Gott nytt år
Mannen har också förberett en musikfrågetävling. Hoppas bara att den inte tar hela kvällen i anspråk. Sist han roade oss med detta tog det círka två timmar. Hoppas, hoppas...
Att summera året som gått orkar jag knappt bry mig om. Hösten har ju inte varit så munter med död och begravning, men visst de första nio månaderna innehöll flera höjdpunkter, som till exempel USA-resan och bildandet av grannsamlaget :)
Vad nästa år kommer innehålla blir spännande att se. Jag hoppas dock slippa allt för stora överraskningar, eftersom de ofta är negativa. Det positiva brukar mer smyga sig på, växa fram, utvecklas. Så det är min önskan...mognad, utveckling, växande in i något nytt. Kanske att man får se de drömmar man arbetat för uppfyllda. Det önskar jag...för egen del och till alla mina läsare.
Svinalängorna
I dag köpte lilldottern en dator, för ihopsparade pengar och i kvällsbönen bad hon för att vårt trådlösa internet ska fungera bättre. I ett annat hem ligger kanske en annan liten tjej och ber om en lugn natt utan fylla och slagsmål. Olika önskemål. Olika perspektiv. Jag hoppas verkligen att Gud svarar på den lilla tjejens bön. Jag hoppas att någon kommer och hjälper henne, så att hon kan växa upp till en trygg människa...som en dag får lyssna på sin lilla dotters bön om helt onödiga, materiella, barnsliga önskningar.
Semestervånda
Varför kan man inte bara få snöa in ibland? Leva här och nu, föräta sig på Mozartkulor och möjligen fundera över hur vi ska planera Nyårsafton? Jag vill INTE planera sommarsemestern nu! Men det vill mannen. Varenda dag håller han på och visar mig det ena semestermålet efter det andra, pekar på billiga flygresor, mysiga småbyar i Italien eller flådiga hotell i Las Vegas.
För säkerhets skull har han bokat hotell i BÅDE Italien och San Fransisco! Ifall rummen skulle ta slut. Hur ska man kunna veta NU, vad man vill göra DÅ? Varför måste man alltid vara ute i så god tid? Grrr... Kan vi inte bara ta en enkel, vanlig charterresa med all-inklusive och fin pool?
Psykologins fader
En kompis sa en gång att det där med religion egentligen bara handlar om psykologi. I båda sfärerna handlar det om att hitta lugnet, bli en starkare människa, lära sig förlåta sig själv och andra, samt jobba för att bli en hel och god människa. Och visst, det finns många likheter. Men.... faktiskt så grundades de flesta religioner innan begreppet psykologi överhuvud taget fanns.
Eftersom jag tror att Gud skapat människorna, tror jag också att han förstår sig på hur de fungerar. Han vet att vi har en massa inre drifter där vi helst bara vill gynna vårt ego. Han vet att vi behöver socialiseras för att kunna fungera i ett samhälle; Han vet att vi behöver lära oss skilja mellan rätt och fel, och träna upp vår medkänsla. Han vet också att vi ofta misslyckas, får dåligt samvete, och behöver få och kunna ge förlåtelse. Allt detta finns med i den kristna tron och i Bibeln. Allt detta visste Gud långt innan Freud, Jung och psykoanalysen fanns; långt innan begreppen självförverkligande, mindfulness eller Maslows behovstrappa hade uppfunnits.
Så kanske kan man vända på det och påstå att den moderna psykologin har lärt sig en hel del av kristendomen, precis som de västerländska lagarna i stort grundar sig på tio Guds bud och mycket av kulturen har lånat stoff ifrån Bibeln.
Tystnad
Slö, slapp och ledig
Att vara ledig är också något jag lätt skulle kunna vänja mig vid. Det är så otroligt skönt med sovmorgon, lite småsysslor i hemmet, fikapauser (tja, det har jag i och för sig ofta på jobbet också), myskvällar. promenader, middagsbjudningar och TV-tittande. Hoppas dagarna går jättesakta, så att man får njuta länge.
Julen varar väl till påska?
Varför har vi så bråttom nu förtiden? Här pyntar vi och fixar, för att sedan tröttna på julen efter EN dag. Jag blir helt allergisk! När det är jul ska det vara jul, och när det är sommar ska det vara sommar. På julen ska man inte sitta och längta efter strandliv och jordgubbar, lika lite som man på sommaren ska baka pepparkakor och börja planera skidresan. Tids nog tar julen slut, och andra tider tar över.
För länge sedan hade man till och med Tredjedagjul som helgdag. Det kan jag väl tycka är lite överdrivet, men tänk om vi i förlängningen är så dåliga på att fira så att även Annandagen tas bort ur almanackan. Nej, låt oss behålla våra helgdagar. Det finns så många vardagar ändå.
Julklappar
Spel från brorsan och sockar/inneskor från barnen.
Roligt, stiligt och gott te från grannen. Rekommenderas verkligen! Tack Anna!
Jodå...jag fick julklappar av mannen också, men dem kan jag inte visa här:) (Presentkort på en kombinerad ansiktsbehandling och ryggmassage. Inte så kul att fotografera.)
Barnen verkade bli nöjda, och lillbrorsan också, som fick en prenumeration på Café + hemgjort julgodis. Mannen vill för det mesta ha mer, men säger sig vara nöjd med tröjan jag gav honom.
Hoppas ni också fick känna er uppskattade och värdefulla igår. Om någon tycker sig ha fått för få julklappar har jag en över. Den senaste boken av Vargbröder. Sonen älskade den serien förut, men hävdar nu bestämt att han vuxit ifrån dem.
Juldagen
Juldagen...En av kristenhetens största dagar, dagen då Gud själv blev människa. Igår hörde jag kronprinsessan läsa julevengeliet på TV´n, Lukas 2, där det berättas om hur Josef och Maria begav sig till Betlehem för att skattskrivas och att tiden då var inne för henne att föda. I Gamla Testamentet finns också en text som brukar läsas på julen, en profetsia om Messias ankomst.
Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus,
ja över alla dem som bor i mörkrets land ska ett ljus bryta fram.
Du låter jublet stiga,
du gör glädjen stor.
De gläds inför dig som man gläds vid skörden,
som man jublar när bytet fördelas.
Oket som tyngde dem,
stången på deras axlar,
förtryckarens piska bryter du sönder.
Ty ett barn blir oss fött,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar
och detta är hans namn:
Allvis härskare
Gudomlig hjälte
Evig Fader
Fredsfurste.
Den här texten skulle man kunna fundera mycket över. Tänk vilka löften det finns i julbudskapet! Den som vandrar i mörkret ska få se ett stort ljus. Den som är tyngd av bördor ska få dem lättade. Den som är förtryckt ska bli befriad. Därför att barnet inte är vem som helst, utan en allvis härskare, en gudomlig hjälte, en evig fader och en fredsfurste.
Barnet har kommit ner hit till jorden som en julgåva. Frågan är väl om vi vill ta emot honom, eller om vi gör som värdshusvärdarna i Betlehem och låter honom hålla till ute i stallet istället.
God jul
Sitter och läser alla julhälsningar på Facebook, och känner att jag också måste önska en god jul...även om jag egentligen gjorde det igår. Just nu har vi en paus i julfirandet, efter besök i kyrkan, en sväng om kyrkogården och julgröt med familjen. Snart bär det av till svärföräldrarna för Kalle, fika och lite julklappsöppnande. Därefter blir det julbord med vår egen lilla familj, innan vi samlas hos grannarna och därefter avslutar med Midnattsmässa.
Dagen blir alltså ganska händelserik, även om den blir annorlunda jämfört med andra år. I år kommer jag inte få någon julblomma full med glitter, och hunden kommer inte få den obligatoriska jobbiga pipleksaken, eftersom mamma inte längre är med oss. Brorsan firar hos andra brorsan och svärföräldrarna känner sig hängiga.
Att både börja och sluta dagen i kyrkan är dock en tradition som är sig lik. Det känns verkligen skönt att få fokusera på julens egentliga budskap, mitt i all mat och allt klappande. Bor du i Ängelholm eller i närheten, så kan jag tipsa om nattens Midnattsmässa kl 23.30.
Än en gång; En god, välsignad, avkopplande, frisk, rolig, lugn eller fartfylld jul önskar jag er alla!
Förmiddagens änglaspel
En magisk jul
Precis som jag skrivit flera gånger förr, så är vi väl egentligen alla barn längst inne. Barn inför livets stora frågor och spännande gåta. Barn som hoppas, längtar och vill att någon ska torka våra tårar, blåsa på våra knän och hjälpa oss upp när vi ramlar.
Så till alla dessa barn önskar jag en magisk dag, då vi får tro på kärleken, lyckan och godheten, och komma ihåg att det faktiskt finns någon som kan höra våra viskande böner, svara på våra önskningar och blåsa på våra knän. Och då menar jag INTE Tomten.
Julklappsletande
Rocky road
En stund senare bjöds det på glögg och godis i personalrummet...och därefter åkte jag hem och gjorde julgodis, Rocky Road... Jättegott, men jättedyrt. Till en plåt ska man ha 600 gram kvalitétschoklad, 3 dl jordnötter, 1 dl pistagenötter, 2 nävar minimarshmallows och 2 påsar Dumlekolor. Det verkade dock som om alla skulle göra Rocky Road, eftersom Dumlekolorna var helt slut på Maxi, och bara en påse fanns kvar på ICA i Båstad.
Nåja, man kan ju hoppas att det gått åt någon kalori av allt pyntande och fixande. Nu är i alla fall granen klädd och klapparna inslagna, så efter morgondagens städande och matinköp kan friden börja.
Cookies
Får försöka igen när jag ätit upp kakan.
Feministlärare
Nu visar det sig dock att vinnarna fått en massa sura kommentarer. Bland annat har några antytt att deras vinst skulle bero på att juryn bestod av feministlärare!! Visst, jag ser inte feminist som ett skällsord precis...men undrar bara vad könstillhörigheten har med filmvinsten att göra. Dessutom bestod juryn av tio elever och fem lärare OCH bland dessa femton personer fick alltså vinnarfilmen majoritet, tätt följd av tvåan. Det var egentligen aldrig ens tal om någon av de andra filmerna.
Men visst är det ganska typiskt och visst får man lust att BLI feminist efter sådana här uttalanden. Förra året vann en grupp med fem killar och en tjej, och vad jag vet var det ingen som nämnde ordet patriarkat eller manlig sammansvärjning då!
Tänk att man faktiskt ens ska behöva argumentera mot dessa åsikter. Tänk att tjejers kompetens fortfarande ifrågasätts! Är man tjej kan man plötligt misstänkas för att vara kvoterad in, eller uttagen i jämställdssyfte, eller lyft fram för att folk tycker synd om en, för att man är snygg, sexig eller gullig. Man kan ju inte rätt och slätt vara duktig och duglig.
Nej, stå på er tjejer! Ni vann inte för att ni kvoterades in eller skulle lyftas fram i någon slags jämställdsanda. Ni vann för att ni var bäst!
Inköpta julklappar
Det där med julklappar är egentligen ganska trevligt. Själv älskar jag att få paket. Tyvärr verkar det ibland bli mer av krav än önskningar, när barn och ungdomar skriver listor med saker "de bara MÅSTE ha", och blir besvikna om de inte får allt, istället för att bli glada för det de får. När surfplattor, Iphonar och datorer blir mer regel än undantag i tomtesläden, tycker jag det gått för långt. Hur ska dagens ungdomar lära sig pengars värde om man bara överöses av saker? Var finns begreppet vänta? Var finns begreppet spara lite själva?
Ja, jag vet att jag låter som en sur moraltant, men jag tror faktiskt att njutning inte handlar om mängden saker, utan om förnöjsamhet; att kunna glädjas över en sak i taget. Och det hoppas jag verkligen att dem jag ger paket till kommer att göra.
Bär varandras bördor
Någon har hackat min dator. Bokstavligen. Eftersom någonting med tekniken ännu en gång strular, så att det inspelade Robinsonprogrammet försvann, har lilldottern satt sig till rätta framför brasan, med min lilla dator. Suck..där skulle ju jag sitta!
Dagen har i övrigt varit lugn och bjudit på god fika och terapeutiska samtal. Jag och vänninnan har varit på byskolan i Gånarp, där det nuförtiden serveras hembakt i ett gammalt hus fullt av hemslöjd. Hur mysigt som helst!Kakor, samtal och vänner. Vad mer kan man begära? (Hm...en del av mina manliga vänner skulle nog lägga in några andra substantiv här! Och ja just det...gymmet, fru Mikaelsson...gymmet)
Tyvärr är det alltför sällan vi sätter oss ner och pratar i lugn och ro. Delar med oss av både högt och lågt, ljus och mörker, glädje och smärta. Egentligen förstår jag inte varför, när det faktiskt är det som bygger sann vänskap. Kanske är vi rädda för att det ska bli för tungt, för djupt. Men ofta är det väl tvärtom. Genom att få prata om det jobbiga, kan det lyftas bort, försvinna. Och undertiden knyts ännu starkare band. När man förstår att vi alla har våra bördor att bära. Man är inte ensam.
Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. Galaterbrevet 6:2
Sänk ribban
När jag höll föredrag för eleverna om hur man blir en stjärnelev, var en av punkterna just detta med att ha realistiska mål; att inte sätta ribban för högt. Misslyckandet att inte nå upp till sitt mål, att inte lyckas är livsfarligt. En gång går väl an. Men vid upprepade tillfällen, börjar man snart tro att man är totalt värdelös. Självkänslan försvinner, vilket i längden leder till att man inte vågar ge sig på några utmaningar alls.
Kanske är det dags för fler än för mig att inse att man inte BEHÖVER vara så duktig på allt. Du är värdefull ändå. Kanske är det också dags för vissa att inse att det kanske inte är du som satt upp de höga kraven, utan andra människor. Kanske är det då dags att inse att felet inte ligger hos dig, utan hos dem. Du hade aldrig en ärlig chans att klara av utmaningarna. 2,10 meter på första försöket är omöjligt. Sänk ribban!
Inte husmoderlig
Sitter här och tittar i senaste numret av tidningen Buffé. Där är fullt av goda, trevliga och avancerade recept på allt man kan tillaga inför den kommande högtiden. Vad sägs om lite kokostryfflar, chokladrutor med marshmallows eller italiensk panforte? Alltihop ser gudomligt gott ut. I reportaget uttalar sig också matskribenten om att hon absolut måste ha hemstoppad korv, egentillverkad glögg och ett rejält gottebord för att julen ska bli fulländad. Och visst, hon jobbar ju med att laga mat, så för henne kan det väl inte vara så svårt. Men för alla andra, som har helt andra heltidsjobb. Hur ska man hinna och orka med att fixa allt som "måste" till?
I tidningen stod det häromdagen att det återigen är inne att vara husmoderlig. Nätet översvämmas av bloggar som ger tips på hur man gör de bästa cupcakesen, inreder i senaste stil, dukar bordet som om det hade varit dags för nobellmiddag och samtidigt ger ett stilrent intryck som värdinna.
Idag tänkte jag försöka hänga på trenden genom att pynta lite med mina blommande hyacinter. Det ska ju vara så lätt. Man tar bara en glasburk och trycker ner en blomstjälk och lite pynt...och vips så har man en snygg dekoration. Sure!! Mina avklippta hyacinter ser ut som om de tryckts ihop i en för liten, fastnad hiss, och nu väntar på befrielse.
Nej, jag ska nog hålla mig till de husmoders sysslor jag kan; städa, tvätta, stryka och laga mat. Pynta, duka, dekorera och tillverka avancerat julgodis lämnar jag över till någon annan. Likaså det stilrena värdinneintrycket. 
Bristande kommunikation
Åh, vad jobbigt det är när saker hänger upp sig! Eftersom jag inte mår så bra idag, stannade jag hemma från jobbet, och mailade kollegan att han skulle dela ut en arbetsuppgift till eleverna. Eftersom min jobbemail hela tiden stänger av sig, upptäckte jag inte förrän alldeles nyss att han inte heller är på jobbet idag, så nu har eleverna inte fått någon information. När jag försökte ringa arbetsrummet fanns förstås ingen där.
När jag nu ändå är hemma tänkte jag passa på att beställa en julklapp till svärmor...men naturligtvis hänger det upp sig även här. För att handla på den aktuella webshoppen måste man registrera sig som medlem, och för att kunna göra det ska man få ett bekräftelsemail. Men...det kommer ju förstås inte!
Sen skulle jag skicka ett mail för att påminna om en betalning för dotterns jultidningar, men även det kom tillbaka. Vad är det för fel egentligen?? Är alla tekniska apparater i maskopi för att förstöra min dag?? Åh, vad irriterande!
Ovanliga betygssamtal
I morgon blir det den årliga filmgalan, med filmer av Shakespeares och Molieres pjäser. Eleverna har själva skrivit manus, planerat, filmat, varit skådespelare , klippt och redigerat. Till skillnad från tidigare år är alla filmer klara och verkar fungera.
Som om inte allt detta skulle vara tillräckligt, kommer det också bjudas på jullunch i morgon, samt en alldeles färsk skoltidning. Även denna tillverkad av eleverna själva.
Dessutom pågår just nu en killertävling. Eleverna "dödar" varandra genom att kramas. För att göra det hela lite mer jullikt måste man dock ha tomteluva på sig under tiden man jagar sitt offer. I nuläget är det bara åtta levande elever kvar, varav två är mina mentorselever. Lunchrasten blev därför lite surrealistisk när de envisades med att gömma sig i mitt arbetsrum. UNDER skrivbordet. När de ändå satt där passade vi på att ha lite betygssamtal. Så där satt jag och försökte utföra ett proffessionellt arbete, medan eleverna halvlåg under skrivbordet. Så nej, tråkigt är det sällan...bara annorlunda.
Nej! Jag har INTE gjort något
Min man misstänker mig alltid för allt möjligt. I alla fall när det har med tekniska saker att göra. Om jag inte lyckas få igång TV´n, så tror han att det är fel på mig, och inte på TV´n. Om diskmaskinen börjar läcka, kaffekokaren osar bränt, torktumlaren lägger av mitt i programmet eller om datorn stänger av sig helt omotiverat...så är hans första reaktion alltid -Vad har du nu gjort?
Tyvärr verkar det inte bara vara min man som har detta konstiga beteende. Min manliga kollega är precis likadan. Fast han tror oftast att det är något jag INTE gjort. Har du verkligen satt i alla sladdar? Tryckt på de rätta knapparna? Skrivit korrekt lösenord?
Tänk om någon av männen i min närhet någon gång skulle kunna inse att alla tekniska missöden här i världen inte är mitt fel! Jag har inte tagit en hammare och slagit sönder TV´n. Jag har inte hällt kaffebönor i vattenbehållaren för att förstöra kaffebryggaren och ja...jag VET vilka hål sladdarna ska sitta i! Jag är faktiskt inte korkad, bara för att jag är kvinna!
Steg för steg
Även på Facebook verkar det vara många som är ledsna. Vinterns mörker, jobbets plikter, sjukdom, sorg och elände finns det en hel del av. Det är så lätt för den som står bredvid att säga att man ska rycka upp sig, se saker från den ljusa sidan, ta sig i kragen, tänka positivt, gå vidare. Och ja, det är nog bra och rätt allt det där. Men ibland funkar det inte, helt enkelt, Ibland går det inte att rycka upp sig. Ibland kanske man faktiskt till och med behöver vara ledsen, möta det jobbiga, gräva sig igenom tunneln bit för bit. Det kanske till och med är nyttigt. Men bara kanske. För vad händer om man fastnar där...i tunneln? Kommer någon krypa in och dra loss en?
Som tur är tror jag ju på Gud. En Gud som kan göra sig liten, så att han får plats där i tunneln. Eller stor så att han kan lyfta bort mig därifrån. Ja det tror jag. Ja det gör jag....när jag orkar tro alltså.
Ändå, mitt i allt, så vet jag att det BLIR bättre. Det blir det alltid. På ett eller annat sätt. Och tills dess får man ta ett litet steg i taget, dag för dag, steg för steg, bit för bit.
Fel nummer
Åh, vad man egentligen är en vanemänniska! I morse blev livet plötsligt helt fel...när Skånetrafiken bytt både busstider och nummer på bussen. Sedan jag var liten har jag alltid associerat nummer 506 med Helsingborg. Nu däremot kommer 506 att gå hela vägen från Helsingborg till Båstad och kommer alltså vara den buss jag ska åka till jobbet med varje dag. Helt fel, känns det! 506 till Båstad!
Ensam är inte stark
Att vara ensam kan vara skönt. Att vara ensam kan vara nyttígt. Men att vara ensam kan också vara det värsta som finns.
När livet är jobbigt kan det kännas som om man är alldeles ensam, även om man har människor omkring sig. Hur det än är, så kan ingen annan människa kämpa min kamp, vandra min väg.
Idag pratas det mycket om att lära känna sig själv, att söka sig själv och att bygga upp sig själv. Och ja, det är viktigt! Man behöver känna sig själv, upptäcka vem man är och ha styrka för att klara livet. Ändå skulle jag bestämt vilja påstå att det inte räcker. Hur stark jag än är och hur bra jag än känner mig själv...så är det inte tillräckligt.
Som kristen handlar livet inte bara om stt söka sig själv, utan om att också söka något utanför mig själv. En gemenskap med Gud. Medan vi människor är begränsade, är han obegränsad. Medan vi är förgängliga är han evig. Medan vi är ombytliga, är han alltid densamme.
Att söka Gud. Att lära känna Gud och att hämta styrka hos Gud är därför det bästa man kan ägna sig åt. I motsats till mina mänskliga vänner KAN han faktiskt kämpa min kamp och vandra min väg. I det långa loppet är ensamhet inte en styrka. Vi behöver gemenskap...med varandra och med Gud.
"Se, jag är med er alla dagar intill tidens ände" Matt 28: 20
Läs mer
Åh, hjälp! Tänkte göra det där boktestet på Facebook, där man ska se hur många böcker man läst av hundra möjliga. Som svensklärare har jag förstås hört talas om de flesta, och kan återberätta handlingen i många av dem. Men, men...läst dem?? Det har jag ju inte gjort med mer än några få. Dåligt, dåligt!
Alltså ännu en punkt att skriva upp på "Borde-göra-listan", tillsammans med träna mer, ät mindre sötsaker, ha större tålamod och för allt i världen; Sätt in trädgårdsmöblerna. Det är ju jul!
Å andra sidan, så hör jag inte till de svensklärare som menar att man måste ha läst alla klassiker. Det viktiga är att man läser överhuvudtaget. För att få bättre allmänbildning, ordförråd, stavning, grammatik och inlevelse. Och framför allt för att det är kul att läsa. Avkopplande! Så ja, jag borde läsa mer. Men inte för att klara testet, utan för min egen skull.
Filmer att se
Dagen har innehållit den årliga glöggfesten hos Vetterleins. En massa gott fika och givande samtal stod på menyn. I morgon blir det julfest i kyrkan och fest för kusinerna...så kaloriintaget kommer hålla en oförändrat hög nivå.
På tal om bio, så går det många bra filmer just nu. Svinalängorna, Lyckan, kärleken och meningen med livet, I rymden finns inga känslor och Himlen är oskyldigt blå, skulle jag vilja se. Det kommer bli ganska dyrt, så några får jag väl vänta med tills de kommer på DVD. Tyvärr är det inte så många i min familj som har samma filmsmak som jag...så jag får väl sitta ensam i soffan, medan de andra är utspridda i huset, framför vars en dator.
Liljas taxi
Det ska verkligen bli skönt när stordottern får körkort. Ett tag tyckte vi att hon skulle spara ihop lite pengar på egen hand, till körskolan, men nu börjar vi bli smått desperata av allt skjutsande, så det slutar väl med att vi betalar kalaset.
Det som blir kvar av kvällen kommer tillbringas i TV-soffan framför Idol. Dottern hejar på Jay, och jag bryr mig inte direkt. (Den mogna mannen har ju åkt ut!) Vi har i alla fall lyxat till det med otbågar...något som hunden tydligen associerar med fotboll. Efter att ha blivit skrämd som liten valp av mannens utbrott då han tittar på sport, börjar hon numera darra så fort hon hör publikens sorl. Och nu alltså även av lukten från ostbågarna. Tur att hon inte bor hos min fotbollstokige bloggkollega i Vallberga!
Jag sköt ihjäl mina elever
Det årliga studiebesöket på Allers avklarades idag. Dessutom var vi på utställningen Konsten att bli kung, som handlar om Karl XIV Johan, eller Jean Baptiste Bernadotte, som han hette från början. Intressant och inspirerande!
Dagen avrundades med att jag sköt ihjäl många av mina elever. Trots att jag aldrig sysslat med vapen, kom jag etta i min grupp på Lazerdome och fyra totalt. Det var faktiskt riktigt skoj...att skjuta och döda (hm).
Önskelista
Vad önskar du dig i julklapp? I dagens Metro finns en artikel som slår fast att man oftast får det man önskar...i alla fall om det handlar om önskningar inför karriären. Erika Wiktorin, fyrabarnsmamma från Mariestad har prövat. Hon skrev ner precis vart hon ville komma med sitt företag...och på bara några månader hade allt slagit in!!
I artikeln stod också precis hur man ska gå till väga. För naturligtvis handlar det inte bara om ogenomtänkta önskningar, utan om att man ska sätta upp mål och arbeta mot dem. Man ska tänka helt fritt, uppleva det som sant och ta vara på tillfällena att förverkliga sina drömmar. Så till slut blir det väl inte så mycket till önskelista trots allt. Ingen av önskningarna skulle ju slå in om du inte bestämde dig för att själv ta tag i dem. Fast det kan förstås ändå vara bra att konkretisera vad man vill, för att på så sätt bli bättre på att jobba mot resultatet. Så då är bara den stora frågan; Vad vill jag egentligen? Och vad vill du?
Anonym öppenhet
Vi svenskar är ju inte precis kända för att vara öppna och känslosamma. Det är inte så ofta folk sitter och pratar känslor på jobbet, eller avslöjar hur dåliga de är på att fostra sina barn, sköta sin ekonomi eller hur desperat de längtar efter kärleken. Och ändå verkar många vilja gråta ut över just detta...i TV. Konstigt! En slags anonym öppenhet...där man inte berättar saker för dem man känner....utan istället för alla andra.
Titta på Hollywoodfruar
Om du känner dåligt samvete för att du hänger upp dig på småsaker, titta på Hollywoodfruar...och du kommer känna dig väldigt praktisk och jordnära.
Om du känner dig svag och ynklig, titta på Hollywoodfruar...och du kommer förstå att du är en superkvinna.
Om du tror dig ha dålig smak, titta på Hollywoodfruar...och du kommer inse att du minsann har mer stil än de flesta.
Om du känner dig lite korkad och förvirrad, titta på Hollywoodfruar...och du kommer förstå hur smart du egentligen är.
För hur skulle vi annars klara oss, alla vi vanliga kvinnor? Utan nannies, privatchaufförer, personliga tränare, inredningsrådgivare, trädgårdsmästare, hushållerskor och män med obegränsade inkomster? Tänk att vi fixar allt själva! Och dessutom hinner vi med att ha ett jobb och tjäna egna pengar. Visst är vi fantastiska; smarta, stilmedvetna,tåliga, arbetsamma. Superkvinnor, helt enkelt!
Så nästa gång någon påstår att du är gnällig, stressar upp dig för småsaker, inte klarar av påfrestningar, eller är lite hjälplös med tekniska prylar... placera honom milt och vänligt framför ett avsnitt av Hollywoodfruar. Det borde hjälpa!
Lek mer
Texten handlade också en del om vikten av reflektion och tid att landa i tillvaron. Även här skulle vi kanske göra lite mer som barnen och bli bättre på att njuta av nuet, stunden.
Ikväll blev jag faktiskt lite barnslig...när vi fick veckans matkasse från Lina. Det är nästan som på julafton, när man packar upp varorna och läser vilka recept man ska laga de närmaste dagarna. Rotfruktsplockepinn med prinskorv, örtkyckling och ratatouille är några av veckans rätter.
På tal om barn, så verkar Malins jesusbarn vara borta för gott. Hon funderar på att köpa ett nytt. Känns lite skumt faktiskt. Hittar du inte Jesus, så kan du alltid betala för honom. Hittar du inte lyckan, kan du alltid trösta dig med att köpa något.
Nej, låt oss hoppas att barnet kommer fram. Både hos Malin och i oss själva.
More syndrom
Mannen och stordottern tittar på The Event. Jag var snäll och bjöd henne på två Toffiffe och fick istället för ett tack en fråga i belöning; "Finns det fler?"
De flesta har säkert hört radioreklamen med människorna som drabbats av more-syndromet; de som aldrig blir nöjda, de som bara vill ha mer. Idag såg jag också en rubrik i en smycketidning; Things to die for! Things to die for?? Vad skulle det vara för saker? Som är så viktiga att vi skulle kunna dö för dem?
En tjej som heter Malin har en mycket läsvärd blogg, blackhorseangrycat. Här om dagen hade hon tagit fram sin julkrubba...men upptäckte att Jesusbarnet var borta. Nu har hon ju som tur är några veckor på sig att hitta honom...för annars blir det förstås inte mycket till julkrubba.
Kanske borde fler av oss ge sig ut på jakt efter Jesusbarnet. Eller i alla fall efter mer bestånde värden än saker och prylar. Värden som ger mer och inte bara skapar en hunger efter att få mer. Värden som mättar och tillfredställer. Varaktiga värden.
Sök Herren medan han låter sig finnas. Åkalla honom medan han är nära. Jes 55:6
En nykter glöggfest
Som tilltugg hade vi en hel massa småplock. Grannarna hade överträffat sig själva och oss, genom att ta med dadlar med parmaskinka, minipiroger, rostade baguetter med chevre och honung, och ostbollar rullade i pepparkakor. Själva hade vi gjort två röror. Ansjoviscremen passade inte alls till glöggen och röran med kallrökt lax blötte upp pepparkakorna så att man fick äta dem med sked! Jag hade i alla fall hunnit baka lussebullar...varav sonen åt upp tio stycken och vi andra fick några att dela på.
På tal om glögg, så gick jag med i en grupp på Facebook igår; En nykter julafton. Naturligtvis är det upp till var och en att dricka alkohol eller inte. Men jag tycker det är högst beklagligt att en dag som julafton ska vara en dag med fylleri, misshandel och barn som far illa. Dessutom kan man ju inte köra påverkad till midnattsmässan...så ja, julafton är en nykter dag för mig. Och då är det ju tur att man kan dricka Dufvenkroks alkoholfria med hjortronsmak.
Glögg är glögg är...
När barnen blir större och börjar dricka glögg, ska jag berätta för dem om hur det var förr i tiden, för några år sedan, när glögg var glögg och inget annat. Nu för tiden handlar det ju om att välja mellan allt från chokladglögg till skogsbärsglögg. Hur ska man hinna prova alla?
I morgon blir det glöggfest med grannarna. Alla ska ta med sig vars en glögg och några tilltugg. De gamla vanliga lussebullarna är förstås ett måste. Problemet är bara att jag inte hunnit baka några ännu. På internet fanns det recept på lussebullar på tio sätt. Undrar just om det finns något som tar en halvtimme där det inte behövs jäst. För det har jag glömt köpa.
Deadline
Just nu svärs det en hel del, då en elak särskrivning upptäcktes. Av reaktionerna att döma förstår jag att man inte kan ändra direkt i de sparade dokumenten, utan måste ha tag i tjejen som ligger bakom misstaget. Eleven som ansvarar för hela projektet håller på att gå upp i limningen och inte ens kakorna hjälper. Men nu fick hon ett sms från sin pojkvän och genast förbyttes ilskan i fnitter.
Nej nu vill jag faktiskt åka hem! Eller inte? Hemma väntar sonen som vill ha hjälp med en krönika och maten som ännu inte är lagad. Och hunden som måste gås ut med.
För mycket ljud
Varför "behöver" man (läs män) så mycket saker? Så många tekniska saker? Det känns snart som om jag flyttat in hos Onoff, alternativt i ett tonårspojkrum. Att TV´n behövde bytas ut kan jag ju förstå, eftersom den inte längre gick att få igång. Men varför man ska ha ett surroundljudsystem kan jag INTE förstå. Vad då bättre ljud? Man kan väl bara höja volymen om man inte hör?
Dessutom tycker jag allt för ofta att här är FÖR MYCKET ljud. Rockmusik från tonårsdotterns rum, schlagerlåtar från lilldotterns, skjutande och smällande från sonens dator, snarkande från hunden och så då alla dessa TV-apparater. Kan man få recept på tystnad kanske? Eller simulera elallergiker, så att man kan få bosätta mig i en fridfull skogshydda?
Mannen hävdar dock att det där med teknik är ett intresse. Och visst, intressen måste man ju få ha. Även om de är kostsamma...och utrymmeskrävande. Jag kanske kan hävda att det där med skönhetsbehandlingar av alla de slag är mitt intresse...eller shopping (av kläder alltså). Intressen är viktiga! Intressen måste få ta tid och kosta pengar!
