.

Härom dagen förklarade jag för en av SFI-eleverna vad uttrycket skräckblandad förtjusning betyder, och senare på kvällen var jag med om typisk situation med blandade känslor. För visst är det väl just det som uppstår, när någon kommer väldigt försent, så att man först börjar oroa sig, sen blir lättad och snabbt därefter blir arg. Från att ena stunden ha börjat betrakta sig som en sörjande änka, till att i nästa stund vara en arg kvinna beredd på att bli gräsänka, alldeles frivilligt i några veckor!

Efter att mannen varit borta mer än två timmar längre än vad han sagt och inte svarat på mobilen, var både jag och lilldottern oroliga. Till slut var jag tvungen att skämma ut mig ordentligt genom att ringa hans chef, som varit på samma möte, bara för att få reda på det mest naturliga, att mötet blivit förlängt...till 22.30... Det borde jag kanske förstått, men säger man att man ska vara hemma runt 20, så börjar man ju undra. (En massa män här...)

När mannen äntligen kom hem var jag förstås duktigt irriterad. Jag menar, vad har man en mobiltelefon till om man lägger den i bilen?? Grr...fast visst var det skönt att han inte råkat ut för en olycka...egentligen... även om han nu är en slarver... grr...