.

Igår fick jag en kommentar på min blogg. Ja, alltså en kommentar från någon annan än mina allra trognaste läsare. Det var absolut inget speciellt med kommentaren, men ändå ett livstecken från någon som tagit del av mina tankar. Jättekul, tycker jag! Visst kan man se på statistiken att några läser, men det är ändå hur kul som helst att ibland få ett namn på den osynliga publiken.

Uppmuntran är viktig, och jag tror att vi tyvärr ganska ofta är dåliga på det. Hur ofta talar vi om för människor att vi uppskattar dem för att de finns och för det de gör? Vi tar nog lätt varandra för givna. Därför vill jag passa på att tacka för alla roliga, peppande och tankeväckande hälsningar jag fått. Det betyder jättemycket att till exempel läsa att jag är en hottie hur gammal jag än blir (anonym elev - men jag vet nog vem du är! Ja, ja det är ingen kärlekskrank tonåring om ni trodde det.) Att jag förlorat en arbetskamrat men fått en vän, är också gott att veta, liksom att det är många som känner igen sig i det jag skriver. Så fortsätt gärna kommentera och uppmuntra, inte bara på min blogg utan överallt där ni går fram. För det behövs!