.

Just nu är det ganska lugnt i huset. Mannen jobbar. De två yngsta tittar på TV, den äldsta är på dans, hunden sover och jag lyckas stjäla till mig några minuter vid datorn. Men vänta bara... rätt som det är bryts friden och allt händer på samma gång. Telefonen ringer, hunden måste ut, kompisarna står utanför dörren, dottern vill hämtas och någon tjatar om mat.

Hur kan det egentligen komma sig att det ibland kan vara stressigare att vara ledig än att jobba? Man vill hinna med så mycket, men inser att det inte blir så mycket av. Barnen ska aktiveras, eller i alla fall skjutsas till och från olika aktiviteter. Hunden ska rastas. Mat ska lagas. Kläder tvättas. Garderober sorteras. Och helst ska man hinna med sig själv lite grann också.

Mannen förstår inte alls vad jag pratar om när jag gnäller över att jag är helt slut efter en ledig dag. Antingen är det något kvinnligt, eller så är det mig personligen det är fel på, som inte kan lägga mig ner och koppla av med en bok, samtidigt som tre barn ropar på mig och hunden står vid dörren och gnäller.

Nåja, idag hann jag i alla fall med att blogga. Ingen har hittills ropat! Kanske hinner jag också med en långpromenad, men bara kanske. Jag ska nämligen baka tre pajer, fixa en sallad, duka fint och arrangera fest för mamma och delar av släkten...samtidigt som stordottern och hennes kompis ska färga sina hår i vårt badrum. Lugn och fin? Eller på nervsammanbrottets gräns? Det är frågan!