.

 

Hemma

 

Date med pappa

 

 

 

 

Middag på Grand Hotell i Mölle

 

(Bättre bilder tagna av mannen kommer en annan dag... Om någon undrar varför dottern bara ler med stängd mun, så beror det på den elaka tandsköterskan som bokade om tiden för att ta bort tandställningen...)

 

Nu är det inte många dagar kvar...till studenten. Eftersom jag inte kommer vara på jobbet då, hade jag "lite" mysfika med världens gladaste klass idag. De skrattade när de kom, fnissade sig genom den ena föreläsningen efter den andra, skämde ut oss på studiebesöken, fick alla vanliga passagerare att vilja fly från bussen, fick bibliotekspersonalen att klaga och skrattar sig nu vidare mot studenten.

Undrar just hur många timmar de ägnat åt att skratta de senaste åren? Och då har de ju ändå gått i skolan, och varit nertyngda av läxor, ansvar, tidningsarbeten, betygshets och en och annan depression... Om ett gott skratt förlänger livet, kommer de definitivt bli hur gamla som helst. Kanske något för forskarna om hundra år; klassen som överlevde alla andra.

Det kommer bli tomt (och tyst) utan er, MSP 3...för vilka ska vi nu skratta åt och med?

 

Idag är ingen nyttig dag! Att börja morgonen med två frukostar och en tårtbuffé är inget som rekommenderas, men nu blev det så, när förvaltningschefen inbjöd till storsamling med frukost och tårta. Visserligen var det ingen som tvingade mig att äta, men när den kulturansvarige pratade dubbelt så länge som det var tänkt, blev plötsligt behovet av tårta för stort.

Nu väntar några timmars arbete...innan det är dags för kakmys med treorna...

Någon som vill ha en hund? Omedelbart! Just nu sitter jag nämligen inspärrad i källaren med en gnällande hund, som envist föröker övertyga mig om att hon ska få gå upp och trakassera mannens gäster, som i sin tur inte alls verkar vara intresserade av hennes uppvaktning. Om jag också lämnar källaren låter hon ännu mer, och gör varje form av samtal ohållbart. Dumma hund! Vem i all sin dar har fostrat henne?

Oj, vilken helg! Det känns som om jag varit ledig jättelänge...eller inte alls. Avslutning med dotterns dansgrupp, jazzfestival, Sveriges vinst i melodifestivalen, musikal i kyrkan, Mors Dag, grannens födelsedag, pingsthelg, städning och plantering... Hur mycket kan man hinna med på en helg egentligen? Bloggen har jag däremot inte hunnit med alls...

Viktoria Tolstoj

Paulo Mendoza

Treorna studentpyntar...

Den manlige mentorn: - Men, det här ser ju helt obscent ut! Två runda ballonger och en lång röd... Men vad då, tar ni en rosa istället? Har den fått en könssjukdom?

 

Eleverna tycker jag ligger på latsidan med bloggen...medan de igår tyckte att jag bloggar för mycket... Ja, se ungdomar! Ombytliga är de! Men okej, jag får väl skriva något om dem då...

 

Igår var vi på studiebesök på Radio Halland. Intressant och givande, tyckte jag, och tror att även eleverna var nöjda. En kille var i alla fall väldigt nöjd med värmen...eftersom man nu kan se alla snygga ben! Jag lovade att inte ha shorts i hans närhet, sedan han dissat en 20-åring på grund av celluliter...

 

Idag hade vi lektion på balkongen. Eleverna trodde det var ett nytt pedagigiskt grepp...när det egentligen bara handlade om att läraren vill få lite solbränna. Fast visst, lite marknadsföring fick vi också in, eftersom det syntes över hela torget hur trevligt vi har det på Akademi Båstad Gymnasium.

Idag har jag fixat nytt pass...helt i onödan...eftersom jag just bestämt mig för att aldrig mer åka utomlands... efter att ha sett passfotot...

Söndag igen och ny påfyllnad av kraft i kyrkan. Eftersom vi fortsatte prata om Ängelholm stadsvapen, fick vi som inledning en hälsning från kommunalrådet Åsa Herbst, via video. (Mannen, som inte alls sympatiserar med henne, vred sig i stolen.)

Predikan innehöll mycket tänkvärt. Bland annat pratades det om berättelsen om hur Petrus, efter att ha fiskat hela natten utan att få någon fisk, får en befallning av Jesus att göra ett försök till mitt på dan, varefter han får så mycket fisk att båten håller på att sjunka. Trots att det normalt inte går att få så mycket fisk under ljusan dag, var det ändå vad som hände.

Kanske är det också så i våra liv. Trots att vi kämpat och kämpat, har våra ansträngningar inte gett resultat, men så plötsligt när vi minst anar det och när det ser som mörkast ut, griper Gud in och gör det omöjliga möjligt. Ro ut på djupt vatten en gång till!

En annan viktig tanke, var symboliken med de korslagda fiskarna. Marie-Louise pratade här om de människor som korsar ens väg när man vandrar genom livet; att det inte är en slump att just vi har mötts, utan att Gud också har en plan med det, att vi ska växa i mötet med varandra.

Gudstjänsten avslutades med bön för staden. Samtidigt som ett bildspel från Ängelholm visades, bad vi för olika platser och områden. Väldigt gripande faktiskt!

Hur i all sin dar hände detta? Nu sitter vi här nästan hela familjen (alla utom tonårssonen och hunden...) och "tittar" på Champions league finalen! Förr visste jag knappt vad Champions league var, men sedan lildottern drabbats av sitt sportvirus, har man ju tvingats bli lite insatt. Nu verkar det dessutom som om viruset spritt sig, eftersom även stordottern sitter här och följer matchen. Själv ägnar jag mig som vanligt mest åt datorn och mitt wordfeudande, och funderar över varför alla på Facebook hejar på Bayern...

Det verkar ju vara ganska inne med bebisbloggar nu för tiden (...tja, när jag hade bebisar fanns det förstås inga bloggar alls...), där man kan läsa ALLT om vad de ätit, hur de sovit eller vilka framsteg de gjort...så då kanske jag ska starta en studentblogg, där man kan följa med i alla förberedelser. För nog finns det många sådana att skriva om. Idag har jag till exempel köpt två kassar plats och papper för 620 kronor!!

Trots att ÖB är billigast på området blev det ändå ganska dyrt med papperstallrikar, plastglas och plastbestick till 80 personer...och visst hade jag räknat med att det skulle kosta en del, men 620 kr?? Det är ju mer än vad vi kommer betala för tårtorna.

Sen har vi också köpt en ny cykel till lilldottern, bokat och betalt flygbiljett till stordotterns USA- resa, och köpt lite annat smått och gott. Absurt dyr dag med andra ord! Fast allt hade ju inte med studenten att göra förstås...

Jag har ganska speciella elever, faktiskt! Idag satt tre killar och diskuterade pepparkvarnar!! Det finns tydligen en hel massa märken och storlekar av dessa kryddmalare. Jag förstod ganska snabbt att jag är helt ute som inte äger en endaste pepparkvarn och inte heller har koll på vilket märke man bör ha...En kille hävdade bestämt att peugeot var bäst. I hans familj hade man en sådan...som dessutom var 22 cm lång... (Bäst att sikta väl, så att man inte missar stekpannan!)

Inte för att vara sån, men nog trodde jag att killar jämförde skostorlekar och bilar. Ni vet, liten bil, liten... (ja, ni vet...). Men nu för tiden är det tydligen viktigare med rätt pepparkvarn! (Kanske ett steg på vägen mot ett mer jämställt samhälle.)

Söndag = kyrkan... Idag och några söndagar framåt ska predikningarna handla om Ängelholms statsvapen, med en ängel, en kungakrona och två fiskar. Idag fokuserades på änglarna, men också på vikten av att finnas med och be för sin stad. Här finns 40 000 människor som Gud älskar...synd bara att alla inte vet om det!


Vill du som bor lite längre bort, eller inte haft möjlighet att komma till kyrkan, se en gudstjänst, så finns de numera på nätet. Gå in på http://efs-kyrkan.tv/ och välj ett avsnitt!


Tänkte förresten publicera några gulliga bilder på vår farliga kamphund...

Lilldottern: - Titta mamma, hon går catwalk...

Åh, vad bra det var idag, på kvinnofrukosten! Jag är så glad att jag gick dit och fick lära mig en del om stress och vad den gör med kroppen. Föreläsaren Agneta Albertsson var SÅ bra! Hon delade med sig av sina erfarenheter i sitt arbete som kurator. Nedan följer några små smakprov... (I en faslig röra...)


* 1994 lämnade vi industrisamhället bakom oss (Färre än 20% av befolkningen jobbade då inom industrin) och gick in i informationssamhället. Numera måste man hela tiden fylla på sin utbildning för att  hänga med. Hjärnan springer maraton medan kroppen står still! Trots att hjärnan inte har större kapacitet idag, än vad den hade tidigare. Den information vi får i oss på en dag, fick en stenåldersmänniska i sig under hela sin livstid! Stressen som från början var tänkt att slås på i livsfarliga situationer, blir nu för många ett konstant tillstånd. Biologin har inte hängt med i samhällsutvecklingen, utan istället verkar vi fortfarande behöva leva ett mer naturnära liv.


* Vid stress reagerar hjärnan och sätter igång binjurarna till att producera kortisol, som sedan påverkar ett område i hjärnan som kallas hypotalamus, där bland annat minnesförmågan sitter. Av denna påverkan har man noterat 132 kroppsliga och själsliga symptom, som går igång helt automatiskt. (Inte konstigt att man blir sjuk av stress alltså.)

* För att motverka dessa reaktioner ska man hitta sin hjärnas glädjeämnen, som ökar välbefinnandet och minskar halten av kortisol.

Agneta använde sig också en hel del av bilder, för att det skulle bli tydligare. Till exempel ritade hon upp en linje från 0 till 100, där 0 stod för allltruist och 100 för egoist. En alltruist är alltså en som sätter alla andras välbefinnande först, medan egoisten gör tvärt om. De flesta hon frågade var överrens om att idealet för en människa är att befinna sig i mitten av linjen...men väldigt många som lider av utmattning är sådana att de känner sig jätteegoistiska om de inte ligger på 0 hela tiden!! Tänkvärt, tycker jag. Har du hittat din B-punkt?? (Balansen, alltså...)

Till sist vill jag speciellt skicka vidare två tankar till två av mina läsare:

A... denna är till dig... "Allt som är viktigt känns".

C... denna är till dig... Se upp så att du inte hamnar i stresspiralen, där du successivt tar bort allt annat än jobbet för att orka med!

Nu har jag gjort det igen, slängt ur mig en dum kommentar utan att tänka mig för. En elev satt bara och pratade istället för att jobba. Plötsligt slängde han ur sig att han skulle skriva om fördelen med att ha en handikappad fru.

- För då kan hon ju inte gå ifrån mig, ha, ha!

Snabbt svarade jag då:

- Det hade varit bättre om hon varit blind, för då hade hon ju inte kunnat se dig!

Oj, oj, oj...nu blir jag nog anmäld till skolinspektionen!!



På tal om dumma kommentarer, så fick jag i går, när jag hade en av mina nya tunikor på mig, höra att det såg ut som om jag hade ett tårtpapper på mig!

- Jo, men jag menade det ju på ett snällt sätt! (Hm...)


Förresten har dotterns sportintresse nu gått helt överstyr. Jag får inte ens se på Let´s Dance, eftersom hon ska lyssna på matchen Malmö-Helsingborg på radion! Jösses!

Härom dagen förklarade jag för en av SFI-eleverna vad uttrycket skräckblandad förtjusning betyder, och senare på kvällen var jag med om typisk situation med blandade känslor. För visst är det väl just det som uppstår, när någon kommer väldigt försent, så att man först börjar oroa sig, sen blir lättad och snabbt därefter blir arg. Från att ena stunden ha börjat betrakta sig som en sörjande änka, till att i nästa stund vara en arg kvinna beredd på att bli gräsänka, alldeles frivilligt i några veckor!

Efter att mannen varit borta mer än två timmar längre än vad han sagt och inte svarat på mobilen, var både jag och lilldottern oroliga. Till slut var jag tvungen att skämma ut mig ordentligt genom att ringa hans chef, som varit på samma möte, bara för att få reda på det mest naturliga, att mötet blivit förlängt...till 22.30... Det borde jag kanske förstått, men säger man att man ska vara hemma runt 20, så börjar man ju undra. (En massa män här...)

När mannen äntligen kom hem var jag förstås duktigt irriterad. Jag menar, vad har man en mobiltelefon till om man lägger den i bilen?? Grr...fast visst var det skönt att han inte råkat ut för en olycka...egentligen... även om han nu är en slarver... grr...

Något nytt har kommit in i mitt liv; en elektrisk stol som vill göra det som mannen inte vill... Nämligen massera trötta axlar, ryggmuskler och fötter. I en liten skrubb på jobbet finns den, och är oftast ledig... Så är det någon som söker mig på arbetstid, är det nog där jag återfinns!

Idag var det fest! För idag var jag i kyrkan igen, efter några veckors uppehåll. Varje gång får jag mersmak och känner att jag borde vara där mycket oftare. På lördag är det förresten kvinnofrukost om stresshantering, ifall nån har lust att följa med. Ska se om jag hinner få in det i mitt pressade schema :)...

Dagens predikan handlade om att vandra med Jesus, och gav mig en tankeställare om hur ofta man tappar perspektivet här i livet. Jag menar, om jag nu verkligen tror att livet här på jorden bara är en liten del av en evighet, så borde jag ju leva därefter. Men ändå så fastnar man så lätt i det ytliga, där kroppen blir viktigare än själen, döda ting viktigare än levande relationer och snabba klipp viktigare än långsiktig planering.

I Bibeln står det flera gånger att vi ska förnyas i våra tankar, så att vi kan avgöra vad som är rätt, istället för att bara påverkas av vad som finns runt omkring oss. Jag hoppas verkligen att jag kan få fortsätta göra det, dag för dag, så att perspektiven får bli de rätta.

Ikväll kan jag med gott samvete slöa i soffan, efter att ha stått i köket större delen av dagen. Ostpajer till så där 80 personer är fixade och infrysta. Nu återstår bara all annan mat till studentbuffén. Blev lite bekymrad när jag insåg att jag enligt recepten skulle tillreda 12 kilo kyckling och koka 15 kilo potatis! Det låter ju inte rimligt!

Usch, vad svårt det är att uppskatta hur mycket som går åt! Man vill ju inte stå här utan mat, samtidigt som man inte vill behöva äta buffémat i tre veckor, alternativt slänga en massa och få dåligt samvete för både miljö och människor.

Förresten, så trodde jag att meningen med att gå till tandläkaren var att slippa tandvärk...men istället verkar det som om jag fått tandvärk. Antingen har de inte fyllt igen lagningen ordentligt eller så har de tagit i så hårt att det gått en spricka i tanden...så nu måste jag väl göra om allt igen. Jag som HATAR att gå till tandläkaren!

Åh, vad man ser dum ut efter tre bedövningssprutor i munnen! Snabbt in på Maxi. Hoppas jag inte träffar någon jag känner! Men, se där...en gammal pluggkompis jag inte pratat med på tre år...

- Hej, hjo sjag shar pesis vajit hos tandläjkajen...

Det blev ett ganska kort samtal, tyvärr. Och antagligen förstod hon inte något av det lilla jag försökte säga!


Förresten glömde jag betala balen, idag...så nu sparade jag väl in de där 600 kronorna! (För eleverna är nog stränga med sina deadlines.) Så om någon vill sälja en åttondels ytterdörr, har jag numera råd att köpa den...

Känslan som uppstår när man inser att man inte längre har någon flygbiljett till Spanien... på grund av bolagets konkurs...

Som tur var för oss (men inte för SEB), verkar det som om banken står för kostnaden när man betalt med kreditkort. Jag känner mig dock inte helt övertygad förrän pengarna kommit in på kontot. Nu har vi i alla fall löst nya biljetter; 4500 kronor extra för att åka med Ryan Air...

Hade vi valt att inte åka alls hade vi ändå förlorat 4500 kronor, eftersom vi redan betalt hotellet...så med en avancerad matematisk beräkning kom vi fram till att det är bättre att förlora pengar och åka, istället för att förlora pengar och inte åka.

På tal om pengar är det dags att betala balbiljetten idag. Om man inte har några mentorselever som tar studenten får man betala den själv, men jag tycker ändå det är trevligt att vara med. Fast som kollegan sa:

- 600 kronor! Det är ju en åttondels ytterdörr!

Hur kan det bli så här? Hur kan en människa från en månad till en annan förvandlas till den värste sportnörd jag någonsin träffat? Sen några veckor tillbaka har lilldotterns sportintresse utvecklats till en abnorm nivå. De senaste två dagarna har hon knappt velat lämna TV´n, eller datorn, eftersom det oftast är en "jätteviktig" match hon ska se... som typ Lugi - Sturup i handboll...eller varför inte en gammal damhockeymatch som alltså spelats för några veckor sedan?


Jag hoppas verkligen det går över, eller i alla fall sjunker undan till en mer normal nivå, för annars kan vi ju inte göra något i sommar, när det är både hockey-VM, fotbolls-EM och OS. Undrar om det finns någon form av bokstavskombination för detta beteende(M-A-N, kanske), eller om det kan anses normalt?