Jag har funnit paradiset
Jag har funnit mitt destiny! Jag ska utvandra och bosätta mig i Key West, den sydligaste udden och staden i USA. Härifrån är det bara 10 mil till Kuba och livet är en blandning av amerikanskt och västindiskt. Om vi kände oss fel i det snobbiga Miami Beach, känner vi oss nu som fiskar i vattnet. Bohemiskt och avslappnat, men ändå elegant! (Låter som jag va?:)
Hotellet ligger precis vid stranden och har tre pooler. Vid varje pool finns en bar där det spelas karibisk musik. I stan trängs massor av mysiga restauranger, glassbarer och affärer. Överallt spelas levande musik och affärerna är fulla av spännande saker.
Som de turister vi är har det förstås också blivit ett besök på Southernmost point, där vi fick stå i kö(!) för att kunna ta ett foto. Stordottern tyckte det var hur löjligt som helst och stod hellre bakom kameran än framför. Likaså besökte vi Sloppy Joe (Hemingways favoritkrog), där den pinsamme mannen skulle fotograferas framför bilder av författaren.
Men säg den lycka som varar. I morgon bär det vidare, tillbaka till civilisationen (?). Fort Lauderdale och världens största outlet mall står på tur. Hade hellre stannat här.
Hörde förresten att ni har fint väder hemma i Sverige. Skönt! Då blir inte väderomställningen så svår. Jag har nämligen börjat vänja mig vid tropiskt klimat med 36 grader på dagen och 25 på natten. (Fast visst...vi har ju AC, så det är lite fusk.)
Seaquarium
Vi turistar vidare, i snabbt tempo. Upplevelserna travas på varandra och det är nästan svårt att komma ihåg alla. Man skulle verkligen vilja lagra allt, men trots att det bara är en vecka sedan vi lämnade Ney York börjar minnet redan blekna.
Thomas gör dock sitt bästa för att spara allt på foto. Ibland känns det som om han glömmer bort själva upplevelsen i nuet för att få med allt i kameran. Bara idag har han laddat in 326 bilder i min stackars dator. Den bryter väl ihop snart.
Idag har det varit Seaquarium i Miami som stått på schemat. Sjölejon, delfiner, späckhuggare och hajar har vi fått se i olika uppvisningar.
Thomas gör dock sitt bästa för att spara allt på foto. Ibland känns det som om han glömmer bort själva upplevelsen i nuet för att få med allt i kameran. Bara idag har han laddat in 326 bilder i min stackars dator. Den bryter väl ihop snart.
Idag har det varit Seaquarium i Miami som stått på schemat. Sjölejon, delfiner, späckhuggare och hajar har vi fått se i olika uppvisningar.
Från vildmarksliv till vildnattsliv
Hjälp! Jag har skapat materialister!!
Igår när vi var på den spännande alligatorsafarin, skriker plötsligt lilldottern genom ljudet från airboatens dundrande propeller: "Ska vi shoppa sen?" Vad är det för fel på dagens barn? Här är man mitt ute i buschen på en spännande safari och ungen tänker på att shoppa! Varför då åka till USA? Det hade ju räckt att släppa av henne på Väla. Vi kanske ska tänka på det nästa år och hyra en husvagn på Ullared istället. Det skulle säkert bli billigare i alla fall. Och sola kan man ju alltid göra i solariet.
Miami Beach
Från New Yorks puls och västkustens lugn har vi nu anlänt till Miami Beach!! Och vad ska man säga??? Här är vi helt klart helt fel. Här ska man helst vara mellan 25 och 30, inte ha några barn med sig och börja festa redan klocka 8 på kvällen för att hinna med. (Vid halv nio var det full fart med strippdansöser och dragqueens.) Dyrt är det också. Parkering på hotellet för två och ett halvt dygn kostar 720 kronor, och fyra yoghurtar, en liter mjölk och ett milkachoklad gick på 160 kronor.
Hotellet som också är jättedyrt hade glömt att ge oss handdukar, inte ordnat extrasäng till Judith och inte bäddat tonåringarnas bäddsoffa. I det lilla köket som vi speciellt bokat fanns endast två kaffekoppar och ett glas. Alltså inte ens skedar till de dyra yoghurtarna.
Nej, det här verkar inte vara ett ställe för en barnfamilj helt enkelt. På vägen hit fick vi dock vara med om något spännande när vi stannade till i Everglades och åkte airboat i krokodilträsket. Jag var förstås hur rädd som helst, men ville efteråt åka en gång till. Det var tropiskt, unikt och fartfyllt. Vi såg inte SÅ många krokodiler, eftersom det var mitt på dagen, men i alla fall några stycken stack upp sina små huvuden. Bufflar, sköldpaddor och en massa annorlunda fåglar såg vi också.
I morgon ska vi sola och bada igen...för äta, det har vi nästan inte råd med.
Hotellet som också är jättedyrt hade glömt att ge oss handdukar, inte ordnat extrasäng till Judith och inte bäddat tonåringarnas bäddsoffa. I det lilla köket som vi speciellt bokat fanns endast två kaffekoppar och ett glas. Alltså inte ens skedar till de dyra yoghurtarna.
Nej, det här verkar inte vara ett ställe för en barnfamilj helt enkelt. På vägen hit fick vi dock vara med om något spännande när vi stannade till i Everglades och åkte airboat i krokodilträsket. Jag var förstås hur rädd som helst, men ville efteråt åka en gång till. Det var tropiskt, unikt och fartfyllt. Vi såg inte SÅ många krokodiler, eftersom det var mitt på dagen, men i alla fall några stycken stack upp sina små huvuden. Bufflar, sköldpaddor och en massa annorlunda fåglar såg vi också.
I morgon ska vi sola och bada igen...för äta, det har vi nästan inte råd med.
Vi som är lite rädda
Tonårsbarnen retar mig och säger att jag skrämmer upp lilltjejen! Bara för att jag inte vill bada på djupt vatten
(0,5 meter) när de sagt på TV att hajarna söker sig in på grunt vatten på grund av oljeläckaget. Är det konstigt att vara rädd för hajar?? Vem är egentligen INTE rädd för hajar?
Att ha en viss försiktighet och rädsla inför vilda alligatorer kan väl inte heller räknas som konstigt? Det står ju till och med i guideböckerna att man ska vara försiktig med dem. Liksom med en massa moskiter och parasiter som kan finnas i träskmarken.
Inte heller kan det egentligen vara särskilt naturligt för oss människor att befinna oss 10 000 meter ovanför marken helt utlämnade åt en eller två piloter och en stor maskin som kan sluta fungera om det flyger in en fågel i motorn.
Likaså tycker jag absolut att man bör akta sig för män (eller kvinnor) med vapen, bilar som kör för fort, getingar, spindlar, ormar och balkonger. (Ja, alltså om man är åtta år och har en mamma som flera gånger om dan ser framför sig hur man går upp på en stol och ramlar över räcket.)
Så nej, inte kan det väl vara jag som skrämmer upp lilldottern? Jag har ju bara en sund, helt vanlig försiktighet inom mig. Dessutom är det väldigt modigt att utsätta sig för sådant som man är rädd för....så egentligen är jag jättemodig. (Men, för allt i världen! Kliv inte upp på den där stolen!)
(0,5 meter) när de sagt på TV att hajarna söker sig in på grunt vatten på grund av oljeläckaget. Är det konstigt att vara rädd för hajar?? Vem är egentligen INTE rädd för hajar?
Att ha en viss försiktighet och rädsla inför vilda alligatorer kan väl inte heller räknas som konstigt? Det står ju till och med i guideböckerna att man ska vara försiktig med dem. Liksom med en massa moskiter och parasiter som kan finnas i träskmarken.
Inte heller kan det egentligen vara särskilt naturligt för oss människor att befinna oss 10 000 meter ovanför marken helt utlämnade åt en eller två piloter och en stor maskin som kan sluta fungera om det flyger in en fågel i motorn.
Likaså tycker jag absolut att man bör akta sig för män (eller kvinnor) med vapen, bilar som kör för fort, getingar, spindlar, ormar och balkonger. (Ja, alltså om man är åtta år och har en mamma som flera gånger om dan ser framför sig hur man går upp på en stol och ramlar över räcket.)
Så nej, inte kan det väl vara jag som skrämmer upp lilldottern? Jag har ju bara en sund, helt vanlig försiktighet inom mig. Dessutom är det väldigt modigt att utsätta sig för sådant som man är rädd för....så egentligen är jag jättemodig. (Men, för allt i världen! Kliv inte upp på den där stolen!)
Vykort
Dags att skicka vykort. Jag hade dock inte tänkt skicka så många den här gången, eftersom jag ju redan berättat allt på bloggen. Men nu har mannen köpt 20 frimärken för en dollar styck, så nu är vi väl tvugna. Vi och vi, förresten. Mannen författar högst två kort per semester, ett till föräldrarna och ett till sin bror, så resten skriver jag.
I och för sig är det ju kul att få ett kort när någon annan varit borta; kul att någon har tänkt på en. Samtidigt kan man förstås inte skicka till alla man tänkt på, så då blir det ju orättvist. Sen blir det lätt bara samma text på alla: "Hej! Vi har det toppen! Vädret är bra och maten god. Vi solar och badar. Kram Familjen Lilja" Bättre då med bloggen. Den kan alla vara med på, och texten kan varieras.
Nåja, nu måste jag i alla fall skriva ett gäng vykort...(men nu kommer ingen vilja ha något, eftersom det kommer kännas som jag bara skickat dem av pliktkänsla.) Men jag får väl kompensera genom att skicka snygga kort...och inte flygfoton med en massa byggnader och en bit strand på som mannen föredrar. Hoppas bara att korten
kommer fram före oss.
I och för sig är det ju kul att få ett kort när någon annan varit borta; kul att någon har tänkt på en. Samtidigt kan man förstås inte skicka till alla man tänkt på, så då blir det ju orättvist. Sen blir det lätt bara samma text på alla: "Hej! Vi har det toppen! Vädret är bra och maten god. Vi solar och badar. Kram Familjen Lilja" Bättre då med bloggen. Den kan alla vara med på, och texten kan varieras.
Nåja, nu måste jag i alla fall skriva ett gäng vykort...(men nu kommer ingen vilja ha något, eftersom det kommer kännas som jag bara skickat dem av pliktkänsla.) Men jag får väl kompensera genom att skicka snygga kort...och inte flygfoton med en massa byggnader och en bit strand på som mannen föredrar. Hoppas bara att korten
kommer fram före oss.
Lyxliv
Har inte hunnit skriva på ett tag, eftersom livet är så intensivt här. Det gäller ju att sola, bada, sola och bada...och sola och bada. Igår jobbade vi så intensivt med det att jag mest fick hålla mig i skuggan idag. Efter ett tag hittade jag dock en borttappad flaska solskydd nummer 80 i rabatten, så av den lånade jag lite innan jag snällt satte tillbaka den. (Vi hade "bara" 30 med oss.)
De som är vän med min man på Facebook, har ju redan fått veta att vi simmat med delfiner...eller tja, i alla fall några meter ifrån vilda delfiner. Det verkar bo två stycken här nere i bukten. Varje förmiddag syns de nära stranden och första dagen var de alltså väldigt långt in.
Här är jättefint...men vi saknar ändå litegrann utelivet i Kroatien, med mysiga restauranger och affärer längs strandpromenaden. Här är det mesta mer utspritt och det verkar som om man helst ska ta bilen till allt. Vi får väl se hur det blir när vi kommer över till östsidan och Miami Beach. (För tillfället befinner vi oss alltså i mellersta Florida på västra sidan.)
På tal om mat (som jag skrev om i förra inlägget) har vi ikväll ätit en otroligt god middag, på en fiskrestaurang som utifrån såg ut som ett hamburgerställe, men inuti visade sig vara hur mysig som helst. För bara 1000 kronor fick vi vars en huvudrätt + dricka och en hel flaska vitt vin. Det man inte orkade dricka upp fick man ta med hem.
Så ja, vi har det riktigt lyxigt!
Morgonväder
Kvällsväder
Ser ni den??
De som är vän med min man på Facebook, har ju redan fått veta att vi simmat med delfiner...eller tja, i alla fall några meter ifrån vilda delfiner. Det verkar bo två stycken här nere i bukten. Varje förmiddag syns de nära stranden och första dagen var de alltså väldigt långt in.
Här är jättefint...men vi saknar ändå litegrann utelivet i Kroatien, med mysiga restauranger och affärer längs strandpromenaden. Här är det mesta mer utspritt och det verkar som om man helst ska ta bilen till allt. Vi får väl se hur det blir när vi kommer över till östsidan och Miami Beach. (För tillfället befinner vi oss alltså i mellersta Florida på västra sidan.)
På tal om mat (som jag skrev om i förra inlägget) har vi ikväll ätit en otroligt god middag, på en fiskrestaurang som utifrån såg ut som ett hamburgerställe, men inuti visade sig vara hur mysig som helst. För bara 1000 kronor fick vi vars en huvudrätt + dricka och en hel flaska vitt vin. Det man inte orkade dricka upp fick man ta med hem.
Så ja, vi har det riktigt lyxigt!
Morgonväder Kvällsväder Ser ni den??Florida
Efter en lång dags resande är vi nu framme vid Mexikanska Golfen. Hotellet ligger precis vid stranden (Havet däremot ligger en kilometer bort ungefär, eftersom stranden är jättebred) och barnen har hunnit inviga poolen. Tyvärr är det ju regnperiod här och enligt prognoserna ska det regna de närmaste dagarna. Typiskt!
I morse lämnade vi alltså The big apple och flög till Miami. Väl där trodde vi att det inte var så långt att åka till andra sidan Florida, men det visade sig handla om en liten tur Ängelholm-Stockholm. På vägen fick vi i alla fall några naturupplevelser när vi åkte genom ett stort träskområde, där det låg alligatorer i ån som löpte längst med vägen!! Usch! Jag visste ju att de skulle finnas, men trodde att det var ungefär som med älgar; Man vet att de finns men ser bara några stycken i hela sitt liv.
Nu ska vi slappa några dagar och försöka äta lite hemlagat. I New York har det blivit ganska mycket snabbmat. Sonen hade tjatat om Taco Bell och Dunkie Donuts. Till hans lycka hittade vi dessa på samma ställe. Tyvärr uppfyllde de inte hans förväntningar, medan jag och stordottern blev förtjusta. Så nu äter jag inte bara morotskakor, utan också donuts stup i kvarten.
I morse lämnade vi alltså The big apple och flög till Miami. Väl där trodde vi att det inte var så långt att åka till andra sidan Florida, men det visade sig handla om en liten tur Ängelholm-Stockholm. På vägen fick vi i alla fall några naturupplevelser när vi åkte genom ett stort träskområde, där det låg alligatorer i ån som löpte längst med vägen!! Usch! Jag visste ju att de skulle finnas, men trodde att det var ungefär som med älgar; Man vet att de finns men ser bara några stycken i hela sitt liv.
Nu ska vi slappa några dagar och försöka äta lite hemlagat. I New York har det blivit ganska mycket snabbmat. Sonen hade tjatat om Taco Bell och Dunkie Donuts. Till hans lycka hittade vi dessa på samma ställe. Tyvärr uppfyllde de inte hans förväntningar, medan jag och stordottern blev förtjusta. Så nu äter jag inte bara morotskakor, utan också donuts stup i kvarten.
Meningen med livet
Söndag idag, och inget kyrkobesök trots goda intentioner och en orienteringskarta i lobbyn, över alla kyrkor i New York. I morse vaknade jag av ett sms från en okänd avsändare med frågan "Vad är meningen med livet?". Och ja, det kan man verkligen fundera över. Karin Boye skrev att det är själva resan som är viktig och inte målet. Å andra sidan tyckte hon att resan var så jobbig att hon gjorde slut på den i förtid.
Som kristen tror jag ju att det finns en mening med varje människas liv. Jag tror att vi är värdefulla för dem vi är och för de uppgifter vi har i våra familjer, vänkretsar och samhällen. Samtidigt finns det tyvärr många människor som inte känner sig viktiga, och som ingen annan heller ser och värdesätter. De senaste dagarna har jag gått förbi många sådana människor. De ligger i gathörnen med sina sovsäckar och sin tiggarskål. Några sover. Någon kanske till och med är död, men det skulle väl ingen av oss andra märka där vi skyndar förbi och låtsas inget se. Vad är egenligen meningen för dessa människor?
För väldigt många andra verkar meningen med livet vara att shoppa. Fler och mer, bättre och snyggare! För karaktärerna i musikalen Hair som vi såg idag, var det kärleken som var själva meningen, (helst med många på samma gång).
Så vad är då svaret på frågan? Inte vet jag. Men jag tror att Boye delvis hade fel. Det är inte bara resan som är meningen utan också själva målet. Vi har uppdrag att utföra. Alla behövs faktiskt, eller kan bli behövda av någon. Vi får också ta oss tid att njuta av livet, i både små och stora ögonblick. Men allt handlar ändå inte bara om att leva lycklig och vara framgångsrik här på jorden. Det här är bara början. Det kommer mera. Fortsättning följer.
Som kristen tror jag ju att det finns en mening med varje människas liv. Jag tror att vi är värdefulla för dem vi är och för de uppgifter vi har i våra familjer, vänkretsar och samhällen. Samtidigt finns det tyvärr många människor som inte känner sig viktiga, och som ingen annan heller ser och värdesätter. De senaste dagarna har jag gått förbi många sådana människor. De ligger i gathörnen med sina sovsäckar och sin tiggarskål. Några sover. Någon kanske till och med är död, men det skulle väl ingen av oss andra märka där vi skyndar förbi och låtsas inget se. Vad är egenligen meningen för dessa människor?
För väldigt många andra verkar meningen med livet vara att shoppa. Fler och mer, bättre och snyggare! För karaktärerna i musikalen Hair som vi såg idag, var det kärleken som var själva meningen, (helst med många på samma gång).
Så vad är då svaret på frågan? Inte vet jag. Men jag tror att Boye delvis hade fel. Det är inte bara resan som är meningen utan också själva målet. Vi har uppdrag att utföra. Alla behövs faktiskt, eller kan bli behövda av någon. Vi får också ta oss tid att njuta av livet, i både små och stora ögonblick. Men allt handlar ändå inte bara om att leva lycklig och vara framgångsrik här på jorden. Det här är bara början. Det kommer mera. Fortsättning följer.
Minnesplats för John Lennon.
Frihetsgudinnan
Amazing
Det är verkligen mycket i det här landet som är helt amazing. Att Twin-Towers var dubbelt så höga som alla de andra höga skyskraporna, att Frihetsgudinnan är så stor, att man kan gå vilse på Maceys väskavdelning och att de har Bibelord på undersidan av kassarna på Forever 21(stor klädkedja för ungdomar) är bara några exempel.
(Joh 3:16 "Ty så älskade Gud världen att han sände sin ende son så att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.")
Dessutom är de hela tiden överdrivet försiktiga (Se upp för trappan! Ha säkerhetsbältet på hela resan över Atlanten! Läs noga ordningsreglerna innan du använder rulltrappan! Halt golv!) för att inte åka på stämningsansökningar om någon skulle råka skada sig, och har hur mycket personal som helst i affärer, på restauranger och på bussar. Personalen verkar å andra sidan inte tjäna så mycket eftersom de hela tiden vädjar om dricks.
Alltihop är med andra ord väldigt oeuropeiskt. Intressant, tycker jag. Att ett land som på många sätt är så likt vårt, ändå är så otroligt olikt. Samtidigt förstår man lite av the american dream när man tänker på hur det här landet för många invandrare verkligen var ett hopp om något nytt, en plats där allt var möjligt, för vem som helst som var beredd att arbeta för det.
(Joh 3:16 "Ty så älskade Gud världen att han sände sin ende son så att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.")
Dessutom är de hela tiden överdrivet försiktiga (Se upp för trappan! Ha säkerhetsbältet på hela resan över Atlanten! Läs noga ordningsreglerna innan du använder rulltrappan! Halt golv!) för att inte åka på stämningsansökningar om någon skulle råka skada sig, och har hur mycket personal som helst i affärer, på restauranger och på bussar. Personalen verkar å andra sidan inte tjäna så mycket eftersom de hela tiden vädjar om dricks.
Alltihop är med andra ord väldigt oeuropeiskt. Intressant, tycker jag. Att ett land som på många sätt är så likt vårt, ändå är så otroligt olikt. Samtidigt förstår man lite av the american dream när man tänker på hur det här landet för många invandrare verkligen var ett hopp om något nytt, en plats där allt var möjligt, för vem som helst som var beredd att arbeta för det.
Artiga amerikaner och oartiga ungdomar
Klockan är visst 5.05 hemma i Sverige och det börjar bli dags för er att stiga upp om ni ska hinna svida om till festblåsan och bänka er framför TV´n. Här i staden som aldrig sover är det däremot bara kväll. Idag har det varit 30 grader varmt och vi har sökt oss till skyskrapornas skugga. När kvällens svalka drog in åkte vi på en nighttour runt stan.
Att amerikaner är artiga har jag ju redan nämnt. Det känns faktiskt som en kulturkrock att överallt möta människor som önskar en Guds välsignelse och en trevlig dag. Medan expediterna i Sverige knappt säger hej, får man här ett "Godmorning! How are you?" vid kassan. Jag har däremot inte riktigt blivit klok på om man förväntas svara "Fine, thank you", eller bara le lite vänligt. För inte vill de väl att man räknar upp alla sina krämpor, eller håller en utläggning om sina innersta känslor?
På tal om artighet, har jag och stordottern flera gånger fått höra hur lika vi är. En vägarbetare stannade upp, stirrade på oss och utbrast:
- Oh, you look just like twins! Dottern blev så förolämpad att hon nästan började gråta. "Vad då? Ser jag ut som fyrtiotvå, eller?"
Inte blev det bättre av att mannen i affären direkt efteråt inställsamt påpekade för Thomas att han hade tre döttrar. När jag förklarade detta för stordottern med att han bara flirtade lite med mig för att få Thomas att handla mer, såg hon ännu mer bestört ut. "Varför skulle någon vilja flirta med dig?? Du är ju gammal och har en massa rynkor."
Så, nej...trots amerikanernas artiga komplimanger kommer man snabbt ner på jorden igen, genom oartiga svenska ungdomar.
Att amerikaner är artiga har jag ju redan nämnt. Det känns faktiskt som en kulturkrock att överallt möta människor som önskar en Guds välsignelse och en trevlig dag. Medan expediterna i Sverige knappt säger hej, får man här ett "Godmorning! How are you?" vid kassan. Jag har däremot inte riktigt blivit klok på om man förväntas svara "Fine, thank you", eller bara le lite vänligt. För inte vill de väl att man räknar upp alla sina krämpor, eller håller en utläggning om sina innersta känslor?
På tal om artighet, har jag och stordottern flera gånger fått höra hur lika vi är. En vägarbetare stannade upp, stirrade på oss och utbrast:
- Oh, you look just like twins! Dottern blev så förolämpad att hon nästan började gråta. "Vad då? Ser jag ut som fyrtiotvå, eller?"
Inte blev det bättre av att mannen i affären direkt efteråt inställsamt påpekade för Thomas att han hade tre döttrar. När jag förklarade detta för stordottern med att han bara flirtade lite med mig för att få Thomas att handla mer, såg hon ännu mer bestört ut. "Varför skulle någon vilja flirta med dig?? Du är ju gammal och har en massa rynkor."
Så, nej...trots amerikanernas artiga komplimanger kommer man snabbt ner på jorden igen, genom oartiga svenska ungdomar.
New York dag 2
Än finns det kraft. I alla fall i datorn. Vi andra är lite möra efter en dag av sightseeing. Speciellt mina fötter, som trots inköp av fotriktiga, jättefula sandaler från sportaffären nu prytts med nio plåster. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar New York eller inte. Det känns liksom litet och stort på samma gång. Många kvarter är helt förfallna och på vissa ställen får man känslan av att vara på High Chaparall. Shoppingen var också en enda röra. Varannan affär var jättedyr och varannan hade ett utbud som påminde om en loppmarknad. Men, men...det kanske är det som är tjusningen.
Utsikten från Empire State Building var i alla fall OTROLIG, och mannen som fick oss att köpa dyra biljetter till rundtursbussarna vänlig. Efter att ha betalt 2700 kronor (ja, ja, det är fri åkning på fyra turer i fyra dagar, samt inträde till ESB och Frihetsgudinnan) önskade han oss Guds välsignelse flera gånger. Likaså är alla expediter artiga och trevliga. Överallt önskas man en trevlig dag. Så, jo jag tycker nog om New York trots allt. 
Fel adapter
Morgon! Sen flera timmar tillbaka. Men vi lyckades ändå hålla oss kvar i sängarna till 5.30 i alla fall. Upptäckte just att mannen köpt en adapter som inte passar till dataladdaren. Smart! Så kanske blir det ingen mer blogg. Vi får väl se!
Louise...du fyller ju snart fyrtio. Det finns väl fotbollslag här också...i alla fall några stycken.
Louise...du fyller ju snart fyrtio. Det finns väl fotbollslag här också...i alla fall några stycken.
Vi kom fram
Klockan på datorn visar 01.15 och jag har snart varit uppe ett dygn. På gatan nedanför hotellet tutar bilarna för fullt och men här på rummet sover alla efter en lång dag. Lokalt är klockan bara kvart över sju på kvällen, så det kan bli en lång natt för att tiden ska hinna ikapp.
Bilresa, flygresa och bussresa har gått bra och ett litet besök på Times Square har hunnits med. Vi varken störtade eller blev kapade, även om taxichauffören lämnade bilen och blev borta en bra stund. Puss, hej! Nu måste jag faktiskt sova!
Bilresa, flygresa och bussresa har gått bra och ett litet besök på Times Square har hunnits med. Vi varken störtade eller blev kapade, även om taxichauffören lämnade bilen och blev borta en bra stund. Puss, hej! Nu måste jag faktiskt sova!
Resfeber
Den här veckan tänker jag utvandra. Precis som för Kristina och Karl-Oskar går färden västerut, till Amerikat. Jag har aldrig varit så långt bort förut och börjar fundera över om det verkligen är klokt att ta med en hel familj till andra sidan jorden för två veckors semester. Det som för bara 150 år sedan innebar en resa på flera veckor och en flytt utan återvändo, går idag på några timmar. Märkligt egentligen! Vart kommer de att åka om ytterligare 150 år?
När det gäller resande och när det gäller mina barn är jag ytterst morbid. Värst är det förstås när dessa två kombineras. Tänk så mycket som kan hända! Är det inte att utmana ödet? I mitt huvud har vi redan dött flera gånger om. Planet har störtat, galningar har skjutit vilt omkring sig, Judith har blivit kidnappad , konstiga amöber har ätit upp våra inälvor... (Oj, oj, nu blir svärmor orolig) Usch och fy! Varför gör jag det här? Varför inte stanna hemma i trygga Sverige? Man kan ju köpa sig en sommarstuga och sitta där i skogens stillhet och meta i en kall sjö, utan andra farligheter än mygg att tampas med.
Men, men...då får man förstås aldrig uppleva så mycket annat. Dessutom sägs det ju vara en bra vecka att utvandra...för fotbollsateister och republikaner, (avslutade hon, tuggandes på bröllopschokladen, lyssnandes på Marcus Birros fotbollskommentarer angående matchen Paraguay - Italien.)
Androider, sex och getingsurr
Mannen har äntligen (tycker han) övertalat mig att köpa ny mobil...en Iphone, eller tja, en android snarare, alltså Googles variant av surftelefon. Visst kan det vara kul med nya grejer, men samtidigt innebär det ju en massa jobb. Jag blir alltid uppstressad och känner mig som en utomjording när jag ska försöka förstå mig på tekniska prylar. Ofta upptäcker jag dessutom saker som absolut kunde ha varit bättre. Hur ska man till exempel träffa rätt bokstavstangent när tangentbordsrutan är pytteliten? Och varför ska det vara så svårt att hitta å, ä och ö? Och varför släcks skärmen i tid och otid?
Mannen skulle testa kameran och tog på måfå en bild på datorn, som han publicerade på facebook. Det visade sig vara en sida ur Aftonbladet, där det bland annat stod "Tre vägar till bättre sex". Pinsamt, Thomas! Speciellt för mig, eftersom det var min facebooksida.
På tal om irriterande saker, så tycker jag absolut att någon någonstans skulle stämma publiken nere i Sydafrika. Tänker de ge hela världen tinitus? Trots att jag inte är mycket till fotbollsfan, brukar jag tycka att det är lite rogivande med sport på TV. Det fungerar utmärkt som bakgrund till en god bok, eller lite facebookande. Men nu är alltså denna avslappning utbytt mot ett stressande, tortyrliknande surr. Vem vill dela en god bok med en getingsvärm? Stackars fotbollsspelare! Det kommer säkert bli många gula och röda kort, i detta nervpåfrestande ljud.
Mannen skulle testa kameran och tog på måfå en bild på datorn, som han publicerade på facebook. Det visade sig vara en sida ur Aftonbladet, där det bland annat stod "Tre vägar till bättre sex". Pinsamt, Thomas! Speciellt för mig, eftersom det var min facebooksida.
På tal om irriterande saker, så tycker jag absolut att någon någonstans skulle stämma publiken nere i Sydafrika. Tänker de ge hela världen tinitus? Trots att jag inte är mycket till fotbollsfan, brukar jag tycka att det är lite rogivande med sport på TV. Det fungerar utmärkt som bakgrund till en god bok, eller lite facebookande. Men nu är alltså denna avslappning utbytt mot ett stressande, tortyrliknande surr. Vem vill dela en god bok med en getingsvärm? Stackars fotbollsspelare! Det kommer säkert bli många gula och röda kort, i detta nervpåfrestande ljud.
Är det farligt med religion?
Många människor är ganska negativa till religion. En del menar till och med att religion är roten till det mesta av det onda som sker i samhället. Även för mig är själva ordet religion negativt laddat. Det får mig att tänka på fanatism och intolerans.
Fast om man med religion menar livsåskådning och personlig övertygelse, är det ju något helt annat. Varje människa har någon form av uppfattning om var vi kommer ifrån, varför vi är här och vart vi är på väg. Att vara överlåten och hängiven sin uppfattning kan ju inte vara fel. Felet uppstår när makten kommer in i sammanhanget.
Den första kristna kyrkan var känd för att vara fri från maktspel. Slavar och fria, män och kvinnor firade gudstjänst tillsammans och delade gemenskapen vid matbordet. När Jesus undervisade om ledarskap, gav han lärjungarna ett konkret exempel; Han tvättade deras fötter, och sa att den störste skulle vara de andras tjänare. Jesu syn på makt var alltså helt annorlunda. Ledaren skulle finnas till för gruppen, och inte tvärtom.
Jesus var också väldigt noga med att den som skulle ta emot honom skulle göra det av fri vilja; utan tvång eller våld. Kristendomen kan alltså därför aldrig någonsin utövas eller förknippas med våld.
På samma sätt är det säkert med många andra religioner. Det är inte själva läran det är fel på, utan hur den används. Religioner i sig är inte farliga, men i händerna på makthungriga människor kan det bli hur fel som helst.
Fast om man med religion menar livsåskådning och personlig övertygelse, är det ju något helt annat. Varje människa har någon form av uppfattning om var vi kommer ifrån, varför vi är här och vart vi är på väg. Att vara överlåten och hängiven sin uppfattning kan ju inte vara fel. Felet uppstår när makten kommer in i sammanhanget.
Den första kristna kyrkan var känd för att vara fri från maktspel. Slavar och fria, män och kvinnor firade gudstjänst tillsammans och delade gemenskapen vid matbordet. När Jesus undervisade om ledarskap, gav han lärjungarna ett konkret exempel; Han tvättade deras fötter, och sa att den störste skulle vara de andras tjänare. Jesu syn på makt var alltså helt annorlunda. Ledaren skulle finnas till för gruppen, och inte tvärtom.
Jesus var också väldigt noga med att den som skulle ta emot honom skulle göra det av fri vilja; utan tvång eller våld. Kristendomen kan alltså därför aldrig någonsin utövas eller förknippas med våld.
På samma sätt är det säkert med många andra religioner. Det är inte själva läran det är fel på, utan hur den används. Religioner i sig är inte farliga, men i händerna på makthungriga människor kan det bli hur fel som helst.
Studenten med MSP 07
Idag har ännu en årgång elever lämat gymnasieskolan. Sånger har sjungits, presenter delats ut och tårar fällts. Katarina Mazetti skrev en gång en krönika som handlade om att det krävs mod och självförtroende att som lärare bli kvar år efter år, medan man ser eleverna resa sig och gå vidare. Och, ja, det är lika vemodigt varje gång.
I år hade jag bestämt mig för att inte gråta. Det var ju inte mina mentorselever som tog studenten. Men, som jag sa till kollegan, så är det nog något fel på mina ögon. De börjar nämligen rinna i tid och otid.
Nu har i alla fall MSP 07 blivit utsparkade och vi lärare tackar för åren vi haft tillsammans. Tack för allt julpyntande. Tack för provocerande bilder och tänkvärda debattartiklar om skolans funktion i samhället. Tack för lärdomar om Knäreds historia, dialekten i Grevie kyrkby och kärleken till Colin Firth. Tack också för de fina presenterna och de uppmuntrande korten. Men hur blev det egentligen med de där filmerna?? Ska de visas nästa år på Aghardsgalan, eller?
Bråda dagar och tur med vikten
Det är intensiva dagar, både på jobbet och hemma. Idag har vi skickat iväg ettor och tvåor på sommarlov och i morgon är det dags för studenterna. Lilldottern ska även detta år tvingas ha sin skolavslutning på skolgården, i vad som troligen ser ut att bli regn, istället för att som förr om åren vara i kyrkan. Jag håller alla tummar jag har för uppehåll, så att inte lockarna plattas till och kylan tränger genom de tunna finkläderna.
Igår var det bal för treorna på Äppelgårdens golfklubb. God mat och dryck, festklädda ungdomar och hög stämning! Tidigare på dagen var vi på studiebesök på Grafiska museet i Fredriksdalsparken med tvåorna. Regn och rusk och inte lika hög stämning. Som tur var fick vi sitta inne i cafépaviljongen och äta vår medhavda picnic.
Eleverna gnällde en del, men jag tyckte i alla fall att det var ganska mysigt. Dessutom var det otroligt fascinerande att få en inblick i grafikernas och sättarnas arbete förr i tiden. Vilket jobb det var för att sätta ihop en sida med text!!! Bokstäverna skulle gjutas och pusslas ihop till en tidningssida medan vi idag bara trycker på några knappar.
Nej, nu kallar sängen. Bäst att hinna med skönhetssömnen, så jag orkar festa vidare med glada studenter. En elev frågade ídag vad jag gör för att hålla mig i form (!). Jag tog det först som en komplimang, men insåg sedan att hon faktiskt allvarligt hade funderat över varför jag inte är tjockare när jag fikar morotskakor hela tiden. Tja, det kan ju inte bero på avancerad träning...och med tanke på att mormor som mest vägde 140 kilo är det nog inte genernas förtjänst heller. Så det handlar väl helt enkelt om tur! Vissa vinner på Lotto, andra fikar utan att bli ALLTFÖR tjocka.
Igår var det bal för treorna på Äppelgårdens golfklubb. God mat och dryck, festklädda ungdomar och hög stämning! Tidigare på dagen var vi på studiebesök på Grafiska museet i Fredriksdalsparken med tvåorna. Regn och rusk och inte lika hög stämning. Som tur var fick vi sitta inne i cafépaviljongen och äta vår medhavda picnic.
Eleverna gnällde en del, men jag tyckte i alla fall att det var ganska mysigt. Dessutom var det otroligt fascinerande att få en inblick i grafikernas och sättarnas arbete förr i tiden. Vilket jobb det var för att sätta ihop en sida med text!!! Bokstäverna skulle gjutas och pusslas ihop till en tidningssida medan vi idag bara trycker på några knappar.
Nej, nu kallar sängen. Bäst att hinna med skönhetssömnen, så jag orkar festa vidare med glada studenter. En elev frågade ídag vad jag gör för att hålla mig i form (!). Jag tog det först som en komplimang, men insåg sedan att hon faktiskt allvarligt hade funderat över varför jag inte är tjockare när jag fikar morotskakor hela tiden. Tja, det kan ju inte bero på avancerad träning...och med tanke på att mormor som mest vägde 140 kilo är det nog inte genernas förtjänst heller. Så det handlar väl helt enkelt om tur! Vissa vinner på Lotto, andra fikar utan att bli ALLTFÖR tjocka.
Sjukdomar, Fredriksdal och balnoja
Visst är det konstigt att varje gång man ska ut och resa, känner man sjukdomarna komma smygande? Det är likadant varje gång. Mannen har ont i kroppen, sonen hostar och jag har ont i halsen. Typiskt, typiskt! Vi MÅSTE ju hålla oss friska inför resan till USA.
För två år sedan när vi skulle köra bil till Kroatien hade jag ont i ryggen och benet och i påskas när det var påskkonferens var jag jätteförkyld. Men hur det än är, så brukar vi ju komma iväg, så det ska säkert fungera den här gången också.
Fast först är det utflykt med klassen till Fredriksdal... precis som på dagis. Matsäck ska de också ha med sig minsann. Och på kvällen är det treornas bal. Jag hade inte tänkt gå i år, men där hade jag inte så stort val. Kollegan hörde nämligen av sig till mannen och tyckte att han skulle köpa en balbiljett till mig. Så nu är det bara att raka benen och trycka in sig i finklänningen. Sola har jag inte hunnit med, så det blir till att ha färgade strumpbyxor. Men vad då? Det är väl ändå ingen som spanar in 42-åriga tanter, när det finns balklädda 19-åringar att vila ögonen på?
För två år sedan när vi skulle köra bil till Kroatien hade jag ont i ryggen och benet och i påskas när det var påskkonferens var jag jätteförkyld. Men hur det än är, så brukar vi ju komma iväg, så det ska säkert fungera den här gången också.
Fast först är det utflykt med klassen till Fredriksdal... precis som på dagis. Matsäck ska de också ha med sig minsann. Och på kvällen är det treornas bal. Jag hade inte tänkt gå i år, men där hade jag inte så stort val. Kollegan hörde nämligen av sig till mannen och tyckte att han skulle köpa en balbiljett till mig. Så nu är det bara att raka benen och trycka in sig i finklänningen. Sola har jag inte hunnit med, så det blir till att ha färgade strumpbyxor. Men vad då? Det är väl ändå ingen som spanar in 42-åriga tanter, när det finns balklädda 19-åringar att vila ögonen på?
Tro på Hemtex
Vad mycket man får veta på Facebook! Jag fick nyss reda på att min kompis som ALLTID älskat Tyskland och bott där sedan hon var ung, nu tänkt flytta tillbaka till Sverige. Jag fick också veta att min arbetssökande bror inte alls fått det sommarjobb han trott, utan istället bara fått en praktiktikplats utan lön. Ibland händer det mycket och livet förändras. Positivt eller negativt.
I tisdags lovade jag Björn (kollegan som gärna vill att jag nämner honom vid namn. Ja, se 70-talister!!) att söndagens inlägg skulle handla om tro. Nu är det ju måndag idag, men det kanske inte spelar så stor roll.
Att tro är inte alltid lätt. På Liseberg förra veckan försökte kollegan övertala mig att ta en massa lotter, men jag har helt enkelt för lite tro för det. Även om det finns en liten chans, så brukar jag aldrig vinna något. Värst är det med sådana där automater där man ska styra en arm till att ta upp gosedjur. Jovisst att det funkar!!!
Då är det faktiskt lättare att tro på Gud. Även om det ibland händer jobbiga, oförklarliga saker, finns det så mycket fantastiskt runt omkring oss som talar för att det måste finnas något större än vi. Hur skulle slumpen och diverse kemiska reaktioner kunna orsaka allt detta?
Trots att jag är troende, är jag egentligen ganska skeptisk. Jag vill veta. Jag vill ha bevis. Och jag är inte tillräckligt troende för att lita på en enarmad bandit eller ett chokladhjul. Trots detta får jag kalla mig kristen. Man behöver inte vara en svärmare eller ha en bergfast tro på allt. Det räcker med tro som ett senapskorn eller till och med bara en VILJA till tro.
Dessutom såg jag att man kan köpa faith på Hemtex, i form av prydnadsbokstäver, vilket absolut vore något för en tvivlare som jag.
I tisdags lovade jag Björn (kollegan som gärna vill att jag nämner honom vid namn. Ja, se 70-talister!!) att söndagens inlägg skulle handla om tro. Nu är det ju måndag idag, men det kanske inte spelar så stor roll.
Att tro är inte alltid lätt. På Liseberg förra veckan försökte kollegan övertala mig att ta en massa lotter, men jag har helt enkelt för lite tro för det. Även om det finns en liten chans, så brukar jag aldrig vinna något. Värst är det med sådana där automater där man ska styra en arm till att ta upp gosedjur. Jovisst att det funkar!!!
Då är det faktiskt lättare att tro på Gud. Även om det ibland händer jobbiga, oförklarliga saker, finns det så mycket fantastiskt runt omkring oss som talar för att det måste finnas något större än vi. Hur skulle slumpen och diverse kemiska reaktioner kunna orsaka allt detta?
Trots att jag är troende, är jag egentligen ganska skeptisk. Jag vill veta. Jag vill ha bevis. Och jag är inte tillräckligt troende för att lita på en enarmad bandit eller ett chokladhjul. Trots detta får jag kalla mig kristen. Man behöver inte vara en svärmare eller ha en bergfast tro på allt. Det räcker med tro som ett senapskorn eller till och med bara en VILJA till tro.
Dessutom såg jag att man kan köpa faith på Hemtex, i form av prydnadsbokstäver, vilket absolut vore något för en tvivlare som jag.
Hur mycket är en mamma egentligen värd?
Idag har vi firat mors dag...eller kanske rättare sagt gammelmödrarnas dag. Precis som förra året (och förrförra) samlade vi de båda gammelmödrarna och bjöd på tårtor i trädgården. Blommor fick de också.
Att vara mamma måste vara en av de viktigaste uppgifter man kan ha. Ändå är det ganska ofta en otacksam uppgift. Svärmor brukar berätta om den där gången hon köpt en snygg och dyr tröja till sonen, vilken han förstås inte uppskattade lika mycket som hon trott. Hon blev då så arg att hon klippte sönder den bit för bit.
Idag handlade konflikten i vår familj om 100 kronor. Lilldottern tycker det är orättvist att stordottern kommer ha mer pengar med till USA, eftersom hon har högre månadspeng och dessutom fyllt år. Jag kom då på att hon skulle kunna tjäna 100 kronor den närmaste veckan genom att få betalt för olika sysslor. Detta tyckte stordottern var högst orättvist. Då skulle ju hon också ha 100 kronor...trots att hon har mycket högre månadspeng och vid flera tillfällen fått extra pengar till olika aktiviteter.
Bråket slutade med att stordottern vägrade prata med mig och tyckte att jag var en usel mamma. För 100 kronor! Är det vad en mamma är värd? Tja, i så fall kan hon ju köpa en ny på ICA. Sonen verkar åtminstone vilja ha mig kvar, så jag får väl kämpa på ett tag till och hoppas att jag duger någon gång!
Att vara mamma måste vara en av de viktigaste uppgifter man kan ha. Ändå är det ganska ofta en otacksam uppgift. Svärmor brukar berätta om den där gången hon köpt en snygg och dyr tröja till sonen, vilken han förstås inte uppskattade lika mycket som hon trott. Hon blev då så arg att hon klippte sönder den bit för bit.
Idag handlade konflikten i vår familj om 100 kronor. Lilldottern tycker det är orättvist att stordottern kommer ha mer pengar med till USA, eftersom hon har högre månadspeng och dessutom fyllt år. Jag kom då på att hon skulle kunna tjäna 100 kronor den närmaste veckan genom att få betalt för olika sysslor. Detta tyckte stordottern var högst orättvist. Då skulle ju hon också ha 100 kronor...trots att hon har mycket högre månadspeng och vid flera tillfällen fått extra pengar till olika aktiviteter.
Bråket slutade med att stordottern vägrade prata med mig och tyckte att jag var en usel mamma. För 100 kronor! Är det vad en mamma är värd? Tja, i så fall kan hon ju köpa en ny på ICA. Sonen verkar åtminstone vilja ha mig kvar, så jag får väl kämpa på ett tag till och hoppas att jag duger någon gång!
En galen (fylle)hund
Igår fyllde vår hund år, fem år...eller 35 beroende på hur man ser det. Visst har man hört om barn som blir helt uppstressade natten före sin födelsedag och har svårt att sova, men hundar? Hundar borde ju inte veta vad det är för datum.
Nu är förstås inte Smilla som andra hundar. Hon är ju en kamphund och kattdödare (På riktigt! Men hittills bara en gång). Kanske är det därför hon rastlöst irrat omkring hela natten och hållit mig vaken.
I och för sig skulle det också kunna bero på att hon är skendräktig och tror att hennes tre pipleksaker är valpar. Dessa bär hon så försiktigt omkring och ska absolut bädda ner i sonens säng. Helst mitt på så att han själv inte får plats.
Vi får väl se hur det går i natt. En mogen hona på 35 hundår, borde väl bete sig mer sansat kan man tycka. (Precis som vi kvinnor gör när vi fött barn!)
Nu är förstås inte Smilla som andra hundar. Hon är ju en kamphund och kattdödare (På riktigt! Men hittills bara en gång). Kanske är det därför hon rastlöst irrat omkring hela natten och hållit mig vaken.
I och för sig skulle det också kunna bero på att hon är skendräktig och tror att hennes tre pipleksaker är valpar. Dessa bär hon så försiktigt omkring och ska absolut bädda ner i sonens säng. Helst mitt på så att han själv inte får plats.
Vi får väl se hur det går i natt. En mogen hona på 35 hundår, borde väl bete sig mer sansat kan man tycka. (Precis som vi kvinnor gör när vi fött barn!)
Pinga, tracka och flöda
Klockan är egentligen alldeles för mycket för en trött mamma och lärare, men ändå sitter jag här vid datorn och funderar över hur jag ska bli bättre på att marknadsföra min blogg. Jag har läst att man tydligen ska pinga sina inlägg, på olika sajter...men att man då måste ha rätt RSS-flöde och en massa annat som jag redan glömt bort.
Nyss gick jag med i nyligen.se och tror att jag lyckades pinga min blogg...men hur vet man om det fungerat? Borde man inte kunna se det här inne? Sen skulle man visst lägga upp etiketter på bloggar.se, vilket jag heller inte fick kläm på. Och vad betyder egentligen pingback och trackback??? Nej, jag får nog anmäla mig till Björns kurs i webdesign, Camillas grafisk kommunikation, Johns fotokurs och Christinas marknadsföring om jag ska klara detta. Eller så får jag väl göra som Håkan och börja blogga om fotboll.
Nyss gick jag med i nyligen.se och tror att jag lyckades pinga min blogg...men hur vet man om det fungerat? Borde man inte kunna se det här inne? Sen skulle man visst lägga upp etiketter på bloggar.se, vilket jag heller inte fick kläm på. Och vad betyder egentligen pingback och trackback??? Nej, jag får nog anmäla mig till Björns kurs i webdesign, Camillas grafisk kommunikation, Johns fotokurs och Christinas marknadsföring om jag ska klara detta. Eller så får jag väl göra som Håkan och börja blogga om fotboll.
Enter- Ute nu
Kommunbilen
Home again! Klassresan har gått bra och idag var vi lite mer kulturella, med besök på utställningen And there was light, en resa genom renässansen. Vi fick se både originalverk och reproduktioner av Michelangelo, Rafael och da Vinci. Helt otroligt hur mycket den sistnämnde kunde! Han uppfann ju i princip bilen redan på 1500-talet.
Bilar, ja! Den utlånade kommunbilen var i och för sig skön att köra...men i övrigt helt omöjlig att handskas med. Idag hjälpte det inte ens att gå i och ur för att den skulle starta. Idag fick jag dessutom hoppa flera gånger på sätet för att den skulle förstå att föraren var på plats och det därför var dags att gå igång. Så; I bilen- vrid om nyckeln- Ur bilen- i bilen igen- pilla lite på alkolåshållaren (själva låset saknades) hoppa lite på sätet- lägga i växlar- lägga i friläget - hoppa igen - och hålla tummarna för att det skulle fungera. Det blev LITE trötsamt i längden, må jag säga. (En elev filmade det hela så vi får väl se om jag blir kändis)
Bilar, ja! Den utlånade kommunbilen var i och för sig skön att köra...men i övrigt helt omöjlig att handskas med. Idag hjälpte det inte ens att gå i och ur för att den skulle starta. Idag fick jag dessutom hoppa flera gånger på sätet för att den skulle förstå att föraren var på plats och det därför var dags att gå igång. Så; I bilen- vrid om nyckeln- Ur bilen- i bilen igen- pilla lite på alkolåshållaren (själva låset saknades) hoppa lite på sätet- lägga i växlar- lägga i friläget - hoppa igen - och hålla tummarna för att det skulle fungera. Det blev LITE trötsamt i längden, må jag säga. (En elev filmade det hela så vi får väl se om jag blir kändis)
En dag i Götet
Göteborg är en fantastisk stad, speciellt med fint väder och gott om pengar på kontot. Här finns ju hur mycket som helst att handla. Två klänningar, en tunika, ett par skor, strumpor, scarfsar och en hoodtröja har det blivit. Tyvärr kan jag inte, i sann modebloggaranda lägga upp bilder på dagens inköp, eftersom något hänt med telefonens förmåga att föra över bilder till datorn.
Överhuvudtaget verkar jag ha en negativ inverkan på elektriska prylar. Kommunbilen som jag lånat vägrar att starta om jag inte först går I bilen och försöker starta, för att därefter gå UR bilen och sedan IN igen. (Låter som ett program med Magnus och Brasse ungefär)
Framme på hotellet fungerade inte heller mitt kort till hissen och på en av klädesaffärerna satte jag igång larmet...bara genom att prova kläder i provrummet. Vet inte riktigt om jag ska ta det som en komplimang att jag är så elektrisk (eller inte elektrisk?). Hoppas bara att jag inte förstör Saleems konsert på Liseberg genom min blotta närvaro!
Överhuvudtaget verkar jag ha en negativ inverkan på elektriska prylar. Kommunbilen som jag lånat vägrar att starta om jag inte först går I bilen och försöker starta, för att därefter gå UR bilen och sedan IN igen. (Låter som ett program med Magnus och Brasse ungefär)
Framme på hotellet fungerade inte heller mitt kort till hissen och på en av klädesaffärerna satte jag igång larmet...bara genom att prova kläder i provrummet. Vet inte riktigt om jag ska ta det som en komplimang att jag är så elektrisk (eller inte elektrisk?). Hoppas bara att jag inte förstör Saleems konsert på Liseberg genom min blotta närvaro!
