.

Trots all positiv peppning igår känner jag mig nu ganska stressad. Mannen och stordottern har åkt iväg för att hämta den franska student som ska bo här en vecka. Vi vet egentligen ingenting om henne mer än att hon heter Marion, bor på landet, har två hundar och är kräsen... Jo, hon skrev så. Att vi inte skulle tänka så mycket på det där med mat, eftersom hon är ganska kräsen...vilket förstås leder till att jag tänker ännu mer på det där med mat.

Egentligen spelar det väl inte så stor roll om hon gillar maten eller måste smygäta på stan, men på något sätt så är det ändå viktigt för mig och oss. Att ha en gäst som bara petar i maten eller ser uppenbart äcklad ut är ju faktiskt ganska jobbigt. Antagligen eftersom vi förknippar trivsel med att man är nöjd med maten och nästan ser det som en förolämpning om så inte är fallet. 

Tja, man får ju hoppas på det bästa! Men det är klart...hon kan ju vara oförskämd, kleptoman, anorektiker, folkskygg, seriemördare, psykopat eller alldeles, alldeles underbar!