.

Nationella provet i Svenska. Fem timmars arbete, som för de flesta blev till två. Klockan är nu 11.00 och i mitt klassrum sitter bara tre tappra individer kvar och knappar på sina datorer. Ja, tänk i Båstad skriver vi faktiskt nationella provet på dator. I motsats till dotterns stora skola, där datorerna inte räcker till, utan gamla hederliga papper och pennor används. Känns ganska uråldrigt, tycker jag. Inte alls på samma villkor som för dem som tillåts använda dator. Men jag hoppas det går bra för henne ändå!

Dessutom hoppas jag förstås att det går bra för mina egna elever...trots att de varit så snabba. Kanske ett positivt tecken...att jag undervisat dem så bra att det kändes enkelt att skriva en essä om vuxenblivande, eller en krönika om nostalgi. Eller inte. Återstår att se!

Hoppas, hoppas!