Stå kvar
Ibland när livet känns jobbigt vill man bara fly, bokstavligt eller mer bildligt talat. Här om dagen läste jag i vår nya andaktsbok om hur en pastor som heter Tomas Sjödin fått upp ögonen för ett bibelord ur Predikaren; Om fienden rasar mot dig ska du inte lämna din post: lugn behärskning hindrar stora misstag. (Pred 10:4)
Efter att ha funderat på detta bestämde han sig för att säga upp sitt jobb och istället börja arbeta som assistent åt en av deras svårt handikappade barn. Nu, när barnet sedan några år inte längre finns i livet, är han oerhört glad över att han inte bara flydde undan det jobbiga utan stannade i det, och fann den lycka som fanns där, och bara där.
Att påstå att allt har en mening, eller att det finns något positivt i allt som sker, tycker jag är ganska naivt. Att barn blir sjuka och dör, att någon utsätts för övergrepp eller att naturkatastrofer inträffar kan nog aldrig betraktas som meningsfullt eller positivt. Ändå är jag övertygad om att man mitt i det svåraste svåra kan finna ett korn av lycka. Inte så att det på långa vägar kan mäta sig med det eländiga...men ändå på något sätt ett hopp i det hopplösa och en tröst i det tröstlösa.
Att förbli i nuet, våga möta smärtan och finna lyckan som finns där..och bara där. Kanske kan det vara skillnaden mellan överlevnad eller total uppgivenhet.
Tro på högre lön
Jaha, då är alltså löneförhöjningen meddelad...och jag fick precis den höjning jag behövde ha för att komma upp i den lön jag inbillat mig att jag haft. (Hängde ni med där??) Jag har nämligen gått omkring ett helt år och trott att jag har en viss månadslön, tills i måndags när jag insåg att jag har lite mindre än så. Men med hjälp av det nya avtalet rättade det alltså till sig igen.
Så kanske är det just så det fungerar...man ska helt enkelt tro att man har en viss lön, för att sedan få den... Kanske handlar det inte alls om prestation eller löneförhandlingar med facket...kanske är det bara inställningen. Ska testa och se, helt enkelt. Så från och med nu tror jag mig ha en månadslön på 45 000...ja...just det...45 000 har jag. Oj, vad rik jag känner mig, och oj vad jag kan shoppa nu...och resa...och investera...och uppleva...(och hamna i lyxfällan.)
Men kanske funkar det inför nästa års förhandling. Fast oj, vad kollegerna kommer bli avundsjuka!
Så kanske är det just så det fungerar...man ska helt enkelt tro att man har en viss lön, för att sedan få den... Kanske handlar det inte alls om prestation eller löneförhandlingar med facket...kanske är det bara inställningen. Ska testa och se, helt enkelt. Så från och med nu tror jag mig ha en månadslön på 45 000...ja...just det...45 000 har jag. Oj, vad rik jag känner mig, och oj vad jag kan shoppa nu...och resa...och investera...och uppleva...(och hamna i lyxfällan.)
Men kanske funkar det inför nästa års förhandling. Fast oj, vad kollegerna kommer bli avundsjuka!
Pastasallad, nejtack!
Hur kan någon påstå att sallad är nyttigt? I de flesta så kallade sallader vimlar det ju av pastaskruvar...och pastaskruvar består av mjöl...vilket i sin tur nästan är det samma som socker... vilket betyder att en pastasallad är ungefär lika onyttig som en morotskaka.
Å andra sidan blir man ju inte särskilt mätt av en morotskaka...men det blir man däremot av pastasallad. I alla fall om man äter för mycket. Då blir man jättemätt,supermätt, så där äckligt proppmätt.
Så nej tack, ingen mer pastasalladslunch för mig?
Å andra sidan blir man ju inte särskilt mätt av en morotskaka...men det blir man däremot av pastasallad. I alla fall om man äter för mycket. Då blir man jättemätt,supermätt, så där äckligt proppmätt.
Så nej tack, ingen mer pastasalladslunch för mig?
Deppkväll
Nej...i kväll känner jag mig deppig. När hela kvällen går åt utan att man hinner göra något eget. Ibland känns det som om man håller på att utplåna sig själv. Jag har tagit bort alla mina aktiviteter, hinner inte ens med att cykla på motionscykeln och får alldeles för lite sömn...och ändå räcker det inte till. Alltid finns det någon som är sur och tycker att man inte hunnit med dem. Hur ska man orka egentligen??
Svidande fingrar och lutande garderober
Ikväll sitter jag med svidande fingrar, lutande garderober och betalda, men onödiga räkningar. De svidande fingrarna antar jag kommer från hackandet av en chilifrukt. Hur jag än tvättar dem sitter det kvar...vilket får mig att tänka på en händelse när vi var unga och nygifta...som jag dock inte tänker dela med mig av här... :)
Räkningarna ja...visst känns väl de flesta räkningar onödiga...men när det handlar om att betala för missade tandläkartider, hyrda filmer vi aldrig hunnit se och sjukhusbesök man inte planerat, hamnar de verkligen i kategorien extremt onödiga. Spara mottagaren? Nej tack, helst inte!
Lutande torn har nog de flesta sett, i alla fall på bild. Men om man nu fascineras av lutande garderober är man välkommen på ett besök i vår tvättstuga. Det gäller dock att skynda sig, för de håller nog inte ihop många dagar till. Gissa vad rädda vi kommer bli när de brakar samman mitt i natten! Det hade förstås varit bra om mannen hunnit montera ner dem och köpa nya innan sammanbrottet, men, men...det sägs ju att vi lever i ett jämställt samhälle så jag kanske skulle ta tag i det själv helt enkelt...och eventuellt få ännu mer svidande fingrar.
Räkningarna ja...visst känns väl de flesta räkningar onödiga...men när det handlar om att betala för missade tandläkartider, hyrda filmer vi aldrig hunnit se och sjukhusbesök man inte planerat, hamnar de verkligen i kategorien extremt onödiga. Spara mottagaren? Nej tack, helst inte!
Lutande torn har nog de flesta sett, i alla fall på bild. Men om man nu fascineras av lutande garderober är man välkommen på ett besök i vår tvättstuga. Det gäller dock att skynda sig, för de håller nog inte ihop många dagar till. Gissa vad rädda vi kommer bli när de brakar samman mitt i natten! Det hade förstås varit bra om mannen hunnit montera ner dem och köpa nya innan sammanbrottet, men, men...det sägs ju att vi lever i ett jämställt samhälle så jag kanske skulle ta tag i det själv helt enkelt...och eventuellt få ännu mer svidande fingrar.
Elever, tanter och gubbar
Eleverna har kommit på hur de ska smöra för mig. Nämligen genom att i överflöd berömma min blogg och tala om hur bra och rolig den är...och berätta om hur fastrar, mostrar, mammor och hundar också börjat läsa den. Smicker funkar helt enkelt...även om jag inte tror det är helt sant att de gillar att läsa om mitt tantliv.
På tal om tanter och gubbar, så försökte de idag föryngra en annan av lärarna, genom att montera in hans huvud på en yngre, halvnaken, tatuerad kropp (bredvid Berlinmuren, för att också få med lite ämneskunskap.). Deras mentor gillade inte alls upptåget, medan kollegan ifråga inte kan ha blivit så sur, eftersom han till och med frivilligt visade bilden för rektorn.
När man nu ändå funderar på begreppet tant, så måste en negativ definition på detta vara när man i tid och otid retar sig på att folk (typ yngre svensklärare) glömt plocka bort sin matlåda från vasken. Jag lovar att den är slängd i morgon! Visserligen kostar de bara 10 kronor på ICA, men det blir ändå dyrt i längden.
På tal om tanter och gubbar, så försökte de idag föryngra en annan av lärarna, genom att montera in hans huvud på en yngre, halvnaken, tatuerad kropp (bredvid Berlinmuren, för att också få med lite ämneskunskap.). Deras mentor gillade inte alls upptåget, medan kollegan ifråga inte kan ha blivit så sur, eftersom han till och med frivilligt visade bilden för rektorn.
När man nu ändå funderar på begreppet tant, så måste en negativ definition på detta vara när man i tid och otid retar sig på att folk (typ yngre svensklärare) glömt plocka bort sin matlåda från vasken. Jag lovar att den är slängd i morgon! Visserligen kostar de bara 10 kronor på ICA, men det blir ändå dyrt i längden.
Vuxen med många liv
Just nu känner jag mig som en tonåring igen. En som håller på att ta körkort, pluggar inför nationella prov, oroar mig för nians slutbetyg och valet inför gymnasiet. Samtidigt som jag just fått mitt första sommarjobb OCH ska konfirmeras i sommar. Allt i en enda röra.
Dessutom är jag förstås fortfarande mamma, lärare, fru och syster... så det blir ganska många liv att leva på en gång.
Förresten läste jag i förra veckans Metro om det där med att bli vuxen. Eftersom många ungdomar har en allt längre startsträcka in i arbetslivet, verkar gränsen för vuxenblivandet fortsätta flyttas framåt. 30 år föreslog många.
En forskare menade att man egentligen inte blir vuxen förrän man kan försörja sig själv...vilket enligt mitt sätt att se det är allt för materialistiskt. Det skulle ju annars innebära att man omyndigförklarar alla som lever på bidrag, medan till exempel Michael Jacksons barn föddes vuxna.
Nej, nog handlar väl mognad och att vara vuxen om mer än pengar. Kanske om att få bestämma själv, men ändå samtidigt vara tvungen att ta mer ansvar. Och ibland till och med för fler än sig själv.
Funderingar
Sitter här och funderar över helgen som gått...och inser att jag är rikt välsignad. Två kvällar med goda vänner, en dotter som börjat jobba, en som varit på kalas, en man som spelat årets första golfrunda och sänkt sitt handikapp, samt en härlig familjegudstjänst och ett nystädat hus...
Dessutom blev alla barnledare avtackade med vars en bukett rosor, vilket värmde gott. Tänk att en liten gest av uppmuntran kan betyda så mycket!
I övrigt funderar jag också över dagens predikan, som handlade om det ställe i Bibeln där Jesus säger att vi ska vända andra kinden till till ifall någon slår oss, gå två mil med dem som ber oss följa dem en mil, och ge även klädnaden om någon ber om manteln. Naturligtvis förstår jag och håller med om att hämnd inte leder någonvart och att givmildhet och tjänstvillighet behövs. Samtidigt tycker jag att det finns något självdestruktivt i att bara ta emot om man blir slagen och ge allt till den som ber. Nog ska man väl försöka fly om möjlighet finns och nog ska man väl tänka över vad och vem man ger till.
Jag menar... tänk om man stöter på Ove från Solsidan...som aldrig får tillräckligt och i sin svaghet utnyttjar andra människor på ett fult sätt. Eller värsta mobbaren, Jack the Ripper eller Hitler. Ska vi verkligen stå där och låta dem slå, mörda och förnedra??
Nej, det där håller jag inte riktigt med om. Vi ska ju älska vår nästa som oss själva...och för att kunna hjälpa andra måste man förstås också hjälpa sig själv. Men, men... det kanske är bra på något sätt i alla fall. Det som står i Bibeln brukar ju vara det.
Dessutom blev alla barnledare avtackade med vars en bukett rosor, vilket värmde gott. Tänk att en liten gest av uppmuntran kan betyda så mycket!
I övrigt funderar jag också över dagens predikan, som handlade om det ställe i Bibeln där Jesus säger att vi ska vända andra kinden till till ifall någon slår oss, gå två mil med dem som ber oss följa dem en mil, och ge även klädnaden om någon ber om manteln. Naturligtvis förstår jag och håller med om att hämnd inte leder någonvart och att givmildhet och tjänstvillighet behövs. Samtidigt tycker jag att det finns något självdestruktivt i att bara ta emot om man blir slagen och ge allt till den som ber. Nog ska man väl försöka fly om möjlighet finns och nog ska man väl tänka över vad och vem man ger till.
Jag menar... tänk om man stöter på Ove från Solsidan...som aldrig får tillräckligt och i sin svaghet utnyttjar andra människor på ett fult sätt. Eller värsta mobbaren, Jack the Ripper eller Hitler. Ska vi verkligen stå där och låta dem slå, mörda och förnedra??
Nej, det där håller jag inte riktigt med om. Vi ska ju älska vår nästa som oss själva...och för att kunna hjälpa andra måste man förstås också hjälpa sig själv. Men, men... det kanske är bra på något sätt i alla fall. Det som står i Bibeln brukar ju vara det.
Vilken morgon!
Dotterns första jobbedag...och nycklarna är redan borta. I panik väcker hon oss föräldrar som kommer på att sonen måste ha tagit hennes nycklar när han begav sig iväg till grannen för att spela dator hela natten. Dottern skriker i panik och sonen svarar inte på mobilen. Trots att klockan bara är kvart i sju en lördagmorgon finns det alltså inget annat att göra än att med bankar och ringningar väcka upp den sovande grannfamiljen.
Pinsamt nog visar det sig att sonen inte alls tagit nycklarna, utan att dottern lagt dem i förrådet när hon gav sig iväg...ifall sonen skulle behöva komma in. Men att tänka till kring detta var förstås inte aktuellt när stressen slog på och det allra första jobbet väntade. Stackars grannfamiljen! Måste nog köpa en blomma som tröst
Idag börjar alltså dottern sitt arbete som städerska på en camping. På morgonarna kommmer hon vara den enda anställda som är där...vilket jag inte alls gillar. I min fantasi vaknar förstås den ena skumma typen efter den andra till liv och måste gå på toa just när hon står där alldeles ensam och skyddslös. Att dagens tidning dessutom har en artikel om hotellstäderskornas utsatta situation gör ju inte min oro mindre, precis. Dottern själv ryckte dock bara på axlarna och påpekade att hon ju har tillgång till en hel massa frätande produkter. Lite toarent i ögonen skulle säkert hjälpa!
.
Pinsamt nog visar det sig att sonen inte alls tagit nycklarna, utan att dottern lagt dem i förrådet när hon gav sig iväg...ifall sonen skulle behöva komma in. Men att tänka till kring detta var förstås inte aktuellt när stressen slog på och det allra första jobbet väntade. Stackars grannfamiljen! Måste nog köpa en blomma som tröst
Idag börjar alltså dottern sitt arbete som städerska på en camping. På morgonarna kommmer hon vara den enda anställda som är där...vilket jag inte alls gillar. I min fantasi vaknar förstås den ena skumma typen efter den andra till liv och måste gå på toa just när hon står där alldeles ensam och skyddslös. Att dagens tidning dessutom har en artikel om hotellstäderskornas utsatta situation gör ju inte min oro mindre, precis. Dottern själv ryckte dock bara på axlarna och påpekade att hon ju har tillgång till en hel massa frätande produkter. Lite toarent i ögonen skulle säkert hjälpa!
.
Några stockholmsbilder
Anna Barata i nyhetsstudion.
Nyanställd meterolog
Här ska jag bli intervjuad en dag.
Fatime poosar med fröken.
Avslutningsmiddag på Thank God its Friday.
Glada...men ganska trötta efter en timmes vaktavlösning. Eftersom vi ställt oss långt in gick det inte heller att smita, utan att bli nedhuggna av en bajonettförsedd yngling i uniform.
Inget sex på teknikprogrammet
Jag hinner knappt med i svängarna längre. Från Stockholm till Ängelholm. Och från Ängelholm till Malmö. Från klassresa till fortbildning på några timmar.
Idag var det utbildning inför det nya gymnasiet som sätter igång till hösten. Bland annat kommer de yrkesförberedande programmen bara ha en kurs svenska jämfört med de studieförberedande som kommer att ha tre. Kurserna kommer också få delvis nytt innehåll, vilket jag nu vet en hel del om.
Under seminarierna fick man också tillfälle att ställa frågor. En av de mer udda var varför teknikprogrammet är det enda program som inte får någon sex- och samlevnadsundervisning. Eftersom teknikerna läser en hel del naturvetenskapliga ämnen har man nämligen tagit bort kursen Naturkunskap A, i vilken samlevandsundervisningen brukar förekomma. Föreläsaren försökte skämta om att det förstås handlade om det rent tekniska...men det var först när han svarade att man kan ha många ingångar till detta, som fnittret bröt ut. Jag tror dock inte att han själv hängde med på det roliga.
Skämt åsido, så är det ju lite olyckligt. Nu kommer en hel hop tekniker vandra omkring i total ovisshet om hur man lever tillsammans, och vem vill förresten bli ihop med en tekniker som inte vet något om blommor och bin? De blir kanske den nya tidens kastralsångare eller moderna munkar/nunnor. Och allt kommer vara Skolverkets fel!!
Idag var det utbildning inför det nya gymnasiet som sätter igång till hösten. Bland annat kommer de yrkesförberedande programmen bara ha en kurs svenska jämfört med de studieförberedande som kommer att ha tre. Kurserna kommer också få delvis nytt innehåll, vilket jag nu vet en hel del om.
Under seminarierna fick man också tillfälle att ställa frågor. En av de mer udda var varför teknikprogrammet är det enda program som inte får någon sex- och samlevnadsundervisning. Eftersom teknikerna läser en hel del naturvetenskapliga ämnen har man nämligen tagit bort kursen Naturkunskap A, i vilken samlevandsundervisningen brukar förekomma. Föreläsaren försökte skämta om att det förstås handlade om det rent tekniska...men det var först när han svarade att man kan ha många ingångar till detta, som fnittret bröt ut. Jag tror dock inte att han själv hängde med på det roliga.
Skämt åsido, så är det ju lite olyckligt. Nu kommer en hel hop tekniker vandra omkring i total ovisshet om hur man lever tillsammans, och vem vill förresten bli ihop med en tekniker som inte vet något om blommor och bin? De blir kanske den nya tidens kastralsångare eller moderna munkar/nunnor. Och allt kommer vara Skolverkets fel!!
Storstadsfunderingar
Det är något fascinerande över storstäder. Oavsett vad klockan är verkar det alltid finnas något ställe som är öppet, och ett gäng människor som är ute. För mig som skånsk turist är det förundrande att se att här faktiskt bor människor. Mitt i trafikmyllret och turistattraktionerna hämtas barn på dagis, ungdomar åker skateboard och vuxna skyndar till och från jobbet med en latte i handen.
Undrar just hur det är att som hel familj bo så här, mitt i en lägenhet i centrala Stockholm med allt inom räckhåll, men med ständigt liv och rörelse omkring sig. Att kunna gå ut på restaurang mitt i veckan, utan att den är halvtom, springa ner och se vilken film som helst, när som helst, ha tillgång till teatrar, affärer, museum, lazerdome och en mängd matställen hela tiden.
Äh, jag får helt enkelt ta familjen med och köpa en femmiljoners lägenhet i innerstan för att få svar på mina frågor. Antagligen skulle man inte gå ut på allt det där i alla fall. Man skulle ju ha en vardag att sköta och de vanliga utgifterna att ta hand om. Och då skulle det förstås bara vara frustrerande att se allt man inte har tid eller råd att ta del av, så kanske är det bättre att bara komma hit som turist ibland.
Undrar just hur det är att som hel familj bo så här, mitt i en lägenhet i centrala Stockholm med allt inom räckhåll, men med ständigt liv och rörelse omkring sig. Att kunna gå ut på restaurang mitt i veckan, utan att den är halvtom, springa ner och se vilken film som helst, när som helst, ha tillgång till teatrar, affärer, museum, lazerdome och en mängd matställen hela tiden.
Äh, jag får helt enkelt ta familjen med och köpa en femmiljoners lägenhet i innerstan för att få svar på mina frågor. Antagligen skulle man inte gå ut på allt det där i alla fall. Man skulle ju ha en vardag att sköta och de vanliga utgifterna att ta hand om. Och då skulle det förstås bara vara frustrerande att se allt man inte har tid eller råd att ta del av, så kanske är det bättre att bara komma hit som turist ibland.
Muffins och klänningar
Efter besök på SVT, vaktavlösning på slottet och Medeltidsmuseet var det äntligen dags för shopping. Där gjorde jag mitt bästa för att hitta en klänning som man inte ser ut som en uppsvälld marschmallows i. Tyvärr är restaurangerna och cafeerna nästan lika många som klädaffärerna, så det hela slutade med att jag hamnade på ett muffinsfik med världens största muffins på tallriken. Efter att ha tryckt i mig hela insåg jag att de flesta delade muffinsen på två.
Ja, ja...jag hittade faktiskt en klänning trots allt. Och huruvida jag ser ut som en marschmallows eller en muffins i den får andra avgöra.
Ja, ja...jag hittade faktiskt en klänning trots allt. Och huruvida jag ser ut som en marschmallows eller en muffins i den får andra avgöra.
Spyor och mardrömmar
I natt vaknade jag av ett väldigt fnitter, där jag också hör en elev påstå att hon inte klarar av att gå upp för trapporna. Strax därpå kommer den manlige läraren ut och säger åt dem att vara tysta och gå och lägga sig. Jag blir jättestressad och får för mig att eleverna fått alldeles för mycket i sig.
På morgonen när jag stiger upp för att duscha är det dessutom upptaget på toaletten...och därinne är det någon som spyr. Min panik blir ännu större. Tänk att få sitta inne på Vandrarhemmet och vakta bakfulla ungdomar en hel dag!!
Men...när klockan är åtta står alla mina små gullungar snällt ute på trappan och väntar på avtåg mot cafeet där frukost ska serveras. Inte en enda verkar må dåligt, och ingen vill erkänna varken spyor eller fnitter i korridoren. Inte ens läraren vill stå för att han varit ute och skällt.
Eftersom det inte finns fler svensktalande än vi på detta vandrarhem, måste jag helt enkelt ha drömt en mardröm med fnitter och svenskt tal. Spyan däremot var verkligen...men antagligen inte svensk!
På morgonen när jag stiger upp för att duscha är det dessutom upptaget på toaletten...och därinne är det någon som spyr. Min panik blir ännu större. Tänk att få sitta inne på Vandrarhemmet och vakta bakfulla ungdomar en hel dag!!
Men...när klockan är åtta står alla mina små gullungar snällt ute på trappan och väntar på avtåg mot cafeet där frukost ska serveras. Inte en enda verkar må dåligt, och ingen vill erkänna varken spyor eller fnitter i korridoren. Inte ens läraren vill stå för att han varit ute och skällt.
Eftersom det inte finns fler svensktalande än vi på detta vandrarhem, måste jag helt enkelt ha drömt en mardröm med fnitter och svenskt tal. Spyan däremot var verkligen...men antagligen inte svensk!
Möss och människor
Jaha, då var man lite fattigare och mycket mättare, efter besök på Jensens Boefhus och Café 60. Nu väntar strax sängen. Först har jag dock varit tvungen att ringa runt och försäkra mig om att alla elever är välbehållna. Någon tyckte då att det var jättekul att påstå att Louise var borta...vilket jag förstås inte trodde på, men ju var tvungen att kolla upp.
Vandrarhemmet vi bor på är nog byggt nån gång på tidigt 1800-tal, med vinklar och vrår, farliga trappor och knarrande golv. Just nu är jag dessutom övertygad om att här finns möss. Det knastrar och knäpper i väggar och golv. Dessutom finns här en hel massa tyska ungdomar som pratar högt och ockuperar toalettterna...så vi får väl se hur mycket sömn det kan bli.
Men skvallra nu inte för eleverna om att jag klagar lite. Till dem säger jag nämligen att här är hur mysigt och fräscht som helst...och berättar om hur enkelt man fick sova på resor när jag var ung; tågstationer, båtdäck och hängmattor. Det gick minsann an det också...Fast det är klart...möss är ju inte kul...
Vandrarhemmet vi bor på är nog byggt nån gång på tidigt 1800-tal, med vinklar och vrår, farliga trappor och knarrande golv. Just nu är jag dessutom övertygad om att här finns möss. Det knastrar och knäpper i väggar och golv. Dessutom finns här en hel massa tyska ungdomar som pratar högt och ockuperar toalettterna...så vi får väl se hur mycket sömn det kan bli.
Men skvallra nu inte för eleverna om att jag klagar lite. Till dem säger jag nämligen att här är hur mysigt och fräscht som helst...och berättar om hur enkelt man fick sova på resor när jag var ung; tågstationer, båtdäck och hängmattor. Det gick minsann an det också...Fast det är klart...möss är ju inte kul...
Nu är vi i Stockholm
Då var vi lyckligt och väl framme i Stockholm och har överlevt den första utflyktsdagen. Återstår bara att se om även kvällen går bra. Eleverna har skingrats åt olika håll med stränga förmaningar om att hålla ihop och se upp med vad de dricker. Jag och kollegan ska väl snart också uppsöka något billigt ställe. Såg just på Skatteverkets hemsida att man bara får 210 kronor i traktamente. De har väl tänkt att man ska äta på Mc Donalds hela tiden och helst inte åka tunnelbana.
Resan gick bra, och med hjälp av åksjuketuggummi och ett godståg (och antagligen lite förbön) hölls åksjukan borta. (Det där godståget hjälpte till genom att vara i vägen och på så sätt hindra X2000 från att köra för fort.) Nu har vi inkvarterat oss på ett helt okej vandrarhem. Även om dusch och toalett är i korridoren.
Besök på SVT har vi också hunnit med. Anna Barata, en av presentatörerna, guidade oss. Typiskt nog fick jag inte med överföringssladden till kameran... så bilder kommer senare.
Resan gick bra, och med hjälp av åksjuketuggummi och ett godståg (och antagligen lite förbön) hölls åksjukan borta. (Det där godståget hjälpte till genom att vara i vägen och på så sätt hindra X2000 från att köra för fort.) Nu har vi inkvarterat oss på ett helt okej vandrarhem. Även om dusch och toalett är i korridoren.
Besök på SVT har vi också hunnit med. Anna Barata, en av presentatörerna, guidade oss. Typiskt nog fick jag inte med överföringssladden till kameran... så bilder kommer senare.
Sänd upp en bön
Familjen flyger och far. Nyss var dottern i Frankrike och sonen på konfirmationsläger...och nu är det dags för mig att åka till Stockholm. Tur då att det finns mobiltelefoner, internet och bön. När dottern ringde hem och var ledsen kändes det skönt som förälder att kunna be för henne. Trots avståndet kunde man skicka över bön om hälsa, styrka, beskydd och glädje.
Ibland ifrågasätter folk att man som kristen "indoktrinerar" sina barn...som om tron på en personlig Gud skulle vara en tung börda att bära, istället för en gåva att ta med sig ut i livet. Själv måste man ju släppa taget om sina barn, men då kan de ha med sig en annan beskyddare på sin vandring.
I morgon hoppas jag att det också finns någon som ber för mig...så att eleverna sköter sig, tågen är i tid, inga yrselanfall anfaller och åksjukan på X2000 håller sig borta. Bön om hälsa, styrka, beskydd och glädje kan behövas.
Ibland ifrågasätter folk att man som kristen "indoktrinerar" sina barn...som om tron på en personlig Gud skulle vara en tung börda att bära, istället för en gåva att ta med sig ut i livet. Själv måste man ju släppa taget om sina barn, men då kan de ha med sig en annan beskyddare på sin vandring.
I morgon hoppas jag att det också finns någon som ber för mig...så att eleverna sköter sig, tågen är i tid, inga yrselanfall anfaller och åksjukan på X2000 håller sig borta. Bön om hälsa, styrka, beskydd och glädje kan behövas.
Kontrollfreak på resa
Sitter som bäst och planerar inför fyra dagars frånvaro. I morgon bär det nämligen av på en tredagarsresa till Stockholm med mina mentorselever och på torsdag är det kurs i Malmö. Jag känner mig lite som Mickan i Solsidan när jag skriver lista efter lista över vad och hur saker ska göras medan jag är borta. Att tvätta av gammal tandkräm från vasken till exempel...visst borde det vara en självklarhet UTAN att jag skriver upp det?? Att slänga sopor och vattna blommor, och kolla om något behöver tvättas likaså.
Däremot kan det ju vara värre att komma ihåg att stordottern ska få ännu en vaccinspruta på tisdag och att lilldottern ska ha med sig matsäck samma dag.
Oj, oj, oj...jag undrar hur det här ska gå...Kanske mannen tröttnar och gör som Fredde; raggar upp en tjugotvååring i protest. Ja, ja...den risken får jag ta. Huvudsaken är ju att både barn och blommor överlever... (ja, också hunden förstås...)
Däremot kan det ju vara värre att komma ihåg att stordottern ska få ännu en vaccinspruta på tisdag och att lilldottern ska ha med sig matsäck samma dag.
Oj, oj, oj...jag undrar hur det här ska gå...Kanske mannen tröttnar och gör som Fredde; raggar upp en tjugotvååring i protest. Ja, ja...den risken får jag ta. Huvudsaken är ju att både barn och blommor överlever... (ja, också hunden förstås...)
Dottern är tillbaka
Dottern är hemkommen! Efter nio dagar och en hel massa bussåkande är hon äntligen tillbaka i sitt rum, många erfarenheter rikare. Bland annat har hon kommit på att fransmän äter väldigt onyttigt; kakor till frukost, crepes med nutella till lunch och sötsliskiga efterrätter på kvällen. Hon har också varit med på lektioner som påminde om svenskt sextiotal, byfester, ölfester, spelat paintboll, besökt Mont Saint Michael och sett Eiffeltornet.
Trots alla kulturella upplevelser var ändå höjdpunkten en invigning av en jeansaffär i Paris...Varför kan ni själva se... Här hade man samlat ihop en hel hög manliga modeller. Till och med tanterna fnittrade förtjust, enligt dottern.
Trots alla kulturella upplevelser var ändå höjdpunkten en invigning av en jeansaffär i Paris...Varför kan ni själva se... Här hade man samlat ihop en hel hög manliga modeller. Till och med tanterna fnittrade förtjust, enligt dottern.
Män och magnolior
Jaha, då ligger vår vackra magnolia i trädgårdstunnan. Nersågad, itusågad, skändad och begravd! Av en man med motorsåg. Denna man har under flera år retat sig på magnolian, som är jättevacker några få veckor om året och sedan mest står i vägen. Och det är klart...har man en trädgård på 50 kvadrat, så är inte en magnolia, eller något annat träd heller för den delen, att rekommendera. De växer väldigt snabbt ur sin vagga, så att säga.
Förresten funderar jag på vad det är med män och motorsågar? Kollegan blir lyrisk bara man nämner ordet, och mannen sken också upp när han fick dra i snöret och sågen började brumma. Kan det vara så intressant med en vibrerande, avlång, taggig maskin? Varför går det inte lika bra med en dammsugare i så fall? Fast det är klart...att suga upp dammråttor är väl inte lika manligt som att få omkull stora träd...
Dementi
För den som undrar och bryr sig, kan jag tala om att vår hund INTE fyller år idag. Lilldottern hade inte riktigt koll när hon startade Smillas facebookkonto så nu har flera stycken gratulerat henne i onödan.
Inte förrän den 5 juni är det dags för den stora händelsen. Då Smilla alltså fyller 6 år...vilket ju är ungefär som att fylla 40. Så nu är vi två medelålders damer i den här familjen.
Fullt av grejer
Jaha, då var förrådet fullt igen. Så sent som under Sportlovet hade jag och mannen en storstädning i detta utrymme och körde ett helt lass till tippen. Efteråt kunde man faktiskt gå in i förrådet...i alla fall om man gick försiktigt och drog in magen.
Nu, efter lilldotterns revolt mot barndomen och där till hörande leksaker, samt sonens inköp av nya golfgrejer och mannens senaste shoppingrunda...som resulterade i en vinkyl (!) är rummet alltså fullt igen. Inte ens efter värsta GI-bantningen kan man komma in.
När jag ifrågasatte behovet av en vinkyl, hänvisade mannen till att det ju är hans hobby. Jo, visst, men hur många hobbies kan man ha egentligen? Dataspel, golf, träning, fotograferande, filmsamlande, tittande på hockey och fotboll är bara några av dem. Snart vill han väl återuppta fisket, surfingen och båtlivet också. Undrar just var vi ska få plats med alla de grejerna...
Nu, efter lilldotterns revolt mot barndomen och där till hörande leksaker, samt sonens inköp av nya golfgrejer och mannens senaste shoppingrunda...som resulterade i en vinkyl (!) är rummet alltså fullt igen. Inte ens efter värsta GI-bantningen kan man komma in.
När jag ifrågasatte behovet av en vinkyl, hänvisade mannen till att det ju är hans hobby. Jo, visst, men hur många hobbies kan man ha egentligen? Dataspel, golf, träning, fotograferande, filmsamlande, tittande på hockey och fotboll är bara några av dem. Snart vill han väl återuppta fisket, surfingen och båtlivet också. Undrar just var vi ska få plats med alla de grejerna...
Långsamt
De senaste dagarna har jag känt mig väldigt långsam, för att inte säga trög. Allt går som i slow motion och om någon ställer en fråga måste jag verkligen anstränga mig för att få kontakt med tankarna. Kanske blir det så när man försöker varva ner efter en intensiv tid. Som att tvärbromsa ungefär. Eller också beror det på att jag håller på att bli gammal...eller kanske är på väg att förvandlas till en man.
Något som absolut är en träning i långsamhet är att vakta det nationella provet i engelska. I 130 minuter sitter man och stirrar ut över ett femtiotal elever för att undvika fusk. 130 minuter!! Nästan som meditation, där det gäller att inte försöka tänka för mycket på att man helst vill göra något annat...utan tvärtom försöka njuta av stunden och fortsätta stirra och tänka på ingenting. Under läsdelen av provet går det väl ganska bra, medan det är värre att finna lugnet under hörövningen. Att meditera till rösten av en engelsk nyhetsuppläsare är ju inte det lättaste.
Nu vet jag i alla fall vilken klänning jag vill ha på studentbalen...och det kom jag inte på under nationella provet, utan när jag tittade på TV. Den svarta klänningen som Agneta Sjödin hade under kvällens program av Herr och Fru. Jag ska ju till Stockholm nästa vecka, så det kan väl inte vara så svårt att hitta just den...Billig är den säkert också.
Något som absolut är en träning i långsamhet är att vakta det nationella provet i engelska. I 130 minuter sitter man och stirrar ut över ett femtiotal elever för att undvika fusk. 130 minuter!! Nästan som meditation, där det gäller att inte försöka tänka för mycket på att man helst vill göra något annat...utan tvärtom försöka njuta av stunden och fortsätta stirra och tänka på ingenting. Under läsdelen av provet går det väl ganska bra, medan det är värre att finna lugnet under hörövningen. Att meditera till rösten av en engelsk nyhetsuppläsare är ju inte det lättaste.
Nu vet jag i alla fall vilken klänning jag vill ha på studentbalen...och det kom jag inte på under nationella provet, utan när jag tittade på TV. Den svarta klänningen som Agneta Sjödin hade under kvällens program av Herr och Fru. Jag ska ju till Stockholm nästa vecka, så det kan väl inte vara så svårt att hitta just den...Billig är den säkert också.
Otrevligt
Idag har jag varit riktigt otrevlig, och nästintill slängt luren i örat på två telefonförsäljare. Eller nej, just det...de ville förstås inte sälja något, utan bara erbjuda. Helt gratis, utan fortsatt köptvång. Man kunde så klart tacka nej till vidare leveranser hur lätt som helst...med hjälp av förstoringsglas, list och några timmar i telefonkö, bara.
Trots att vi är med i Nix har alltså två ringt idag. Den ene påstod att jag deltagit i en undersökning om I-phone och därför skulle få en produkt som tack. När jag påpekade att det nog måste blivit något fel, svarade hon med att det är lätt att glömma vad man gjort på nätet!! Glömma?? Jag??
Den andre var från Motormännen och blev ganska förnärmad när jag sa att jag inte var intresserad, oavsett vad han hade att erbjuda.
- Vet du inte vad vi på Motormännen jobbar med? undrade han lite snorkigt. Ungefär som om jag sagt nej till att hjälpa cancersjuka eller velat lägga ner Läkare utan gränser.
Då kändes det rätt skönt att svara:
- Jodå, men jag har ingen bil! Vilket fick honom att sucka och ge upp.
Trots att vi är med i Nix har alltså två ringt idag. Den ene påstod att jag deltagit i en undersökning om I-phone och därför skulle få en produkt som tack. När jag påpekade att det nog måste blivit något fel, svarade hon med att det är lätt att glömma vad man gjort på nätet!! Glömma?? Jag??
Den andre var från Motormännen och blev ganska förnärmad när jag sa att jag inte var intresserad, oavsett vad han hade att erbjuda.
- Vet du inte vad vi på Motormännen jobbar med? undrade han lite snorkigt. Ungefär som om jag sagt nej till att hjälpa cancersjuka eller velat lägga ner Läkare utan gränser.
Då kändes det rätt skönt att svara:
- Jodå, men jag har ingen bil! Vilket fick honom att sucka och ge upp.
Inuti
Tänk att de fanns där hela tiden...mina solglasögon och mitt matkort...och lite annat smått och gott. Hela tiden medan jag (och andra) trott mig vara en slarver har de funnits gömda där inuti. Där, där jag inte letade. Inuti väskan, bakom innertyget. Där låg de hela tiden och sa ingenting. Där inuti.
(Undrar just om min telefonladdare också finns gömd inuti något...eller om den är glömd på sjukhuset, eller borttappad på riktigt.)
(Undrar just om min telefonladdare också finns gömd inuti något...eller om den är glömd på sjukhuset, eller borttappad på riktigt.)
Kränkt av en bebisblogg
Att känna sig kränkt har nästan blivit lite inne. Om någon inte tycker som jag eller om majoriteten röstar för ett annat förslag än det jag gillar, är det nära till hands att jag känner mig kränkt...osedd, förödmjukad.
Att kränka någon är absolut inte bra, utan helt fel, elakt och förfärligt. Men visst kan det också gå lite inflation i begreppet. Idag läste jag att en av mina kompisars blogg blivit förbjuden på Facebook för att den innehåller kränkande inslag... Tjejen ifråga skriver nämligen om så kontroversiella ämnen som...blöjmärken, olika sätt att mixa barnmat, lille Melvins framsteg och hur man kan längta hem från det fantastiska landet Norge.
Vad som är kränkande i det här förstår varken hon eller jag. Men visst...de som inte gillar barn, inte kan få barn, inte gillar Norge, gillar Norge men inte Sverige, föredrar broccolipuré framför morotspuré eller Pampers framför
Libero kan ju kanske, möjligen, alldeles säkert känna sig kränkta. Precis som någon säkert känner sig kränkt av det här inlägget...och kanske framför allt Jenny, eftersom jag bloggade om hennes blogg.
Att kränka någon är absolut inte bra, utan helt fel, elakt och förfärligt. Men visst kan det också gå lite inflation i begreppet. Idag läste jag att en av mina kompisars blogg blivit förbjuden på Facebook för att den innehåller kränkande inslag... Tjejen ifråga skriver nämligen om så kontroversiella ämnen som...blöjmärken, olika sätt att mixa barnmat, lille Melvins framsteg och hur man kan längta hem från det fantastiska landet Norge.
Vad som är kränkande i det här förstår varken hon eller jag. Men visst...de som inte gillar barn, inte kan få barn, inte gillar Norge, gillar Norge men inte Sverige, föredrar broccolipuré framför morotspuré eller Pampers framför
Libero kan ju kanske, möjligen, alldeles säkert känna sig kränkta. Precis som någon säkert känner sig kränkt av det här inlägget...och kanske framför allt Jenny, eftersom jag bloggade om hennes blogg.
Vad ska bort?
Ibland måste man säga nej, och ta bort saker. Även om det är tråkigt. Idag har jag tackat nej till uppdraget att ta hand om församlingens nyhetsblad. En uppgift jag annars sett fram emot. Jag har också sagt nej till att följa med eleverna på den årliga operan i Göteborg, vilket även det känns lite konstigt.
Ibland känns det tyvärr som om man lättast tar bort allt det roliga för att orka med det andra. Det där man måste göra.
Men, men...det roliga blir ju inte roligt om det blir för mycket. Det vet jag ju sen tidigare. Så det handlar väl om att lära sig tycka om och njuta av måstena också.
Ibland känns det tyvärr som om man lättast tar bort allt det roliga för att orka med det andra. Det där man måste göra.
Men, men...det roliga blir ju inte roligt om det blir för mycket. Det vet jag ju sen tidigare. Så det handlar väl om att lära sig tycka om och njuta av måstena också.
Total blackout
Total blackout...har jag ännu inte fått, men väl tittat på. Kanal fem visar nämligen ett program som heter just så och är ett tävlingsprogram där sex stycken får utföra uppgifter i ett helt mörkt rum. Nyss var det ett moment där de trodde sig, med hjälp av en lång träspade, förflytta jättestora och jättefarliga spindlar från ett terrarium till ett annat...när det i själva verket var små, gulliga nallar de hade att göra med.
Vettskrämda kämpade de med sina "spindlar", medan vi TV-tittare betraktade allt med ett leende, eftersom vi ju visste att det inte alls var något farligt.
Filosofisk som jag är började jag fundera på om det faktiskt ganska ofta kan vara just så med livet. Vi famlar omkring i mörka rum och stöter på problem vi tror är enorma och hemska...medan de i själva verket bara är hjärnspöken. Kanske finns det någon därute som ser oss och undrar vad vi egentligen håller på med.
Vettskrämda kämpade de med sina "spindlar", medan vi TV-tittare betraktade allt med ett leende, eftersom vi ju visste att det inte alls var något farligt.
Filosofisk som jag är började jag fundera på om det faktiskt ganska ofta kan vara just så med livet. Vi famlar omkring i mörka rum och stöter på problem vi tror är enorma och hemska...medan de i själva verket bara är hjärnspöken. Kanske finns det någon därute som ser oss och undrar vad vi egentligen håller på med.
Ha inga bekymmer
Jag har försökt ägna helgen åt att ta hand om och tänka på mig själv...men det är inte helt enkelt. När lilldottern är ledsen för att hennes grupp har de tråkigaste danserna på dansuppvisningen och när stordottern ringer hem från Frankrike och gråter är det svårt att bara slå dövörat till och sluta bekymra sig.
Efter ett tag ordnade det sig dock för båda döttrarna. Den stora fick sova några timmar efter bussresan, och började trivas i sin nya familj och den lilla bet ihop och dansade med hopp om roligare danser nästa år.
Att bekymra sig är annars något jag är expert på för tillfället. När många jobbiga händelser inträffat på ganska kort tid börjar man nästan förvänta sig vad som helst, när telefonen eller väckarklockan ringer.
I fredags fick jag och mannen en andaktsbok av några goda vänner. Det hör annars inte precis till vanligheterna att man får presenter när man är bortbjuden, men de tyckte att vi behövde lite uppmuntran. Första kvällen när vi skulle läsa tillsammans handlade texten om...att man inte ska bekymra sig så mycket, utan lämna allt i Guds händer. Ganska passande!!
Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.
Efter ett tag ordnade det sig dock för båda döttrarna. Den stora fick sova några timmar efter bussresan, och började trivas i sin nya familj och den lilla bet ihop och dansade med hopp om roligare danser nästa år.
Att bekymra sig är annars något jag är expert på för tillfället. När många jobbiga händelser inträffat på ganska kort tid börjar man nästan förvänta sig vad som helst, när telefonen eller väckarklockan ringer.
I fredags fick jag och mannen en andaktsbok av några goda vänner. Det hör annars inte precis till vanligheterna att man får presenter när man är bortbjuden, men de tyckte att vi behövde lite uppmuntran. Första kvällen när vi skulle läsa tillsammans handlade texten om...att man inte ska bekymra sig så mycket, utan lämna allt i Guds händer. Ganska passande!!
Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.
Fredagslektion, fnitter och rebusar
Fredageftermiddag är verkligen ingen bra tid att ha en dubbellektion på. Inte ens om klassen bara består av sju tjejer...Eller kanske just därför vid närmare eftertanke.
Efter hysteriska fnitteranfall, tjatter och allmänt struntprat späddes kaoset på ytterligare då mentorn (!) (en man, för övrigt) kom förbi och satte fast en rebus på glasdörren. Lös den om ni kan! Inte särskilt svår och innehåller en del av vad som rör sig i hans huvud... :)
När eleverna sedan skulle gå iväg och arbeta diskuterade de mest bara sex (Det trodde de inte att jag hörde...men jag hör faktiskt utmärkt! Testade i tisdags...) och en tjej undrade om den manlige läraren ville höra en låt som heter "Vill du ligga med mig?"!!! (Ha, ha...det fick jag ju inte blogga om, nej...)
Ja, se dagens ungdom! Kalvutsläpp har jag läst om i tidningen; att många åker ut och beskådar. Det verkar vara livat och glatt. Ungefär som en fredageftermiddag med MSP 2!
Efter hysteriska fnitteranfall, tjatter och allmänt struntprat späddes kaoset på ytterligare då mentorn (!) (en man, för övrigt) kom förbi och satte fast en rebus på glasdörren. Lös den om ni kan! Inte särskilt svår och innehåller en del av vad som rör sig i hans huvud... :)
När eleverna sedan skulle gå iväg och arbeta diskuterade de mest bara sex (Det trodde de inte att jag hörde...men jag hör faktiskt utmärkt! Testade i tisdags...) och en tjej undrade om den manlige läraren ville höra en låt som heter "Vill du ligga med mig?"!!! (Ha, ha...det fick jag ju inte blogga om, nej...)
Ja, se dagens ungdom! Kalvutsläpp har jag läst om i tidningen; att många åker ut och beskådar. Det verkar vara livat och glatt. Ungefär som en fredageftermiddag med MSP 2!
Tupplur och lergök
Idag har jag varit modig...och åkt buss igen. En liten tupplur blev det faktiskt också, men bara en liten. Det gäller ju att utmana sina rädslor lite i taget. Det där med yrsel verkar vara ett fenomen som väcker många rädslor till liv. Jag har fått höra den ena historien värre än den andra om människor som drabbats. En kvinna var visst så illa däran att hon fick ligga i ett mörkt rum nästan ett helt år! Så i jämförelse kom jag oerhört lindrigt undan.
I morgon åker stordottern alltså till Frankrike. 28 timmar på buss innan de är framme i Redon i Bretagne... Och då har fransmännen tänkt ha välkomstfest! Tur att man inte är ung!
Efter lite funderande över vad vi skulle köpa som present till värdfamiljen blev det en lergök. Den är ju symbolen för Ängelholm och dessutom ett musikinstrument, vilket kanske kan passa Marion som spelar piano tio timmar i veckan. Dottern tyckte i alla fall att det var bättre än lingonsylt, spettkaka och disktrasor med älgar på.
I morgon åker stordottern alltså till Frankrike. 28 timmar på buss innan de är framme i Redon i Bretagne... Och då har fransmännen tänkt ha välkomstfest! Tur att man inte är ung!
Efter lite funderande över vad vi skulle köpa som present till värdfamiljen blev det en lergök. Den är ju symbolen för Ängelholm och dessutom ett musikinstrument, vilket kanske kan passa Marion som spelar piano tio timmar i veckan. Dottern tyckte i alla fall att det var bättre än lingonsylt, spettkaka och disktrasor med älgar på.
Dansuppvisning
Nyss hemkommen från stordotterns dansuppvisning känner jag en stor tacksamhet över att åter vara på benen. Tänk vilken nåd det är att vakna frisk och funktionsduglig! Tänk att kunna sköta sig själv, sin familj, sitt hem och jobb! Det är så lätt att glömma vardagens små under och att ta allt för givet.
Just nu är den stora frågan om jag ska jobba i morgon eller stanna hemma en dag till. Det lutar åt hemmet, men det känns lite dumt när man träffat elever på dansuppvisningen att sedan inte komma till jobbet. Som skolk ungefär...
Sen finns ju den där ångesten över att anfallet ska komma tillbaka...men det gäller som sagt att fortsätta tro...på Gud och på livet.
Tomt i hjärnan
Nej då...de hittade ingenting när hjärnan röntgades... Vad nu det ska betyda? Skönt i alla fall att vara utskriven från sjukhuset och hemma igen, även om jag förstås undrar vad som egentligen hände...och om det kommer hända igen. Hur som helst så kommer det dröja länge innan jag tänker sitta och sova på bussen igen, om jag ens över huvud taget vill åka buss något mer.
Idag är för övrigt en speciell dag. Jag har från och med nu bara två barn att vara målsman till då den äldsta blivit myndig. Det känns jättekonstigt faktiskt, att inte längre få bestämma över henne (Tja...eller rättare sagt få försöka bestämma över henne.) Från och med idag kan hon flytta hemifrån, skriva på olika köpekontrakt och gifta sig, helt utan mitt och mannens tillstånd. Konstigt!
För vår stackars Magnolia har det också varit en speciell dag. Från att igår ha stått i full blom är den idag full av vissna, förfrusna blommor. Så taskigt av Kung Bore att komma tillbaka på det viset!
Idag är för övrigt en speciell dag. Jag har från och med nu bara två barn att vara målsman till då den äldsta blivit myndig. Det känns jättekonstigt faktiskt, att inte längre få bestämma över henne (Tja...eller rättare sagt få försöka bestämma över henne.) Från och med idag kan hon flytta hemifrån, skriva på olika köpekontrakt och gifta sig, helt utan mitt och mannens tillstånd. Konstigt!
För vår stackars Magnolia har det också varit en speciell dag. Från att igår ha stått i full blom är den idag full av vissna, förfrusna blommor. Så taskigt av Kung Bore att komma tillbaka på det viset!
Sjukhus, restaurang, virus och kristaller
Igår morse tänkte jag skriva något fint om hur mycket tro vi människor måste ha varenda dag; tro på att allt faktiskt ska fungera som vanligt, tro på att vi ska kunna gå upp på morgonen, få luft när vi andas och ha alla dem vi älskar kvar när vi somnar. Varje dag tror vi faktiskt på mycket vi inte kan se och förväntar oss en hel massa vi inte vet. Vi är helt enkelt ganska troende. Oavsett om vi är kristna, ateister eller buddhister.
På eftermiddagen fick jag tyvärr själv uppleva hur allt inte blir som man tror. Efter min vanliga sömnskiva på bussen blev jag nämligen väldigt medveten om hur världen snurrar...och gungar...och vinglar hit och dit. Plötsligt kunde jag inte gå rakt och så fort jag inte befann mig i lodrätt läge snurrade allt. Efter några timmar när det blev uppenbart att jag inte ens kunde ta mig till toaletten blev det färd till sjukhuset...där jag sedan fick tillbringa natten.
Kristaller i örat, eller virus på balansnerven var den första teorin, men hos örondoktorn i morse visade sig allt vara normalt, så nu blir det till att röntga hjärnan i morgon. Själv tror jag mest att det beror på stress...alternativt förgiftad morotskaka...
Sedan i morse har dock världen stannat till, och jag har kunnat åka hem och fira stordottern som blir myndig i morgon. Från sjukhuset till restaurangen på några timmar, alltså. Tja, livet går verkligen upp och ner...vilket kan vara helt okej, så länge det inte snurrar eller gungar och vinglar hit och dit. 
Tvärtom
Släktkalas och söndagsskola avklarade! Dagens "predikan" för barnen handlade om hur mycket i Guds värld är tvärtom. När Jesus ska visa upp vilka som är störst kallar han fram barn och visar upp som exempel, när han talar om styrka säger han att den är som störst när man är svag, och när Paulus talar om vishet så säger han att denna världens vishet kan vara dårskap i Guds ögon.
Efter lite funderande kom dock jag och barnen på att vi inte tror att Gud vill att vi ska göra oss svagare, dummare och mindre än vad vi är, men att vi människor har så lätt för att tro att vi på grund av styrka, rikedom och vishet inte längre behöver Gud....och att vi då faktiskt har missat det allra viktigaste i livet...och blivit ganska svaga, fattiga och osmarta på köpet. Medan vi som insett våra begränsningar blivit starka, rika och kloka.
Efter lite funderande kom dock jag och barnen på att vi inte tror att Gud vill att vi ska göra oss svagare, dummare och mindre än vad vi är, men att vi människor har så lätt för att tro att vi på grund av styrka, rikedom och vishet inte längre behöver Gud....och att vi då faktiskt har missat det allra viktigaste i livet...och blivit ganska svaga, fattiga och osmarta på köpet. Medan vi som insett våra begränsningar blivit starka, rika och kloka.
