Avhållsamhet i tre timmar
I flera dagar nu (läs två) har jag varit jätteduktig och hållit mig ifrån onyttiga kolhydrater. Idag var jag alldeles speciellt duktig...i tre timmar. Under dessa tre timmar lyckades jag nämligen motstå kollegans femtioårstårta! När de andra fikade var jag lite orolig att jag skulle känna mig tvungen att ta en bit, men hur det nu blev så var det ingen som märkte att jag inte smakade tårtan. Jag kunde alltså ganska lätt avstått från denna läckerhet.
Senare under eftermiddagen gick jag förbi fikarummet och såg att tårtan stod kvar, men tänkte att jag minsann inte skulle äta av den. Det hann jag faktiskt med att tänka ganska länge eftersom plikterna kallade, så när jag slutligen kapitulerade för mitt sötsug var tårtan bortplockad. Det hade alltså varit hur lätt som helst att avstå...
Men vad gör jag? Jo, letar genom kylskåpet, sliter fram tårtan och skär en stor bit...som jag äter upp! Och ja, den var jättegod...och jag var ju ändå duktig i tre timmar! Och nej, jag gömde mig inte på toaletten och åt upp den i smyg...för i så fall hade jag ju varit riktigt beroende...
Söndagsfika
Vissa går och tränar...och andra fikar...
På Lillaro med Lena, Felicia och Judith... och cirka 150 andra...
Mat från hela världen
Om inte berget kommer till Mohammed, eller hur man nu brukar säga... Eftersom jag inte kan resa mer den här sommaren, så får man ju passa på när världen kommer till Ängelholm. Internationell matmarknad är det för tillfället på torget. Jag och lilldottern åt lunch där. Känguruhamburgare till mig...och crepes med nutella till dottern (Hm...)
Sen blev det förstås en del inköp att ta med hem; nötter från Turkiet, ölkorv från Holland och fudge från England...
Bara 29 gram
En sån här liten chokladbit väger bara 29 gram. Jag menar, det är ju ingenting. Jag måste ju äta en hel massa för att komma upp i ett kilo...
Pitepalt
Lördagskvällen gick i norrländskt tecken. Pitepalt stod på menyn hos grannen från norr. För er som inte vet vad jag pratar om, kan jag berätta att pitepalt inte alls är som den där blodpalten Emil välte ner på sin sovande far, utan istället är som en kroppkaka ungefär...alltså en boll av mald potatis blandad med mjöl till en deg, fylld med fläsk och därefter kokt. När den är färdig delar man den och lägger i smör som smälter i mitten. Detta äter man med lingonsylt och mjölk.
Gott? Tja, jag har inte riktigt bestämt mig. Men alltid spännande att testa något nytt. Visserligen har jag faktiskt lagat pitepalt en gång förr i mitt liv, men det var så där 25 år sedan en gång i Göteborg. Kommer du ihåg, Anette?
Gott? Tja, jag har inte riktigt bestämt mig. Men alltid spännande att testa något nytt. Visserligen har jag faktiskt lagat pitepalt en gång förr i mitt liv, men det var så där 25 år sedan en gång i Göteborg. Kommer du ihåg, Anette?
En kakas väg
Lustigt det där med recept... För ett tag sedan blev jag bjuden på en kaka av en kompis...som hade fått receptet av en annan kompis...som hade fått receptet av en förälder på förskolan där hon jobbar...vilken visar sig vara min granne. Så nu har jag alltså bakat grannens kaka, utan att hon vet om det. (Kakan till vänster är det...för vad jag vet var det inte grannfrun som uppfann chokladbollen...)
På tal om kakor, så finns det visst flera som påstår att man inte ska träna när man precis ätit. Synd bara att det är då, och endast då, jag faktiskt blir sugen på att träna. När man känner sig så där stoppmätt. Så nu ska jag äntra motionscykeln och försöka bli av med åtminstone hälften av de kalorier jag nyss proppat i mig. Wish me luck!
Pastasallad, nejtack!
Hur kan någon påstå att sallad är nyttigt? I de flesta så kallade sallader vimlar det ju av pastaskruvar...och pastaskruvar består av mjöl...vilket i sin tur nästan är det samma som socker... vilket betyder att en pastasallad är ungefär lika onyttig som en morotskaka.
Å andra sidan blir man ju inte särskilt mätt av en morotskaka...men det blir man däremot av pastasallad. I alla fall om man äter för mycket. Då blir man jättemätt,supermätt, så där äckligt proppmätt.
Så nej tack, ingen mer pastasalladslunch för mig?
Å andra sidan blir man ju inte särskilt mätt av en morotskaka...men det blir man däremot av pastasallad. I alla fall om man äter för mycket. Då blir man jättemätt,supermätt, så där äckligt proppmätt.
Så nej tack, ingen mer pastasalladslunch för mig?
Träningstips
Nu har jag kommit på hur jag ska motivera mig själv inför träningen...jo, genom att äta en stor kaka, helst en semla eller liknande så att jag är så där riktigt, nästan otäckt mätt... och sedan ställa mig i ett provrum för att försöka få tag i något nytt inför mannens jobbmiddag i morgon. Efter det går cyklingen som en dans. (Hm...om man nu tycker det är lätt att dansa alltså.)
Om jag däremot med gnällig röst frågar mannen om han tycker jag är tjock och får till svar att det inte skulle skada att banta några kilon, blir jag inte motiverad. Då blir jag sur!
Inled oss icke...
Att rätta 57 uppsatser och sätta 40 betyg utan att äta sötsaker samtidigt är INTE avhållsamhet. Det är tortyr...vilket ju är förbjudet i det här landet, så...
Nej, jag gav faktiskt inte efter för frestelsen. Inte då i alla fall. Inte förrän Camilla envisades med att bjuda på fika från Knut Jöns. Då hade det ju varit extremt oartigt att tacka nej... Men jag åt bara en halv bit, ja, alltså en halv bit av en normalbit, inte av hela vetelängden, förstås.
Som straff, eller belöning som grannfrun skulle sagt, har jag nu cyklat en mil på motionscykeln. Ja, ja i morgon är en annan dag...en speciell sådan.
Nej, jag gav faktiskt inte efter för frestelsen. Inte då i alla fall. Inte förrän Camilla envisades med att bjuda på fika från Knut Jöns. Då hade det ju varit extremt oartigt att tacka nej... Men jag åt bara en halv bit, ja, alltså en halv bit av en normalbit, inte av hela vetelängden, förstås.
Som straff, eller belöning som grannfrun skulle sagt, har jag nu cyklat en mil på motionscykeln. Ja, ja i morgon är en annan dag...en speciell sådan.
Mitt nya liv
Idag har jag börjat mitt nya år... i alla fall beträffande sunt leverne. Nu är det bestämt! Inga kakor och inget godis mer än vid speciella tillfällen. Däremot ska jag inte köra med GI och sånt tjafs, utan bara helt enkelt byta ut morotskakan mot en knäckemacka (Kommer bli MÅNGA knäckemackor!!).
Tyvärr litar jag inte helt på mig själv inför denna uppgift, så vi får väl se hur det går. De speciella tillfällena kan ju lätt bli ganska många. I dag är det till exempel Martin Luther King - dagen. Speciellt? Visst, men INTE värt en kaka. Nej, nej!
Säkert är det också många som har födelsedag idag och dessutom har vår granne Anton namnsdag. Men NEJ! Inte heller det ska firas.
Tänk vad duktig jag är, som alltså redan hoppat över en massa speciella tillfällen, som annars kunde använts för att rättfärdiga mitt kakintag. Tänk så många kalorier jag sparat genom att istället fira King, Anton och alla födelsedagar med en knäckemacka!
(Och kom nu INTE och säg att det är lika många kalorier i en knäckemacka. För det är det minsann inte. Det har jag bestämt!)
Tyvärr litar jag inte helt på mig själv inför denna uppgift, så vi får väl se hur det går. De speciella tillfällena kan ju lätt bli ganska många. I dag är det till exempel Martin Luther King - dagen. Speciellt? Visst, men INTE värt en kaka. Nej, nej!
Säkert är det också många som har födelsedag idag och dessutom har vår granne Anton namnsdag. Men NEJ! Inte heller det ska firas.
Tänk vad duktig jag är, som alltså redan hoppat över en massa speciella tillfällen, som annars kunde använts för att rättfärdiga mitt kakintag. Tänk så många kalorier jag sparat genom att istället fira King, Anton och alla födelsedagar med en knäckemacka!
(Och kom nu INTE och säg att det är lika många kalorier i en knäckemacka. För det är det minsann inte. Det har jag bestämt!)
Vuxenpoäng
Igår fick jag en hel massa vuxenpoäng när jag som en lojal hustru följde med mannen på vinprovning. En tjugotvåårig kille (!) berättade för oss om vintillverkning, varefter vi fick lukta, titta och smaka på fem olika amerikanska viner.
Föreläsningen var ganska trist och det enda jag kommer ihåg är när han beskrev hur man ympade in vingrenar på stockarna...eftersom det finns en liknelse i Bibeln om just detta. När det var dags för själva provsmakningen fick jag anstränga mig till det yttersta för att inte skratta. Det sniffades, sörplades och kom en hel del både troliga och otroliga förslag på smak och doft. Stall, läder och svavel låter väl lockande?
Det roligaste med det hela var väl själva drickandet... där vi fick prova ganska dyra viner, som man inte skulle köpt själv. Det dyraste kostade 599 kronor flaskan.
Annars var nog det mysigaste med kvällen bussresan hem, där jag och mannen trängde ihop oss med te, kaffe och godis. Mys, te och godis kommer man långt med faktiskt...
Föreläsningen var ganska trist och det enda jag kommer ihåg är när han beskrev hur man ympade in vingrenar på stockarna...eftersom det finns en liknelse i Bibeln om just detta. När det var dags för själva provsmakningen fick jag anstränga mig till det yttersta för att inte skratta. Det sniffades, sörplades och kom en hel del både troliga och otroliga förslag på smak och doft. Stall, läder och svavel låter väl lockande?
Det roligaste med det hela var väl själva drickandet... där vi fick prova ganska dyra viner, som man inte skulle köpt själv. Det dyraste kostade 599 kronor flaskan.
Annars var nog det mysigaste med kvällen bussresan hem, där jag och mannen trängde ihop oss med te, kaffe och godis. Mys, te och godis kommer man långt med faktiskt...
Rocky road
Idag blev jag nästan sockerförgiftad. Medan vissa program bjöd sina elever på frukt och bubbelvatten, hade vi som vanligt värsta kakbuffén. Eleverna (tja, eller deras föräldrar, kanske) hade bakat.
En stund senare bjöds det på glögg och godis i personalrummet...och därefter åkte jag hem och gjorde julgodis, Rocky Road... Jättegott, men jättedyrt. Till en plåt ska man ha 600 gram kvalitétschoklad, 3 dl jordnötter, 1 dl pistagenötter, 2 nävar minimarshmallows och 2 påsar Dumlekolor. Det verkade dock som om alla skulle göra Rocky Road, eftersom Dumlekolorna var helt slut på Maxi, och bara en påse fanns kvar på ICA i Båstad.
Nåja, man kan ju hoppas att det gått åt någon kalori av allt pyntande och fixande. Nu är i alla fall granen klädd och klapparna inslagna, så efter morgondagens städande och matinköp kan friden börja.
En stund senare bjöds det på glögg och godis i personalrummet...och därefter åkte jag hem och gjorde julgodis, Rocky Road... Jättegott, men jättedyrt. Till en plåt ska man ha 600 gram kvalitétschoklad, 3 dl jordnötter, 1 dl pistagenötter, 2 nävar minimarshmallows och 2 påsar Dumlekolor. Det verkade dock som om alla skulle göra Rocky Road, eftersom Dumlekolorna var helt slut på Maxi, och bara en påse fanns kvar på ICA i Båstad.
Nåja, man kan ju hoppas att det gått åt någon kalori av allt pyntande och fixande. Nu är i alla fall granen klädd och klapparna inslagna, så efter morgondagens städande och matinköp kan friden börja.
Cookies
Sitter här och trycker i mig en stor pepparkaksmuffins, och försöker komma in på Facebook, men får bara felmeddelandet "Din dator accepterar inte cookies". Vad då? Kan datorn se nu också?
Får försöka igen när jag ätit upp kakan.
Får försöka igen när jag ätit upp kakan.
Bildgåtan
NÅGON SOM VET VAD DET HÄR ÄR?
Rutten gurka? Brun squach? Bajstolle? Sexhjälpmedel? Ny sort av Ahlgrens bilar?
Nej, faktiskt en sötpotatis. Visste inte ens att det fanns sådana. Vid tillagning blir den alldeles gul, geggigt mjuk och söt. Gott? Tja, i liten mängd.
Lussebullsfilosoferande
Idag var det dags för det årliga lussebullsbakandet. Den ena degen blev helt perfekt, lättbakad som playdoo-lera. Den andra, däremot, var motsträvig. Hur mycket mjöl jag än knådade in var den ändå kladdig och svårformad. Ett tag funderade jag på att kasta den helt enkelt, men med tanke på det hutlösa priset på saffran kämpade jag på.
Saffran för 150 kr! 
Bulldog?Tur var väl det, för när bullarna var färdiga visade det sig att de från den svårbehandlade degen var mycket bättre - släta och fina, medan de andra såg ut som gamla skrynkliga tanter (symboliskt?). Så än en gång blev jag påmind om att allt inte alltid är som det ser ut att vara. Första intrycket stämmer sällan, och det som verkar bra kan vara dåligt, den som verkar tuff är ganska ofta osäker och den utåt sett blyge visar sig vara den modigaste.
Efter provsmakande konstaterades dock att även de skrynkliga var goda. Så ännu en gång - Döm inte efter ytan eller efter första intrycket. Ge människor och lussebullar en chans!
Te-avundsjuka
Vissa är tydligen avundsjuka för att de inte tillhör den exlusiva skaran av tedrickare på Akademi Båstad Gymnasium... Publicerar här en kommentar som nyss ramlade in.
Problemet är Te-drickandet!
Te-drickare är mer komplicerade människor än kaffedrickare. En kaffe-drickare samlas med likasinnade runt javamaskinen och alla dricker ur den gemensamma graalen.
Te-drickare förfärdigar sin dryck individuellt, och det finns lika många sorters te-varianter som det finns ursäkter att ens uppsats är sen!
Te-drickare ställer sig utanför kollektivet, och upplever sig därför som mer utsatta och ensamma.
Kaffe-drickare kan ialla fall enas under parollen, "Åh vilket gott kaffe". '
Gruppen säger "Mmmm".
Te-drickaren tittar ensam på sin pyramid-påse med "Morgondagg"-grönt-vitt te med citrus och herbacid-smak. Bränner tungan utan mjölk.
Kallt lyser kaffekokarens on-knapp.
Poetiskt och vackert, men ack så fel! Fast visst är det lättast att följa massan och anpassa sig till kollektivet och visst är tedrickare mer komplicerade... Vi är ju självständiga, moderna människor som gillar valfrihet och originalitet.
Nu får det bli andra bullar
Jag tror jag håller på att fika ihjäl mig. Te och macka, te och kaka, te och macka igen och så vidare... Jag har verklig, anammat mjölreklamens budskap att byta ut sin terapeut mot en deg. Ju stressigare livet är och ju dystrare väder det är desto mer fikar jag. Det måste helt enkelt bli andra bullar nu (Lussebullar?) om jag inte ska behöva bära omkring terapeuten på magen.
Tinas cookalong
Jag brukar sällan titta på TV, men hamnade just idag i soffan framför Tinas cookalong. Hon har precis lärt Mark Levengood att biffen ska ha samma konsistens som ens egen rumpa. Synd då att jag vill ha fasta well-done biffar!
Att både hon och Mark lagar mat iklädda full festmundering har jag svårt att förstå. Klänningen är dock jättesnygg. Jag trodde först att hon hängt på sig en batteridriven ljusslinga från Clas Ohlsson och undrade varför jag inte själv kommít på detta stylingtips, men det var faktiskt inbyggda prickar.
Jaha, nu är maten klar och vissa inbjudna gäster får provsmaka, medan dubbelt så många sitter runt omkring och TITTAR PÅ. Påminner lite om sådana där rollspel där man ska få förståelse för den ojämna resursfördelninhen i världen.
Nä, nu ska jag sluta svamla. Är nog bara avundsjuk för att jag inte är lika charmigt, gullig som Mat-Tina.
