Barnböcker och bokshopping

Ny dag...och nya böcker. Sitter just och funderar på hur i all sin dar vi ska kunna ta oss hem i morgon med all denna packning. Rullväskorna var fulla redan när vi kom, och nu ska det dessutom ner åtta böcker i dem plus en hel del presenter till lilldotterns kommande födelsedag och några nyinköpta klädesplagg.
 
Dagens bokmässa kom mest att handla om barnlitteratur, eftersom lilldottern och hennes kompis var med. Tillsammans lyssnade vi på författarna till Gyllene Knorren och Widmark/Willis som skrivit mysterieböckerna. På eftermiddagen tjocknade det på rejält inne i mässhallarna så till slut flydde vi ut till shoppinggatornas lönelördag, där trängseln, i jämförelse, var lätt att stå ut med.
 
När man går inne på Bokmässan är det otroligt svårt att förstå att intresset för läsning minskat, fast å andra sidan är ju 100 000 av Sveriges befolkning en ganska liten andel...även om de är många när de vistas på en begränsad yta!
 
 

Gardell, Mannerström, Birro och lite fläsksida

Då var det dags igen, för Bokmässan!! I år kommer hela helgen tillbringas i Göteborg, först tillsammans med eleverna och därefter med familj och vänner. Fredagens upplevelser bestod av ett givande föredrag av Marcus Birro om vikten av att berätta sin historia, ett gulligt föredrag av Leif Mannerström, där han bland annat avslöjade att han kommer att återkomma till kockarnas kamp, ett fartfyllt föredrag av Martina Haag där hon berättade om ett maratonlopp i Frankrike där man skulle vara utklädd och serveras vin och ostron och slutligen ett lite försynt föredrag av Sara Lövestam, min nya favoritförfattare.
 
 
 
 
 
 
 
 
Dessutom har jag sett Gardell och Levengood pussas, av misstag betalt mina tre kollegors lunch och fått vara med om den uslaste servitrisen någonsin. När mannen frågade vad som menades med långkokt fläsksida, svarade hon helt utan glimt i ögat att fläsksida var just fläsksida...samtidigt som hon tog tag i sitt eget fläsk i sidan!! (Hur aptitligt, eller upplysande, blev det?) Sen försökte hon också lura på oss att köpa kaffe för att ta med upp på hotellrummet, när det fanns gratis i foajén...
 
Hotellet i övrigt är stiligt och trevligt. Quality 11 heter det och ligger en bit ut på Hisingen i gamla varvslokaler. Jag och döttrarna njöt speciellt av utepoolen på taket, medan de andra vuxna slöade på rummet.
 

Restaurang Engelen

Då börjar minisemestern i Stockholm gå mot sitt slut, och vi konstaterar att det är betydligt högre tryck i den här stan än i både Rom och Paris. Fest och livemusik överallt!
 
I kväll åt vi på ett ställe som heter Engelen, nere vid Slussen. Tre olika liveband hade de på samma kväll. Stället var visserligen ganska stort med flera olika avdelningar. Huset var från 1600-talet och hade tidigare varit ett apotek. Trevligt, men ganska stimmigt lyder det samlade omdömet. Vad vi dock aldrig begrep var varför servitriserna var klädda i folkdräkter. Det passade liksom inte in bland överförfriskade människor i jeans, plankstekar och coverband.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Shoppinglångsam man

Åh, vad det kan vara frustrerande med shopping! När så gott som alla affärer i Stockholm har superrea, och man faktiskt har lite pengar att handla för, så hittar man förstås ingenting som passar. Tänk så mycket pengar jag förlorat på att INTE köpa Odd Molly-linnen, jeans från Acne och klänningar från Fillippa K!
 
En bidragande orsak till att det inte blev så mycket köpt är förstås mitt shoppingsällskap. Att handla tillsammans med mannen är minsann värre än att gå med döttrarna. I varje affär hittar han cirka tio plagg som bara måste provas, vändas och vridas på, bytas ut, diskuteras med expediten om och slutligen för det mesta läggas tillbaka igen! Själv har jag nån slags radar som direkt talar om för mig om en affär eller ett plagg är intressant eller inte, vilket gör att ett betydligt högre tempo kan hållas.
 
Nåja, nu är väl syftet med den här helgen i första hand att umgås med just denna shoppinglångsamma man jag valt att dela livet med, oavsett om det leder till att jag bara får en klänning med mig hem.
 
 

Kajsa goes paparazzi

Nu är jag i Stockholm igen! Mannen blev ju lite avundsjuk sist när bara jag och stordottern fick åka iväg, så nu har jag tagit med honom hit... (Fast han fick köra bilen...)
 
Vi bor på Scandic precis bredvid Stureplan. Inte riktigt vår grej egentligen, med en massa festande ungdomar överallt... Man känner sig rätt gammal, och ganska mycket från landet.
 
 
 
På vägen hit stannade vi på en av Sveriges finaste rastplatser, Brahehus, där vi åt lunch tillsammans med Johan Rehborg (Fredde i Solsidan). Han vet visserligen inte om att vi lunchade med honom, men det vet ju vi... Nedan ser ni de mindre lyckade bilderna när Annika goes paparazzi. Men det ÄR faktiskt han. (I motsats till när vi såg Bill Gates... eller inte)
 
 
 
Precis som vi köpte han polkagrisar. Tre stänger med helt vanlig smak blev det, för hans del. Undrar om det var till Mickan och barnen?
 
 

Årets längsta dag

Oj, vad det händer mycket den här semestern...det är nästan så att man längtar till lugnet på jobbet...
 
Lördagen var, för oss, årets längsta dag. Från 03.30-00.30 var vi i gång. Först avlämnades stordottern på Kastrup och därefter gjorde vi Köpenhamn och Tivoli. Stordottern kom fram lyckligt och befinner sig nu i St Barbara, cirka tio mil norr om Los Angeles. Hon verkar ha fullt upp och har ännu inte hunnit skypa med oss. Idag skulle hon först till stranden och därefter utrymma lägenheten för att få hjälp att bli av med vägglöss. Verkar inte helt kul med det sista, men det ska nog ordna sig.
 
Vår dag på Tivoli blev också lyckad, trots att mannen lyckades spilla kaffe  på kinden och runt ögat, och fick köpa två isglassar som han tryckte mot kinden. Inte lätt att hålla sig för skratt...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Granada och vykort

Jaha, då har vi anlänt till Granada...och sitter instängda på hotellrummet. Lilldottern fick nämligen spel när vi försökte vandra omkring i den 30-gradiga värmen. Hoppas hon orkar med bättre framåt kvällen!
 
Det vi har sett verkar i alla fall mysigt, men man skulle haft betydligt längre tid än en dag på sig. Som det är nu har vi skippat Alhambra, eftersom det tar en hel dag bara det. Känns lite som att åka till Rom utan att se Colloseum, men, men... Granada får väl bli ännu en punkt på listan över platser-att-besöka-utan barn.
 
I morgon åker vi hem, och jag måste bekänna att jag inte orkat skicka vykort i år...Har dock köpt ett till svärmor som jag tänkte att mannen skulle skriva...men vi får väl se hur det blir med det... Till er andra:
 
Hej!
 
Vi har det bra här i värmen! Solar, badar, äter och dricker gott!
Vi ses snart!
 
Kramar
 
Familjen Lilja
 
(Och tänk...i år kommer de fram innan vi kommit hem, minsann...)
 
 
 
 

Tänk att jag alltid har rätt!!

Det börjar nästan bli tröttsamt att alltid ha rätt!! Hur många gånger som helst har mannen tvingats erkänna att jag faktiskt hade rätt ännu en gång. Senast i morse vaknade jag av att havet rasade och vrålade. Men mannen hävdade envist att det lät precis som vanligt, och att det bara var jag som överdrev...
 
 
 
 
 
 
Men se...det fick han ta tillbaka. Vågorna var de högsta jag sett från land, den röda flaggan var hissad och halva stranden översvämmad. Kul var det i alla fall, men det räckte gott att bada från stranden...
 
 
 
 

Pool och strand

Jag tar tillbaka det där om att Nerja är en sömnig liten stad. Det var bara vi som var lite fel i tiden. När vi gick till bageriet vid niotiden var det helt tomt ute, när vi kom till stranden vid elva likaså, precis som på restaurangen klockan sju. Vi var alltd först. Överallt. Men nu har vi anpassat vår tid ungefär två timmar, så att vi hänger med i det spanska tempot. Och då är det fullt med folk överallt minsann. Fast ändå är stämningen lugn och harmonisk. barn leker på gatorna och gamla människor haltar fram tillsammans med en och annan ungdom som tvingats med på familjesemester...
 
 
Nerja är förstås också en badort. Strandremsan består av en hel massa vikar med stränder i ganska olika stil. Vår egen strand är ganska vanlig, men igår gick vi en bit till en supermysig klippstrand. Det kändes ungefär som att bada bland raukarna på Gotland.
 
 
 
 
 
Så här ser "vår egen" trädgård ut. Vi hyr ju en lägenhet av en engelsk familj. Allt är jättetryggt och välordnat... och ungefär lika svårintagligt som Pentagon. Lås till trädgården, lås från trädgården, lås ut från området, in på området, in i lägenheten och ut på altanen... Kan bli aningen jobbigt ibland med barn som vill ta ett dopp och sedan komma in, igen och igen...Men det är ju ett ganska litet besvär i sammanhanget...
 
 
 
 
 
 
 
 

Balcon de Europa

 
 
 

Nerja

Utan Internet i flera dagar!!! Men med så mycket annat trevligt. Nu framlever vi livet i lugnt tempo med sol, bad, siesta och restaurangbesök. Nerja är en sömning liten stad med fler engelsmän än spanjorer, mysiga strandvikar och goda restauranger. Mest känt är det nog för sin Balcon de Europa, med vacker utsikt över havet.
 
 
Vår lägenhet ligger 50 meter från havet, så på kvällarna vaggas vi till sömns av havets vågor. I natt vid 5-tiden förvandlades dock vågorna till ett rytande lejon för en stund..så jag gjorde mig beredd att väcka familjen och bege oss upp på taket... men det kom, som tur var, ingen tsunami.
 
Här är som sagt ganska lugnt, trots rätt så mycket folk. I lördags var det dock fest då Spanien både firade segern i fotbolls-EM och San Juan, deras motsvarighet till midsommar. Då campar man på stränderna, grillar, tänder brasor och skjuter fyrverkerier. Klockan tolv ska man sedan bada sig i havet, för att få ett lyckligt kommande år.
 

Malaga med bilder

Nu har internettillgången plötsligt blivit bättre. För att få kontakt måste man sitta ute i lägenhetshotellets ruinuterum/terass. Gång på gång släcks ljuset, så att vi får resa oss och tända. Synd bara att vi en gång råkade trycka på en ringklocka till en av lägenheterna... och ännu mer synd att det strax därpå kom ett gäng britter som råkade göra samma sak, på samma dörr! 
 
Om någon missat det befinner jag mig alltså i Malaga, och har blivit helt förtjust i denna vackra stad. Här finns verkligen allt. Som vanligt är det förstås en del äventyr när familjen är med på resan och mannen reseledare, men förutom en (hel) del meningsutbyten om det där med lokalsinne, har väl det mesta gått bra än så länge. 
 
 
Den första kvällens restaurang på hamnpromenaden. Absolut bland de godaste mexikanska restauranger jag varit på, och en av våra tio-i-topp på resorna, Amigos.
 
Shoppinggatan med segel ovanför...
 
 
Malaga är Picassos födelsestad.
 
 
Den andra kvällen fick mannen bestämma. Tapas valde han... Tyvärr inget lyckat val trots guidebokens rekommendationer. Pepes et Pepes hette tapasbaren och skulle vara väldigt populär bland ungdomar. Och tja, kanske ungdomar som gillar friterat i så fall. Maten påminde mest om ganska dålig kinamat.
 
 
Hm... en massa baksidor?? Varför finns de med? Jo, malagabor verkar också vara ett politiskt engagerat folk. Första kvällen stötte vi på två demonstrationståg ocgh den andra kvällen ett. Vi förstod ju inte vad de protesterade för eller emot, men gissar att det första tåget handlade om asfalterade trottoarer (!) och det tredje om feminism. Det andra hade vi delade åsikter om. Sonen gissade helt omotiverat på nynazister, fast i så fall var de väldigt många och såg väldigt snälla ut där de promenerade försynt fram. Vi andra gissade mer på att det handlade om Spaniens ekonomi, men vad vet vi?
 

Malaga

Åh, vilket knasigt internet...av och an, i och ur...Och dessutom måste jag skriva på en PC!!! Usch! Malaga, däremot, är en underbar stad; shopping, kultur, sol, bad, trevliga människor och bra priser! Åk hit! Lite romkänsla, faktiskt!
 
Bilder kommer när internet funkar bättre!

En mysig helg



En underbar och avslappnande helg är till ända. Åter har Hotell Gästis i Varberg besökts. Vi har ätit, pratat, badat och tittat på gamla män, som till exempel Lenin och Bockstensmannen.

 




Hotellet är oerhört mysigt och fullt av tavlor och böcker.




De här fem fick jag ta med hem.


 

 

Söndagen tillbringades på Ullared, med diverse inköp. Mannen som påstår att han inte tycker så mycket om godis kom hem med en jättepåse kolor och en stor burk med marsipanägg som han nu gömt.

- Ja, men jag tycker inte om godis...inget annat godis än detta!

 

 

 

 


Med Lenin i badet

Snart är det dags att åka hem igen, efter ett händelserikt dygn i Varberg. Föredraget gick bra och publiken verkade ha fått en del att tänka på. Efter detta "jobb" checkade jag och väninnan in på Hotell Gästis. Ett hotell som absolut inte är som andra. Här finns 15 000 böcker, varav man får ta med sig fem stycken hem när man åker. Här finns också en massa loppis- och auktionsfynd. Bland annat 2000 tavlor med affischkonst, en samling pipor och framför allt en hel badavdelning med Lenintema.

I källaren möter man nämligen ett överdåd av kakel i alla dess färger, mysiga fotbad, bassänger, bastu och uplevelsedusch, varvat med en utställning om och med Lenin. Hur speciellt och mysigt (och kontroversiellt) som helst! Absolut värt att rekommendera!







Italien i bilder

Eftersom bildöverföringen inte fungerade så bra från de trådlösa interneten på campingarna, lägger jag ut några bilder nu istället.



Forum i Pompeij.




I bakgrunden lurar döden. Än så länge sover den, men är fortfarande aktiv.




Sorrentohalvön är känd för sina citroner. Invånarna påstår själva att just deras citroner är bäst i världen. Stora är de i alla fall.



Så här ser man ut när man klättrat upp för en vulkan. (Eller om man håller på med någon form av cellgiftsbehandling...)




Den imponerande St Peterskyrkan.




Fontana di Trevi. Även i Italien var det folk som spontant påpekade hur lika jag och Ester är... till hennes stora förtvivlan.



Uppe i Colosseum. Konstantins triumfbåge i bakgrunden. Visst ser vi sockersöta ut? Som om vi är en helt vanlig lugn familj...



...men ack vad skenet kan bedra! I verkligheten är det oftast mest så här.



Boendet


Den spartanska campingstugan i bergsbyn...





med sin uppblåsbara pool...


...men med hänförande omgivningar.



Den mysigare och modernare campingvagnen.


...med lite mindre mysig omgivning.



Maten


Pastan


Pizzan



.




















Och glassen.




Hemma igen

Tänk vilket mysigt hem man ändå har! Vad rent och välordnat här är! Vad ens egen säng ser inbjudande ut och soffan i TV-rummet! Och alla blommorna har överlevt, både inne och ute. Till och med i gräsmattan, faktiskt.

Ja, nu är vi hemma igen efter en, som det känns, ganska lång resa. Man fick liksom två i en. Både land och stad, pittoreskt och trendigt, enkelt och avancerat, lugn och tempo.
...
Den stora kulturkrocken med trafiken blev extra tydlig när vi åkte hem med stadsbussen. När lilldottern vandrade från en plats till en annan stannade chauffören och sa åt henne att sitta ner och spänna fast bältet. Kvällen innan hade en annan chaufför i ett annat land packat in minst 100 stående personer i en buss, som därefter knappt gick att bromsa.
...
Nej, trafiken kommer jag inte att sakna...och inte pizzan eller pastan heller. Fast det vackra landskapet, de historiska byggnaderna och känslan av att vara på semester. Men det förstås...jag har ju sex veckor kvar innan jag börjar jobba. :)

Sista dagen

Sista dagen och en hel massa olika viljor. Någon vill sola hela dagen (gissa vem), några vill shoppa och några vill hinna med så många sevärdheter som möjligt innan det är dags att packa ihop och åka till flygplatsen. 

Tänk vad tov dagar har gått fort! Nu är det ett helt år till nästa utlandsresa. Fast visst ska det bli ganska skönt att slippa gå omkring i smutsiga kläder och kunna laga ordentlig mat. Och slippa trängseln på bussarna och alla de afrikanska försäljarna som det egentligen är synd om.

Men när man tänker på vädret där hemma och huset som stordottern inte alls städat under tiden hon varit ensam, så blir det ju inte lika lockande att återvända. Tur då i alla fall att man har så goda vänner som väntar...och en skön säng...och säkert kommer värmen att följa med oss...säkert.

PS: Skulle gärna ha publicerat fler bilder, men internet här är tyvärr väldigt segt DS

St Peterskyrkan

Trots 36 graders värme klädde vi idag på oss rejält...för ett besök i St Peterskyrkan. Svettigt värre med långa jeans och en kofta över axlarna. Upplevelsen var trots det mäktig när man stod inför all denna prakt. Att beskriva alla målningar, utsmyckningar, kupoler och påvegravar är nästan omöjligt. Man måste helt enkelt se det med egna ögon.

 

Ändå blev jag precis som igår kluven till det hela. För mig är Gud en helig, men ganska enkel och personlig gud. Kanske gillar han att man bygger stora katedraler till hans ära och tillber honom med allehanda ritualer...fast om man ser till hur Jesus var när han levde här på jorden kan man faktiskt undra. Hade han trivts i St Peterskyrkan? Hade han gillat alla ritualer som innesluter vissa och utestänger andra? Hade han tyckt om att så många tillgångar binds upp i ett bygge, när människor lider nöd?

 

Tja, jag vet inte. Kanske är det vi protestanter som gjort Gud för enkel. Kanske har vi tappat en del av den respekt och vördnad som katolikerna visar. Eller kanske är det helt enkelt så att Gud finns och trivs i både det storslagna och i det lilla, både i slottet och kojan, hos den rike och den fattige... Om man tittar efter alltså...och inte bara fokuserar på det yttre och allt runt omkring.


RSS 2.0