.

Att bli eller inte bli sjuk, det är frågan. När två av barnen haft influensan gör jag och mannen vad vi kan för att klara oss undan. Kan Yang, C-vitamin och vitlök brukar ju vara effektivt.

Ändå har jag vid flera tillfällen känt influensan nosa mig i nacken och bita mig i benen. Det är nämligen alltid benen jag känner av först när en sjukdom är på väg. Mannen tycker det är jättekonstigt; att känna sjukdomen i benen...men så är det. Likaså tycker han det är konstigt att jag vill krypa ihop i fosterställning när jag har ont i magen. Själv vill han ligga raklång på rygg.

Visst är det konstigt det där, hur olika det kan vara. Jag brukar ofta tänka på just detta att man aldrig riktigt kan känna hur en annan människa känner det. Vi kan skapa en massa teorier utifrån vetenskaplig forskning och normala beteenden, men ingen enda av oss har någonsin varit en annan än den vi är. Vi har aldrig tänkt med en annans hjärna eller känt med en annans kropp. Spännande...men också lite ensamt. Att ingen kan leva ditt liv och uppleva det du upplever.