.

Visst känns det ofta som om helgen bara försvinner och vips är det måndag igen. Den här helgen, pingsthelgen, har däremot försvunnit på riktigt i och med att man tagit bort Annandagen och på så sätt gjort pingsten till en vanlig weekend.

Pingst infaller 50 dagar efter påsk och är för många synonymt med vår, hänryckning och bröllop. I den judiska traditionen firas pingst för att Mose fick ta emot budorden och på så sätt instiftade ett förbund om att judarna var Guds folk. I nya testamentet firades också pingst till minne av detta, men just under ett sådant firande "utgjöt Gud också sin ande över de församlade".

För de flesta är det här med treenigheten ganska invecklat och konstigt; att Gud är en men också tre; Fader, Son och Helig Ande. Jag tycker inte att det är så komplicerat, utan ser det på något sätt som en väldigt tight familj, eller som en triangel där varje sida är viktig för helheten. Gud ser jag som skaparen, Jesus som frälsaren och Den Helige Ande som hjälparen.

Jesus sa att när han for tillbaka till Himlen, skulle han sända en hjälpare som för alltid skulle vara med oss. Och vem behöver inte en hjälpare? Kanske är jag lite neurotisk och stressig av mig, men jag tycker i alla fall att livet inte alltid är lätt att leva. Det är fullt av utmaningar; ibland av det utvecklande slaget och ibland mer av det avvecklande. Mitt i allt känns det verkligen tryggt att tänka på att jag har en hjälpare med mig, som kan ge kraft för både stora och små uppdrag; En del av Gud som hela tiden finns där.