.

Jag har försökt ägna helgen åt att ta hand om och tänka på mig själv...men det är inte helt enkelt. När lilldottern är ledsen för att hennes grupp har de tråkigaste danserna på dansuppvisningen och när stordottern ringer hem från Frankrike och gråter är det svårt att bara slå dövörat till och sluta bekymra sig.

Efter ett tag ordnade det sig dock för båda döttrarna. Den stora fick sova några timmar efter bussresan, och började trivas i sin nya familj och den lilla bet ihop och dansade med hopp om roligare danser nästa år.

Att bekymra sig är annars något jag är expert på för tillfället. När många jobbiga händelser inträffat på ganska kort tid börjar man nästan förvänta sig vad som helst, när telefonen eller väckarklockan ringer.

I  fredags fick jag och mannen en andaktsbok av några goda vänner. Det hör annars inte precis till vanligheterna att man får presenter när man är bortbjuden, men de tyckte att vi behövde lite uppmuntran. Första kvällen när vi skulle läsa tillsammans handlade texten om...att man inte ska bekymra sig så mycket, utan lämna allt i Guds händer. Ganska passande!!

Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.