Musarmar
Varför ska så gott som allt roligt också vara onyttigt? Nu har jag till och med suttit för mycket med minidatorn i soffan och fått ont i handlederna.... så då blir det väl till att sitta uppe i hallen med den stora, vilket inte alls är lika mysigt som att softa framför brasan, samtidigt som jag håller lilldottern sällskap och tittar på TV. Dessutom sitter ju mannen mest vid den stora.
I och för sig kan man ju hoppas att handledsproblemet beror på förra veckans intensiva städande....Jo, så är det nog...och även om jag gillar att städa är det förstås lättare att överlåta dammsugningen åt mannen, än bloggandet.
Nu väntar snart Klass 9 A på TV. Vet inte om jag ska se det eller bara uttala mig negativt om det ändå? Kanske ska jag hoppa rakt över till gynokologen istället. Ja, han från Askim, alltså. Att vara lärare kan jag ju redan, men...
I och för sig kan man ju hoppas att handledsproblemet beror på förra veckans intensiva städande....Jo, så är det nog...och även om jag gillar att städa är det förstås lättare att överlåta dammsugningen åt mannen, än bloggandet.
Nu väntar snart Klass 9 A på TV. Vet inte om jag ska se det eller bara uttala mig negativt om det ändå? Kanske ska jag hoppa rakt över till gynokologen istället. Ja, han från Askim, alltså. Att vara lärare kan jag ju redan, men...
Tala och lyssna
Jaha, idag är det söndag och jag ska skriva någor klokt och tänkvärt...Kanske skulle jag kunna skriva något om dagens predikan som handlade om givande, eller min söndagsskoletext som handlade om Mose och hans kallelse, men nej, hjärnan känns degig och seg.
Egentligen är det lite knasigt det där med att skriva andligt på söndagar. Som om det andliga bara finns där på söndagar, och alla de andra veckodagarna är världsliga.
När jag var yngre, fanns det ganska tydligt en gräns mellan vad som var andligt och världsligt. Det andliga fanns i kyrkan. Det var där Gud talade genom djupa tankar och andliga idéer, medan allt det värlsliga var betydelselöst. Efterhand som jag blivit äldre har jag dock insett att Gud också kan beröra oss genom en tänkvärd film, en god bok eller en låttext. Han finns överallt och vill leda våra tankar till honom, oavsett om vi är i kyrkan, på bio eller ute i naturen och oavsett om det är söndag eller måndag. Frågan är väl bara om vi tar oss tid och lyssnar och gör något av de impulser vi får.
Egentligen är det lite knasigt det där med att skriva andligt på söndagar. Som om det andliga bara finns där på söndagar, och alla de andra veckodagarna är världsliga.
När jag var yngre, fanns det ganska tydligt en gräns mellan vad som var andligt och världsligt. Det andliga fanns i kyrkan. Det var där Gud talade genom djupa tankar och andliga idéer, medan allt det värlsliga var betydelselöst. Efterhand som jag blivit äldre har jag dock insett att Gud också kan beröra oss genom en tänkvärd film, en god bok eller en låttext. Han finns överallt och vill leda våra tankar till honom, oavsett om vi är i kyrkan, på bio eller ute i naturen och oavsett om det är söndag eller måndag. Frågan är väl bara om vi tar oss tid och lyssnar och gör något av de impulser vi får.
Lördagkväll
Ska strax hämta lilldottern på discot. Det är en stor dag för henne idag, då hon för första gången gått ensam med en kompis på stan. Trots sina tio år hade de fikat på Espresso House bland alla ungdomar! Dessutom hade hon tänkt på mig och Thomas och köpt hem vars en chokladbit från Tant Brun till oss. Tack Judith!
Sonen har varit på gymnasiemässa i Lund. Han har fått för sig att han ska söka till Katedralsskolans historieprogram, det enda i Sverige med spetskompetens i just historia. Intagningspoängen är skyhöga och pendlingstiderna ungefär lika långa, omräknat till minuter. Men han kan ju alltid söka, så får vi se.
Nej, nu är det dags att ge sig ut i mörker och kyla.
Sonen har varit på gymnasiemässa i Lund. Han har fått för sig att han ska söka till Katedralsskolans historieprogram, det enda i Sverige med spetskompetens i just historia. Intagningspoängen är skyhöga och pendlingstiderna ungefär lika långa, omräknat till minuter. Men han kan ju alltid söka, så får vi se.
Nej, nu är det dags att ge sig ut i mörker och kyla.
Klass 9 A
Då var det dags igen. För superpedagogerna mot alla oss andra halvdana lärare. På måndag börjar en ny omgång av klass 9 A, där de tre proffsen kommer in och hjälper de vanliga lärarna att få ordning i klassen... och naturligtvis kommer det samlade omdömet bli MVG för dem och IG för oss andra. TV kommer visa upp en skola där lärarna inte kan hålla ordning, inte tror på sina elever och inte ger dem de verktyg de behöver för att bli godkända inför gymnasiet... och hemma i sofforna kommer gemene man sucka, skaka på huvudena och irritera sig över hur dåliga lärare det finns.
Kanske kommer någon tidning eller något debattprogram lyfta skolans problem till en högre nivå...(men troligtvis inte så många) och diskutera även andra aspekter i sammanhanget. Elevens eget ansvar, föräldrarnas betydelse, ungdomsarbetslöshetens betydelse, lärarnas sjunkande status, det svenska skolsystemet, segregering och så vidare.
Och visst...vi lärare måste ju anpassa oss efter att samhället ser annorlunda ut nu jämfört med för 30 år sedan, men när äldre människor, som själva kanske bara gick åtta år i grundskolan, påstår att skolan, lärarna och eleverna blivit sämre blir jag arg. 1970 klarade man sig bra i samhället med de kunskaper en nutida elev i årskurs sex besitter, och väldigt många kunde sluta skolan efter nian och få ett hyfsat jobb. Samhället idag ställer betydligt högre krav på oss människor, samtidigt som många skoltrötta elever tvingas plugga något de inte är intresserade av och inte heller kan se hur det ska leda vidare till ett jobb.
Enligt mitt sätt att se det befinner sig skolan inte i mer kris än resten av vårt samhälle. Skolan är ingen isolerad företeelse där inhyrda superpedagoger kan trolla bort allt annat som påverkar barnen och ungdomarna. Visst finns det en och annan dålig lärare, precis som i alla yrken...men de flesta jag känner är faktiskt superpedagoger, som varje dag jobbar tillsammans med sina elever för att de ska kunna utveckla sig själva och sina kunskaper så långt som möjligt. Synd bara att det inte görs några TV-program om oss! Vi som inte behöver experthjälp, eftersom vi faktiskt är experter.
Kanske kommer någon tidning eller något debattprogram lyfta skolans problem till en högre nivå...(men troligtvis inte så många) och diskutera även andra aspekter i sammanhanget. Elevens eget ansvar, föräldrarnas betydelse, ungdomsarbetslöshetens betydelse, lärarnas sjunkande status, det svenska skolsystemet, segregering och så vidare.
Och visst...vi lärare måste ju anpassa oss efter att samhället ser annorlunda ut nu jämfört med för 30 år sedan, men när äldre människor, som själva kanske bara gick åtta år i grundskolan, påstår att skolan, lärarna och eleverna blivit sämre blir jag arg. 1970 klarade man sig bra i samhället med de kunskaper en nutida elev i årskurs sex besitter, och väldigt många kunde sluta skolan efter nian och få ett hyfsat jobb. Samhället idag ställer betydligt högre krav på oss människor, samtidigt som många skoltrötta elever tvingas plugga något de inte är intresserade av och inte heller kan se hur det ska leda vidare till ett jobb.
Enligt mitt sätt att se det befinner sig skolan inte i mer kris än resten av vårt samhälle. Skolan är ingen isolerad företeelse där inhyrda superpedagoger kan trolla bort allt annat som påverkar barnen och ungdomarna. Visst finns det en och annan dålig lärare, precis som i alla yrken...men de flesta jag känner är faktiskt superpedagoger, som varje dag jobbar tillsammans med sina elever för att de ska kunna utveckla sig själva och sina kunskaper så långt som möjligt. Synd bara att det inte görs några TV-program om oss! Vi som inte behöver experthjälp, eftersom vi faktiskt är experter.
Fredagkväll
Förra fredagen fick jag kritik från lilldottern för att jag sitter och bloggar hela tiden, men nu har hon blivit ännu värre. Igår startade hon nämligen en blogg igen, och sitter nu och direktrapporterar från Let´s Dance...och läser upp allt eftersom. Kolla gärna in www.elviramusten.blogg.se, så blir hon glad.
Dagen i övrigt har lärt mig att musikalen Hair är bättre på Broadway än på Apelrydsskolan, att det inte är lättare att göra en skoltidning med kollegans mentorselever än med mina egna och att jag inte klarar av att vara utan kakor och renovera samtidigt.
Till helgen slipper jag i alla fall städa byggdamm, eftersom snickarna håller helg. Tack och lov! Kanske hinner jag då med att renovera mig själv lite...
Dagen i övrigt har lärt mig att musikalen Hair är bättre på Broadway än på Apelrydsskolan, att det inte är lättare att göra en skoltidning med kollegans mentorselever än med mina egna och att jag inte klarar av att vara utan kakor och renovera samtidigt.
Till helgen slipper jag i alla fall städa byggdamm, eftersom snickarna håller helg. Tack och lov! Kanske hinner jag då med att renovera mig själv lite...
Mannen på gymmet
Varför står potatisstöten på skrivbordet? Någon som kan gissa? Jo...eftersom mannen har börjat på gymmet (en gång i alla fall) och har så ont i kroppen att han inte kan klia sig på ryggen.
Hur ska detta sluta? Om man inte ens kan klia sig på ryggen, hur ska det då bli med allt annat som behöver göras? Nej, bäst att hålla sig hemma i soffan!
Byggdamm
Att hata är inte bra... men det är just vad jag gör. Jag HATAR byggdamm. Överallt finns det och går knappt att torka bort, utan förvandlas bara till en degig sörja när det kommer i kontakt med vatten.
Jag är helt enkelt inte skapt för renoveringsarbete. Varken för att utföra det, titta på det eller städa upp efter det. Just när det gäller det här området är jag, vad grannen skulle kalla väldigt mindful. Jag är så närvarande i nuet att jag inte alls kan tänka mig hur det kommer se ut om någon vecka, utan upplever det som att jag för alltid ska tvingas bo i denna röra.
Istället för att känna att en förbättring är på väg, känner jag det som om huset totalt håller på att förstöras. Möbler, böcker, växter. Ingenting kommer bli rent längre, utan kommer för evigt vara inkapslade i denna vita gegga.
Mannen däremot, är bättre på att se framåt. För att lugna ner mig tog han en liknelse; "Ja, men det är ju som en förlossning. Först är det jättejobbigt, men sen blir det bra... eh...ja, alltså i alla fall när det gäller renovering."
Jag är helt enkelt inte skapt för renoveringsarbete. Varken för att utföra det, titta på det eller städa upp efter det. Just när det gäller det här området är jag, vad grannen skulle kalla väldigt mindful. Jag är så närvarande i nuet att jag inte alls kan tänka mig hur det kommer se ut om någon vecka, utan upplever det som att jag för alltid ska tvingas bo i denna röra.
Istället för att känna att en förbättring är på väg, känner jag det som om huset totalt håller på att förstöras. Möbler, böcker, växter. Ingenting kommer bli rent längre, utan kommer för evigt vara inkapslade i denna vita gegga.
Mannen däremot, är bättre på att se framåt. För att lugna ner mig tog han en liknelse; "Ja, men det är ju som en förlossning. Först är det jättejobbigt, men sen blir det bra... eh...ja, alltså i alla fall när det gäller renovering."
Kurs utan karamell
Idag var det en speciell dag...för aldrig tidigare har jag sett så många lärare samlade på ett ställe. 1000 lärare var vi på Sundspärlan i Helsingborg för att få information om den nya gymnasieskolan + ett mindre gäng på så där 300 som träffades på Scandic i närheten. Alltså 1300! Tänk att det finns så många lärare på gymnasieskolorna i nordvästra Skåne.
Mat var det däremot inte så gott om. I alla fall inte på vårt ställe...och därför blev jag ju helt enkelt tvungen att äta en mazarin till kaffet, eftersom kycklingsalladen verkligen inte mättade. När vi hämtade upp våra kolleger från andra stället rullade de däremot praktiskt taget in i bilen och kunde inte sluta prata om allt gott de ätit under dagen. Den nakna kocken hade tydligen varit på Scandic i egen hög person (nej, tror inte det!) och bjudit på en fantastisk soppa, salladsbuffé och huvudrätt tillsammans med tiramisu, fruktsallad, tårtbuffé och annat gott.
En jämlik utbildning var en av Skolverkets punkter, men det verkar tydligen inte gälla maten på de olika programmen. Kanske var det en övning i omvärldskunskap där Handels, Omvårdnad och Natur fick representera I-länderna, medan vi andra (merparten) fick vara tredje världen.
Å andra sidan hade jag ju säkert ätit fler sötsaker än bara en mazarin om jag fått vara med västerlänningarna.
Ord som bara kommer
Ibland bara kommer vissa ord och meningar utan att man vet varifrån och varför. Idag hos kiropraktorn hörde jag plötsligt mig själv säga att min dotter funderat på att bli just kiropraktor. Men...det har hon inte alls.
Sekunden efter jag sagt orden insåg jag att jag ju måste ha menat en av mina elever, men varför i all sin dar sa jag dotter då. Har jag omedvetet börjat se eleverna som mina barn? Antagligen. För att inte ljuga alltför mycket lade jag därför snabbt till att jag har en elev som också funderat i de här banorna.
Kiropraktorn var väldigt tillmötesgående och gav mig broschyrer från en skola i Barcelona och även sitt telefonnummer ifall tjejerna ville komma på besök. Så då får jag väl ge dem till eleven och nästa gång berätta att dottern är ganska ombytlig och nu mer funderar på att göra karriär inom musikbranschen...vilket hon inte heller tänkt på.
Sekunden efter jag sagt orden insåg jag att jag ju måste ha menat en av mina elever, men varför i all sin dar sa jag dotter då. Har jag omedvetet börjat se eleverna som mina barn? Antagligen. För att inte ljuga alltför mycket lade jag därför snabbt till att jag har en elev som också funderat i de här banorna.
Kiropraktorn var väldigt tillmötesgående och gav mig broschyrer från en skola i Barcelona och även sitt telefonnummer ifall tjejerna ville komma på besök. Så då får jag väl ge dem till eleven och nästa gång berätta att dottern är ganska ombytlig och nu mer funderar på att göra karriär inom musikbranschen...vilket hon inte heller tänkt på.
En bild på mig?
Lördagen den 5 mars ska jag prata på en kvinnofrukost i en kyrka i Ängelholm. De som anordnar frukosten skulle vilja ha en bild på mig, att användas i tryckandet av flyers. Vi kom överens om att det enklaste var om jag lade bilden på min blogg, så de kunde kopiera därifrån.
Hm... ja, tyvärr har jag ju mest bara galna bilder på mig själv.... (Kan ju bero på att...?)
Om man nu ska tala om ett seriöst ämne så kanske man också ska ha en seriös bild. Hoppas jag kan lita på deras omdöme. Vilken tycker ni jag ska ta? (Nu låter jag verkligen som Kizzie.)
Bryta mönster
Dagens predikan handlade om att våga bryta mönster, på samma sätt som Jesus ständigt utmanade sitt samhälle och bröt mönster. Han umgicks med dem som ingen ville umgås med, utmanade de skriftlärdas regler och dåtidens människosyn. Inte minst bröt han mönstret då han förlät sina bödlar när han hängde på korset.
Att bryta negativa mönster är inte lätt, utan kräver ofta stor vilja, mycket träning och ibland också terapeutisk hjälp. Som kristen är det skönt att veta att man inte är ensam i den här processen. Bibeln uppmanar oss inte bara att ändra våra beteenden. utan presenterar framför allt en person som kan hjälpa oss med det. Man behöver inte kämpa själv. Jesus är med. Han har brutit mönster och han kan också hjälpa dig och mig att bryta våra negativa tankar och vanor. Våga be om hjälp!
Rädda glassen
Stordottern har sovit över hos en kompis och ringer hem klockan nio på morgonen:
- Hej! Kan ni komma med en frysbox, för jag har inte ätit upp min glass och måste till gymmet?
- Va? Ska vi komma med en frysbox, för att du inte ätit upp din glass?
- Nej, men en sån där väska man lägger kalla grejer i.
- En kylväska...så du menar att vi ska köra flera kilometer för att du ska kunna spara din glass medan du tränar??
- Äh, skit i det då!
Och ja det gjorde vi faktiskt!
Senare visade det sig dock att glassen ifråga var en burk Ben´s and Jerry´s som tydligen kostar 50 kronor. Den ligger nu i tryggt förvar hemma hos kompisen och ska hämtas när tillfälle bjuds.
På sätt och vis är det ganska skönt att dottern så självklart vågar fråga om vi kan tänkas komma störtande för att rädda hennes glass, samtidigt som det förstås också kan vara ett säkert tecken på att hon är ett curlingbarn. Å andra sidan vägrade vi ju rycka ut, så det betyder väl att vi INTE kan klassas som curlingföräldrar...i alla fall inte när det gäller glassar och frysboxar.
TV-kväll
Allienation diskuterade vi här om dagen. En elev undrade vad Marx menade med detta begrepp... och ja, det kan man ju undra. Om Marx levt idag skulle jag i alla fall ha förklarat för honom vad JAG menar med att vara allienerad.
Jo, det är jag ungefär varenda gång jag ska sätta på eller spela in en film här hemma. Sedan mannen skaffade vårt sourroundsystem, kan jag inte ens sätta igång en helt vanlig DVD-skiva. Det hjälper inte att mannen har förklarat hur man ska göra för det fungerar ändå inte. Apparaterna lever helt enkelt sina egna liv. Jo Björn, de gör det! En natt när dottern vaknat och ropade på mig startade till och med TV´n av sig själv när jag gick förbi. Mannen trodde mig förstås inte, tills en kväll när den bara stängde av sig själv utan anledning.
Jag tror inte det beror på spöken, men väl på något i kopplingen mellan den nya apparaten och de andra fem, DVD, digitalbox, VHS.spelare, TV´n och Blue ray-apparaten. Alltså det är ju inte klokt! Behöver man verkligen sex komponenter för att kunna njuta av en TV-upplevelse?
För någon dag sedan började mannen prata om att vi också skulle koppla in datorn till TV´n, med motiveringen att man då slapp se programmen under tiden de går...något jag trodde hade varit en självklarhet sedan videons intåg. Men vad vet väl jag?
Jo, det är jag ungefär varenda gång jag ska sätta på eller spela in en film här hemma. Sedan mannen skaffade vårt sourroundsystem, kan jag inte ens sätta igång en helt vanlig DVD-skiva. Det hjälper inte att mannen har förklarat hur man ska göra för det fungerar ändå inte. Apparaterna lever helt enkelt sina egna liv. Jo Björn, de gör det! En natt när dottern vaknat och ropade på mig startade till och med TV´n av sig själv när jag gick förbi. Mannen trodde mig förstås inte, tills en kväll när den bara stängde av sig själv utan anledning.
Jag tror inte det beror på spöken, men väl på något i kopplingen mellan den nya apparaten och de andra fem, DVD, digitalbox, VHS.spelare, TV´n och Blue ray-apparaten. Alltså det är ju inte klokt! Behöver man verkligen sex komponenter för att kunna njuta av en TV-upplevelse?
För någon dag sedan började mannen prata om att vi också skulle koppla in datorn till TV´n, med motiveringen att man då slapp se programmen under tiden de går...något jag trodde hade varit en självklarhet sedan videons intåg. Men vad vet väl jag?
Kändisskap
Idag insåg jag att jag faktiskt är lite av en kändis nu för tiden. Skolans egen tidning, för vilken jag är ansvarig utgivare, har nämligen skickats ut till alla åttor och nior i Båstad, Laholm och Ängelholm.
Jag har inte tänkt så mycket på det där, förrän jag idag fick ett mail från en förälder som hade några frågor om skolan. Först då insåg jag att min mail- och bloggadress står i alla de där tidningarna. Dessutom finns där en intervju där jag uttalar mig om allt från kristen tro till sex, och även avslöjar min fobi för fördragna duschdraperier och eventuella lik i skogen.
Hm... vet inte riktigt om jag är så bekväm med mitt kändisskap. Men för dig som inte har barn i de där åldrarna kan jag ju tipsa om att tidningen om någon vecka kommer ligga på vår hemsida. http://www.gymnasium.bastad.se/ Enter heter den. Men, som sagt, jag vet inte riktigt om jag vill att du ska läsa den eller inte.
Jag har inte tänkt så mycket på det där, förrän jag idag fick ett mail från en förälder som hade några frågor om skolan. Först då insåg jag att min mail- och bloggadress står i alla de där tidningarna. Dessutom finns där en intervju där jag uttalar mig om allt från kristen tro till sex, och även avslöjar min fobi för fördragna duschdraperier och eventuella lik i skogen.
Hm... vet inte riktigt om jag är så bekväm med mitt kändisskap. Men för dig som inte har barn i de där åldrarna kan jag ju tipsa om att tidningen om någon vecka kommer ligga på vår hemsida. http://www.gymnasium.bastad.se/ Enter heter den. Men, som sagt, jag vet inte riktigt om jag vill att du ska läsa den eller inte.
Mera sött
Oj, oj, oj... idag har eleverna kakbuffé på engelsklektionen i rummet här bredvid. Hur ska det gå?
Och inte kan jag fly till personalrummet där Gleerups läromedelsförlag är på besök och bjuder på karameller.
Jag får helt enkelt gömma mig här, på arbetsrummet, med mina knäckemackor.
Och inte kan jag fly till personalrummet där Gleerups läromedelsförlag är på besök och bjuder på karameller.
Jag får helt enkelt gömma mig här, på arbetsrummet, med mina knäckemackor.
Vad är en kogg?
För en tid sedan hade stordottern historieprov. För att få högsta betyg var man tvungen att svara rätt på nio av tio kortfrågor innan man fick ge sig på de mer utredande, analyserande frågorna. Dottern misslyckades med två av dessa, varav den ena var frågan om vad en kogg är? Svaret skulle vara en medeltida båttyp och hade stått som upplysning under en bild i boken.
Både jag och dottern blev upprörda över att man som lärare tydligen förväntar sig att eleverna ska läsa och plugga in varje ord i texten.
När jag klagade till mina kolleger höll de inte riktigt med, utan tyckte absolut att det hör till allmänbildningen att veta vad en kogg är.
Hur som helst så har det numera nästan blivit som ett talesätt i vårt arbetslag, det där med koggen. Så fort någon elev brister i allmänbildning hänvisas det till koggen. Att veta vad en kogg är anses tydligen lika viktigt som att känna till koncentrationslägren, giljotinen, Karl Marx eller Gustav Vasa.
Igår påpekade till och med lilldottern på tio år att hennes läxa var ungefär lika onödig som att veta vad en kogg är.
Så oavsett frågans vara eller inte vara, så har den i alla fall satt sina spår. Hädanefter kommer varken stordottern eller lilldottern glömma denna båtsort.
Både jag och dottern blev upprörda över att man som lärare tydligen förväntar sig att eleverna ska läsa och plugga in varje ord i texten.
När jag klagade till mina kolleger höll de inte riktigt med, utan tyckte absolut att det hör till allmänbildningen att veta vad en kogg är.
Hur som helst så har det numera nästan blivit som ett talesätt i vårt arbetslag, det där med koggen. Så fort någon elev brister i allmänbildning hänvisas det till koggen. Att veta vad en kogg är anses tydligen lika viktigt som att känna till koncentrationslägren, giljotinen, Karl Marx eller Gustav Vasa.
Igår påpekade till och med lilldottern på tio år att hennes läxa var ungefär lika onödig som att veta vad en kogg är.
Så oavsett frågans vara eller inte vara, så har den i alla fall satt sina spår. Hädanefter kommer varken stordottern eller lilldottern glömma denna båtsort.
Efterrätt och giftmål
Abstinensen är svår... Nyss när jag skulle kommentera i en elevtext att man inte ska använda författares förnamn, så skrev jag efterrätt i marginalen istället för efternamn.
Förresten kan det vara ganska roligt med rättningsarbete ibland. En elev uttalade sig till exempel om giftmålet, istället för om giftermålet. Vilket i och för sig kan vara samma sak för vissa.
Förresten kan det vara ganska roligt med rättningsarbete ibland. En elev uttalade sig till exempel om giftmålet, istället för om giftermålet. Vilket i och för sig kan vara samma sak för vissa.
Inled oss icke...
Att rätta 57 uppsatser och sätta 40 betyg utan att äta sötsaker samtidigt är INTE avhållsamhet. Det är tortyr...vilket ju är förbjudet i det här landet, så...
Nej, jag gav faktiskt inte efter för frestelsen. Inte då i alla fall. Inte förrän Camilla envisades med att bjuda på fika från Knut Jöns. Då hade det ju varit extremt oartigt att tacka nej... Men jag åt bara en halv bit, ja, alltså en halv bit av en normalbit, inte av hela vetelängden, förstås.
Som straff, eller belöning som grannfrun skulle sagt, har jag nu cyklat en mil på motionscykeln. Ja, ja i morgon är en annan dag...en speciell sådan.
Nej, jag gav faktiskt inte efter för frestelsen. Inte då i alla fall. Inte förrän Camilla envisades med att bjuda på fika från Knut Jöns. Då hade det ju varit extremt oartigt att tacka nej... Men jag åt bara en halv bit, ja, alltså en halv bit av en normalbit, inte av hela vetelängden, förstås.
Som straff, eller belöning som grannfrun skulle sagt, har jag nu cyklat en mil på motionscykeln. Ja, ja i morgon är en annan dag...en speciell sådan.
Mitt nya liv
Idag har jag börjat mitt nya år... i alla fall beträffande sunt leverne. Nu är det bestämt! Inga kakor och inget godis mer än vid speciella tillfällen. Däremot ska jag inte köra med GI och sånt tjafs, utan bara helt enkelt byta ut morotskakan mot en knäckemacka (Kommer bli MÅNGA knäckemackor!!).
Tyvärr litar jag inte helt på mig själv inför denna uppgift, så vi får väl se hur det går. De speciella tillfällena kan ju lätt bli ganska många. I dag är det till exempel Martin Luther King - dagen. Speciellt? Visst, men INTE värt en kaka. Nej, nej!
Säkert är det också många som har födelsedag idag och dessutom har vår granne Anton namnsdag. Men NEJ! Inte heller det ska firas.
Tänk vad duktig jag är, som alltså redan hoppat över en massa speciella tillfällen, som annars kunde använts för att rättfärdiga mitt kakintag. Tänk så många kalorier jag sparat genom att istället fira King, Anton och alla födelsedagar med en knäckemacka!
(Och kom nu INTE och säg att det är lika många kalorier i en knäckemacka. För det är det minsann inte. Det har jag bestämt!)
Tyvärr litar jag inte helt på mig själv inför denna uppgift, så vi får väl se hur det går. De speciella tillfällena kan ju lätt bli ganska många. I dag är det till exempel Martin Luther King - dagen. Speciellt? Visst, men INTE värt en kaka. Nej, nej!
Säkert är det också många som har födelsedag idag och dessutom har vår granne Anton namnsdag. Men NEJ! Inte heller det ska firas.
Tänk vad duktig jag är, som alltså redan hoppat över en massa speciella tillfällen, som annars kunde använts för att rättfärdiga mitt kakintag. Tänk så många kalorier jag sparat genom att istället fira King, Anton och alla födelsedagar med en knäckemacka!
(Och kom nu INTE och säg att det är lika många kalorier i en knäckemacka. För det är det minsann inte. Det har jag bestämt!)
Jag kan bara säga förlåt
Dagens predikan handlade om förlåtelse. Det var faktiskt en neurolog som predikade och som sådan kom han förstås in på hur oförlåtelse och bitterhet påverkar en människa. Att förlåta är viktigt. Inte i första hand för den felande personens skull, utan för den utsattes.
Samtidigt tycker jag att det är ganska sällan det pratas om motsatsen, hur viktigt det är att be om förlåtelse. Det är väl inte så inne i dagens samhälle att prata om ansvar och skuld. Allt för ofta skyller man ifrån sig. "Det var inte mitt fel. Jag kunde inte hjälpa det. Det är samhällets fel, föräldrarnas, lärarnas, fotbollstränarens, kompisens, ödets. Men absolut inte mitt!" Och istället blir det tyvärr stor press på den som blivit illa behandlad att kunna förlåta och gå vidare för att må bra.
I Bibeln står mycket om att vi ska förlåta dem som gjort fel mot oss. MEN det står också mycket om vikten av att ångra sig, erkänna sina fel och faktiskt BE om att få förlåtelse både av Gud och människor. Gud förlåter inte automatiskt. Vi måste komma till insikt om att vi gjort fel och be om att få förlåtelsen.
Tänk vilket drömsamhälle vi skulle få om brottslingar, mobbare, förtryckare, skitpratare och bara allmänt klumpiga människor som du och jag, skulle börja be om förlåtelse och ta ansvar för fel de begått. Vad mycket lättare det skulle vara för den utsatte att kunna förlåta, bearbeta och gå vidare.
Samtidigt tycker jag att det är ganska sällan det pratas om motsatsen, hur viktigt det är att be om förlåtelse. Det är väl inte så inne i dagens samhälle att prata om ansvar och skuld. Allt för ofta skyller man ifrån sig. "Det var inte mitt fel. Jag kunde inte hjälpa det. Det är samhällets fel, föräldrarnas, lärarnas, fotbollstränarens, kompisens, ödets. Men absolut inte mitt!" Och istället blir det tyvärr stor press på den som blivit illa behandlad att kunna förlåta och gå vidare för att må bra.
I Bibeln står mycket om att vi ska förlåta dem som gjort fel mot oss. MEN det står också mycket om vikten av att ångra sig, erkänna sina fel och faktiskt BE om att få förlåtelse både av Gud och människor. Gud förlåter inte automatiskt. Vi måste komma till insikt om att vi gjort fel och be om att få förlåtelsen.
Tänk vilket drömsamhälle vi skulle få om brottslingar, mobbare, förtryckare, skitpratare och bara allmänt klumpiga människor som du och jag, skulle börja be om förlåtelse och ta ansvar för fel de begått. Vad mycket lättare det skulle vara för den utsatte att kunna förlåta, bearbeta och gå vidare.
Lyckan kommer...
Just nu håller jag på och läser Elefantskötarnas barn av Peter Hoeg. I den funderar berättaren över det där med lycka, och ber oss läsare att tänka ut något ögonblick när vi var totalt lyckliga.
Jag började filosofera över det där och insåg att lycka är ett begrepp med många bottnar. Ibland är det en känsla av eufori och översvallande glädje, medan det ibland kan vara en varaktig känsla av tillfredsställelse eller ett förnuftsmässigt övervägande.
Många skulle nog säga att de varit som mest lyckliga när de varit med om livsavgörande händelser som bröllop eller barnafödande...och visst, så kan det ju vara om man med lycka menar vetskapen om att jag just nu fått en dröm uppfylld eller nått ett av mina mål. Men ganska ofta är de där stora händelserna också förknippade med mycket vånda och ibland trötthet och oro. Kommer festen bli lyckad? Är maten till belåtenhet? Hur ska jag klara av att ta hand om det här barnet? Oj, vad trött jag är efter två dygns förlossning!
För mig har de där tillfällena av ren och skär lycka inte alltid inträffat just vid de stora händelserna...utan vid andra speciella tillfällen. Första gången sonen började "svara" när jag pratade med honom efter amningen. När jag vågade vinterbada...eller åka slalom igen efter min korsbandsolycka. När jag tittar på mina döttrars dansuppvisningar. När vi varit på resor och besökt speciella platser. När man tillfrisknat efter en sjukdom. Då har den där euforiska, upprymda känslan uppkommit.
Å andra sidan tycker jag också att det är så fantastiskt när man mitt i vardagen, kanske till och med i jobbiga situationer, ändå kan känna glädjen. Att lyckan faktiskt finns där hela tiden på något sätt.
Jag började filosofera över det där och insåg att lycka är ett begrepp med många bottnar. Ibland är det en känsla av eufori och översvallande glädje, medan det ibland kan vara en varaktig känsla av tillfredsställelse eller ett förnuftsmässigt övervägande.
Många skulle nog säga att de varit som mest lyckliga när de varit med om livsavgörande händelser som bröllop eller barnafödande...och visst, så kan det ju vara om man med lycka menar vetskapen om att jag just nu fått en dröm uppfylld eller nått ett av mina mål. Men ganska ofta är de där stora händelserna också förknippade med mycket vånda och ibland trötthet och oro. Kommer festen bli lyckad? Är maten till belåtenhet? Hur ska jag klara av att ta hand om det här barnet? Oj, vad trött jag är efter två dygns förlossning!
För mig har de där tillfällena av ren och skär lycka inte alltid inträffat just vid de stora händelserna...utan vid andra speciella tillfällen. Första gången sonen började "svara" när jag pratade med honom efter amningen. När jag vågade vinterbada...eller åka slalom igen efter min korsbandsolycka. När jag tittar på mina döttrars dansuppvisningar. När vi varit på resor och besökt speciella platser. När man tillfrisknat efter en sjukdom. Då har den där euforiska, upprymda känslan uppkommit.
Å andra sidan tycker jag också att det är så fantastiskt när man mitt i vardagen, kanske till och med i jobbiga situationer, ändå kan känna glädjen. Att lyckan faktiskt finns där hela tiden på något sätt.
För mycket sex
Jag tycker om sex. Jag tycker till och med om att skämta om sex och prata om sex. Ändå kan jag inte låta bli att förundras över att det numera verkar helt okej att prata om sex i alla möjliga sammanhang.
På Rix-FM idag frågade en reporter en tjej som ringde in ifall hon skulle ligga i helgen och just nu på Let´s Dance påpekade programledaren att Alexander Ryback har så liten"fiol" att den knappt syns. Och som veckans utmaning på tidigare nämnt radioprogram skulle en av de anställda stoppa in 30 enkronor under förhuden. (Han lyckades faktiskt. I alla fall enligt muntlig rapportering. Bildbevis undanbedes, vänligen.)
Alltså...kan inte något få vara privat? Stoppa in kronor i snoppen? Hur hälsosamt kan det vara, och hur kul är det egentligen? Nej, lite högre klass på skämten önskas minsann.
På Rix-FM idag frågade en reporter en tjej som ringde in ifall hon skulle ligga i helgen och just nu på Let´s Dance påpekade programledaren att Alexander Ryback har så liten"fiol" att den knappt syns. Och som veckans utmaning på tidigare nämnt radioprogram skulle en av de anställda stoppa in 30 enkronor under förhuden. (Han lyckades faktiskt. I alla fall enligt muntlig rapportering. Bildbevis undanbedes, vänligen.)
Alltså...kan inte något få vara privat? Stoppa in kronor i snoppen? Hur hälsosamt kan det vara, och hur kul är det egentligen? Nej, lite högre klass på skämten önskas minsann.
Vuxenpoäng
Igår fick jag en hel massa vuxenpoäng när jag som en lojal hustru följde med mannen på vinprovning. En tjugotvåårig kille (!) berättade för oss om vintillverkning, varefter vi fick lukta, titta och smaka på fem olika amerikanska viner.
Föreläsningen var ganska trist och det enda jag kommer ihåg är när han beskrev hur man ympade in vingrenar på stockarna...eftersom det finns en liknelse i Bibeln om just detta. När det var dags för själva provsmakningen fick jag anstränga mig till det yttersta för att inte skratta. Det sniffades, sörplades och kom en hel del både troliga och otroliga förslag på smak och doft. Stall, läder och svavel låter väl lockande?
Det roligaste med det hela var väl själva drickandet... där vi fick prova ganska dyra viner, som man inte skulle köpt själv. Det dyraste kostade 599 kronor flaskan.
Annars var nog det mysigaste med kvällen bussresan hem, där jag och mannen trängde ihop oss med te, kaffe och godis. Mys, te och godis kommer man långt med faktiskt...
Föreläsningen var ganska trist och det enda jag kommer ihåg är när han beskrev hur man ympade in vingrenar på stockarna...eftersom det finns en liknelse i Bibeln om just detta. När det var dags för själva provsmakningen fick jag anstränga mig till det yttersta för att inte skratta. Det sniffades, sörplades och kom en hel del både troliga och otroliga förslag på smak och doft. Stall, läder och svavel låter väl lockande?
Det roligaste med det hela var väl själva drickandet... där vi fick prova ganska dyra viner, som man inte skulle köpt själv. Det dyraste kostade 599 kronor flaskan.
Annars var nog det mysigaste med kvällen bussresan hem, där jag och mannen trängde ihop oss med te, kaffe och godis. Mys, te och godis kommer man långt med faktiskt...
Det där med inlämningstider
Nästa fredag är vår hösttermin slut. Eftersom terminerna ska bli lika långa har vi alltså förlängt hösten med några veckor. På fredag ska därför de sista uppgifterna i flera kurser lämnas in. Uppgifter som i många fall är helt avgörande för respektive elevs betyg.
Eleverna i fråga har haft flera veckor på sig att jobba med dessa....men vad händer? Jo, idag när det är två dagar kvar kommer fortfarande elever förbi och frågar om de kan få pappret med själva uppgiften, eftersom de tappat bort det.
Hur tänker man då? Ska fyra veckors arbete fixas på två dagar?? Dessutom ett avslutande arbete som i högsta grad påverkar betyget.
Ja, ja... i fortsättningen kanske jag bara ska ge eleverna en vecka på sig. De verkar ju inte behöva mer tid!
Eleverna i fråga har haft flera veckor på sig att jobba med dessa....men vad händer? Jo, idag när det är två dagar kvar kommer fortfarande elever förbi och frågar om de kan få pappret med själva uppgiften, eftersom de tappat bort det.
Hur tänker man då? Ska fyra veckors arbete fixas på två dagar?? Dessutom ett avslutande arbete som i högsta grad påverkar betyget.
Ja, ja... i fortsättningen kanske jag bara ska ge eleverna en vecka på sig. De verkar ju inte behöva mer tid!
En söt tönt
Mannen har fyllt år. 48 år! Han tycker inte alls det är kul, och blir inte gladare av att jag påpekar att det numera nästan är tio år mellan oss, eftersom jag har närmare till 40 och han till 50. I själva verket är det bara fem år, men man har väl lärt sig avrunda...
Fest har det varit i alla fall, men bara för den närmsta kretsen. Alltså vi själva och svärföräldrarna. Pizza och tårta blev det...och så lite digerdöd, tyfus och franska sjukan. Eftersom svärfar, man och son är väldigt historieintresserade tyckte de tydligen att det passade att avhandla medeltida sjukdomar mitt i maten.
Efteråt tittade vi på den film som mannen spelade in med sitt jobb under teambuildingsdagen. Mannen spelar en tönt, med stora glasögon och förvrängd röst, men hans kära moder utbrast ändå gång på gång:
- Åh, vad söt han är!
Så ja, nu är jag alltså gift med en 48-åring som är väldigt söt som tönt!
Fest har det varit i alla fall, men bara för den närmsta kretsen. Alltså vi själva och svärföräldrarna. Pizza och tårta blev det...och så lite digerdöd, tyfus och franska sjukan. Eftersom svärfar, man och son är väldigt historieintresserade tyckte de tydligen att det passade att avhandla medeltida sjukdomar mitt i maten.
Efteråt tittade vi på den film som mannen spelade in med sitt jobb under teambuildingsdagen. Mannen spelar en tönt, med stora glasögon och förvrängd röst, men hans kära moder utbrast ändå gång på gång:
- Åh, vad söt han är!
Så ja, nu är jag alltså gift med en 48-åring som är väldigt söt som tönt!
U-knappen
Det är svårt det där med knappar. Ibland hittar man inte dem och ibland funkar de inte hur mycket man än trycker. Här om dan var det någon på facebook som sökte en ny Ö-knapp, eftersom den ramlat av och försvunnit...och idag fungerade inte min U-knapp på jobbet.
Det kan bli lite konstiga mail då: Sklle d knna kolla de nya krserna? Jst n. Det sklle vara kl om d knde komma med och äta lnsch.
Tänk att en enda liten bokstav kan vara så viktig!
Det kan bli lite konstiga mail då: Sklle d knna kolla de nya krserna? Jst n. Det sklle vara kl om d knde komma med och äta lnsch.
Tänk att en enda liten bokstav kan vara så viktig!
De vise männen
I kyrkan idag lästes ur Bibeln om de vise männen, eftersom man firar trettondagen till minne av att de kom fram till Jesusbarnet. Jag har inte tänkt så mycket på dessa män förut, men insåg idag att det faktiskt är ganska intressant att det bland de första som träffade det nyfödda barnet både fanns enkla herdar och visa "vetenskapsmän" från Fjärran Östern.
Ofta ser man det ju annars som att det finns en motsats mellan religion och vetenskap, som om man inte kan vara en klok, funderande, välutbildad människa och samtidigt vara kristen. Men tänk att även visa män och kvinnor kan upptäcka och tro på Gud.
Herdarna fick en mer religiös uppenbarelse, när de plötsligt såg en änglaskara på himlen, medan vetenskapsmännen från Öster istället upptäckte Jesus genom sina experiment och sin forskning. På samma sätt tror jag att det kan fungera idag. En del, mer "religiöst" lagda, kanske upptäcker Gud genom sina känslor, genom sång. musik, dikter eller kultur, medan andra mer vetenskapligt intresserade personer kan se och upptäcka Gud i naturen, i de fantastiska lagar som styr universum.
Gud har inte bara skapat våra hjärtan. Han har skapat våra hjärnor också. Därför kan var och en upptäcka honom på just det sätt som passar honom eller henne. Vilket är ditt sätt?
Ofta ser man det ju annars som att det finns en motsats mellan religion och vetenskap, som om man inte kan vara en klok, funderande, välutbildad människa och samtidigt vara kristen. Men tänk att även visa män och kvinnor kan upptäcka och tro på Gud.
Herdarna fick en mer religiös uppenbarelse, när de plötsligt såg en änglaskara på himlen, medan vetenskapsmännen från Öster istället upptäckte Jesus genom sina experiment och sin forskning. På samma sätt tror jag att det kan fungera idag. En del, mer "religiöst" lagda, kanske upptäcker Gud genom sina känslor, genom sång. musik, dikter eller kultur, medan andra mer vetenskapligt intresserade personer kan se och upptäcka Gud i naturen, i de fantastiska lagar som styr universum.
Gud har inte bara skapat våra hjärtan. Han har skapat våra hjärnor också. Därför kan var och en upptäcka honom på just det sätt som passar honom eller henne. Vilket är ditt sätt?
En utkastad jul
Nu har jag gjort det, fast jag inte ville. Eftersom jag visste att det ändå måste göras snart, var det ju lika bra att få det överstökat. Snabbt, så man inte hinner känna efter för mycket, kastade jag idag ut julen. (Ser plötsligt framför mig hur jag står och kastar däck ut genom fönstret.) I alla fall till hälften. Granen får faktiskt vara kvar några dagar till.
Varje år tycker jag det är så vemodigt, när ljusen släcks i fönsterna och granar ligger slängda i trädgårdarna. Mörkt och trist blir det. Speciellt en dag som denna när snön också regnar bort.
Nej, jag skulle köpt ett gäng tulpaner och några semlor till tröst!
Varje år tycker jag det är så vemodigt, när ljusen släcks i fönsterna och granar ligger slängda i trädgårdarna. Mörkt och trist blir det. Speciellt en dag som denna när snön också regnar bort.
Nej, jag skulle köpt ett gäng tulpaner och några semlor till tröst!
Min Jesustavla
Nej! Min Jesustavla är förstörd. Tavlan som jag hittade när vi städade ur pappas gård, där det står att man ska kasta alla sina bekymmer på Herren, eftersom han tar hand om en. (Översatt till modern svenska alltså.)
Tavlan, som hängt i hallen och varit det första man sett när man kommit in genom dörren, är nu nedriven av två bråkande barn, med ett sprucket glas och hack i parkettgolvet som följd. Eftersom väggen bakom tavlan var lite repig hittade jag en annan tavla att sätta upp. En grön! Föreställande en omdiskuterad gammal Ängelholmsbro.
Så nu är alltså Jesus utbytt mot Pyttebron. Hur kul känns det? Visserligen anser nog en del ängelholmare att bron ifråga är helig, men ändå. Och hur ska det nu bli med min mentala hälsa. Efter att flera gånger om dan ha läst löftena om att jag inte ska oroa sig, eftersom Gud tar hand om mig, kommer jag nu alltså bara stirra på en bro...en grön bro.
Nej, jag måste försöka laga den där gamla tavlan igen. Annars kommer jag ju bli ännu hispigare än förut...om det nu är möjligt. (Det där sista var väl egentligen min kollegas ord...)
Tavlan, som hängt i hallen och varit det första man sett när man kommit in genom dörren, är nu nedriven av två bråkande barn, med ett sprucket glas och hack i parkettgolvet som följd. Eftersom väggen bakom tavlan var lite repig hittade jag en annan tavla att sätta upp. En grön! Föreställande en omdiskuterad gammal Ängelholmsbro.
Så nu är alltså Jesus utbytt mot Pyttebron. Hur kul känns det? Visserligen anser nog en del ängelholmare att bron ifråga är helig, men ändå. Och hur ska det nu bli med min mentala hälsa. Efter att flera gånger om dan ha läst löftena om att jag inte ska oroa sig, eftersom Gud tar hand om mig, kommer jag nu alltså bara stirra på en bro...en grön bro.
Nej, jag måste försöka laga den där gamla tavlan igen. Annars kommer jag ju bli ännu hispigare än förut...om det nu är möjligt. (Det där sista var väl egentligen min kollegas ord...)
LAN i storarummet
Jaha...idag slapp jag inte undan, utan har storarummet fullt av dataspelande tonårskillar. Chipspåsar, läskflaskor och giffelpåsar finns där också gott om. Ja, ja man får vara nöjd så länge de håller sig hemma istället för att vara ute och supa och slåss. Och en natts sömn kan man väl klara sig utan...
God natt och hurra
Dagen blev faktiskt ganska lugn ändå, trots en intensiv morgon. Stordottern kom fram till tandläkaren i Helsingborg, sonen bröt inga ben och jag fick en underbar ansiktsbehandling och ryggmassage. För er som bor i Ängelholm, kan jag starkt tipsa om Trend ifall man önskar någon form av skönhetsbehandling. Jag har aldrig varit med om mer grundlig och välgörande ansiktsbehandling än där. De andra är inte ens värda namnet i jämförelse.
Som grädde på moset orkade sonen och hans kompisar inte ha något LAN efter en heldag i skidbacken, så nu får jag faktiskt sova i min egen säng även denna natt. God natt allesammans! Och grattis till min trogne läsare Louise, som fyller 40 idag. Hurra, hurra!
Som grädde på moset orkade sonen och hans kompisar inte ha något LAN efter en heldag i skidbacken, så nu får jag faktiskt sova i min egen säng även denna natt. God natt allesammans! Och grattis till min trogne läsare Louise, som fyller 40 idag. Hurra, hurra!
Min lugna dag
Typiskt, typiskt! I morgon hade jag tänkt ha en "ta-hand-om-mig-själv-dag" (Vem sa att bindestreck var ute?) och har därför bokat den kombinerade ansiktsbehandling och ryggmassage jag fick i julklapp av mannen. Typiskt nog ska dottern åka till tandläkaren och sonen till Vallåsen samma dag, vilket betyder att:
1. Lilldottern måste lämnas till farmor och farfar.
2. Jag får en stressig morgon.
3. Jag kommer ligga och oroa mig för försenade bussar och knäckta nackar istället för att njuta av min SPA-upplevelse.
Typiskt, alltså! Dessutom har jag lovat sonen att han ska få ha LAN här på natten, vilket innebär att jag och mannen får sova nere hos lilldottern. Den lugna dagen ser alltså ut att bli ganska påfrestande. Ingen som känner för att bjuda hem oss?? Helst med övernattning!
1. Lilldottern måste lämnas till farmor och farfar.
2. Jag får en stressig morgon.
3. Jag kommer ligga och oroa mig för försenade bussar och knäckta nackar istället för att njuta av min SPA-upplevelse.
Typiskt, alltså! Dessutom har jag lovat sonen att han ska få ha LAN här på natten, vilket innebär att jag och mannen får sova nere hos lilldottern. Den lugna dagen ser alltså ut att bli ganska påfrestande. Ingen som känner för att bjuda hem oss?? Helst med övernattning!
Gå vidare
Nu har jag varit flitig och kommenterat på flera stycken facebookinlägg. Oftast bläddrar man bara förbi, trots att man vet hur kul det är när någon ger respons.
För övrigt befinner jag mig i en bearbetningsfas i livet. Under hösten har en massa jobbigt kommit upp till ytan som nu måste funderas på, gås igenom och bearbetas. Jag tror det är jätteviktigt att ge sig den tiden ibland och inte bara trycka ner alla känslor och svåra minnen.
Det vi har varit med om kommer faktiskt aldrig lämna oss helt. Att be någon glömma och gå vidare är lika idiotiskt som att be den som blivit av med ett ben att låtsas som om inget hänt. Något har hänt. Något man måste leva med...men inte genom att begrava och glömma...utan genom att anpassa sig och kanske till och med använda det man varit med om till något nytt och i längden positivt.
Vi behöver fundera över jobbiga upplevelser. Vi behöver prata om dem. Många gånger. De kommer alltid vara en del av våra liv. Bara om vi låter det negativa fylla oss, ta över och bli HELA våra liv, har det förvandlats till något negativt. Då har vi fastnat. Då ältar vi, blir bittra och deprimerade. Då behöver vi hjälp att komma loss, för att kunna bearbeta och gå vidare på ett positivt sätt.
Men, kom ihåg: Glöm aldrig. Gräv inte ner. Använd. Anpassa och gå styrkt vidare!
Ur led är tiden
Mannen har snart jobbat klart sin första arbetsdag efter ledigheten, medan stordottern precis klätt sig och blivit redo att möta den "nya" dagen och sonen nyss somnat efter en lång LAN-natt. Själv försöker jag upprätthålla rutinerna något så när och har därför, precis som jag brukar klockan tre, just fikat.
Hoppas också att Bloggtoppens statistik är ur led. Den visade nämligen att bara 24 unika besökare varit inne på bloggen förra veckan, jämfört med ett snitt på runt 55 i vanliga fall. Lite tröstad blev jag dock när jag kollade bloggkollegans resultat och insåg att även det var rekordlågt. Folk har väl helt enkelt inte tid att läsa bloggar när de är lediga. Speciellt inte de som sover till klockan två.
Hoppas också att Bloggtoppens statistik är ur led. Den visade nämligen att bara 24 unika besökare varit inne på bloggen förra veckan, jämfört med ett snitt på runt 55 i vanliga fall. Lite tröstad blev jag dock när jag kollade bloggkollegans resultat och insåg att även det var rekordlågt. Folk har väl helt enkelt inte tid att läsa bloggar när de är lediga. Speciellt inte de som sover till klockan två.
Amarone, champange och hemgjord marsipan
Efter uppröjningsarbetet efter nyårsafton blev faktiskt nyårsdagen en riktig festkväll, då vi blev inbjudna till grannarna, där vi firade det nya året med både champange, amarone och hemgjord marsipan. Ostbricka, laxpasta och glass fick vi förresten också, samt underhållning på hög nivå när vi spelade Med andra ord och iakttog vissa av våra medspelare. Kul, trevligt och givande! Hoppas det kan bli en tradition att göra något festligt av årets första dag!
Nyårsdagen som borde vara en positiv dag är tyvärr ganska deppig för många. Det gamla året har försvunnit och 365 alldeles nya dagar ligger framför. För vissa känns det säkert som världens möjlighet, medan andra kan känna ångest över ansvaret att använda dagarna med förstånd. Ungefär som när man fått en andra chans, eller en ny tröja man absolut inte vill smutsa ner.
En kompis skickade ett sms på nyårsafton och talade om att hon satt in 365 lyckliga dagar på mitt konto. Jättegulligt och hoppfullt! Ändå har den cyniska delen av mig svårt att tro hennes löfte. Jag tror tyvärr att även det här året kommer innehålla en del jobbigt och svårt, kanske till och med olyckligt. Tröjan kommer bli smutsig förr eller senare. Tyvärr! Men...precis som det tursamt nog finns tvättmedel för smutsiga kläder, finns det också botemedel mot det svåra; Gud, vänner, inre styrka, minnen av lyckliga stunder, sömn, hopp inför framtiden, sol, semester, amarone, champange och hemgjord marsipan. Listan kan göras lång. Listan över saker som kan väga upp och väga över det svåra.
Nyårsdagen som borde vara en positiv dag är tyvärr ganska deppig för många. Det gamla året har försvunnit och 365 alldeles nya dagar ligger framför. För vissa känns det säkert som världens möjlighet, medan andra kan känna ångest över ansvaret att använda dagarna med förstånd. Ungefär som när man fått en andra chans, eller en ny tröja man absolut inte vill smutsa ner.
En kompis skickade ett sms på nyårsafton och talade om att hon satt in 365 lyckliga dagar på mitt konto. Jättegulligt och hoppfullt! Ändå har den cyniska delen av mig svårt att tro hennes löfte. Jag tror tyvärr att även det här året kommer innehålla en del jobbigt och svårt, kanske till och med olyckligt. Tröjan kommer bli smutsig förr eller senare. Tyvärr! Men...precis som det tursamt nog finns tvättmedel för smutsiga kläder, finns det också botemedel mot det svåra; Gud, vänner, inre styrka, minnen av lyckliga stunder, sömn, hopp inför framtiden, sol, semester, amarone, champange och hemgjord marsipan. Listan kan göras lång. Listan över saker som kan väga upp och väga över det svåra.
Nyårsdagen
Visst är det väl egentligen konstigt att man alltid börjar det nya året med disk, städning, huvudvärk och trötthet? Nästa nyårsafton skulle man kanske äta nyttigt, lägga sig i tid och vakna till det nya året pigg och fräsch. Kanske skulle man ha fest på nyårsdagen istället för att fira att ett nytt år har börjat. Kanske...
