.

I förmiddags frågade en elev om jag skulle se på Svenska hjältar idag... och för en stund sen frågade lilldottern om jag ville se På spåret med henne... Alltså, man kan ju undra vem det egentligen är som är i medelåldern. Jag eller ungdomarna??

Total blackout...har jag ännu inte fått, men väl tittat på. Kanal fem visar nämligen ett program som heter just så och är ett tävlingsprogram där sex stycken får utföra uppgifter i ett helt mörkt rum. Nyss var det ett moment där de trodde sig, med hjälp av en lång träspade, förflytta jättestora och jättefarliga spindlar från ett terrarium till ett annat...när det i själva verket var små, gulliga nallar de hade att göra med.

Vettskrämda kämpade de med sina "spindlar", medan vi TV-tittare betraktade allt med ett leende, eftersom vi ju visste att det inte alls var något farligt.

Filosofisk som jag är började jag fundera på om det faktiskt ganska ofta kan vara just så med livet. Vi famlar omkring i mörka rum och stöter på problem vi tror är enorma och hemska...medan de i själva verket bara är hjärnspöken. Kanske finns det någon därute som ser oss och undrar vad vi egentligen håller på med.  

Men vad är det nu för ett bottennapp TV 4 kommer med?? Tror de att vi tror att Mamma byter bo är spontant och ärligt? Det är ju hur tillrättalagt som helst. Här kombinerar man en familj där kvinnan är hemmafru, barnen får styra och ställa hur som helst och mannen aldrig är hemma, men en där båda föräldrarna jobbar och regler och ordning råder. Vilka ytterligheter! Vilka karikatyrer!

Att sedan hemmafrun gnäller på karriärsmannen för att han arbetar, samtidigt som hennes egen karl inte lyfter ett finger i hemmet, och drar iväg på jakt på sonens födelsedag, är lite too much, tycker jag.

Med lite mer problematisering kunde programmet blivit riktigt intressant, men som det är nu har man väl i princip skrivit manus åt de inblandade. Sticka och dricka te istället för att jobba?? Är det lösningen för en stressad pappa??

Jag har fått en idol. Leigh-Anne heter hon och spelas av Sandra Bullock. Leigh-Anne är precis en sån kvinna jag skulle vilja vara. Utan att tveka gör hon det rätta, även när det kostar på. Att hon dessutom är snygg och sätter alla karlar på plats är ju inte så dumt det heller.

Vill ni se en bra film, och dessutom få en förebild, så se The Blindside. Charmig, gripande och rolig. Om en föräldralös svart kille, som tas omhand av en vit medelklassfamilj, och därefter blir en känd amerikansk fotbollsspelare... Förstår mig förresten inte alls på den sporten. Hur många har de ihjäl per år egentligen?

Nej, nu väntar sängen för i morgon blir det en annan sport...kundvagnsrally på Ullared. Kanske ganska farligt det också. För både hjärta och plånbok.

Ikväll var Solsidan inte bra...utan hemsk....nästan som en skräckfilm. Människor som utnyttjar andra och dessutom försöker få dem att känna skuld är inte roliga, utan tragiska och skrämmande.

Många gillar Ove och tycker han är kul, men jag får rysningar av karl´n. Vilken hemsk människa! Väx upp för allt i världen! Ta tag i ditt liv och sluta göra dig själv till en stackare och parasit! Skönt att Alex äntligen sa ifrån och lämnade honom vid vägkanten!

Allienation diskuterade vi här om dagen. En elev undrade vad Marx menade med detta begrepp... och ja, det kan man ju undra. Om Marx levt idag skulle jag i alla fall ha förklarat för honom vad JAG menar med att vara allienerad.

Jo, det är jag ungefär varenda gång jag ska sätta på eller spela in en film här hemma. Sedan mannen skaffade vårt sourroundsystem, kan jag inte ens sätta igång en helt vanlig DVD-skiva. Det hjälper inte att mannen har förklarat hur man ska göra för det fungerar ändå inte. Apparaterna lever helt enkelt sina egna liv. Jo Björn, de gör det! En natt när dottern vaknat och ropade på mig startade till och med TV´n av sig själv när jag gick förbi. Mannen trodde mig förstås inte, tills en kväll när den bara stängde av sig själv utan anledning.

Jag tror inte det beror på spöken, men väl på något i kopplingen mellan den nya apparaten och de andra fem, DVD, digitalbox, VHS.spelare, TV´n och Blue ray-apparaten. Alltså det är ju inte klokt! Behöver man verkligen sex komponenter för att kunna njuta av en TV-upplevelse?

För någon dag sedan började mannen prata om att vi också skulle koppla in datorn till TV´n, med motiveringen att man då slapp se programmen under tiden de går...något jag trodde hade varit en självklarhet sedan videons intåg. Men vad vet väl jag?

Svinalängorna? Kan man säga att det är en bra film egentligen? Den är säkert bra filmad med duktiga skådespelare, och det är ju också bra att det visas hur barn verkligen kan ha det. MEN...det är verkligen inte bra att det är så här. Att barn tvingas bli vuxna alltför snabbt, att barn måste ta ansvar för sina alkoholiserade föräldrar, att socialtjänsten inte griper in och att dessa barn växer upp till trasiga vuxna. Det är inte bra!

I dag köpte lilldottern en dator, för ihopsparade pengar och i kvällsbönen bad hon för att vårt trådlösa internet ska fungera bättre. I ett annat hem ligger kanske en annan liten tjej och ber om en lugn natt utan fylla och slagsmål. Olika önskemål. Olika perspektiv. Jag hoppas verkligen att Gud svarar på den lilla tjejens bön. Jag hoppas att någon kommer och hjälper henne, så att hon kan växa upp till en trygg människa...som en dag får lyssna på sin lilla dotters bön om helt onödiga, materiella, barnsliga önskningar.

Vilket fruktansvärt program! Här har en massa människor satsat allt på att förändra sina liv, och så får de bara en vecka på sig! Om man inte gått ner tillräckligt i vikt då, så åker man hem. Som att ta in en massa alkoholister och sedan kasta ut dem igen. Hemskt! Avskyvärt! Hur kan man göra så här? Hoppas de får hjälp av någon bra terapeut efter detta trauma och hoppas att TV 4 blir den största förloraren!

Usch! Det känns som om det luktar blod här! Efter att ha sett Låt den rätte komma in, kan man nämligen inbilla sig det mesta. Där pulserade, smackade och sörplades blod. Tur att vi ska bort på middag i morgon, så jag slipper stå med blodiga biffar eller köttfärs efter det här.

Om Twilight-serien är överdrivet romantisk med sagoliknande inslag är den svenska vampyrfilmen snarare överdrivet realistisk, men ändå surrealistisk. Tempot är lååångsaamt och miljöerna teaterliknande scenbyggen. Säkert finns här ett budskap om att kunna klara sig själv och stå upp mot dem som vill en illa...men för min del blir det för blodigt och saktfärdigt. Jag fortsätter nog med att låta eleverna läsa och titta på Flyga Drake, så att jag slipper bli vegetarian.