.

Som vanligt när jag är ledig hinner jag ingenting. Eller i alla fall inte allt det jag tänkt mig. Om åtta minuter måste jag börja med lasagnen om vi ska hinna äta före dotterns dansträning. Efter kan vi ju inte äta för då måste vi se matchen Holland- Uruguay. Mannen blev inbjuden till grannarna... men eftersom vi har bröllopsdag kan jag väl åtminstone få tillbringa kvällen i hans närhet...vilket betyder semifinal i fotbolls-VM, tillsammans med grannmännen. Jag vet verkligen inte vilket lag jag ska heja på. Om Holland vinner har vi ju bestämt oss för att åka med grannfamiljerna till Holland och bo hos grannens föräldrar i Utrecht, där vi ska följa matchen på storbilds-TV. Jag vill faktiskt åka dit, speciellt eftersom det är ett helt nytt land för mig. Men ännu har ingen erbjudit sig att passa barnen. (Däremot har någon erbjudit sig att ta min plats i bilen men det är ju inte precis samma sak. Barnen hade varit bättre.)

Nåja, vi får väl se hur det blir. Att titta på fotboll tillsammans med min man är förresten en spännande sysselsättning. Öronproppar och ett starkt psyke är nödvändiga ingredienser. Hela tiden skriker han att det blir mål, speciellt när laget han inte håller på har bollen. Hoppar, studsar och slår i soffan gör han också. Vår stackars hund har tyvärr blivit ganska skadad av dessa upplevelser. Bara hon hör sorlet från fotbollspubliken börjar hon skaka i hela kroppen och nervöst slicka sig runt munnen. Undrar om grannarna vet vad de ger sig in på?

Trots detta har vi alltså idag varit gifta 19 år. Vilken bedrift!! 91 var det som tur var inget VM eller EM, så bröllopet kunde hållas i lugn och ro. Men, men...det kunde varit värre. Jag kunde ju varit gift med.... (nej så kan jag förstås inte skriva.)