.

Inköpsrundan på Ullared är avklarad...med varierande framgång. Budgeten sprängdes förstås, men någon gång borde det ju visa sig att man faktiskt sparat pengar genom att handla billigt. Jag vet bara inte när och hur det kommer att märkas, eftersom jag ännu inte upptäckt att det plötsligt finns en massa pengar över på kontot som kan förklaras med att jag varit på Ullared.

I sista minuten köpte jag i alla fall nya gardiner till vardagsrummet. Kanske kommer dotterns utbytesbesökare från Frankrike tycka det är lite konstigt att det står Republique Francoise på dem, men, men... Vad som står på kuddarna vet jag faktiskt inte. Hoppas bara det inte är något vulgärt eller så...

Eftersom jag fastnat lite för det där med utländsk text hittade jag också en jättesnygg bricka där det står New York,  Loft, 1968. Tyckte det passade bra med mitt födelseår. Tyvärr vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den...så den får stå framme på vasken så länge.

Förresten...finns det någon därute som ska åka till Ullared den närmaste tiden? I all hast glömde jag att vi faktiskt har åtta kuddar i vardagsrummet och köpte bara fyra kuddfodral. Jag kan ju inte ha två röda, två rödmönstrade, två blå och två vita med  svart text...Inte för att jag är någon vidare estet, men nån ordning får det väl ändå vara.

Att hata är inte bra... men det är just vad jag gör. Jag HATAR byggdamm. Överallt finns det och går knappt att torka bort, utan förvandlas bara till en degig sörja när det kommer i kontakt med vatten. 

Jag är helt enkelt inte skapt för renoveringsarbete. Varken för att utföra det, titta på det eller städa upp efter det.  Just när det gäller det här området är jag, vad grannen skulle kalla väldigt mindful. Jag är så närvarande i nuet att jag inte alls kan tänka mig hur det kommer se ut om någon vecka, utan upplever det som att jag för alltid ska tvingas bo i denna röra. 

Istället för att känna att en förbättring är på väg, känner jag det som om huset totalt håller på att förstöras. Möbler, böcker, växter. Ingenting kommer bli rent längre, utan kommer för evigt vara inkapslade i denna vita gegga.

Mannen däremot, är bättre på att se framåt. För att lugna ner mig tog han en liknelse; "Ja, men det är ju som en förlossning. Först är det jättejobbigt, men sen blir det bra... eh...ja, alltså i alla fall när det gäller renovering."

Dags för adventsmys. Först ska jag bara...

1. Hitta stjärnan.

2. Hitta fungerande glödlampor.

3. Montera stjärnan.

4. Hänga upp stjärnan.

   

5. Hitta förlängningssladd.

6. Gömma förlängningssladden diskret bakom gardinen.

7. Få stjärnan att hänga rakt.

.... Allt är INTE möjligt!

Jag går nog över till ljusstakar nästa år.