Jag menar vad jag skriver
Det konstiga är att han inte haft problem med själva läsningen, alltså avkodningen, utan mer med själva förståelsen, alltså tolkningen. Han visste att det stod balsam, men tyckte att det borde vara balsamvinäger, liksom han tyckte att jag borde menat hundpåsar.
Undrar just om det är så här eleverna också uppfattar mig. "Hon sa reportage, men menade nog krönika... Hon skrev inlämning den 21 men menade nog den 25..."
Så specialpedagogik i tydlighet får det nog bli. "Hur man säger/skriver en sak och faktiskt får folk att förstå att man menar precis så."
...jag funderar på hörselpedagog...el möjligtvis hockeykommentator...när jag pratar svarar mannen hej vilt... lite hipp som happ men allt som uttrycks under en hockeymatch kan han återge ORDAGRANT ... visst e de förunderligt...
Förundrande, förunderligt, frustrerande...
Hehehe... tycker snarare det är din man som ska gå någon form av avkodningsutbildning :-)
Det där med att de svarar lite hipp som happ känner jag igen... jag har böjat göra samma sak när sambon frågar mig... jag svarar helt enkelt lite hipp som happ :-)
kul, jag skarattar än. Och jag ska ta efter Hulda, svara min man lite hipp som happ...
Vad kul med kommentarer...så att det inte blir som med männen. Vi kanske ska starta en ny rörelse, med hipp som happ-svar.
Tycker jag låter som en bra idé...sjöng inte de där "ketchup" eller vad de nu hette en sång med hipp och happ i? Vi ska kanske då helt enkelt döpa oss till Ketchup?
Höll ju på att glömma det viktigaste...sambon har gjort det igen. Jag bad honom hälla upp mitt godis i en grå skål....han tog en stor skål.
