.

För den som undrar och orkar bry sig om mina hårproblem kan jag nu meddela att hatten var på hela den soliga gårdagen, men att kortisonlösningen mest verkar spä på klådan. Just nu har jag beställt jättedyra ekologiska hårvårdsprodukter utan kemiska ämnen från Green People. De verkade jättebra, men man vet ju aldrig. Kanske kommer håret bli lila och lukta rutten avokado eller något... Tips på fungerande ekologiska stylingprodukter mottages tacksamt.

 

Sen är det ju det där lilla problemet med att man inte bör tvätta håret varje dag... Förstår verkligen inte hur det ska gå. Vågar jag gå omkring på jobbet med fettet droppande?? Det kommer se ut som om jag inte tvättat håret på en vecka, även om det bara handlar om 28 timmar. Jösses, vore kanske lättare att raka av alltihop!

Det är inte klokt vad många upplevelser man hinner vara med om på en dag. Först var det kyrkobesök, sedan städning och därefter gymmet (där jag för övrigt orkade med den där indoor-walking-maskinen i tjugo minuter). Som om inte det räckte har jag också hunnit med att duscha en vinmarinerad hund och torka det nytorkade köksgolvet en gång till, just på grund av denna marinering (läs mannens omkullvälta vinglas...rakt över hunden), samt letat efter sonens försvunna mobil (som han fick i julklapp för några månader sedan) och varit med om att en försäljare, som vi inte ville köpa något av, bett om att få träffa vår hund, eftersom han själv också har en kamphund.

 

I helgen har vi också hunnit med besök på Väla och IKEA, varit på After Work på Telegrafen och sett "Du gör mig galen" på bio. En intensiv, men lyxig ledighet, alltså!

 

Trots alla dessa upplevelser, måste jag ändå säga att livet överlag har blivit lugnare jämfört med för några år sedan. Att jag, häromdagen, bestämde mig för att börja träna, berodde framför allt på detta; att jag för första gången sedan ungdomen, faktiskt haft stunder då jag inte riktigt vetat vad jag skulle göra. Plötsligt äger man en del av sin tid igen, vilket är en mycket märklig känsla...(som man säkert ganska snabbt kan vänja sig vid.)

 

I går bestämde jag mig...och tog mig ner till gymmet. Och det visade ju sig vara hur lätt som helst att gå på gymmet! Det enda jag behövde jobba hårt med var alla förberedelser, som att hitta passande kläder, raka mig under armarna, fylla en vattenflaska, ta mig dit och slutligen bestämma mig för vilket kort jag skulle ha. Ja, för sen var jag ju där... och då behövde jag ju egentligen inte göra så mycket mer än att stanna kvar en stund, för att rent tekniskt sett ha varit på gymmet! (Jag såg faktiskt en del som verkade utöva denna strategi.)

 

Nåja, när jag nu ändå var där testade jag faktiskt en del maskiner och kom fram till att löparbandet framkallar yrsel, de där indoorwalking-maskinerna får en att känna sig som om man har danssjuka och att spinningcyklarna var antingen för höga eller för låga. Dessutom var det fullt av folk på uppvärmningsavdelningen, varav någon tyckte jag såg ut att väga 82 kg!  I en lite mer undanskymd avdelning hittade jag dock maskiner som gick att förstå sig på och där jag fick vara i fred, så när som på ett flirtande par som mest satt på vars en maskin och tittade varandra djupt i ögonen.

 

När jag  var igång med bestämmandet, bestämde jag mig för att i alla fall köpa ett månadskort, så nu måste jag ju återvända snart igen om det inte ska bli en sanslöst dyr träningsrunda. Och då ska jag minsann få ordning på de där uppvärmningsmaskinerna också!

 

 

Vilken morgon! Just när man har som mest bråttom och alla springer ner varandra i badrummet bestämmer sig den två år gamla (nya) kranen för att helt enkelt brytas sönder. Vredet som reglerar temperatur och stråle säckade  ihop när jag skulle stänga av kranen efter att ha satt igång varmvattnet på fullt sprut, och hör och häpna... innandömet av kranen var gjort av plast som mer eller mindre vittrat sönder. Kvar fanns inte ens en liten spak som man kunde använda för att stänga av eländet! Så där stod alltså varmvattnet och rann för fullt. 

 

Efter ett tag lyckades dock min händige make skruva loss och stänga av kranen, men för säkerhets skull stängde vi av vattnet i badrummet. Vid en koll på kvittot från kranköpet visade det sig att garantitiden gick ut den 26 januari detta år! Typiskt!

 

 

Yippie, min dator är tillbaka! Sambandet med att lilldottern blivit frisk igen är tydligt, då den varit beslagtagen av henne under flera dagar. Skönt att influensan verkar ha varit av det mildare slaget för henne, men mindre kul att den kom just nu. Igår skulle vi varit på genrepet av Melodifestivalen i Malmö och idag skulle hon varit på kalas med lazerdoom, sumobrottning och tjurridande. Men, men...det man inte kan göra något åt får man ju acceptera.

 

Och vad är väl ett genrep på Malmö Arena?? Det kan ju vara jättetrångt, dålig uppsikt över scenen, usla artister, illaluktande bänkgrannar, fullt med magsjukevirus, risk för tinnitus, kallt i de långa köerna och.... alldeles, alldeles jättetråkigt. Och de 600 kronorna vi förlorade? Tja, det får man ju knappt en matkasse för...

 

Nejdå...jag är inte bitter...

Sitter och funderar över det där med saker. På samma gång som vi lever i ett väldigt materialistiskt samhälle, är vi ju nu för tiden inte så bra på att ta hand om våra materiella ting. Efter att ha hjälpt svärmor att flytta och tagit rätt på alla de prylar som blivit över, fascineras jag av att så mycket av de riktigt gamla sakerna har hängt med i så många år. En sån sak som lakan till exempel. Idag blir de ju noppiga efter högst fyra tvättar och uppslitna efter tio, medan jag nyss strök örngott som fortfarande är hela och mjuka trots att de säkert är minst 70 år!

 

När man städar ur ett gammalt hem hittar man en hel del intressant. Tjugo album med bilder på mannen som barn och familjens alla hundar till exempel. När jag beslöt att rensa ur dem lite och kanske kasta några stycken såg manen helt bestört ut... som om jag tänkte kasta bort hela hans liv, när det i själva verket bara handlade om några månader... (Cirka 18 stycken fick ju vara kvar...)

 

En av de roligare sakerna vi hittade var en minnestavla över Pingströrelsens grundare Lewi Pethrus. Eftersom jag hos min morfar hittade en tavla med C.O Rosenius levandsregler, råder det ju nu jämvikt i förhållandet Pingst-EFS. (Fast det förstås... vi har ju varit medlemmar i en församling inom Örebromissionen också...så jag kanske borde ha en tavla eller tallrik med John Ongman också...)

 

Förresten, så har vi ju fått en bil också. En Volvo S 40. Så nu har vi faktiskt två bilar igen. Hoppas bara att den inte är som Skodan, som gick sönder hela tiden och fick mig att bli allergisk mot att ha en "billig" andrabil...

 

 

 

 

Nu har jag inte hunnit skriva på ett tag igen. Jag har ju sportlov och då är det fullt upp :) Idag besökte jag och lilldottern Emporia, det stora nyöppnade köpcentret i Malmö. Lilldottern shoppade loss och jag mest bara upplevde. Ändå kan jag inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om detta storslagna projekt. För er som bor längre bort behöver kanske berättas att tanken med Emporia är att det ska vara lite exklusivt, där man jobbat mycket med konst, design och olika aktivitetsytor. Här finns till exempel några konstutställningar, lite exklusiv utsmyckning och en hel massa ställen där man kan vila, koppla upp sin dator, leka med barnen eller prova olika dataspel.

 

 

Så ja...för att vara ett köpcenter har de väl lyckats piffa upp det hela...men det är ju trots allt ändå ett köpcenter, en konstgjord stad, och om sådana tycker jag inte särskilt...

 

Däremot tycker jag förstås om att ha en heldag med den här lilla filuren...

 

 

Här går det undan i svängarna. Kasten är tvära, mellan liv och död, begravning och nyfödelse... För er som inte har tagit del av mannens sorgebud på Facebook, kan jag berätta att hamstern jag skrev om för någon vecka sedan, nu ligger begravd i trädgården. I tisdags hittade jag honom hoprullad i matskålen, alldeles död.

 

I eftermiddags begravdes han, och en kvart senare åkte mannen och lilldottern till djuraffären och kom hem med en...Uffe!!  Trots mina protester var namnet tydligen bestämt och taget. Uffe skulle visst anspela på Den tuffe, men hittills verkar nyinköpet väldigt försiktig. Inget klättrande, inget bitande... Hoppas bara han är frisk...(för vi har ju inte så värst stor trädgård...)

Jag förstår verkligen inte hur folk kan klaga på det här vädret. Det är ju helt fantastiskt med den klara luften och det strålande ljuset, som ljusterapi, meditation och skidsemester i ett, trots att det är helt gratis att gå ut en runda i den knarrande snön.

 

Den här veckan har jag dessutom fått känna på hur livet efter barnen skulle kunna vara. Två eftermiddagar har jag kommit hem ganska tidigt och haft flera timmar för mig själv i ett tomt hus. Helt overkligt har det känts att kunnat lägga sig och läsa mitt på dan. Tänk att det finns människor som har det så alltid! Undrar vad man ska göra med all sin tid en dag?

 

 

Promenad med man och hund...

 

 

Här kommer några bilder från våra fester... Tyvärr lyckades en del undkomma kameran...

 

Oj, vad jag är trött! Så här länge har jag inte varit uppe sen jag födde barn, minsann! Först klockan 03.00 gick de sista gästerna hem. Fast lyckat blev det, tror jag. I alla fall verkade det av ljudnivån och de många skratten att döma, som om gästerna både på fredagen och lördagen trivdes och hade det bra. Det är ju alltid lite av en chansning när man föser ihop olika människor på fester och befaller dem att ha trevligt! Lite grann känner man sig som en orolig förälder, som verkligen vill att barnen ska tycka om varandra och ha kul tillsammans.

 

Mannen blev i alla fall firad ordentligt och fick alldeles för många och alldeles för dyra presenter. Jag får nästan lite dåligt samvete när jag tänker på hur mycket pengar människor lagt ut. I januari och allt... En del blommor blev det också, men jämfört med de där mormorsbilderna med blommor, hatt och käpp var det ganska klent på den fronten. Däremot klirrade det ordentligt om många paketer, och både vinkylen och whiskeyförrådet fick sig en påfyllning.

 

En av de mer genomarbetade paketerna stod Sam för. Brorsans plastson hade ägnat många timmar på fritids åt att bygga en kikare till Thomas, trots att de bara träffats en gång tidigare!! Tack, Sam och hoppas att du får framgång med dina uppfinningar! Och tack alla ni andra! För att ni finns i våra liv och gör dem rikare!

 

 

Då är vi så gott som igång med födelsedagsfirandet! Det mesta är färdigt och ikväll har vi firat lite med familjen och mannen har fått sin första hälsning på Facebook...från Australien som ju redan befinner sig i den 11 januari. Själv är jag alltid ganska orolig inför sådana här dagar som bara MÅSTE bli bra. Just nu oroar jag mig för att jag, eller någon annan i familjen, ska få vinterkräksjuka. Vad gör man då med en massa beställd mat?

 

Usch nej, nu får jag lugna ner mig och vara lite positiv. Varför oroa sig för det man inte kan påverka, som grannfrun brukar säga... men det är väl just de grejerna man brukar oroa sig mest för förstås.

Rummet ekar tomt och kallt. Inga stjärnor glittrar och glimmar och inte en endaste liten tomte är längre vaken. Krubban är nedplockad och de röda dukarna slängda i tvättmaskinen. Kvar är bara de vanliga gamla tråkiga sakerna.

 

Att slänga ut julen är, för mig, förenat med sorg. Plötsligt är helgerna över och vardagen väntar, liksom flera mörka månader utan adventsljusstakar och magi. Normalt sett brukar jag absolut inte städa undan julsakerna förrän runt tjugondag Knut, men i år får de ju helt enkelt inte plats nästa vecka, när huset kommer fyllas av vänner, paket, blommor och en massa mat...så nej, det fanns inget annat att göra än att slita av plåstret snabbt och kvickt. Och nu är det gjort...

 

Egentligen skulle jag vilja köpa lite nya fräscha växter, men har för mig att femtioåringar brukar få rikligt av den varan. I alla fall enligt de gamla foton man har sen farmor och farfars tid, där jubilaren sitter omgiven av växtlighet med hatt, käpp och cigarr i högsta hugg...

 

 

Åh, vad jag är huslig idag! På spisen puttrar kolasås och på bordet står bottnarna till sex blivande choklad- och kolatårtor till mannens födelsedag. Samtidigt har jag förberett två quizz om mannen, som också ska användas på nämnda födelsedag. Nästa helg blir det nämligen festligheter. På fredagen när han fyller år, är det Öppet Hus för alla som vill och på lördagen är det en fest för inbjudna. Främst har vi delat upp det så på grund av platsbrist, så jag hoppas att ingen känner sig förbisedd. Dessutom är det trevligare att hinna prata med folk i lugn och ro, än att samla alldeles för många på en gång.

 

Åter till kastrullen...

 

Hunden är hemma igen. Veterinären hittade inget uppenbart fel, så vi får hoppas på det bästa. Lite otryggt känns det dock att inte veta när eller om hon kommer få fler anfall.

 

I övrigt har vi ju faktiskt också haft en god jul, även om den kom av sig rejält på juldagen. På Lillejulafton (som man säger här i Skåne) var vi bjudna till goda vänner ute på Kullahalvön, dit vi tog oss i snöstormen, rustade med varma kläder, sovsäck och snöskyffel... Som vanligt hade Hanna överträffat sig själv med både dukning och avancerade maträtter. Efterrätten var till och med så avancerad att den brann i ugnen. Tills jag genom ett rådigt ingripande blåste ut elden.

 

 

Julafton firades i lugn och ro med kyrkbesök, svärmorsbesök och grannbesök. Vi har kommit på en väldigt trevlig tradition här i området; att vi samlas hemma hos en grannfamilj och dricker vin och äter julgodis, när släktingarna begett sig hemåt.  Ungefär som i Bullerbyn, faktiskt... förutom att vi inte dansar kring granen.

 

 

 

På Annandagen slutligen, var det syskonkalas här hemma. I år var vi plötsligt ganska många fler än förra året, vilket kan hända när man har en bror, som träffar en kvinna som har fyra killar. Men det var trevligt och, för att citera en av killarna, "Faktiskt ganska kul, förutom när jag spelade Wii, för då var det jättetråkigt". Eller så kan man citera lilldottern:

 

- Mamma, vi måste bjuda hem dom där killarna igen...för då blev jag och Emilia mycket bättre kompisar... (Ibland behövs det visst ett "dom" för att bli ett "vi".)

 

 

 

Nej, den här juldagen blev inte alls som jag tänkt mig... Juldagen brukar annars, för oss, vara en av årets lugnaste dagar, men ack nej... Klockan halv sju i morse väcktes jag av att stordottern skrek i full panik. I hennes säng låg nämligen hunden och krampade i ett epileptiskt anfall. Hon fick knappt luft, tuggade fradga och hade kissat på sig. Efter samtal till akutveterinären, fick vi rådet att avvakta, men sex timmar senare var det dags igen.

 

Då hade vi precis satt igång att laga lutfisk, som ingen sen kände för att äta. Just nu är Thomas och Ester med Smilla på djursjukhuset i Helsingborg, där hon också kommer bli inlagd i natt. Så vi hoppas förstås på det bästa, men känner oss ganska dystra...

 

Ha... nu är det minsann julafton. Två minuter över tolv är klockan och jag har inte kommit i säng ännu, så vad passar då inte bättre än att önska er alla en välsignad julhelg. Hoppas att du/ni får må bra, finna ro och vila och verkligen får en riktigt god jul. Den här fina julhälsningen skrev jag får två år sedan här på bloggen, men eftersom julen är traditionernas tid, tänkte jag publicera den igen, och mena den av hela mitt hjärta:

 

Jag önskar alla sjuka människor en god jul med mindre smärta än vanligt.

Jag önskar alla hårt kämpande elever en avkopplande helg.

Jag önskar alla stressade mammor (och en och annan pappa) lugn och ro.

Jag önskar alla ensamma gemenskap.

Jag önskar alla ledsna glädje.

och framför allt önskar jag er alla Guds välsignelse...det är ju trots allt han som uppfann julen!

 

 

Jag är en gransnobb! Ända sedan jag var liten, har det där med granar varit viktigt. För pappa dög det inte med en vanlig svensk skogsgran, utan ädelgran skulle det vara... och någon gång, när han slog på stort, till och med en kungsgran. Och faktiskt är det en av få saker jag tagit med mig från barndomen; Granen ska vara fin och gärna lite exklusiv.

 

För några veckor sedan fick min man en inbjudan att följa med ett gäng karlar med döttrar ut i skogen och hugga sig en alldeles egen gran. Mysigt, tyckte han och dottern, men samtidigt var de tveksamma. Förra året hade nämligen de huggande familjerna i särklass fulast granar. En av döttrarna hade till och med fått frågan av en kompis om huruvida det "där" faktiskt var en gran.

 

Hur som helst, så var de i alla fall med i skogen, och lilldottern kom hem med en liten gran, som hon skulle ha i sitt rum. Mannen, däremot, hade avstått svenska skogsgranar, för att istället kunna köpa sig den där exklusiva kungsgranen på torget.

 

Men se...ibland går högmod före fall... Den dyra inköpta kungsgranen ser nu, efter tre dagar, väldigt ledsen ut. Visserligen har den inte börjat barra än, men grenarna slokar. I lilldotterns rum luktar det däremot gott av vanlig skogsgran, som emellertid har barrat lite grann, men i övrigt står där så frisk och sund. Så där fick jag för min snobbighet, minsann...

 

(För fyra år sedan var vi faktiskt med om att en kungsgran vissnade helt efter två dagar. Då fick vi en ny. Så där stod jag på lillejulafton och klädde av en gran och klädde på en annan...men det orkar vi inte i år...så den får väl hänga med så länge det går... Förhoppningsvis klarar den juldagarna i alla fall.)

 

 

I två av rummen sover barn som ska till skolan i morgon, medan det i det tredje sitter en flicka med sin hund och en hel väska full av amerikanska kläder... Ordningen är helt enkelt återställd. Alla barnen, hunden, hamstern och mannen är hemma och väntar in julen.

 

Mannen är förresten inte helt lycklig, då han upptäckt att han beställt brittisk skostorlek i mina julklappskängor från USA, istället för amerikansk, vilket innebär att jag nu äger ett par Dr Martens... i storlek 42. Förhoppningsvis går de att sälja på Tradera, fast utbudet av kvinnor med så stora fötter är väl inte enormt, precis. Att byta dem blir nog svårt, eftersom dottern lämnade kartongen kvar i St Barbara. Nåja, det är ju, som jag skrev igår, tanken som räknas... och ett par Dr Marten sär ju ändå ett par Dr Martens, oavsett om de passar eller inte.

Sonen vill ha hjälp att komma på ett ämne till ett argumenterande tal...

 

*  Slopa julen alternativt mer jul åt folket

 

* Saffran eller inte saffran i lussebullarna?

 

* Köp inte alla julklappar på en dag alternativt köp alla julklappar på en dag

 

* Tänk på miljön, köp inga julklappar alls!

 

* Tänk på näringslivet, köp ännu fler julklappar!

 

* Åk inte till Väla på en lördag

 

* Låt alla människor få ett rullande helgschema veckan före jul så att inte alla måste åka till Väla på en lördag

 

* Barrgran eller ädelgran?

 

* Tomte eller inte?

 

- Vad sa du? Ska det inte handla om jul? Vad ska det då handla om??