.

Idag var jag i kyrkan efter flera veckors frånvaro. Fantastiskt att få ha en sån gemenskap att gå till och fantastiskt att få sitta ner och tänka efter ett tag. Jag tycker verkligen synd om människor som inte funnit en tro. Hur tomt skulle det inte vara att vara ateist?? Att tro att allt bara är en slump och egentligen inte har någon speciell mening; Som en av gubbarna i I väntan på Godot säger: Människan föder gränsle över en grav. Ljuset glimmar till och sen blir det mörkt igen. Vilken hemsk livsfilosofi!

 

I veckan såg jag ett debattprogram om religion, från Almedalen. Alexander Bard och Christer Sturmark är ju övertygade ateister och tog förstås bara upp allt negativt de kunde komma på angående religion, korståg, självmordsbombare, kvinnoförtryck, extrema abortmotståndare och så vidare...men de glömde verkligen bort allt positivt som religionerna har gett människan, hopp, medkänsla, strävan efter att bli bättre människor, styrka att ta itu med sina problem, en känsla av att ingå i ett större sammanhang, en förtröstan att en högre makt kan gripa in och hjälpa just mig.

 

Fast sen finns det ju många som säger att de tror på människan...och det kan ju vara bra, förstås. En människa kan uträtta mycket...tills en lite bakterie invaderar henne, eller hjärtat bestämmer sig för att stanna, eller hon råkar halka på ett bananskal och bli förlamad...

 

Nej, jag slår i alla fall ett slag för tron på Gud! Det känns säkrare!