.

I morse hade flera stycken i klassen tappat bort sina ord. Vi håller nämligen på att sammanfatta programmålen med ett ord per mål...men några av dessa var alltså borttappade.

Precis på samma sätt har jag känt den senaste veckan. Jag har tappat bort mina ord och min papperslapp, som Gustav Fröding skriver i en dikt. Vad var det för ord? Var det långt eller kort? Var det väl eller illa skrivet? Så tänk nu efter innan man föser dig bort. Du barfotabarn i livet.

Ibland tar idéerna och orken slut...och livet känns förvirrat. Runt omkring mig finns en massa människor som verkar så målmedvetna, medan jag varken vet ut eller in. Nästan alla jag känner har det här året förändrat sina liv. Det flyttas, börjar pluggas, skaffas fosterbarn och byts jobb. Men jag...jag står kvar på samma plats. (Förutom när det gäller vikten förstås. För där går det ju bara uppåt.) 

Nåja, egentligen är vi väl alla barfotabarn, som måste hitta våra ord. Ibland är de långa, fina och välskrivna, medan de andra gånger är slarvigt nerklottrade i all hast och kanske till och med borttappade. Och då får man väl hitta dem igen...eller skriva nya.