.

Dagen har  varit ganska normal, med kyrkobesök och städning. Båda två kan verkligen rekommenderas i terapisyfte. I kyrkan var det en musikgudstjänst som hade som tema "Efter regn kommer solsken", men där det bestående intrycket från min sida var att regn och solsken mestadels existerar sida vid sida hela tiden. Trots svårigheter och motgångar, finns det alltid saker att glädjas åt.

Städning är som sagt också en bra terapisyssla. Det är så enkelt med städning. Man drar en trasa över en yta, lägger saker på rätta platser, för dammsugaren framåt och sveper moppen hit och dit. Det  behövs ingen tankeverksamhet alls nästan.

I övrigt känns inte livet så enkelt precis. Det är ju inte nog med att folk ska dö. Det är dessutom en hel massa att fixa; begravning ska planeras, räkningar tas om hand, släktingar informeras och tröstas, lägenheter sorteras och städas ur... Och mitt i allt ska man sköta sitt vanliga liv.

Nåväl, på något konstigt sätt brukar man få kraft. Mitt i regnet lyser solen en stund, i stressen kommer lugnet på besök och i gråten hörs ett skratt. Så är det! Livet låter sig inte hejdas, utan vill levas. (Börjar jag inte låta som Ranelid??)