.

Förra veckan hade jag kartongångest. Det stod kartonger överallt, med inköpta men ouppackade saker. Idag har mannen varit ledig och packat upp allt...men nu har jag fått sladdångest istället, eftersom det ligger en massa lösa sladdar runt om i huset.

Varför "behöver" man (läs män) så mycket saker? Så många tekniska saker? Det känns snart som om jag flyttat in hos Onoff, alternativt i ett tonårspojkrum.  Att TV´n behövde bytas ut kan jag ju förstå, eftersom den inte längre gick att få igång. Men varför man ska ha ett surroundljudsystem kan jag INTE förstå. Vad då bättre ljud? Man kan väl bara höja volymen om man inte hör?

Dessutom tycker jag allt för ofta att här är FÖR MYCKET ljud. Rockmusik från tonårsdotterns rum, schlagerlåtar från lilldotterns, skjutande och smällande från sonens dator, snarkande från hunden och så då alla dessa TV-apparater. Kan man få recept på tystnad kanske? Eller simulera elallergiker, så att man kan få bosätta mig i en fridfull skogshydda?

Mannen hävdar dock att det där med teknik är ett intresse. Och visst, intressen måste man ju få ha. Även om de är kostsamma...och utrymmeskrävande. Jag kanske kan hävda att det där med skönhetsbehandlingar av alla de slag är mitt intresse...eller shopping (av kläder alltså). Intressen är viktiga! Intressen måste få ta tid och kosta pengar!