andra tillbaka, så måste jag svara igen och så vidare. Det är precis som med sms. Finns det några regler för när och vem som ska avsluta konversationen?
Å andra sidan kanske vi inte behöver regler för allt, men när det gäller vanligt telefonvett FINNS det faktiskt regler. Till exempel är det den uppringande som ska framföra sitt ärende och leda samtalet, vilket de flesta säkert begriper. Men att det också är den uppringande som ska avsluta samtalet, kanske inte är lika känt. Om den uppringde avslutar kan det ses som oartigt, faktiskt.
Nåja, regler kan vara bra ibland, men för det mesta räcker nog sunt förnuft, och sunt förnuft säger mig att jag svamlat tillräckligt nu och helt klart bör avsluta.
Nej, jag har aldrig påstått att jag är snygg!
Ska man svara??
Efter att snart ha bloggat i ett år, har jag nu börjat med något nytt, nämligen att svara på folks kommentarer. Jag har inte riktigt vetat hur man "ska" göra. Ska man svara på kommentaren efter inlägget, på kommentatorns egen blogg ifall han/hon har någon eller på mailadressen som ibland anges? Eller ska man inte svara alls?
Nu tror jag i alla fall att jag bestämt mig för att svara på kommentarerna direkt på min blogg. (På så sätt tvingar jag ju läsarna att gå in och kolla en gång till.) Så ta gärna en titt, ifall du vill ha svar på din kommentar.
Puss, hej!
Säng, säng, säng....
Helt slut, efter att inte ha somnat förrän 03.30 i natt. Sonen hade åter LAN med två kompisar. Tyvärr tillhör jag inte dem som har god sömn, så flera timmar låg jag och vred mig innan jag gav upp och flyttade ner till lilldottern i källaren. Mannen som vanligtvis kan sova om så en orkan drar förbi, hade också han vaknat och varit inne hos killarna och röjt.
Nej, nu får det vara slutlanat på ett tag. Nätter är till för att sova på, helt enkelt!
Nej, nu får det vara slutlanat på ett tag. Nätter är till för att sova på, helt enkelt!
Den här hittade jag vid uppröjningen. Visst ser det helt giftigt ut? (Sonen får INTE dricka energidryck, så jag hoppas det var någon annans flaska!)
Älskade syster
De senaste dagarna har lilldottern varit på läger och jag har, förutom att städa, hunnit med att läsa en del. Den bok jag nu håller på med kan absolut kategoriseras i gruppen "Böcker som upprör". Joyce Carol Oates "Älskade syster" handlar om det ouppklarade mordet på den sexåriga skridskoprinsessan Bliss Rampike. Hon låter brodern Skyler berätta om deras hemska uppväxt och ger en möjlig lösning på mordet. Historien sägs vara fiktiv. Jag har försökt ta reda på hur mycket fakta som ligger bakom, men alla googleträffar hänvisar till Oates bok.
Jag hoppas dock verkligen att det mesta är totalt överdrivet, för SÅ hemska karaktärer som de båda föräldrarna borde absolut inte få finnas in real life. De är helt besatta av att barnen ska lyckas och gör förstås allt för att Bliss talanger ska komma till sin rätt. Hon FÅR bara inte misslyckas.
Pappan är en sann evolutionist och ser det naturliga urvalet som något naturligt (hm) ...även då det gäller sina egna barn. Den starke ska överleva och den svage gå under. För att barnen ska nå högsta möjliga potential står de under ständig medicinsk och psykologisk utredning. Bokstavsdiagnoser finns det gott om som kan förklara minsta lilla avvikelse, och medicinerna är många. Fruktansvärt, horribelt, beklagligt, avskyvärt!!!
Jag har ännu inte läst boken färdigt och tänker inte avslöja viktiga detaljer. Men oavsett om det hela slutar med att det är föräldrarna som mördat dottern eller inte, så är de i alla fall skyldiga till mord; Mord på en barndom, mord på en vettig människosyn och mord på min bild av de "lyckade" amerikanerna.
Så på sätt och vis hoppas jag ändå att Oates inte bara hittar på allt, för då har hon verkligen i onödan lyckats väcka fördomar och förutfattade meningar mot en familj och mot en stor del av en nation.
Svensk-synd-om
Förra veckan blev lilldottern först jätteglad... och sedan jätteledsen. Glad när hon fick veta att vi skulle åka till Tivoli i Köpenhamn och ledsen när hon fick veta att man kunde köpa kläder till hennes amerikanalle där, men insåg att hon inte hade några pengar kvar att handla för.
Jag försökte då få henne att förstå att det inte var särskilt synd om henne. Hon skulle ju få åka till Tivoli. Dessutom har vi ganska nyss varit i USA, vi har mat och kläder, är friska och bor i ett land där det inte är krig!! Det kändes inte som om jag fick någonvidare respons, utan klagandet fortsatte.
Senare på eftermiddagen satt hon dock och berättade detta för sin kompis; hur synd det var om henne. Efter ett tag säger hon att det ju ändå inte är SÅ särskilt synd om henne. Det är ju inte synd om henne på samma sätt som det är synd om de fattiga i Afrika eller människor som är sjuka, eller så. Det är helt enkelt bara "svensk-synd-om" henne.
Så lite av min moralpredikan hade tydligen gått in. Och visst är det väl ganska ofta så; Det är inte särskilt synd om oss...bara lite svensk-synd-om.
En tjej med stora bröst
När jag registrerade mig på bloggtoppen skulle man välja en kategori för bloggen, vilket jag har väldigt svårt för. Här pendlar det nämligen mellan högt och lågt; igår andligt och idag... tja, vad ska man kalla det, sex-och samlevnad, burleskt eller humoristiskt. Kanske rentav löjligt.
Idag påpekade nämligen sonen att han har alldeles för lite på väggarna i sitt nyrenoverade rum. Med glimten i ögat sa han att han skulle vilja ha en Picassobild. Eftersom jag tror mig veta vad som rör sig i huvudet på de flesta femtonåringar tog jag för givet att han pratade om en bild på Marie Picasso, den storbröstade idolvinnaren ni vet. Men nej, han menade en tavla av Monalilsatyp, och hade ingen aning om vem Marie Picasso är. Jag tror i och för sig att han skämtade, även om barnen för det mesta verkar inbilla sig att vi föräldrar är gjorda av pengar.
På tal om stora bröst, så berättade en ung kille i kyrkan igår om hur han deltagit i en Street Church-kampanj i Åhus. Där hade han och hans kompisar fått be för många människor med olika behov. En gång var det dock några halvnyktra tjejer som ville be för honom: "Vi ber för Benjamin att han ska hitta en jättesexig tjej med stora bröst och långa ben"
Detta berättade alltså Benjamin framifrån scenen och avslutade med att säga att "det ju också var en bön som fick betyda mycket" varpå församlingen brast i skratt och de mer pryda rodnade generat. (Ska bli spännande att se bönesvaret!)
Tja, det är kul att man kan skämta om (och be för) det mesta. Däremot är det inte så kul att jag bara fått placera min blogg i kategorin "allmänt" och därför hamnat på 8430´nde plats, medan kollegans sportblogg brukar ligga på plats 115. Men, men...det är ju ingen tävling.
Idag påpekade nämligen sonen att han har alldeles för lite på väggarna i sitt nyrenoverade rum. Med glimten i ögat sa han att han skulle vilja ha en Picassobild. Eftersom jag tror mig veta vad som rör sig i huvudet på de flesta femtonåringar tog jag för givet att han pratade om en bild på Marie Picasso, den storbröstade idolvinnaren ni vet. Men nej, han menade en tavla av Monalilsatyp, och hade ingen aning om vem Marie Picasso är. Jag tror i och för sig att han skämtade, även om barnen för det mesta verkar inbilla sig att vi föräldrar är gjorda av pengar.
På tal om stora bröst, så berättade en ung kille i kyrkan igår om hur han deltagit i en Street Church-kampanj i Åhus. Där hade han och hans kompisar fått be för många människor med olika behov. En gång var det dock några halvnyktra tjejer som ville be för honom: "Vi ber för Benjamin att han ska hitta en jättesexig tjej med stora bröst och långa ben"
Detta berättade alltså Benjamin framifrån scenen och avslutade med att säga att "det ju också var en bön som fick betyda mycket" varpå församlingen brast i skratt och de mer pryda rodnade generat. (Ska bli spännande att se bönesvaret!)
Tja, det är kul att man kan skämta om (och be för) det mesta. Däremot är det inte så kul att jag bara fått placera min blogg i kategorin "allmänt" och därför hamnat på 8430´nde plats, medan kollegans sportblogg brukar ligga på plats 115. Men, men...det är ju ingen tävling.
En omodernt modern Gud
I samhället idag är det inte modernt med färdiga lösningar, presenterade sanningar och auktoriteter. I samhället idag vill alla skapa sig sina egna sanningar, hitta sina egna lösningar och vara sina egna herrar. Som kristen kan man därför känna sig lite uråldrig, när man tror att det faktiskt finns en Gud som står över allt annat, en Gud som har sanningen och lösningen på världens alla gåtor.
Ganska ofta skulle jag tycka att det var lättare om min gudsbild var annorlunda, om Bibelns Gud var lite mer postmodern och "snällare", om han lät alla bli saliga på sin tro. Samtidigt är det tryggt att tro att det faktiskt finns NÅGOT stabilt och oföränderligt i denna värld; en Gud som fungerar i alla tider, men ändå är den samme.
Här om kvällen var vi några som diskuterade Gud. Vem är han? Hur är han? Som kristen har man ju en gudssyn som grundar sig på Bibeln och den kyrkliga traditionen, medan många utanför kyrkan har sina egna mer eller mindre hemsnickrade varianter av Gud. Ganska ofta kan det kännas som om vi i kyrkorna liksom vill "slå Bibeln i huvudet på folk" och förmedla den sanna bilden av Gud.
Samtidigt så tror jag att det finns en rätt bild av Gud. Eftersom jag tror på en personlig Gud, så måste han/hon ju vara på ett speciellt sätt. Var och en kan ju inte skapa sin egen Gud...om nu Gud finns, alltså. MEN eftersom vi bara är människor, tror jag inte att någon enda av oss har den sanna, fulla bilden av vem Gud är. Därför uppmanar Bibeln oss på flera ställen att söka Gud... i kyrkan, i Bibeln, i naturen och inom oss själva. Gud vill visa sig för oss... lite i taget.
Så trots att Gud är evig, fast och oföränderlig har han stor respekt för att vi kommit olika långt i vårt sökande och därför har olika bilder av honom. Gud vill att vi ska söka och fundera, men vi ska inte nöja oss med våra egna lösningar och sanningar, utan söka Hans lösning och sanning.
Sök Herren medan han låter sig finnas. (Jes 55:6)
Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då ska vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då ska den bli fullkomlig som Guds kunskap om mig. (1 Kor 13:12)
Ganska ofta skulle jag tycka att det var lättare om min gudsbild var annorlunda, om Bibelns Gud var lite mer postmodern och "snällare", om han lät alla bli saliga på sin tro. Samtidigt är det tryggt att tro att det faktiskt finns NÅGOT stabilt och oföränderligt i denna värld; en Gud som fungerar i alla tider, men ändå är den samme.
Här om kvällen var vi några som diskuterade Gud. Vem är han? Hur är han? Som kristen har man ju en gudssyn som grundar sig på Bibeln och den kyrkliga traditionen, medan många utanför kyrkan har sina egna mer eller mindre hemsnickrade varianter av Gud. Ganska ofta kan det kännas som om vi i kyrkorna liksom vill "slå Bibeln i huvudet på folk" och förmedla den sanna bilden av Gud.
Samtidigt så tror jag att det finns en rätt bild av Gud. Eftersom jag tror på en personlig Gud, så måste han/hon ju vara på ett speciellt sätt. Var och en kan ju inte skapa sin egen Gud...om nu Gud finns, alltså. MEN eftersom vi bara är människor, tror jag inte att någon enda av oss har den sanna, fulla bilden av vem Gud är. Därför uppmanar Bibeln oss på flera ställen att söka Gud... i kyrkan, i Bibeln, i naturen och inom oss själva. Gud vill visa sig för oss... lite i taget.
Så trots att Gud är evig, fast och oföränderlig har han stor respekt för att vi kommit olika långt i vårt sökande och därför har olika bilder av honom. Gud vill att vi ska söka och fundera, men vi ska inte nöja oss med våra egna lösningar och sanningar, utan söka Hans lösning och sanning.
Sök Herren medan han låter sig finnas. (Jes 55:6)
Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då ska vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då ska den bli fullkomlig som Guds kunskap om mig. (1 Kor 13:12)
