.

Åh, vad jag har varit mig själv idag!! Jag har gått en runda med hunden, städat båda badrummen, tjatat på mannen om allt i trädgården som behöver fixas, ätit en karamell (Jag vet...ganska lite för att vara jag, men om man haft helt obefintlig aptit i fyra dagar, så är det ett stort framsteg.) och till och med kommenterat en elevs bristande språkbruk på Facebook!! Fantastiskt att vara tillbaka i livet! Hoppas, hoppas, hoppas att det håller i sig och att det där serotoninet i hjärnan börjar återställa sig!

I övrigt är jag också väldigt tacksam för alla goda vänner som, beroende på trosinriktning, hejat eller bett efter bästa förmåga! Framför allt Marghite som kommit hit varannan dag och försökt förmå mig att hålla ut, och Susanne som ska fixa allt det kallskurna till sonens fest!! Puss på er! (Hm...kanske har jag drabbats av den sällsynta biverkningen eufori...men i så fall är det en trevlig biverkning...)

Nåja...i morgon väntar nästa utmaning då jag ska höja medicindosen till en hel tablett. Men det får vi ta då!