.

Eftersom jag nu är lite äldre och mer mogen...så har jag också sällat mig till dem som gnäller över att tiden går så fort. Jag tycker det var alldeles nyss som det var Alla hjärtans dag förra gången. Jag tycker det var alldeles nyss jag skrev denna text...så därför publicerar jag den helt enkelt en gång till. 

Jag tycker faktiskt det är ganska löjligt att tycka det är löjligt med Alla hjärtans dag. Dagen fyller säkert en funktion, då vi ibland behöver bli extra påminda om att visa kärlek till dem vi älskar. Däremot tycker jag det är synd att kärleken så ofta bara förknippas med den romantiska förälskelsen mellan två personer eller den kärlek man känner för sin familj. Samtidigt som kärleken länkar samman vissa, utesluter den väldigt många andra.

Jesus säger att vi ska älska vår nästa som oss själva, och berättar samtidigt om den barmhärtige samariern som tog hand om en svårt skadad man, som han inte alls kände. Jag tror det är ganska svårt att älska alla, men jag tror också att vi faktiskt älskar många fler än bara våra närmaste. För vad är kärlek egentligen? Att vara förälskad? Att tycka om någon? Att bry sig om någon? Att känna medlidande? Att vara beroende av någon? Att vilja bygga vidare på en relation trots motstånd?

Jag tror att kärlek innehåller allt detta. Förälskelsen kan gå över. Barn och föräldrar kan bråka. En främling kan bli en god vän. Den du minst anar kan komma till undsättning i en svår situation.

Så låt oss inte begränsa kärleken. Den romantiska middagen med din partner kan du kanske ha en annan dag. Samtalet med den där kompisen du inte hunnit med på länge kanske är ett bättre sätt att fira Alla hjärtans dag på. För det heter ju faktiskt ALLA hjärtans dag, vilket ju också inbegriper dem som inte har någon att gå på date med!