.

Stå kvar

Ibland när livet känns jobbigt vill man bara fly, bokstavligt eller mer bildligt talat. Här om dagen läste jag i vår nya andaktsbok om hur en pastor som heter Tomas Sjödin fått upp ögonen för ett bibelord ur Predikaren; Om fienden rasar mot dig ska du inte lämna din post: lugn behärskning hindrar stora misstag. (Pred 10:4)

Efter att ha funderat på detta bestämde han sig för att säga upp sitt jobb och istället börja arbeta som assistent åt en av deras svårt handikappade barn. Nu, när barnet sedan några år inte längre finns i livet, är han oerhört glad över att han inte bara flydde undan det jobbiga utan stannade i det, och fann den lycka som fanns där, och bara där.

Att påstå att allt har en mening, eller att det finns något positivt i allt som sker, tycker jag är ganska naivt. Att barn blir sjuka och dör, att någon utsätts för övergrepp eller att naturkatastrofer inträffar kan nog aldrig betraktas som meningsfullt eller positivt. Ändå är jag övertygad om att man mitt i det svåraste svåra kan finna ett korn av lycka. Inte så att det på långa vägar kan mäta sig med det eländiga...men ändå på något sätt ett hopp i det hopplösa och en tröst i det tröstlösa.

Att förbli i nuet, våga möta smärtan och finna  lyckan som finns där..och bara där. Kanske kan det vara skillnaden mellan överlevnad eller total uppgivenhet.

Jag vet inte om det finns någon mening med att fundera på om det finns någon mening med livet.



Jag har funderar i massa år om vad det är för mening isåfall.



Kanske måste vi skapa meningen i så fall själva.



Jag har svårt att se en mening när jag ser fattiga barn och annat elände.



Livet bara är, händelser kommer och går, en del lyckliga och en del olyckliga.



Det är på något sätt lättare att vilja tro att det finns en mening med allt som händer men det kanske inte alls är så.



enkla nettan

Känner igen den där flyktkänslan från i början när jag började bli sjuk 2010.

Men det går inte att fly. Man måste igenom det...