Samtidigt...
Timmarna efter detta besked har varit tunga, framför allt för mina småbröder som stod närmare mamma än jag, som blev vuxen för evigheter sedan. Men samtidigt vet jag att livet går vidare ett steg i taget. I morgon ska vi trots allt fira lilldotterns efterlängtade födelsedag...med massor av presenter. Jag kan ju inte ge henne en glad och uppsluppen födelsedag, så då får jag köpa presenter istället.
Tack för alla uppmuntrande kommentarer och sms!
Just idag...
Allt brukar ordna sig! Livet brukar gå vidare...men just nu står allt stilla. Vi bara väntar, på bättre tider.
Lärare som vill sätta åt eleverna
Jo, provet inleds med tio kortfrågor, varav man måste ha rätt på alla utom en för att få högsta betyg. Bland dessa frågor finns en massa detaljer, som i vissa fall bara har nämnts som bildtexter i boken. Till exempel Vad är en kogg? Vad var bayeuxtapeten?
Sedan följde fyra mer utredande frågor, varav en handlade om Kurt, som visade sig vara en SS-soldat. Hur hamnade han på Medeltiden? Kvar var alltså bara tre frågor som tog upp det som dottern pluggat på.
Hur kan det bli så här? Som lärare tjatar jag ju om vikten av god studieteknik; att kunna se sammanhang och inte fastna i onödiga detaljer. Mäter vi kunskap i kvantitet eller kvalité egentligen? Är vissa lärare i själva verket ute efter att sätta åt eleverna? Jaså...du läste inte bildtexterna?? Nej, då kan det inte bli MVG, lille vän.
Åh, vad jag blir irriterad! Många ungdomar har tyvärr väldiga fördomar mot historieämnet; att det bara handlar om kungar och årtal...och ja, för en del lärare verkar det göra just det. Fyll din hjärna med så mýcket fakta som möjligt! Om du sen inte förstår djupare sammanhang spelar väl inte någon roll!
Ny design
Funderar just på vilken färg jag ska ha på ramen...eller om jag ska behålla den jag har? Det får ju inte skära sig med rosen. Sen skulle jag vilja få mer plats för att till exempel lyfta fram andra läsvärda bloggar jag följer. Som det varit tidigare har de bara markerats med små länkar, som nästintill varit osynliga.
Jag har också lagt till en synlig statistikräknare, som alltså visar det totala antalet besökare på bloggen. Tyvärr vet jag inte hur man får den att räkna från början, så just nu ser det bara ut som om jag haft 13 besökare sammanlagt.
Som sagt...vi får se var det hamnar. Hoppas ni trivs i alla fall och känner er som hemma.
Såå mysigt!
Vi skulle ju ha det så mysigt! På restaurangen! En hel familj som går ut och äter tillsammans, för att fira mammas födelsedag. Det skulle bli SÅ mysigt! Att den dyra maten serverades i ytterst små portioner på iskalla tallrikar, där det gröna inslaget bestod av två brytbönor, spelade väl inte så stor roll. Inte heller att lilldottern efter tre tuggor av sin hamburgare bestämt hävdade att hon var mätt, eller att syskonen passade på att använda väntetiden till att i lugn och ro utreda årets alla konflikter. Inte ens notan, vars summa kunde räckt till en mindre platt-TV kunde förstöra stämningen. Nejdå...vi hade det SÅ mysigt! För det har man... när man är en familj som går på restaurang!
Grattis tant!
Igår kväll, efter en dag på bokmässan, såg jag bara en massa människor framför mig. Efter ett tag blev jag dock medveten om att folkmassan endast bestod av tanter; gamla tanter, gråhåriga tanter, tanter med blommiga klänningar och tanter med väskor som såg ut som korgar (Vet ni vilka jag menar? De finns i olika färger och pryds ibland med någon blomma.) Efter ytterligare en stund insåg jag att klockan passerat midnatt och att jag alltså precis påbörjat min fyrtioandra födelsedag. Snacka om att Freud hade rätt, när han lanserade sina teorier om det omedvetna. Här har jag gått omkring och inbillat mig att jag fortfarande är ganska ung...och så kommer det omedvetna och talar om för mig att jag i själva verket är en tant!
Kanske dags att sluta använda ungdomsspråk, facebook och converse och istället plocka fram lilla dräkten, pumps och pärlhalsband, börja sticka, prenumerara på tidningen Vi och förfasa sig över att språket håller på att utarmas. Å andra sidan finns det ju 80-åriga tanter som forfarande kallar sig tjejer, så det kanske jag också kan fortsätta med. Jag fyller ju faktiskt bara 42!
(Fusk!! Här är jag ju bara 41! Fast jag ser rätt vuxen ut. Som en tant, nästan. En tjejtant!)
Bön fungerar
Jag tror på bön! Ja, det gör jag! Och ändå... har även jag som kristen väldigt lätt för att bortförklara de svar på bön som jag faktiskt får. Det är så lätt att säga saker som; Åh, vilken tur att jag blev frisk så snabbt! Vad konstigt att problemet löste sig så lätt! Det trodde jag aldrig!, när man egentligen borde tänkt till och insett att det ju är precis tvärtom. Jag bad för problemet, eftersom jag tror att bön hjälper.
Både denna och förra helgen har jag varit med om sådana här situationer. I tisdags var jag hur förkyld som helst, i onsdags fick jag dessutom tandvärk och i torsdags en hemsk magkatarr. På kvällen bad vi för Göteborgsresan och på morgonen var jag helt frisk...och hör naturligtvis mig själv förundras över hur allt kunde försvinna så snabbt!
Förra helgen på Ullared var det förstås svårt att hitta parkering. Lotta som är en van besökare började misströsta, men kom på att vi kunde be. Några minuter senare backar en bil ut från en parkering alldeles bredvid oss...och naturligtvis blir vi helt förvånade över vilken tur vi har!
Märkligt, egentligen! Samtidigt ganska mänskligt att inte kunna se det övernaturliga i de små tingen, i vardagen. Vi tar så mycket förgivet, och inser inte att varje ny dag när det mesta fungerar faktiskt är ett mirakel, där vi har mycket att tacka Gud för...speciellt om vi också bett om hans ingripande.
Bokmässan dag 2
Livet går snabbt när man har roligt! Nu är vi hemma igen efter två dagar på bokmässan, med nyinköpta böcker och såriga fötter. Idag märktes det verkligen inte att svenskarna läser mindre än förr. Antingen hade alla läsare samlats på mässan, eller så är intresset för böcker glädjande stort.
Idag var det deckarens dag, och vi fick höra Leif GW Persson raljera över polisens arbete, samhället och andra deckarförfattares missvisande bild av de båda förstnämnda. Samtidigt försökte också Katarina Wennstam föra en mer seriös debatt om våld mot kvinnor. Tja, det är ju lätt att gissa vem som håvade in de flesta poängerna och skratten.
En annan som också skämtade sig igenom sin presentation var Per Moberg (den fulsnygge kocken, ni vet). Hans senaste bok handlar om att jaga och laga. Inget för vegetarianer och pacifisister alltså.
Dagens enda inköp till mig själv blev Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski. Boken verkar bra, precis som Svinalängorna. Ändå kan jag inte riktigt förlika mig med att hon skrev de böcker jag skulle skrivit! Fast med tanke på den enorma folkmassan vi trängdes med idag, kanske det finns plats för ännu en författare, och ännu en bok. Vem vet?
Bokmässan dag 1
Bokmässan är en fantastisk tillställning! Tänk att vara omgiven av så många böcker och så många intressanta människor. Idag har jag pratat med Emma Hamberg och Katerina Janouch (när de signerade mina böcker). Emma Hamberg skrev att jag skulle våga doppa huvudet under ytan (...så nu blir det till att gå simskola igen.) Dessutom skickade hon en hälsning till en av mina manliga vänner, att han skulle komma och ta för sig. Hm...hon är inte särskilt blygsam precis.
Dessutom har jag sett Carolina Kluft, Bengt Westerberg, Wild Kids-Ola och massor av andra kändisar. Under förmiddagen tyckte jag att flera stycken spanade in mig (Håkan Nesser bland annat) ..och undrade om det var på grund av min snygghet eller på grund av att de läst min blogg:)
Nej, nu hinner jag inte skriva mer, för nu vill grannarna gå ut och äta.
Hellre död än kär
Strax ska jag åter försöka få tag på tryckeriet i Laholm för att boka tid för tryckning av skoltidningen. Nytt för i år är att upplagan höjs från 500 till 1000, för att tidningen ska kunna skickas hem till blivande gymnasieelever.
I morgon bär det av till bokmässan...förhoppningsvis. På fredagen åker jag med kollegerna, och på kvällen kommer mannen och grannarna också upp till Göteborg, där vi ska bo på hotell, äta gott och ha det mysigt. Just nu känner jag mig dock lite motarbetad av min egen kropp. Först var det tandvärk, sedan förkylning och nu också magont och värk i nacken. Det skulle ju vara så typsikt om vi inte kom iväg, när vi för en gång skull ska få lite barn- och ungdomsfritt.
Nej, jag vägrar låta kroppen vinna! Men visst kan det vara lite svårt det där med kärlek och romantik? Idag blev en av mina tuffa invandrarkillar helt förskräckt när han insåg att hela kapitlet i svenskboken skulle handla om kärlek.
-Det är ju så jobbigt!, utbrast han med paniken lysande i ögonen, men lugnade sig när han insåg att några texter i slutet istället handlade om döden. Det var tydligen en mycket enklare fråga att befatta sig med! Hellre död än kär!
Fruar, mammor och bullar
Idag fick jag bröd igen, fast denna gång blev det bullar helt utan politiska undertoner. (Tror jag i alla fall?) Grannfrun hade bakat och kom förbi med vars en bulle till oss. När det var dags för fotografering fanns dock bara en kvar. De andra gick åt snabbt, minsann. Tack Anna!
På tal om bullar, så berättade kollegan att han varit på simskola förra veckan. Av de närvarande föräldrarna var han den enda pappan. När han iakttog mammorna kom han fram till att det fanns två typer; de lite rundare bullmammorna...som badade med sina barn, och de lite smalare snorkmammorna...som inte badade med sina barn. Vet inte precis om hans observationer var särskilt vetenskapliga...men ganska intressanta. Undrar bara vilken kategori jag skulle hamnat i? En lite rund mamma som inte precis gillar att bada??
På tal om fru, så verkar det ju vara inne med detta begrepp. I alla fall på TV. Ikväll är det skånefruar som gäller, i brist på norska, danska eller svenska hollywoodfruar. Suck! Vem vill ha sin identitet i att vara fru??
I och för sig var visst en av dem singel. (Hur man nu kan vara det samtidigt som man är fru?) Hon tyckte det var svårt att hitta en karl eftersom det först skulle tända till i hjärnan, sen i hjärtat och till sist ännu längre ner. De andra tyckte att hon skulle vända på det hela. Hm...vad vet jag? Jag har ju varit gift skånefru i snart tjugo år.
Bröd och skådespel
Idag upptäckte jag en påse med frallor i skafferiet, och undrade var den kom ifrån. Vi brukar nämligen inte köpa frallor så ofta. I söndags, när jag alltså var på Ullared, hade den hängt på grinden på morgonen, med en hälsning från moderaterna.
Undrar just hur de tänkte då. Har de inte hört talas om Bröd och skådespel? Hur de rika romarna delade ut bröd åt de fattiga för att få deras röster. Eller hur kvinnorna under franska revolutionen marscherade ut till Versailles, för att hämta hem kungafamiljen till Paris, medan de sjöng: "Vi ska hämta bagaren, bagarfrun och de små bagarbarnen."
Tur i alla fall att det inte var kakor de kom med, för då hade man ju kunnat tänka på Marie Antoinettes nedlåtande kommentar om varför de fattiga inte åt kakor, när de saknade bröd.
Jag vet! Jag låter verkligen som en rödstrumpa...men parallellen var tyvärr övertydlig. Bröd på valdagen?? Hallå!!
Lars Norén och viruset
Nej, nu måste jag hämta nytt snorpapper, tvätta tangentbordet och tömma papperskorgen. Varför får jag inte gå hem? Jag är ju sjuk!
Håkan, kom tillbaka! Blommorna behöver vattnas!
Innanför eller utanför
Usch vad jag är trött på Sverigedemokraterna! Jag är trött på att partiet och dess åsikter finns, men jag är ännu mer trött på att höra dess namn nämnas i ALLA sammanhang! Har valet inte handlat om något annat än Sverigedemokraterna?
Visst är det hemskt, fruktansvärt och tragiskt att Sverige fått ett främlingsfientligt parti, men därifrån till att börja mobba människor som faktiskt utnyttjar sin åsiktsfrihet till att rösta på detta parti, tycker jag är beklagligt! På Facebook är det just nu många som uppmanar folk som röstat på SD att försvinna från deras vänlistor. Är det rätt väg att gå?
Cirka 400 000 människor har röstat på SD, vilket är en alltför hög siffra för att ignorera. MEN hur tror ni dessa människor kommer reagera om de hela tiden idiotförklaras och stöts bort? Problemet är väl ofta just utanförskap; att inte ha kommit in i samhället och därför känna sig tvungen att skylla på någon annan.
Nej, vi måste nog försöka samtala seriöst med Sverigedemokraterna OCH jobba för ett samhälle där människor integreras och får en plats, oavsett om man kommer från ett annat land, eller har hamnat utanför av andra anledningar.
I mammons tempel
Helgen har varit högst oandlig! Efter en spännande natt i stugan, där jag var tvungen att vakna varje gång jag skulle vända mig, för att inte ramla ner från våningssängen utan kant, bar det åter av till shoppingparadiset. Klockan var halv tio och människor strömmade mot ingången. I bakgrunden tittade den gamla fina kyrkan fram, men hade svårt att hävda sig i konkurrens med mammon.
Hela fenomenet Ullared är faktiskt ganska fascinerande. Mitt ute i ingenting samlas plötsligt människor från hela Sverige (och flera andra länder) för att shoppa. Tänk vad många arbetstillfällen som skapats och tänk vad mycket pengar som rullar!
Jag är väldigt kluven till konsumtion. På ett sätt är det ju bra att folk handlar, pengar byter ägare och hjulen snurrar på. Med så låga priser som på GeKås sparar man dessutom mer pengar, ju mer man handlar. Å andra sidan leder låga priser förstås också till att man köper onödiga grejer, och att man kan köpa nytt fast man egentligen kunde använt de saker man redan har...vilket inte är helt lyckat för miljön.
Mitt i all köphysteri kan man ju också fundera på alla dem i världen som inte ens har råd att köpa mat. Fast visst...om jag nu handlar billigt borde jag förstås få mer pengar över till välgörenhet. Suck! Billiga saker, svåra frågor, men en trevlig gemenskap med tjejkompisarna. Och nästa söndag kommer jag besöka kyrkan igen. Där är det faktiskt ännu billigare, nämligen helt gratis!
Ullared, samlag och politiska beslut
Mannen får inte följa med, utan ska ta hand om både barn, hem och grannar. På kvällen kommer nämligen grannsamlaget hit. Mannen funderade på att skriva "Samlag i helgen? Annika inte hemma" på grannfruns facebookvägg, men kom fram till att det skulle kunna tolkas bokstavligt av dem som inte är insatta i Persikovägens språkbruk.
På tal om språkbruk tycker jag att politikerna skötte sig bra i kvällens debatt. Björklund kan ju vara ganska rolig; "Det är två problem med rysk gas. För det första: Det är gas. För det andra: Den är rysk.". Sedan har vi Mona Sahlins citat "Man blir inte frisk för att man blir fattig". Ganska tänkvärt! Eller Hammars råd till Wetterstrand om att man vid varje politiskt beslut borde ställa fram tre tomma stolar, på vilka man skulle tänka sig att våra barnbarnsbarn, alla levande arter och all världens fattiga skulle sitta. Vilka beslut skulle vi då fatta?
Valuta hos tandläkaren
Egna tänder biter bäst
Efter flera dagars tandvärk, beslöt jag mig motvilligt för att gå till tandläkaren. Att laga hål är inte precis min favoritsyssla, och nu misstänkte jag dessutom ett riktigt stort hål, typ rotfyllning.
Nu hände det sig dock som så, att tandläkaren efter flera misslyckade och lyckade röntgenbilder, kom fram till att jag inte hade något hål (i tänderna alltså:). Och då är ju den stora frågan hur man ska reagera på ett sådant besked. Ska man bli glad över att slippa rotfyllning? JA. Men...samtidigt så betyder det att jag gick till tandläkaren i onödan och inte fick någon valuta för de 500 kronor jag tvingades betala (... om man nu inte räknar plågan att försöka klämma fast fotolinser stora som gammeldags kassettband mellan käkarna, som en upplevelse värd att betala för.)
Nästa gång ska jag nog vänta tills hela munnen är full av karies. Det känns helt enkelt mer kostnadseffektivt.
Min son har blivit rik
Min son är inte längre rik! I morse när han gick till skolan iförd kavaj och slips tillhörde han de rika och utvalda, men efter nutidstipset förlorade han sin ställning och blev en vanlig fattig. Skolan har alltså temavecka om fattiga och rika. Efter att ha blivit näst bäst på ett allmänbildningstest i måndags (Min son?) blev sonen alltså utvald som rik, och har under veckan fått åtnjuta diverse privilegier, som till exempel att få första tjing på datorerna eller bli serverad varm choklad av läraren. Tyvärr missar han nu pizzan i morgon.
Vad rollspelet exakt går ut på har jag inte riktigt fått kläm på, men under veckan har de i alla fall arbetat med olika länder och haft debatter om samhällsekonomi. Kanske är det detta Björklund kallar flumskola...och kanske inte. Jag tror i alla fall att eleverna lärt sig mycket och blivit medvetna om orättvisorna i världen och de komplexa faktorer som ligger bakom.
Denna vecka har skolan debatterats flitigt. Alla har sina teorier om hur skolan ska bli bättre. Fler lärare eller fler prov? Hårdare tag eller mer elevinflytande? Egentligen orkar jag inte med mer politik just nu, men vill verkligen slå ett slag för lärare och elever, som i de allra flesta fall sköter sina jobb utmärkt.
Sonen är inte längre rik, kavajen (en av mannens finaste) låg nertryckt och skrynklig i gympakassen och pizzan missades...men jag är ändå övertygad om att han blivit rikare den här veckan...på kunskap. 
Utantillkunskap i mobilens land
Samtidigt slog det mig häromdagen hur dåliga vi är på att träna våra minnen. Mobilen var urladdad, laddaren glömd hemma, och med den också alla telefonnummer. Jag kunde inte ens mannens nummer utantill, eller barnens. När jag samma dag frågade mina SFI-elever om deras egna telefonnummer, kunde de dem inte.
Kanske vore det bra med lite träning av utantillkunskap igen? Fast å andra sidan skulle våra hjärnor ju bli ännu mer fullproppade då, och andra saker skulle ramla ut. Kanske har helt enkelt psalmer, sångverser, tyska verb och telefonnummer fått ge vika för att vi ska komma ihåg vilken fjärrkontroll som ska användas till vilken TV, i vilken mapp vi sparade datafilen, vilka koder vi har till alla våra kort och vilken laddare som hör ihop med vilken elektronisk apparat.
Antagligen, helt troligt, har vi mycket mer fakta i våra små hjärnor än våra mor-och farföräldrar. Så...ja, nu glömde jag hur jag skulle avsluta, men det spelar kanske ingen roll. Jag kan ju en hel massa psalmer, sånger och telefonnummer. (Ja, sådana från barndomen, alltså.)
Nytt rekord
Sexig politik
Sex ja, hur sexig är politiken egentligen? Visst, vänsterpartiet hade ju striptease på sin konferens och Gudrun Schyman har väl många av oss sett naken. Sen det där med vänster-höger-skalan, kan man förstås också associera till pth och ptv...om man nu har tankarna (och blicken) på det hållet.
För övrigt borde väl sex, om något, vara vänstervridet. Hur skulle det annars bli, om bara den starke utnyttjade den svage hela tiden? Och hur många män är inte villiga att ge bidrag till sina fruar för att få dem mer glada och välvilliga?
Sen behöver det ju födas fler barn också, och därför handlar förstås politik ytterst om sex. Utan sex, inga barn, och utan barn, inget samhälle. Så hem och dra ditt strå till stacken (hm:), bara du inte glömmer att rösta på söndag.
Ett mänskligare Sverige
Ja, vad ska man välja? Mannen har räknat ut att vi de senaste åren fått 3000 kronor mer i månaden att leva på, vilket ju är tacksamt. Frågan är bara om det inte finns folk som hade behövt dem bättre. Ska jag verkligen rösta på ett block som tar från de fattiga och ger till de rika?
När borgerliga människor försöker övertyga mig tar de nästan alltid upp problemet med för stor bidrag till sjuka och arbetslösa, och förutsätter på något vis att de flesta som hamnat i denna situation egentligen inte VILL jobba, vilket jag absolut inte tror på. Bara för att några utnyttjar systemet, kan man ju inte döma alla, liksom vi ju inte vill påstå att alla invandrare är kriminella, eller alla skåningar tröga!
Dessutom undrar jag varför man aldrig tar upp frågan om alla andra bidrag, bidrag som man själv gärna utnyttjar? Om det är så fult med bidrag, kanske vi ska ta bort möjligheten att vara hemma med våra nyfödda barn, möjligheten att få bidrag för studier och möjligheten att få hjälp att starta egna företag??
Samtidigt håller jag förstås med alliansen om att vi inte kan ha ett samhälle som vilar på bidrag. Alla som kan (och släpps in) ska definitivt bidra till samhällets bästa. Jobben är viktiga, rehabilitering är viktig, men vi behöver också ett mänskligare Sverige...med arbetsro, nyföretagande och modernt miljötänkande. Och vi har inte tid att vänta.
Har du sett Jesus idag?
Dagens predikan var bra på många sätt och handlade om medvetna handlingar av vänlighet. Mest tänkvärd var avslutningen där Marie-Louise (pastorn) hänvisade till Jesu ord, "Vad ni gjort mot en av mina minsta, det har ni gjort mot mig."
Många har nog önskat att få se Jesus, men alldeles säkert har vi glömt bort att han faktiskt identifierar sig med de svaga och utstötta, när han säger att vi ska visa vår kärlek till honom genom att visa den till dem. Kanske har du sett Jesus den senaste veckan. Kanske har han tittat fram i ögonen på den utslagne mannen på parkbänken? Kanske hade du kunnat se honom om du mött den trötta blicken hos den hårt arbetande småbarnsmamman? Kanske hade du kunnat upptäcka honom mitt i klungan av värstingar, eller i det stimmiga barnet med koncentrationssvårigheter?
Ska bli spännande att se var jag hittar honom nästa vecka. Om jag kommer ta mig tid att titta efter, förstås.
Vad ni gjort mot en av mina minsta, det har ni gjort mot mig!
Bara genom tro
Förra söndagen var det en jude som kommenterade på min blogg. Utifrån sin judiska övertygelse och sina teologiska studier höll han en lång och svårförståelig utläggning, som i alla fall delvis gick ut på att man genom studier av gamla testamentet kan bevisa Guds existens. Likaså kan man genom att noga lära sig och följa hela lagen, få kontakt med Gud.
Jag förstod att denne man var en oerhört lärd herre, som säkert ägnade mycket tid åt att studera och försöka följa gamla testamentet, vilket är gott och väl...för honom. Som tur är för alla oss andra, inte lika lärda och duktiga, är den Gud som Jesus presenterar en Gud som inte bara vänder sig till dem som klarar av att förstå och följa hela Bibeln, utan också (framför allt) till vanliga människor, som får kontakt med Gud genom en enkel tro på honom.
Jesus säger visserligen att han inte kommit för att upphäva lagen, men att ingen människa genom egen vishet och godhet kan få kontakt med Gud, utan att denna faktiskt erbjuds gratis till dem som tar emot honom. I Bibeln står till och med "Var finns nu de visa, de skriftlärda och denna världens kloka huvuden? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap? Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror." (1 Kor 1:20-21)
Jesus var väldigt radikal på det här området. När han ville ge oss ett föredöme att följa, tog han fram ett litet barn. När han pratade om att vara ledare och herre, satte han sig ner och tvättade lärljungarnas fötter, för att visa att den störste skulle vara de andras tjänare. När han valde lärjungar samlade han ihop en brokig skara olärda fiskare, och han var oftare hembjuden till prostituerade och tullindrivare än till de kyrkliga ledarna. Allt för att visa att Gud INTE favoriserar de lärda och duktiga, utan är till för ALLA människor.
Så, kunskap är bra, och duktighet är bra...men det är inte därigenom du får kontakt med Gud. Där handlar det bara om att ta emot i tro... som ett litet barn som inte förstår allt, men litar på att föräldrarna fixar det mesta.
Hur mår du?
En av våra vanligaste hälsningsfraser är just Hur är det? De flesta som ställer den frågan vill nog ha ett kort svar på tre bokstäver, liksom facebookgubbarna ville att jag skulle välja EN känsla för lördagmorgonens humör. EN känsla? Sur, glad, ledsen, arg, förälskad, sexig, trött eller pigg?
Om man känner sig som lite allt möjligt då? Om man känner sig trött efter en jobbig vecka, glad för att det är lördag, sur för att barnen slänger saker omkring sig, stressad över att det är mycket att göra, men nöjd över att man faktiskt har något att göra, vad ska man då välja? (Nej, jag brukar inte känna mig inte särskilt sexig på morgonarna.)
Nej, jag valde helt enkelt ingen blå gubbe, och fortsätter väl för enkelhetens skull att svar bra när folk frågar hur jag mår. Det är enklast så.
När ska man få tid för varandra?
Just nu avundas jag faktiskt alla småbarnsföräldrar som efter åtta kan sitta och gulla i soffan hur mycket de vill.
I somras gick det förstås lite lättare att hitta stunder då vi åtminstone kunde prata med varandra, medan man numera bara har kvällarna lediga, och knappt det. Man kan ju hoppas att politikerna infört sambogaranti för äldre tills vi blir gamla, för annars blir det inte mycket till umgänge då heller. (Vilket parti har detta på sin lista? Säg det inte högt, för jag tror det är SD...och dem ska jag som sagt INTE rösta på. Inte ens idag.)
Bokfredag
Hundraåringen som försvann är skriven av Jonas Jonassonoch är klart läsvärd. En del påstår att den är jätterolig, men jag vet inte precis. Handlingen påminner på många sätt om Forrest Gump eller Voltaires Candide. En man reser runt i världen och stöter på alla möjliga människor och problem, men klarar sig helskinnad ur allt och blir istället den som för hela världshistorien framåt. Som historielärare uppskattar jag dock att läsaren får sig en rejäl dos 1900-tals historia till livs. Betyg: 3 av 5
Välgörarna är skriven av Nuri Kino och Jenny Nordberg, vilka tidigare var totalt okända för mig. Den här boken är verkligen jättebra! Jag blev helt förälskad i huvudpersonen Ninos. Han är en syriansk kille som klarar det mesta. (Och det han inte fixar tar hans släkt hand om.) I boken får han nys om att en hjälporganisation sysslar med bedrägeri, och erbjuder sig därför att ta reda på mer om historien åt en stor dagstidning. Trots att han inte är utbildad journalist, får han jobb...på grund av integrationspengarna. Boken är både spännande, rolig och tänkvärd. Framför allt var det Ninos klarsynta tankar som fångade mig. I alla lägen ser han möjligheter som andra missar och handlar hela tiden rätt, utan att för den skull bli för präktig. Betyg: 5 av 5
Även här är jag helt lyrisk. Boktjuven är skriven av Markus Zusak ....men är berättad av Döden. I boken får vi träffa den unga tjejen Liesel, som växer upp i Tyskland under andra världskriget. Döden, som för övrigt framställs som en väldigt sympatisk person, brukar försöka låta bli att engagera sig i människors öden, men efter att ha träffat Liesel flera gånger kan han inte låta bli att intressera sig för henne. Liesel har från början svårt för att både läsa och skriva, men med hjälp av sin fosterfar och stulna böcker lär hon sig steg för steg och blir till slut en riktig bokälskare. För att få reda i sina tankar under krigets vedermödor börjar hon också skriva dagbok. Vid ett stort bombanfall tappar hon dock sin svarta skrivbok...och Döden är framme och norpar den. Han blir ännu mer fascinerad över vad människor kan tvingas vara med om och bestämmer sig för att skriva en bok utifrån Liesels historia. Boktjuven tillhör de bästa böcker jag läst. Här finns ett annorlunda berättarperspektiv, ett vackert språk och en gripande historia om överlevnad i dödens tid. Betyg: 5+ av 5 möjliga.
Dödergök är skriven av Katarina Wennstam, som skriver böcker inom genren feministiska deckare. "Vilket skit", sa en manlig kompis, och ja, hennes böcker innehåller mycket skit...som tyvärr inte bara finns i fiktionens värld. I Dödergök får man möta det unga paret som äntligen lyckats få tag i ett hus till hyfsat pris. Efter ett tag kommer det dock fram att den tidigare ägaren mördat sin fru...i deras kök! Den inflyttade kvinnan är arbetslös journalist och börjar nysta i fallet, som visar sig ha flera bottnar. Definitivt en läsvärd deckare, även om man blir lite manshatare en stund efteråt. Betyg: 4 av 5
Nej, Keplers kriminalromaner är inget för mig. Ändå har jag läst båda, men nästa ska nog bojkottas. När jag höll på med Hypnotisören var jag tvungen att gå runt och kolla att alla dörrar var låsta och fönsterna stängda. I Paganinikontraktet var jag mer beredd på hemskheter, men här finns helt enkelt för mycket av det otäcka. Ondskan har liksom inga gränser och det är ingen idé att som läsare fästa sig vid någon karaktär, för rätt som det är låter Kepler dem gå ond, bråd död tillmötes. När man väl kommer på vem skurken är har han många likheter med riddar Kato och känns mest som en tragisk figur. Betyg: 2 av 5 (Om man nu ine råkar gilla blod, mord och obduktioner i mängd.)
(Hm...vilket parti låter jag som idag? Bildning, är det inte det som socialdemokraterna alltid har tryckt på? Att bilda folket. Så, ja då är jag väl socialdemokrat idag då.)
Från miljöpartist till moderat
I dagarna har det åter blivit tydligt vilken makt det finns i böcker...och i brännandet av dessa. Nu är det i och för sig inte vilken bok som helst den fanatiske pastorn i Florida tänker bränna, utan en religions heliga bok. Det är ju bara så dumt, så man saknar ord.
Idag sålde jag några gamla guldsmycken. På ett hotell i Ängelholm fanns under dagen ett företag som köpte guld. Det kändes lite pinsamt, som att vara på väg till Dostojevskijs pantlånerska ungefär. Jag försökte intala mig att de skulle förstå att jag inte var helt utblottad när de fick se att jag bara sålde trasiga smycken och inte släktens samlade guldklenod (hm...Jag har fortfarande inte hittat denna.) 870 kronor fick jag för två trasiga ringar och en tunn guldlänk. Kanske inte så mycket, men bättre än att låta trasiga smycken ligga och skräpa i byrålådan.
Igår bokade jag också en fönsterputsare. För 130 kronor får man tio fönster putsade på utsidan. Ganska billigt! Förstås beroende på rutavdraget.
Så mitt politiska sökande går vidare. Igår miljöpartist och idag nästan moderat när jag utnyttjar hushållsnäratjänster och handlar med guld.
TV´n är sönder
Är det klokt?? Är det meningen att man ska köpa ny TV vart femte år? Visst, nu för tiden kostar de inte längre så mycket men ändå. Var ska man göra av alla de uttjänta apparaterna? Ska vi ha ett framtida sopberg av LCD-TV-apparater?
Nej, vad trött jag blir! På slit och släng och mera konsumtion.
(Visst låter jag som en miljöpartist? Kanske är mitt politiska sökande över? Tack LCD!)
Mitt ja är ett nej
Varför gör jag alltid så här? Tar på mig uppgifter jag inte vill ha och säger ja till saker jag vill säga nej till. Undrar om det är en typiskt kvinnlig åkomma att på något sätt alltid vilja vara till lags? Å andra sidan skrev jag ju igår om att tänka på kollektivet...och det gjorde jag nu. Hoppas bara de får fantastiska idrottslektioner, så min uppoffring är värd något!
Jaja, jag får väl göra som kollegan säger att de flesta män gör, experimenterar och leker med sig själva. (Och nu menar jag inte heller det ni tror!)
Kollektiv bestraffning
Arbetsdagen har varit lång och direkt följd av föräldramöte i lilldotterns klass. Här samlades vi ihop för att diskutera värdegrund. I smågrupper fick vi resonera kring frågor om kompisskap, schyssta spelregler och vårdat språk. Absolut jätteviktigt! Men vad ska man säga? Vi gör nog så gott vi kan både som föräldrar och lärare för att föra över sunda värderingar till det uppväxande släktet.
När fröknarna berättade att de under en tid tvingats stänga av kingplanen, blev det dock protester. Kollektiv bestraffning var man inte positiv till. "Hur kan man ha det år 2010?" Och visst, det kan tyckas hårt, men livet är ju så många gånger. Om några missköter sig straffas flera. Därför är det ännu viktigare att lära sig samarbeta och ta ansvar för det gemensamma. Alternativet blir väl annars att var och en bara behöver ta ansvar för sig själv. Varför bry sig om gruppen? Bara JAG klarar mig.
Nej, mer kollektiv laganda skulle jag vilja se. Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Att våga stå upp mot och säga ifrån till bråkstakarna, och att kunna stötta varandra i att göra det rätta, för kollektivets bästa, är utmärkta sätt att leva ut en positiv värdegrund.
Biggest looser - TV 4
En sur lärare
Som lärare är det mitt jobb att se till att eleverna lyckas komma så långt de kan i sin kunskapsutveckling. Problemet är väl bara att elever inte är robotar, utan människor. Människor som inte alltid förstår sitt eget bästa...eller orkar ta tag i de utmaningar som hopar sig.
Men ändå är det lätt att känna sig misslyckad som lärare och undra vad man gör för fel när man inte lyckas inspirera och motivera tillräckligt...och tyvärr blir en lärare som känner så ofta en sur lärare som skäller och gnäller ännu mer...vilket sällan leder till ytterligare motivation.
Så vad gör man? Hur hittar man den där balansen mellan att peppa/locka och att ställa krav på eget ansvar och egen drivkraft? Egentligen borde jag nog bry mig mindre!! För då skulle det vara mycket lättare att vara totalt proffessionell, utan att ta elevernas strulanden personligt. För det är ju trots allt upp till dem. Jag kan bara finnas till hands.
Fler besökare
Jag hittade också en sida där man kunde bli medlem och få poäng genom att klicka in på andras bloggar. (Man var tvungen att stanna i tio sekunder för att det skulle räknas:) När man fått ett visst antal poäng visades ens blogg automatiskt för någon (som då fick sina poäng) och på så sätt skulle man kunna räkna in fler besökare. Lite desperat, tycker jag nog att det lät, typ Jag måste visa min om du visar din!
Nej, då föredrar jag nog kvalité istället för kvantitet. Förra veckan hade jag minsann 48 enskilda besökare, och det är ju inte så dåligt. Tänk att 48 stycken är intresserade av att läsa om mitt liv. Det är egentligen helt ofattbart.
Vad skulle du vilja fråga Gud?
Här i livet har vi ofta en hel massa frågor; Varför hände detta? Hur kunde Gud tillåta det här? Varför är det på detta viset? Framför allt när jobbiga, hemska saker inträffar har vi en tendens att skylla på Gud och börja ifrågasätta om han finns och hur han tänker.
Sen har vi ju också dem som vill göra allt exakt rätt och säkert skulle vilja att Gud talade lite tydligare i sitt ord. Hur är det nu tänkt med nattvardsfrågan, dopet, kvinnliga präster, katolska prästers celibat och predistinationen?
Samtidigt så tror jag att när vi väl träffar Gud ansikte mot ansikte kommer vi bli helt förstummade. I hans närvaro och helighet tror jag mycket kommer falla på plats. Olika teologiska frågor kommer nog inte vara så viktiga längre och antagligen kommer vi också ha glömt bort våra lidanden och svårigheter, eftersom Gud i sig själv kommer vara väldigt fascinerande att få möta.
Att ställa frågor är bra. Att vilja veta är sunt. Att ifrågasätta lidandet är naturligt. Men kanske skulle vi också stanna upp en stund inför livets storhet, naturens skönhet och Guds härlighet. Säkert skulle många av våra stora frågor, kännas väldigt små då.
Jag är upptäckt
Tack för erbjudanden om bajs (se förra inlägget), men jag kör med sångtävling istället. Känns lite mer rumsrent.
Fördel female
Det är verkligen tur att jag inte är man för då hade jag klassats som en bufflig, sextrakasserande hustrumisshandlare.
Trist fredagkväll
På söndag ska jag ha söndagsskolan i kyrkan och tänkte ha en frågesport om djur, tills jag insåg att jag inte vet särskilt mycket om djur, och att det blir lite svårt att gissa bajset, utan bajs. Någon som har lite fräscht djurbajs att erbjuda?
Nej, nu närmar sig matschen sitt slut och fredagskvällen kan kanske ägnas åt roligare sysselsättningar.
Textlektion med tvåan
Själv bloggar jag alltså...eftersom det är en del av mitt jobb att skriva:) Klassen har precis startat en MSP-blogg, som ska handla om livet här på samhällsprogrammet med journalistikinriktning. Varför kan eleverna göra mycket snyggare layouter än jag? En tjej skulle förklara hur man ändrar i stilmallen. Efteråt tipsade jag henne om att hon absolut måste läsa pedagogik om hon ska bli lärare. Jag fattade INGENTING!
Det här pappret hittade jag förresten ovanpå dokumentförstöraren. Någon hade tänkt strimla sönder det men kommit av sig. Kan det röra sig om en statshemlighet?
Borttappade ord
I morse hade flera stycken i klassen tappat bort sina ord. Vi håller nämligen på att sammanfatta programmålen med ett ord per mål...men några av dessa var alltså borttappade.
Precis på samma sätt har jag känt den senaste veckan. Jag har tappat bort mina ord och min papperslapp, som Gustav Fröding skriver i en dikt. Vad var det för ord? Var det långt eller kort? Var det väl eller illa skrivet? Så tänk nu efter innan man föser dig bort. Du barfotabarn i livet.
Ibland tar idéerna och orken slut...och livet känns förvirrat. Runt omkring mig finns en massa människor som verkar så målmedvetna, medan jag varken vet ut eller in. Nästan alla jag känner har det här året förändrat sina liv. Det flyttas, börjar pluggas, skaffas fosterbarn och byts jobb. Men jag...jag står kvar på samma plats. (Förutom när det gäller vikten förstås. För där går det ju bara uppåt.)
Nåja, egentligen är vi väl alla barfotabarn, som måste hitta våra ord. Ibland är de långa, fina och välskrivna, medan de andra gånger är slarvigt nerklottrade i all hast och kanske till och med borttappade. Och då får man väl hitta dem igen...eller skriva nya.
Jultidningar och skånepartister
Idag pratade jag med flera elever som var chockade över att de "blivit" sverigedemokrater i olika valtester. Det måste var något fel på testerna! Som tur är finns i alla fall inte Skånepartiet representerat i dessa tester. Igår låg deras valsedlar och valmanifest i vår brevlåda. Man skäms verkligen å deras vägnar när man läser vad som står.
På framsidan ses Mona Sahlin (som för övrigt kallas Fru Toblerone) i slöja, och kampanjen verkar gå ut på att göra sig av med alla muslimer och socialdemokrater. De är dock noga med att betona att det inte handlar om enskilda muslimer utan om islam som ideologi. Det påpekas att man kan få hjälp att lämna islam och istället omvända sig till Skånepartiet. Här finns också en trosbekännelse för nyomvända som avslutas med en skål. Låter det sjukt eller sjukt?? Tänk att det finns människor som vill satsa tid och pengar på detta! Bara för att man är skåning, behöver man väl inte vara korkad!
