.

Den nya tidningen är releasad (om man nu kan skriva så?)! Mina fantastiska elever har, trots hälften av undervisningstiden, lyckats skapa en snygg och inspirerande tidning, med just temat inspiration. Idag har skolans elever fått ta del av den och i morgon är det dags att dela ut den på bygden. På caféer, restauranger, frisörer, affärer och företag kommer den att finnas, så håll utkik efter Enter Magasin 2013!

 

För den som undrar och orkar bry sig om mina hårproblem kan jag nu meddela att hatten var på hela den soliga gårdagen, men att kortisonlösningen mest verkar spä på klådan. Just nu har jag beställt jättedyra ekologiska hårvårdsprodukter utan kemiska ämnen från Green People. De verkade jättebra, men man vet ju aldrig. Kanske kommer håret bli lila och lukta rutten avokado eller något... Tips på fungerande ekologiska stylingprodukter mottages tacksamt.

 

Sen är det ju det där lilla problemet med att man inte bör tvätta håret varje dag... Förstår verkligen inte hur det ska gå. Vågar jag gå omkring på jobbet med fettet droppande?? Det kommer se ut som om jag inte tvättat håret på en vecka, även om det bara handlar om 28 timmar. Jösses, vore kanske lättare att raka av alltihop!

Idag har jag varit sur och tyckt synd om mig själv! När jag äntligen kommit igång med min träning...har det börjat klia något enormt i hårbotten. Två gånger har det blossat upp, och båda gångerna precis efter träning. På dagens läkarbesök ansåg dock doktorn att det handlade om solen istället, men att det förstås kan förvärras vid svettning i hårbotten. Så nu är inte bara ett intresse hotat utan två! Jag som älskar att koppla av en stund i solen, gärna efter träning...

 

Läkarens ordination bestod av kortisonkräm och keps. Synd bara att jag inte ser klok ut i keps. Hemma hittade jag en gammal solhatt, så på hundpromenaden såg jag ut som en engelsk turist. Eftersom jag väl dessutom ska hålla mig undan solen helt lär jag väl få ta mig genom sommaren med vinterblek hy och kanske ett allt ökande omfång på grund av utebliven träning.

 

Så om ni ser en blek, otränad zumobrottare med solhatt, finns det risk för att det är jag! Ni gör då klokast i att snabbt gå förbi, eftersom jag är sur och bitter också!

 

 

Dagens gudstjänst var ganska annorlunda. Istället för att lyssna på någon av våra egna präster fick vi höra ett föredrag på filmduk, av en pastor från USA, John Ortberg. Han pratade på en ledarskapskonferens om vad Jesus betytt för världen (alltså oavsett om han var Guds son eller inte). Genom att vara oerhört påläst visade han på det ena exemplet efter det andra hur den kristna läran sedan sin födelse förändrat världen.

 

Till exempel finns den äldsta nedskrivna jämställdhetstanken faktiskt i Bibeln " Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Nej, alla är ni ett i Kristus." Likaså förändrades synen på de svaga ganska drastiskt genom den kristna förkunnelsen, när klostren började ta hand om dem som ingen annan ville befatta sig med.

 

När jag för några år sedan såg Jesus Christ Superstar i Malmö, var det speciellt en fras som fastnade, när Judas besviket sjöng "Det här blev väl ingen kioskvältare precis." Han hade ju förväntat sig att Jesus skulle skapa ett världsvälde och bli lika känd som de romerska kejsarna, istället för att bara vandra runt och predika i ett litet bortglömt område.

 

Fast nu, 2000 år senare, firar miljarder människor minnet av denne mans födelse och varje kejsare eller världsledare har som ett tillägg till sitt namn fått en tidsbestämning utifrån samme man, före eller efter Kristus. Eller som den amerikanske pastorn skämtade om... Idag ger vi våra barn namn efter bibliska personer, men ger våra hundar namn som Caesar och Nero!

Åh, vad jag är stolt över mina elever! Tänk så många fina, kreativa och driftiga ungdomar det finns och tänk att vi lyckats locka en hel del av dem till just vår skola!

 

I måndags skickades vårens skoltidning in på tryck, och trots att det är en ny klass som jobbar med den behövde vi knappt göra några rättningar alls, vilket är mycket ovanligt. En stor applåd för SAMED 11!!

 

Sen har vi också haft ett gäng ungdomar uppe i Stockholm på SM för Ungt Företagande. Inget av de två företagen vann Bäst i Sverige, men ändå... Bara att få delta var ju en stor ära! Nästa vecka åker ett av företagen upp ännu en gång för att träffa miljöministern.

 

 Zaza och Ninni på mässan. Foto: Jenny Rundgren MacRae

 

Dessutom har en av våra elever gått vidare i tävlingen Ung Bild kategori Konstnärligt foto och kommer också åka upp till Stockholm om någon vecka för att delta i prisutdelningen. De nominerade bilderna ska därefter ställas ut på ett galleri där uppe. Med tillstånd från Tim Jedeur-Palmgren publicerar jag bilden Bläckfisk. Vill ni se de andra bilderna, så finns de på http://www.ungmedia.se/2013/05/nominerade-till-ung-bild-2013/.

 

 

Idag har jag och mannen firat att det är 20 år sedan vi blev föräldrar! Vi har ätit på Saluhallen i Höganäs, köpt nya tallrikar i present till oss och plockat en bukett vitsippor till köksbordet. Men ändå känns det som om något väsentligt saknas; själva födelsedagsbarnet helt enkelt. När tiden för hennes födelsetimme var inne befann hon sig inte ens på rätt dag, och nu när dagen nästan är slut verkar hon inte ha någon internetuppkoppling eller så har hon gått under jorden, förstört datorn eller bara glömt bort oss. Suck!

 

Den andra dottern är dessutom bortsprungen även hon. Ända borta i Falköping håller hon till på SM i volleyboll för dem under 15. Hon har däremot hört av sig flera gånger under dagen med uppdateringar från de olika matcherna, som vunnits allihop. I morgon väntar semifinal.

 

Nu ska vi väl fortsätta vårt firande här då... med film och godis, samtidigt som vi håller tummarna för att stortjejen ska höra av sig innan dagen är över.

 

 

 

Idag var hela kyrkan smyckad i lila och full av kvinnor i olika åldrar då Sisters Internationals kvinnokonferens "Sagolika systrar" gick av stapeln. Sisters International är en förening som startades av Marie Arnfjell 2008 och sedan dess har vuxit till att idag ha cirka 3000 medlemmar, och  har som syfte att ”genom den kraft evangeliet ger förmedla försoning, ge nytt hopp och upprätta relationer och praktisk hjälp så att Guds rikes tillväxt befrämjas i Sverige och andra länder”. Under året anordnar de konferenser runt om i Sverige, delar ut julpåsar till hemlösa kvinnor, driver ett mentorsprogram för kvinnor och har nu även startat ett arbete för att stödja unga kvinnor i Sverige, samt arbetar för att hjälpa utsatta kvinnor i Indien och Rumänien.

 

Idag hade alltså vi i Ängelholm förmånen att få ordna en sådan här konferens. På grund av ett gäng oerhört engagerade kvinnor och ett stort antal frivilligarbetande män (i vit skjorta, finbyxor och slips!) blev dagen inte bara fylld av inspirerande undervisning, utan också en upplevelse för alla sinnen, där det bjöds på sång, dans, sketcher, stämningsfull inredning och god mat. Ett stort tack till alla er som jobbat för detta!

 

 

 

 

 

Idag har jag varit på TV igen!! Eller i alla fall i TV-huset i Malmö, tillsammans med mina medielever i tvåan. Intressant, givande och avskräckande, kan besöket nog sammanfattas med. För det första är jag otroligt imponerad över att de tar sig tid att ta emot studiebesök. Det är minsann inte så lätt att få komma till media. Varken Kvällsposten eller Sveriges Radio Malmö har tagit emot oss i år. Sen tror jag att alla fick en något annorlunda bild av journalistyrket, när man ser allt arbete bakom den glamorösa ytan. Både eleverna och jag bleknade en aning när hon berättade att hon gick upp klockan tre vissa morgonar för att hinna förbereda sig för morgonsändningen klockan 6.15, och när hon berättade hur en arbetsdag med all dess nyhetsuppdatering ser ut, samtidigt som hon konstaterade att hon sällan var stressad!

 

Tyvärr blir de här besöken ofta också lite avskräckande för eleverna, och då tänker jag inte på själva arbetsbördan, utan snarare på bristen på arbete. Varje gång man pratar med en journalist kommer den tuffa arbetsmarknaden och den osäkra framtiden för journalistyrket upp. Och det är ju bra att känna till och sunt att vara realist, men ändå...Någon måste ju lyckas få de jobb som finns, och på något sätt kommer det ju alltid behövas folk som förmedlar nyheter på ett korrekt och källkritiskt sätt. Hoppas jag i alla fall!

 

Den här helgen håller Ung Media utbildningshelg igen. Den här gången i Uppsala. Eftersom jag var den enda läraren förra gången och eftersom platserna var begränsade skickade jag iväg fyra elever själva på denna spännande resa. Men nu sitter jag här framför TV´n och undrar över om det var ett klokt beslut...

 

Det första som hände i morse var nämligen att en av dem missade tåget och fick ta ett senare tåg. Som tur var visade sig SJ från sin charmigare sida (alltså typ tre på en skala...) och lät eleven åka med andra tåg än de förbeställda trots att biljetten inte var ombokningsbar.

 

Nåja... klockan 15.30 fick jag i alla fall ett sms att alla kommit fram. MEN klockan 18 ringde en av eleverna och började svamla om poliser och duschar. Eftersom jag är så noga med det där med genustänk (hm) bad jag att få prata med en av tjejerna, för att få en tydligare bild av vad han egentligen menade. Och jo, han talade faktiskt sanning i att han alldeles nyss pratat med ett gäng poliser och mer eller mindre blivit överfallen i duschen. På vandrarhemmet hade nämligen en man (som inte alls skulle vara med på ungdomarnas konferens som väl var) blivit våldsam och gett sig på en tjej (inte en av mina) och därefter blivit riktigt irriterad över den manlige eleven som han ansåg ha duschat för länge.

 

Nåväl... nu är mannen omhändertagen hoppas jag och helgen kan förhoppningsvis fortlöpa utan större överraskningar. Annars får jag väl ta och flyga dit i morgon...och styra upp det hela!

Åh, vad jag retar mig på det här programmet!! Tonårsbossen tittar lilldottern på, för tredje veckan i rad, ett program där en tonåring plötsligt får ta över familjens hela ekonomi en månad. Själva idén har jag inte så mycket emot, MEN hittills har det BARA handlat om familjer som har det ganska gott ställt, och där den stora konflikten handlar om huruvida barnet eller föräldrarna ska få köpa kläder och smink. Alla tonåringarna har framställts som helt pryl- och klädgalna och en del av föräldrarna har haft ungefär samma beteende. Tala om I-landsproblem!

 

Skulle varit intressant om man valt ut familjer där det verkligen är ett problem att få ekonomin att gå ihop, fast antagligen är ungdomarna i de där familjerna redan plågsamt medvetna om att pengar är något man måste hushålla med, om man över huvud taget ska ha NÅGOT att äta, och inte i första hand något som ska omsättas i en mängd kläder!!

Ibland förundras jag över vad en del människor tror om oss kristna. Idag kom samtalsämnet bön upp i fikarummet, och när jag berättade att jag trodde på bön, undrade en kollega om jag verkligen trodde på det på riktigt. Trots att hon visste att jag är troende kristen och aktiv i en församling, blev hon förvånad över att jag trodde på bön på riktigt! Jag undrar just av vilken anledning hon trodde att jag gick i kyrkan? För att vi har så gott kyrkfika? Ett bra barnarbete? Eller engagerade, underbara medlemmar?

 

Visst, den goda gemenskapen, fikat och engagemanget räcker på många sätt långt, men hade det inte varit för att vi tror på Gud på riktigt, så  hade det ändå varit ganska tomt.

 

Tyvärr möter jag ibland den där uppfattningen att vi kristna väl ändå inte tror på riktigt. Inte tror vi väl att Jesus gick på vattnet, Gud har skapat den här världen på sju dagar eller att en flicka som inte haft sex blev gravid med Guds son? Så dumma kan vi väl ändå inte vara? Allt det där måste väl bara vara symboliskt?

 

Men för mig handlar det egentligen bara om en enda fråga; Tror jag att Gud är Gud? För om jag gör det, så tror jag ju också att han är så mycket smartare, så mycket starkare och så mycket mäktigare än vad vi människor någonsin kan förstå... och då kan han alltså också göra vad som helst, hur snabbt som helst, när som helst!

Nu börjar jag bli allvarligt oroad över min mentala hälsa. Den här veckan har jag nämligen tränat på gymmet fyra gånger!! Idag hade jag till och med en personlig tränare (den extremt vältränade grannfrun) som körde hårt med mig. Undrar just om jag över huvud taget kan ta mig ur sängen i morgon? Kanske "joinar" jag helt enkelt resten av träningsvärksklubben här i familjen, och går omkring som en åldring som knappt kan ta sig ner för trappan, och än mindre knyta skorna. (Fråga mannen som varit på cirkelfyspass igår!)

 

Nåja, för att skapa jämvikt till min kroppsliga träning har jag också, den här veckan, börjat med en bibelläsningsplan på min telefon. Varje dag talar telefonen om för mig vilka och hur många kapitel i Bibeln jag ska läsa. Hur praktiskt som helst! Eftersom man nästan alltid har telefonen med sig kan man ju läsa ett kapitel när som helst och var som helst. Dessutom kan man, precis som i läsning av en riktig bok, stryka under tänkvärda bibelställen, göra anteckningar och spara som bokmärken. Fem/sex kapitel brukar det handla om, och på så sätt ska man komma igenom hela Bibeln på ett år. 

 

Så, om ni ser mig sitta med telefonen kanske jag inte alls spelar wordfeud eller rumbles, utan istället ägnar mig åt nyttigheter såsom bibelläsning eller senaste nytt om träning!

 

Hur avslutar man egentligen ett mail på ett bra, men ändå lite personligt sätt? Mvh har ju blivit ganska utslitet och även om man verkligen menar att här kommer en vänlig hälsning, så har det ju ändå blivit något av en standardfras. Ha en trevlig dag, skriver alltid vår skolsekreterare, vilket är ganska trevligt, och i kyrkan är det många som börjat använda det annars ganska pingstvänsaktiga Frid.

 

Förra veckan kom jag på en hälsningsfras som jag har tänkt ska bli min. Till en kompis som känt sig lite nere avslutade jag med "Kram och kraft", och kom på att det ju var väldigt fint. Kram och kraft behöver vi väl alla, och att det dessutom är en alliteration gör bara uttrycket ännu bättre.

 

I och för sig kanske det inte passar i alla lägen. På jobbet kan det låta lite för personligt, så där fortsätter jag nog med mvh tills något mer passande dyker upp. Plugg och pepp, kanske.... (till eleverna, alltså) eller inspiration och interjektion till svensklärare, kompetens och kvalité till skolledningen eller bara helt enkelt tack och hej, nu går jag hem (till vissa i arbetslaget).

Nu har jag försummat bloggen igen. Det brukar bli så när jag fastnar i en bok. Jacobs värld av Judi Picolt har det varit den här gången. Spännande och intressant om en kille med asperger och en mamma som gör allt för sin son. En bok man fastnar i helt enkelt.

 

Veckan i övrigt har innehållit en förlorad son som varit i Berlin med klassen, en temadag där jag fann mig själv vara värsta biologiläraren (nej, det handlade inte om sex...utan om övergödning av Östersjön, faktiskt) och en något överraskande tjänstefördelning där jag visst avancerat från att vara medielärare till programsamordnare... om det nu ska ses som ett steg uppåt?? Tja, ibland är det spännande att bara följa livet och se var man hamnar...

 

Nej, nu är det dags för Let´s dance och lite godis!