Läger och Narnia
I helgen har jag varit på läger!! Samtalsgruppen i kyrkan har haft övernattning på Heljarödsgården, där vi ätit, pratat, lyssnat och ätit igen. Temat för helgen har varit Den helige Ande, alltså den sida av Gud som numera kan vara med oss här på jorden.
Att försöka beskriva en sån här helg är nästan omöjligt. Samtalen har böljat hit och dit och gett upphov till nya tankar och funderingar. För vissa är mycket självklart, medan andra tänker och tänker.
En mindre positiv biverkning var att jag mer eller mindre blev sockerförgiftad. Till kvällsmyset skulle alla ha med sig något gott. Vissa trodde dock att de andra skulle glömma och tog med sig hur mycket som helst alldeles på egen hand.
I dag fortsatte också Narniatemat i kyrkan med uppträdanden av en massa duktiga barn och deras ledare.
Tacksam för att jag måste städa...
Nu har det börjat! Den förste av våra nära vänner har fyllt femtio (egentligen är det två dagar kvar, förstås, men fest har han i alla fall haft). Femtio låter faktiskt ganska gammalt, men, som hans fru sa, så är det ju inte så gammalt nu när man själv snart är där. Käppen, hatten och guldklockan har ersatts av jeans, upplevelser och mobiltelefoner.
Gårkvällen/nattens fest avslutades med en andakt där en kvinna läste ett stycke om tacksamhet som var väldigt träffsäkert.
Jag är tacksam för att jag måste städa efter en fest...
det betyder att jag har vänner.
för skatterna jag betalar...
det betyder att jag har ett jobb.
för att kläderna är lite för trånga...
det betyder att jag har mat på bordet.
för att gräsmattan behöver klippas, blommorna vattnas
och hängrännan rensas...
för det innebär att jag har ett hem.
för skuggan som bevakar mitt arbete...
det betyder att jag är ute i solen.
för alla klagomål på politiker...
det betyder att vi har yttrandefrihet.
för att parkeringsplatsen är längst bort...
det betyder att jag har råd att ha bil.
för min höga elräkning...
det betyder att jag har det varmt.
för kvinnan bredvid mig som sjunger falskt...
det betyder att jag kan höra.
för tvätthögen på bordet...
det betyder att jag har kläder att ta på mig.
för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen...
det innebär att jag kunnat arbeta hårt.
för väckarklockan som ringer på morgonen...
det betyder att jag får leva en dag till!
På SPA
Två medelålders kvinnor sitter i en hotellrestaurang... och spelar Wordfeud.
- Men det här är ju helt sjukt, utbrister den ena.
- Vad då? Att vi spelar istället för att prata?
- Nej, att jag bara fått konsonanter!
Förresten så blir man helt slut av att vara på SPA med Lenin...
Barnböcker och bokshopping
Ny dag...och nya böcker. Sitter just och funderar på hur i all sin dar vi ska kunna ta oss hem i morgon med all denna packning. Rullväskorna var fulla redan när vi kom, och nu ska det dessutom ner åtta böcker i dem plus en hel del presenter till lilldotterns kommande födelsedag och några nyinköpta klädesplagg.
Dagens bokmässa kom mest att handla om barnlitteratur, eftersom lilldottern och hennes kompis var med. Tillsammans lyssnade vi på författarna till Gyllene Knorren och Widmark/Willis som skrivit mysterieböckerna. På eftermiddagen tjocknade det på rejält inne i mässhallarna så till slut flydde vi ut till shoppinggatornas lönelördag, där trängseln, i jämförelse, var lätt att stå ut med.
När man går inne på Bokmässan är det otroligt svårt att förstå att intresset för läsning minskat, fast å andra sidan är ju 100 000 av Sveriges befolkning en ganska liten andel...även om de är många när de vistas på en begränsad yta!
Gardell, Mannerström, Birro och lite fläsksida
Då var det dags igen, för Bokmässan!! I år kommer hela helgen tillbringas i Göteborg, först tillsammans med eleverna och därefter med familj och vänner. Fredagens upplevelser bestod av ett givande föredrag av Marcus Birro om vikten av att berätta sin historia, ett gulligt föredrag av Leif Mannerström, där han bland annat avslöjade att han kommer att återkomma till kockarnas kamp, ett fartfyllt föredrag av Martina Haag där hon berättade om ett maratonlopp i Frankrike där man skulle vara utklädd och serveras vin och ostron och slutligen ett lite försynt föredrag av Sara Lövestam, min nya favoritförfattare.
Dessutom har jag sett Gardell och Levengood pussas, av misstag betalt mina tre kollegors lunch och fått vara med om den uslaste servitrisen någonsin. När mannen frågade vad som menades med långkokt fläsksida, svarade hon helt utan glimt i ögat att fläsksida var just fläsksida...samtidigt som hon tog tag i sitt eget fläsk i sidan!! (Hur aptitligt, eller upplysande, blev det?) Sen försökte hon också lura på oss att köpa kaffe för att ta med upp på hotellrummet, när det fanns gratis i foajén...
Hotellet i övrigt är stiligt och trevligt. Quality 11 heter det och ligger en bit ut på Hisingen i gamla varvslokaler. Jag och döttrarna njöt speciellt av utepoolen på taket, medan de andra vuxna slöade på rummet.
Goda, gamla vänner
Nu är vi hemma igen efter vår minisemester! Gårdagen innehöll en hel massa bilåkande, men också en otroligt mysig eftermiddag i Västerås, där vi träffade goda vänner som vi inte sett på tretton år! Det är egentligen inte klokt att man inte hunnit med att träffas på tretton år, och inte heller är det klokt att det faktiskt gått tretton år! När vi träffades kändes det ungefär som om det var i går, och vi konstaterade glatt att vi inte åldrats alls sen vi var 25... Barnen har blivit äldre och de flesta av våra föräldrar har dött... men vi är precis likadana... Eller??
Hur som helst var det jättetrevligt att träffas igen. Man borde verkligen vara bättre på att ta vara på goda relationer. Även om man flyttar land och rike runt, utvecklas och invecklas så har ju de där vännerna varit en stor del av ens liv, och faktiskt också påverkat vem man blivit... Utan Annelie hade till exempel den här bloggen inte hetat lärarkajsa, eftersom det var hon som gav mig det smeknamnet en gång i tiden. Och kanske hade vi aldrig åkt till Gotland den där sommaren 92 då stordottern blev till, och antagligen hade jag inte vetat var Märsta ligger (Hm...hur skulle jag då ha klarat mig?).
Och utan oss kanske paret ifråga aldrig träffats, eftersom de gjorde det i samband med vårt bröllop...och Annelie hade inte vetat att Skåne är lika vackert som Öland...
Ja, tänk vad viktigt det är med relationer! Jag säger som pastor Marie-Louise brukar säga; "Kom ihåg att det inte är en slump vilka människor du träffar på din vandring genom livet."
Fest hos Mange / Jag vill också ha en lada
Igår var det fest hemma hos prästen Magnus, med god mat och dryck, trevligt sällskap och bättre stämning än på Pepes (i alla fall enligt Lotta). Tyvärr drabbades jag också av en släng avundsjuka...Jag vill också ha en lada, som jag kan inreda till festlokal... Ska kanske kolla om de går att köpa på blocket. Kan ju placera den på parkeringen...
Bibeln på teatern
Nu har jag varit på tjejhelg i Göteborg. Mysigt, pratigt, dyrt, gott och intressant har det varit. Trots sparbeting kom jag hem med tre tunikor i olika färger...från samma affär. Ganska billiga var de, så på sätt och vis sparade jag ju pengar i alla fall.
På kvällen var vi dessutom både andliga, kulturella och fortbildande, när vi såg pjäsen Bibeln på stadsteatern. Förutom att Mose gestaltades som en stammande, bondskåning (den typiska tönten, alltså?) var teatern faktiskt riktigt bra. Här fanns mycket tänkvärt och mycket att diskutera, som till exempel vem Gud egentligen är. I Gamla testamentet kan han ju tyckas vara ganska maktgalen, straffande och lynnig, medan han sen plötsligt kommer på att han nog måste försöka med kärlek och nåd i stället.
Tja, jag vet ju inte så mycket...men för mig är han nog den största hjärnan och det största hjärtat på samma gång. Att det finns mycket vi inte förstår och mycket som verkar orättvist hör väl därför till bilden, samtidigt som jag är övertygad om att han vill varje människas bästa och att vi hör ihop med honom för att bli hela människor.
På kvällen var vi dessutom både andliga, kulturella och fortbildande, när vi såg pjäsen Bibeln på stadsteatern. Förutom att Mose gestaltades som en stammande, bondskåning (den typiska tönten, alltså?) var teatern faktiskt riktigt bra. Här fanns mycket tänkvärt och mycket att diskutera, som till exempel vem Gud egentligen är. I Gamla testamentet kan han ju tyckas vara ganska maktgalen, straffande och lynnig, medan han sen plötsligt kommer på att han nog måste försöka med kärlek och nåd i stället.
Tja, jag vet ju inte så mycket...men för mig är han nog den största hjärnan och det största hjärtat på samma gång. Att det finns mycket vi inte förstår och mycket som verkar orättvist hör väl därför till bilden, samtidigt som jag är övertygad om att han vill varje människas bästa och att vi hör ihop med honom för att bli hela människor.
Påsken är här
Nu har påsken inletts! Igår hade vi den årliga påskupplevelsen i kyrkan. Fullsatt var det, och även fullt av sång, dans och tänkvärda ord! Tack alla medverkande!
Svensklärare räknar
Det var en gång två svensklärare som tillsammans köpte tre sjalar och då fick den billigaste på köpet. När de sedan skulle göra upp sina räkenskaper började problemen. Förvirrat tittade de på varandra och på sina räkneapparater i mobilerna. Hur i all sin dar ska man räkna ut det här. Den ena ska ju ha två sjalar och den andra en...
Alternativ 1: Den som bara ska ha en får denna gratis... orättvist...
Alternativ 2: Lägg ihop allt de tjänat på rean (450 kr). Dela detta på tre och se till så att alla tjänar lika mycket. (150 kr)... hm... skulle betyda att den som bara fick en sjal skulle få betalt för denna... Känns konstigt.
Alternativ 3: Eftersom de fick en sjal värd 125 kronor gratis, borde ju var och en tjäna 62,50 kr... Låter rättvist, men innebär att den som köpte två sjalar egentligen skulle fått en gratis... men nu istället bara fick en halv...
Alternativ 4: Den betalda summan delas i tre delar, varav den ena ska betala en del och den andra två...Visst borde detta bli bäst?... men det kom de inte på förrän idag...då den som bara köpte en sjal redan tjänat på uppgörelsen och den som köpte två förlorat!
Hm... vem påstår att svensklärare inte kan räkna? De kom ju på rätt lösning till slut!!
Alternativ 1: Den som bara ska ha en får denna gratis... orättvist...
Alternativ 2: Lägg ihop allt de tjänat på rean (450 kr). Dela detta på tre och se till så att alla tjänar lika mycket. (150 kr)... hm... skulle betyda att den som bara fick en sjal skulle få betalt för denna... Känns konstigt.
Alternativ 3: Eftersom de fick en sjal värd 125 kronor gratis, borde ju var och en tjäna 62,50 kr... Låter rättvist, men innebär att den som köpte två sjalar egentligen skulle fått en gratis... men nu istället bara fick en halv...
Alternativ 4: Den betalda summan delas i tre delar, varav den ena ska betala en del och den andra två...Visst borde detta bli bäst?... men det kom de inte på förrän idag...då den som bara köpte en sjal redan tjänat på uppgörelsen och den som köpte två förlorat!
Hm... vem påstår att svensklärare inte kan räkna? De kom ju på rätt lösning till slut!!
Rent spel?
Igår fest, i morgon fest, lördag och söndag fest... Det är otroligt vilket festligt liv jag lever! Igår hade mannen en av sina klassiska musikfrågesporter. Tjejer mot killar (eller kanske rättare sagt män mot kvinnor, damer mot herrar...). Trots min musikaliska dyslexi, lyckades vi nästan klara oavgjort... fast mest för att mannen haft vissa frågor tidigare och jag har gott minne! Och vi hade visst skrivit bilar två...men det var lätt att stryka över tvåan och envist hävda motsatsen. Rent spel? Nej, inte riktigt! Men det viktiga är väl att vinna...eller i alla fall att få så många poäng som möjligt?
Julfest 2011
Då var den årliga julfesten avnjuten. Jag är SÅ imponerad av alla barn, ungdomar och ledare som varje år fixar en show helt i klass med vilket ticknetarrangemang som helst. 56 personer i ett luciatåg innehållande allt från spädbarn till tjugoåringar, pepparkaksnissar till julgranar (Jo, man kan tydligen klä ut sig till det också!) och ungdomar som sjöng vackert, och treåringar som sjöng ännu vackrare. En massa dramainslag, sånger, pynt och säkert en av de längsta ringdanserna i Sverige. Kort sagt; En julfest i EFS-kyrkan i Ängelholm är en upplevelse utöver det vanliga.
(OBS: Den sista bilden är två år gammal, så ungdomarna ser något äldre ut idag:)
Predikan med Bo Kaspers
Konserten med Bo Kaspers var både bra och tänkvärd. På många sätt som en predikan, på temat Att vara människa.
Jag har ofta tänkt på just det där med att vara människa, vad det egentligen innebär. En människa är ju ganska liten och begränsad om man ser till själva omfånget. Jag menar... 50-100 kg och mellan 150 och 200 cm...Vad är det i förhållande till universums storhet? Och ändå...kan EN enda människa uträtta så mycket, både gott och ont.
I Psaltaren i Bibeln frågar sig kung David samma sak som jag; "Vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom? Dock gjorde du honom nästan till en Gud, med ära och härlighet krönte du honom..."
På konserten märktes dessa ytterligheter främst i En sländas andetag, som handlar om människans obetydlighet och i Vi kommer alltid att leva, som istället handlar om hur mycket en person kan påverka och bli "odödlig".
För Gud är det just så här...På sätt och vis är vi hur obetydliga som helst, men ändå med så stor makt, och ändå med det eviga livet inom oss.
"Ty så älskade Gud hela världen, att han gav den sin ende son, för att var och en som tror på honom inte ska gå under, utan ha ett evigt liv."
Fredagsmys
Lugnet har lägrat sig över skolan och de flesta elever har gått hem. Här och var sitter några kvar och pluggar, eller spelar minibordtennis och i fjärran hörs någon spela gitarr.
Själv väntar jag på kompisen som efter att ha missat två bussar, nu äntligen är på väg från Ängelholm. Strax ska jag gå ner i fikarummet och sätta på kaffe (Hur är det nu man gör, egentligen? Ett mått per kopp? Kaffedrickandet och kaffebryggandet är annars mannens område.)
Efter fikat ska vi vinterbada...Eller tja...hon ska vinterbada och jag ska titta på...tror jag. Det sa jag visserligen förra gången också, och då slutade det med att även jag hamnade i plurret. Vi får väl se hur det blir den här gången.
Vad pratar vuxna om?
- Mamma, vad pratar vuxna om egentligen? frågade lilldottern en dag. Samma eftermiddag tittade hon plötsligt på mig och mannen och utbrast:
- Båtar? Är det sånt vuxna pratar om? Vi hade då en stund pratat om ett av mannens projekt, att nån gång skaffa båt.
Tja, vad pratar vuxna om egentligen?? Jag vet i alla fall vad kvinnor i 40-års åldern pratar om när de har sina tjejkvällar. Efter att ha fikat, ätit, druckit öl (alltså inte jag), vin och fikat igen, pratar de om sin vikt. Att de inte BORDE se ut så här, att de inte ALLTID sett ut så här och att de ABSOLUT INTE ska se ut så här i framtiden. Magen måste definitivt jobbas bort och celluliterna utrotas. Imorgon ska träningen komma igång...eller i alla fall till hösten. (Har precis registrerat min blogg på Bloggtoppen och angett teman för vad jag brukar skriva om. Undrar just om inte cellulliter borde vara ett sådant tema, eftersom jag nämner det/dem i minst vartannat inlägg.)
Efter viktstunden brukar också äkta män (egna eller andras:) avhandlas...men inte förrän efter städpratet. Hur ofta? Hur länge? Hur mycket? (Ja, städning, alltså.)
Låter det tråkigt?? Nej inte alls. Tjejkvällar är trevliga, uppsluppna och fulla med god mat och dryck. Och Judith; det viktiga är inte alltid VAD man pratar om utan ATT man pratar.
